- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
499

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niaiistadher

499

margkfaldoghet

*luanstadUer, m. [Sv. Dial. manstad] manfäste
på häst. Jfr Smedberg, Peder Månssons
landsmans-skåp s. 57 f. nar fölith haffwer litith hoffwodh .,.
storui manstadh PMSkr 220.

Iliautal (-tall), n. L. 1) antal av människor;
antal av (besuttna) män. — mantalslängd, skattläugd.
tha mantal scriffs om skot omkring stndhin STb 1:
429 (i459, Burspr). thetta eptherscreffna i thiwsta
herrst är manthal oc äy opbyrdh VKJ 67 (1466). ib 214
(1466). STb 1: 77 (1476). vordscriffuareii skal scriffua
mantalet pa köpswenane ib 85 (1477). ib 3 : 326 (1497).
tesse ... ware nempde ath leggie mantnlit om the
iijm mark staden haffuer loffwijd ath lene wor kera
herre ib 4 : 6 (1504). Stock Skb 164 (l52l). 2) (i
Finland) område från vilket en bestämd skatt utgick,
"rök". . .. swa och uiarga röka eller mantall äre
ödhalagdh, och the göre tog scatten fulleliga wtli
Svartb 353 (1436). at huath liisa wi them göra
kun-liom, at wi then them giordom oppo there rökatall
eller mantall som them inesth förderffuadh haffuer ib.
sidb.m scall aff slaas met bondom hwar fämpte röök
oc mantall och iiiarka taletli kliffua standende son:
thot nw är ib. jtem vj öre ok ij ortuger flöteskat
aff iij mantall FMU 4:2o (i45i). — mantals thillg-,
n. mantalsstämma. GPM 2: 60 (1501).

inantol (-toll. -toldh STb 2: 547 (1491). ib.
maltol Mecht 368, 375. mantel GU C20 (hand 2)
s. 119), m. L. 1) mantel, kärleksins maiitoll
(pal-lium) war nidhan til mangfaldogher Mecht 108. hon
haffdhe ey än mantoll (amictum) ib. J Buddes b 76.
om then mantoldh, hustru cristino ... forbrutit hade
STb 2: 547 (1491). ib. 2) mantelmur, yttermur,
ringmur, ath hustrv elzaby ... skal hwartt aar giffua
stadonom iiij (4) marek fore thet rwmeth, som
man-tolin staar vppa niden fore hennis hws wiidh brone
STb i: 90 (1477). — Jfr gul-, skarlakans-niantol.

*inantolbonadher (mantil-), m. utsmyckning
på mantelf sylfuer af enom mantilbonadh siw stykke
oc fämtighi RP 2: 321 (1397).

manviikt (-wikth), /. L. mandråp, thet jak
skwlle förwerffwa nokra affgifth oc carenas til them
som komma j manwikth äller barnafastho PMBref
328 (1518).

manzliker (manzslighin), adj. 1) mänsklig.
äu thz ban är manzslighin (humanus), for tliän skuld
är människionne enkte beqwämmeligharen än
räd-doghin SpV 539.

mal* (maar), m. mal. — insektsparasit i allm.
höka faa maar j fiädrana PMSkr 275.

inar, f. flicka. Se B. Hesselman, Mèlnnges de
philo-logie offerts d M. J. Vising s. 213, E. IVessén, Nysv.
studier 8: 52.

mara, f. mara. epialtes passio quedam in sompiio
mara GU C 20 s. 222. Jfr skällemara.
*marborsker, adj. Se marenborsker.

»mardher, m. skog. i ortnamn. Se J. Sahlgren,
Namn och bygd 16: 117 ff.

inardher (marder), m. L. mård, mårdskinn.
tet halffua timber malda STb 3: 420 (1499).

mardhskin (mordskyn STb 4:45 (1505)), n. L.
mårdskinn, pälsverk av mård. testament oc gaffuor
badlie i klädhom oc koperkarom graascliinnom mardh-

skinnom härmelinom oc allo andro hwadli tbät hälzt är
SVklE 162. Gummerus Syn-stat 36 (1425, senare avskr.).

