Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menlikn
506
niere
gudh ib 265. ib 508. gudelica meninghin ok tet
nytte-licn ärindit, som war wärldhina atirlösin MP 5: 73.
oc är prophetans moysi menig, at almogheu skuli
rädhas för sinnas förfädhra ofärdh för sina syndher
JMÖ 16. (?) o härre sannir gudh jac wil gärna
halfua fulla meningh, oc jnuirlica astundhan Sv
Kyrko-br 280. 5) innebörd, betydelse, thy skal milssö
särker mz linda bindas, til mening at hwa som wil
renlikhet halla. han skal sik i gudz thiänist
hardhe-üka binda mz storom räddogha oc gömilse
SvKyrkobr 60. än thy at sanctus gregorius sigher i psalmen
nakor annor ordli, än dauid haffwer sakt, likkanäl
är en wttydhnig oc menigh oppa badha sidhor JMÖ
21. — Jfr forordlia mening’.
menlikn, adv. allmänt. — över huvud (taget),
(till herremöte i Tdlje hade konungen kallat) biscopa,
klärka. riddara oc swena oc monlika alt sit oc
rike-sins radh BSfl 1: lxxxvi (1377).
lneilliker (meililiger), adj. 2) menig,
mängden tillhörande, soui menilige tinglagit vitnade hwar
man Uppl Lagmansdomb 56 (1492).
menlös (meen-. -löss), adj. 2) icke
skadande, som ej vållar skada, jnnocuus ... qui non nocet
et cui non nocetur menlöss saklöss skadelöss GU
C 20 (hand 2) s. 30. 3) menlös, oskyldig,
juno-cens ... meenlöss oskyllogher GU C20 (hand 2) s. 30.
j tridhie bokenue sonteuciarum j fförstha distinccione,
som är aff christi mandoms me[n]lösasta anammilse
JMPs 530. o menlösasta jomifru maria ib 531.
menlösa (mänlösa: -o SkrtUppb 136.
mön-lösa MP 6: 57, 58; -o ib 55; SkrtUppb 84, 126),/.
menlöshet, oskuld, insoncia o menlösa GUC20(hand2)
s. 32. the fämptha barnsins mönlösa iir, ath thet är
glath aff sik MP 5: 57. ib. tha komber thu til
ful-komlica mönlöso (innocentiam) ok hällaghetinna
ful-komnath SkrtUppb 84. jomffru maria klarastha
menlösa JMPs 530. ib.
lnenlösliet, /. menlöshet, oskuld. Mecht 231.
inenogher (menigh. menig, meneg: -e
Svartb 70 (1345?); STb 5: 73 (1515). meenigh: -a
Gers Frest 49. meningh: -ä JTb 2: 94 (1513). n.
menighet BSll 5: 187 (1507). meinogh Svartb
554 (I50l)), adj. L. 1) allmän, gemensam, eth
menighet herremöte BSH 5: 187 (1507). 3) hel,
samtlig. epter ... meuege suerigis gamb|a lagh
Svartb 70 (1345?). änders ... kungiorde for menige
tinglnget (o. s. v.) Uppl Lagmansdomb 66 (1493). ib 68.
Gers Frest 49. then owillia ... som är i mellom
honom och menoghe kopperbergith GPM 2: 146 (1500).
werdwgh fader lauréus swripä, electus j abo, ok
meinogh capitu]um Svartb 554 (l50l). en stor
ssam-quemd alf al menighe landhen GPM 2: 129 (1511).
tha war han thz oppenbarlig bekendh i allis worä
ahörändhe oc i meninghä radzstoffvana närware JTb
94 (1513). bönder, som byggie oc bo offuer me[n]ige
aaland STb 5: 339 (1521, Kop). 4) menig, mängden
tillhörande, gylles stuffwna, ther menoga kiöpmannen
plegher gaa till STb 1: 315 (1481). wii ... heise ider
alle fribörna frelsesmän, bönder, landbo oc meniga
almoga Uppspriv 15 (1488). met menighe brödhers
samtikke HLG 2: 16 (l51o). före meniga mans oc
rikesens bestå PMSkr 134.
