- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
408

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

knytbygning

408

kogge

titi| före knytandis PMSkr 289. — Jfr sainan-,
til-knyta.

»knytbygning (-bögning), /. = knyto
bygning. STb 4: 109 (1506).
»knyte, ra. Jfr pämiinga knyte.
*knyting? Se knytning.

•knytning (knýtningk. knötnigli (utg:s atm.:
"Eller: knötingh"; GU C 20 s. 348), f. 1)
knytande. nexio ... bindnigh ok knötnigli GU C 20 s. 348.
2) = klinter 3. hvi|ke twå stall samaribögde äre
medh en knýtningk ok en wii[n]dh STb 3: 63 (1493).
ib 5: 209 (1519).

*knyto bygning (knytha bögningh), f. hus
sam på visst sätt är förenat, "knutet", med närliggande
byggnad. Se (G. Carlsson i) STb 2: 629. STb 2: 286
(1488). Jfr kiiytbygniiig och knytning 2.

*knyto klädbe (knyta-, knithe-. -cläde.
-klede), n. huvudkläde som knytes fast om huvudet.
enga quinnor, som berychtade äro, bäre gwl, silff,
korell eller graaskin ... haffue sielffue skadhan, om
the mystadh, ok gange medh knytaklede STb 1: 459
(1476, Burspr). . .. ath engin löös qiiinna skal .. .
draga annan drätli än näresk och alisk i therres
klädher ... och engin dwk annath än eth
knitlie-cläde ib 125 (1477).

kllii (pl. dat. kneum SkrtUppb 219. nom., ack.
med art. knän IILG 2: 138 (1526). Se Sdw 2: 1250),
ra. L. 1) knä. the ... lesi (bönerna) liema ij syno
herberghe a kneum SkrtUppb 219. 2) knä,
vinkel-formigt stöd (av trä, ss detalj i takkonstruktion).
item ii kara, som gorde knän och mwlrefflana til, ii
höre HLG 2:138 (1526). — *knäs liögher (-höger),
adj. knähög. PMSkr «29 (avskr.).

kuiifal (kne-, knee-. -faal), ra. knäfall,
knäböjning. SvB 454 (senare h. av 1400-t.), ib.

kniifalla, v. knäfalla. GU C 20 (hand 2) s. 28.
*kniililllber, m. sköte, aff tassa hällfwitis
mo-dliers knä lim älla porth wtgik swa stor slemheth oc
ondh hv|it|| JMPs 244.

*kniipe, m. Se knöpe.

knäppa, v. knäppa, bildl.f ytirmer sagde ban the
sithia oc knäppa ther inne ATb 2: 100 (1477).

*klliippe, ra. knäppe, spänne (på ok), paleariiim
dicitur pellis que sub collo bouis fluitat ... palearia
dicuntur quedam partes iugi que sub illa pelle
colli-gaiitur knäppe GU C 20 s. 399.
*knäpper? Jfr stovu knäpper.
*knäs? (knäsän Prosadikter (Sju vise m C) 223),
se under knape 1.

»knävil (pl. dat. kneflom SD NS 3: 554 (1420)),
m. [Isl. kneAll. Mnt. knevel] 1) kort pinne,
tvär-slåf fragus ... knäuil ok knä GU C 20 s. 288.
poples .. . knäskaal ok knäuil ib s. 468. 2) husknut.
item breddiu (på tomten) fran matissa owersta kneflom
litet nidhaii brvnnen oc intill tregardhin xix alna
SD NS 3: 554 (i42o). — Jfr htisa-, stovu-knävil.
*klliiviirker, m. värk i knäna. Se Sdw 2: 1250.
*kllÖpa, v. [AInt. knopen] knyta, nodo das dare
knyta ok knöpa GU C 20 s. 358. Jfr tilknöpa,
ävensom fyraknüpadher.

knöpe, m. och kuöper, m. (pl. ack. knäpa
STb 1: 236 (1480).) knapp; knut. Jfr Hildebrand, Sv.