— "mardliskins kiurtil (mård-, -kiortil), m.

kjortel av mårdskinn. RP 2: 356 (1399). STb 3: 304
(1496).

marenborsker (n. marborst Hildebrand, Sv.
Medelt. 1: 707 (l46l); KTb 1; Arnell Brask Bi1 29, 36.
märinborsk RP 2: 357 (1399). best. marnborska
ATb 1: 157 (1461)), adj. från Marienburg i Tyskland.

— n. kläde från Marienburg, han wart aldra ens medh
fasbyörne om thet gra marnborska annars än iiij mark
ATb 1: 157 (l46l). rcdeswens löön ... ära se* mark
o[c] j cläding aff marborst Arnell Brask Bi1 29. —
Jfr marinsker.

*marenborstkiurtil (marbyrsth kiortil), m.

kjortel av marienburgskt kläde. ATb 1: 245 (1466).

marglialedliis (marga-. -ledis), adv. 1)
på många sätt. jak haffwer marghaladis syndat
SvB 408 (omkr. 1520). 2) åt många håll, åt skilda
håll. disiacio ... synder sk[i]ngra atskilia ok
marga-ledis kasta GU C 20 s. 192. — Jfr mangaledhis.

*lliarghastads (-stadhis), adv. mångenstädes,
på många håll. dis[seiniuare] margha stadhis ssaa
GU C 20 s. 563. Jfr luangastads.

lliargker, adj. L. mången. Se Sdw 2: 1266. Jfr
mänger.

marghfaldelika (marfallelika. marfolleka

Arnell Brask Biw 49), adv. L. på mångfaldigt sätt.
hänna astundilse, som hon haffwer mar[g]fallelika
besmittat Mecht 248.

inarglifaldeliker (margfallerligher: -ligba
Saml 6: 164. n. margfollellkit SpV 256), adj. L.
mångfaldig, mycken, takka iesum christum ... for
sina margfallerligha goodhceth Saml 6: 164.

marghfaldelikhct (margfallelikliet. -11g-

het), f. mångfald, kring[g]iffwin mz dyghdena
rnarg-ffallelighet (varietate) Mecht 324. aff tliesse
marg-fallelikhethinne i andelikom gaffwom sigher appostolin
ad corriiitheos SkrtUppb 64. skrapa aff mina synda
Othalikhet mädli tliinne miskundh margfallelikliet
SvB 7 (omkr. 1500).

inarghfalder, adj. mångfaldig. Se Sdw 2: 1346.

*inarghfaldogher (marg(h)falloghir. n. pl.
marghfalloghin SkrtUppb 164), adj. Se E. Noreen,
Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6: 35. 1)
mångfaldig, växlande, varierande, visdomsius ande är
margfalloghir ok wältalande SpV 521. ib 65, 73, 210,
252, 389, 521, 528, 525, 526, 545. thätta vsla lifuit i
hwilko wi bindoms mädh swa margfallighe qwal oc
ysäl Hel Män 105 (möjl. att föra till 2). 2) med
plural t huvudord: som bilda en mångfald: många.
än tho at jdhir altidh liggia stoor oc marghfalloghin
ärinde vppa handom SkrtUppb 164 (möjl. alt föra till 1).
3) mångfaldig, mångdubbel, rätwis människia ...
skal ... margfaldogh göras, swa som cedrus <SpF 222.
ib. giorde iak lians (o: Abrahams) sädh thz är hans
släkt ganzska mykla oc margfalloga MB 2: 63. —
Jfr mangfaldogher.

marghfaldoghet (marg-, -fallighet),/.
mångfald. Mecht 232. thu som samman sankadhe
hedh-ningana om allas twnghor marglifallighet, skingradhe
i tronnas enlikhet JMÖ 156.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0513.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free