Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fnrt
161
fasta
ib. med art. farstuen ib 3: 12 (1492)), /. förstuga.
— *farstovu dyr (farstuffuodör), f.
förstugu-dörr. antica . . . främbra farstuffuodör GU C 20
s. 27.
fart, /. 1) färd. Sdw 2: 1214. 3) tidpunkt,
"veva". Sdw 2: 1214.
farnnöte (faranötha SDNS 3: 499 (1419).
fa-runöth JTb 112 (1525)), n. L. farnöte, följe, alla
the meth thöm vara i fluk oc i faranötha SDNS 3:
499 (1419). han war i flock och farunöth mz JTb
112 (1525).
*farusot? (fara aootli Svartb 382 (1440)), f
[Jfr Nysv. farsot. Ostsv. dial. farsjuka] smittosam
sjukdom, tess fatigis folksens vpli&lle som gudi
täc-kis at ploga mot spitulat sooth sora oj’ kunno j bland
alraogan vinga (fore thonna fara sooth (var.: the fara,
vilket torde vara den ursprungliga läsarten) sculdh
sora the sotten met sig hnuer aff synne
besmitteliga-hetz wegna Svartb 382 (l44o).
*farvatll (-waten), n. farvatten, haffue wij nw
pa ider nådes tröst oc behag giort nogre wore skep
oc ffolk til röde wtför skeren j theris farwaten STb
6: 328 (1521, Kap.), wtsendo med thet förste bade aff
slothet oc staden nogre iacter och folk tiil öregrund
oc i thet farwaten ib 331 (1521, Kop.). förhopendes
oss med the andre oforswmed nogre flere skiip oc
jackt[er] fran vor koreste nadugeste herre paa saine
far waten oc alle stedz, huar beho|f g[iöres] ib 339
(1521, Kop.).
*fariingils daglier? (farenelgisldag JTb 78
(l490)), m. farängladag, dagen efter trettondagen. Se
Hyltén-Cavallius, Vär. 1: 177. anno domini mcdlxxxx
appa farenelgisldag jula JTb 78 (1490).
fasa (-ar. -adhe. -adher. fasoder GU C 20
s. 440), v. 1) fasa, känna fasa, känna fruktan,
rädas. — med prep. for. ey fordy ath hon siitlff
faszade for döden Troj 269. — opersonl. med dat.
nar människionne fasar fore lästinna hot (cum per
euangelicas comminationes homo terretur) SpV 551.
2) injaga fasa (hos ngn), skrämma, inflrniare
vanmäk-togan göra falska ok fasa GU C 20 s. 275. horrificare
fasa eller stygia GU C 20 s. 339. perterrefacio . . . fasa
ib s. 440. — med ack. hwat onth kan tliän ondlie
skrymtelika wnkomma, hwilkin ey kwnna ordhin faasa,
ey ythersta timans rädde, ok stranga domarans
rät-uisa SpV 293. — part. pret. fasadlior, förskräckt.
perterrefieri varda fasadhor GU C 20 s. 440.
perter-ritus . . . fasoder ok räddergiorder ib. — refl. fasas,
fasa, förskräckas, horreo . . . styggia rädas ok fasas
GU C 20 s. 338. oc än iak owärdogh all fasas
(ex-pavesco) oc förfäras nar dödliin mik aminnes Mecht
97. — opersonl. ythermer gaff hon sik nar hon thz
fan, at han (o: klerken) war dödhir, ok fasadhis
hänne widh thäu dödha atol Sp V 78. — Jfr
vidlier-fasa.
fasi, m. rädsla, fruktan, hänna fase ok rädzla
(o: fruktan för henne; Lat. terror eius) gik owir
all the Inndh, som laglio om sidhe mz hänna landh
ok rike SpV 165. wi skulum itrffwodha 0111 wara
lielso, mz fasa ok räddogha (cum metu et timore), swa
framth at wi oy skulum wäntha fallith ib 539.