Medelt. 1: 970. tesse skattade hustrv gertrvdhe panta
... knöpa oc spänne ATb 1: 247 (1466). ib 2: 8 (1473).
uodellus li lithiii knuter ok litbiii knöper GU C 20
s. 357. nodiis di knuther ok knöpe ib. jnternodium
dii rwm niällom knöpa ib (hand 2) .«. 37. j ens krniiz
liknilse ... liwilkin fuller war mz sihwalwoni knöponi
ällir knwthom Mecht 150. vj (6) forgylta knöpar j
kiortla STb 2: 298 (1488). Jfr axla-, bryst-, gul-,
kinrtil-, silf-knöpe el. knöper.
knös, »t. Se Sdw 2: 1250.

ko (koo. qo ATb 2: 261 (1485). quo ib 1: 38 (1455).
koa Kumla kyrkas rb 79 (1505). pl. kö Vg Fornmt /
4—5: 66 (1390). med art. könar PMSkr 218. qöör
ATb 2: 225 (14*3). kor Vrml skatteb 91. qwor ATb
3: 332 (1530). Se Sdw 2: 1250 /.),/. L. ko. ... salt
... 011 hal|f attiingli iordli .. . for iiij kö Vg Fornmt I
4—5: 66 (1390). dör hon alf wanrycth tha gälla ban
koo igen. äller koo wärdlie som rykta sculde Gummerus
Syn-stat 44 (1435, vidim. från 1440). v öra for en koa
Kumla kyrkas rb 79 (1505). — ss tillnamn. Se Sdw 2:

1251. — Jfr drifte-, galda-, legho-, niiolka-ko.
*kobas (koo baas), ra. kobås. PMSkr 226.
kobeba (cobiba. cubiba), /..’ kubeber.
Växt-förteckn. fr. slutet af 1400-talet hos Th. M. Fries, Ark.
f. Bot. Bd 3 nr 14 s. 6. Jfr kalippe.

kofart, f. [Mnt. köpvart] Se Meijerbergs ark. f.
sv. ordforskn. 7: 25 ff. l) handelssjöfartf [-sam-tyck[t]e-] {+sam-
tyck[t]e+} radith, at stadzsens skyp skal löpe for kofart
til lubeke STb 2: 377 (1489) (möjl. att föra till 2.j

2) handelsfartyg. Se ovan under 1 och Sdw 1: 671.

3) handelsvaror, varor! ännu gifwer iag henne (o: min
hustru) allan järnan, koftur (möjl. fel för kofart; jfr
koft) och bohagstyg, hwad det hälst kan nämnas,
som här är FMU 5: 89 (l4S4, avskr.).

kofna (kompna: -adhe), v. L. tväras. Se Th.
Hjelmqvist, Stud. i nord. fiol. IV. 3: 36/. kom fwl
oc snödhasto dön i mina näsa, swa frän at iac nästan
k[r]ompnadlie (r felaktigt insatt av u/g.) Hel män 218.

*kofoter (koofotth), m. kofot, ss
redskapsbeteckning. Uppl Fornmt 4ß: 203 (omkr. 1513).

k öfra, v. — k O fi’a sik, förkovra sig, tillväxa,
frodas, sua som eldin kofrar sik oc wäxir aff thy at
widliiu vppa IKgx I\osadikter (Barl) 9. man vatuar
trä ok örtlier mädhen the ära lithen sedhan kofra the
sig siäiff Saml G: 176. — ref. *kofraS, förkovra sig,
frodas. ... vppa thot tlieras by måge byggas oc
förbättras, oc the siolfwe thess bättre kofras oc
bestaande blif|va Priv f Sv st 69 (1421, avskr.). — Jfr
förkofra.

*koft? (pl. -ar), m.! [Ä. Nysv. koft] ett till
mansdräkten hörande överplagg? Se Meijerbergs ark. f. sv.
ordforskn. 7: 25 ff. ännu gifwer ing henne allan
järna||, koftar (möjligen fel för kofart; jfr kofart 3)
och bohagstyg, hwad det hälst kan nämnas, som här
är FMU 5: 89 (1484, avskr.).

*kogge? m. el. *koggeri m. (pl. kuggar
Arnell Brask Bil 26) [Á. Dan. kog, kogge] kugg. hug
iimpno trä til träller väler kogger oc hiuulved Brasks
Cal 267. — *kogga vidher, m. virke till kuggar
(i kvarnhjul o. d.). Se E. Lidén, Studier tillägnade
Axel Kock 417 /. jtem vij mark af sudbro quern oc
v i ij mark reknades af met hanom for ogniu ban bygde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free