menogliet (menighet, menegheth SD NS 8:
264 (un), menehet(h) STb 5: 166 (1517), 354, 357
(1522, Kop)), f. L. 2) menighet, folk. b) menighet
(i stad), borgerskap, all menegheth i norköpungh
SD NS 3: 264 (1417). Priv o skyddsbr 177 (1442). ATb
1: 218, 223 (l46t?). STb 1: in (l477). all meuighetin
(i Rom) gingo til raadh Prosadikter (Sju vise m C)
158. Stock Skb 242 (1524).
mensviiria (meen swärya), v. svärja falskt,
begå mened. GU C 20 (hand 2) s. 52.
Iller (meer), adv. och adj. komp. L. A) adv.
komp. motsvarande posit. miok el. mykit. 1) mer,
mera, i högre grad. heel jomfru ... rödhare meer
än roos SvB 225 (b. av 1500 /.). SkrtUppb 388. —
da-ghura mer, i högre grad för varje dag. äpther nakon
thima ffatadhis them kösthen dagliom meer, som oppa
sloten waro JMPs 441. ... oc dagh om (för daghomj
mer öffwadhe sigh j min psaltara ib 443. 2) mer,
vidare, ytterligare, ath klaus ... schal låte vpkomo
til rette alle tliöm, som jord mer haffue j hans grendh
pa norra sidan STb 3: 15 (1492). äwärdelika ok meer
(ultra) wtskil skaparen fran creatureno (o. s. v.)
Sp V 515. B) adj. 1) mem (i myckenhet), jac ...
miste thär alt saman metli mykit meer mith egit
Arfstv 18 (1461). 2) större (i grad); svårare.
Se Sdw 2: 1267. 3) större, omfångsrikare, swa at
then delon (o: av holmen) til harberga ligger haffuer
mer delen aff vatnet, och myne delen aff iordhen aff
holman AktKungsådr 18 (1458). — Jfr for-, fyl’-,
bandar-, in nar-, ivir-, länger-, nidher-,
nordher-, sidhar-, sidher-, sndher-, yter-mer.
— mer än (meer än. meer en. meren SD
NS 3: 122 (1416)), konj. men. hon swarado ney, meer
en lubbrecht sagde al tiidh: jak begerar thedh rättin
gifwer SD NS 3: 493 (1419). Hel män 258.
mera, v. öka. althsaman äller nag(e)th aff thy
thesse myndra äller mera SD NS 3: 104 (1416). gi|f
mik ... at jak mag|lö ökias oc meras j alzskons dygdh
SvB 501 (senare h. av 1400-/.).
*mera, v. Jfr livitmeradher.
* mer an, /. Jfr hvitmeran.
niere (meere. mära SvRimd 43; SvB 353 (omkr.
1500); JMPs 58i), adj. komp. och mäster (mester),
superi. L. motsvarande posit. myki]. A) komp. 1) större
(till omfång el. utsträckning), mynne och mera hwadh
thet helst kan ath ware SJ 2: 96 (1487). tha kastade
per jeusson hanom (o: den som hade rövat kjortel och
kåpa från Per) hetthan epter offuer garden: effter
thu hauer tet mera, tha tliagh ... thet litzla medh
STb 3: 117 (1493). om alth thätta ware • ni • (o: 1000)
sinnom mära JMPs 581. — mera (i myckenhet), ther
pa beredde wij smör xx ok eena march, öch thet
mera gaff lian helge likame altare fore sina siel
Svartb 377 (1439). betalte then minste pening medh
then mere Trolles Jb Bil 225 (1484, nyare avskr.).
thän som mera taghir han hawir af mero swara
Hel män 230. — komp. n. mera, adv. motsv. posit.
miok, mykit. 1) mer, mera, i högre grad, i större
mån. Se Sdw 2: 1267 och R. Pipping, Kommentar t.
Erikskrönikan 278. jak haffwir farit j skoghin vil
mära än thusan[d] aar SvRimd 43. the som fiollo
häddo tliik, the som stodho, thäs mära älskadho tliik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