♦fasoglie? (-Ugha (obl.)), m. rädsla, fruktan.
betracta mädh storum fasugha (möjl. fel för fasa,
dittografi) ok räddhoglia gudhz liardha doom Skrt
Uppb 377.
fast, f. fasta, laga stadfästelse å föryttring av
fast egendom, tha skilde jac for fastenne SD.XS 3:
58 (1415). Jfr fasta, fäst.
fasta, f. 1) fasta, laga stadfästelse å
föryttring av fast egendom, niclis oc hans hustru katriu
lott syelfue jönis fastan vppa thy gotzene RP 1:
587 (1378). ib. ib 585 (1378). thesse toolff til witne
waro oc aa fasto hwldho SDNS 3: 375 (1418). thet
the wäl göra oc herra benkte stensone fasto
ski-pin aat them for:da godzom oc äghodelom apter thy
laudzlagh wthwisar SDNS 3: 511 (1419). husfru
ap-pellonie frändher . . . bedis aff mik fastho i snmw
breffue äpther landzlagum wppa tässa gaffua ib 611
(1420). man raaa ey giffua raorghon gaffuo wthan paa
rettan hindher dagh ok medh fulle fasto Arfstv 40 (1461).
xij standa till fasto ath förscriffno morghongaffuo ok
then trättonde sora förmeler ib. — pl. bydher iak
ärliken man häradzhoffdingian i sama häradhe giffwa
lysn oc fasthor . . . wppa thässa gaffuo SDNS 3: 448
(1419). 3) nämnd av "fastar", d. v. s. av godemän som
voro närvarande vid den juridiska handling
varigenom föryttring av fast egendom vann laga
stadfästelse. theiina fastha war mik nämpdh, försth
sigur-dlier i ströby, pädhar alason i finst||a etc SDNS 3:
334 (1418). thesso ärlike män waro i fastoue: herr
benctli stensson, herr sture algutzson etc ib 579 (1420,
avskr.). — Jfr fästa.
fasta, f. L. 1) fasta, fastande, ss botöfning.
wart yttermelira sport af för:de w&rt concilio för
retta, om the för:de herr byrgers swenner som för:de
nis8e jowansson sloghe, skulle öller borde nägre skrifft
eller fasto therföre tagha Troil 2: 360 (1446). 2)
fastan, den påsken föregående fastan, fastlagen,
köp-the jac i stocholm första wiiko fastho 4 pund pnpar
VKJ 283 (1466, Bil.), thetta alth sendhe jac fra
stocholm oc til watzstena förstha viko fa[s]tho ib. — nio
vikna fasta, nio veckors fastetid före påsk,
långfastan forlängd genom att inträda söndagen septungesima.
nio vikna fasto sunnodagher, söndagen septuagesima.
tisdaghin epter nio wikuä fasto synnedagh SD G: 335
(1352). — i fasto, under sistliden långfasta. Sdw 2:
1214. — Jfr barna-, liovudh-, langa-, läng-,
midli-, yiku-fasta. — fasto brut, n. brytande av
fasta. SvKyrkobr 16. — fasto daglier, m.
fastedag, dag då allmän fasta äger rum. the som aldrigh
vilia lydba fastodagh ällir fyrmedagh MP 6: 186. —
(fostedag8 för fastelags: jdhers nådes breef hafwom
wij ined wördning uufångit om fastedags sunedagh
Lindblom Äbval 5.) — *fastO dllker, m. duk
varmed altare, bilder o. dyl. i kyrkan betäcktes under
fastan. Skotteb 353 (1440, Borgm.). — *fast.O leker,
m. fastlagsupptåg. vm si wore gulspann, kädior,
purpur kläder och annor dyrhett gör konungh, thå äro
och the konunga sora sil prydas i fastolekenom PMSkr
666 (senare avskr.).
fasta, v. fasta, avhålla sig från (visst slags) föda;
hålla fasta i religiöst syfte och efter kyrkans
föreskrift. knwt gest . . . hade fastadh ok bött epter
pedor mölnare, som han tog aff daghom STb 1: 74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
