- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
533

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mäktoghet

533

niiillom

förmåga, i stånd (till el. att), linz tliät (o: som the
haffua a mote bäro) laghligit oc meghtoght wara til
at göra thät walit til inte Abbedval i Vkl 92. 2)
mäktig, kraftig. — om dryck, iir triydingen olfwan
aa äggiena (som lagts i karet) tha är han (o: mjödet)
niictoger ath han ey kan drikkas innan ij aar Sex
ekon tr 267. ib. 3) mäktig, stark, kan foride kong
cristiern sjelft uusetta for:de hr ako oc axuall jnnau
for:de midfaste söndag nest koinmcnde öller oc hans
folk saa mektigt at the botwinga laudit vndher hanom
ighen Mon Dipl Sv 39 (1464). 4) mäktig, rådande,
härskande, om morghonin arla giordhe ban sin son
miilitughan ouer halft sit rike Prosadikter (Barl) 85.
— med prep. ivir. Se Sdw 2: 1271. 5)
beful/mäk-tigad, bemyndigad, ath jak mäktoghan gör hederlikan
man uicles knwtsson ... stadhfesta ok fasta... thet
jordhaskipto NMU 1: 73 (1385). ib 100 (1420). the
xxiiij (24) gode men, som mäktoge äro pa
menoglie-tenäs wegna STb 1: 110 (1477). — berättigad, herra
hannus ... schal mäktoghar wara thossa sama
pre-bendam klärkom til förlänande ok ängen annar j alle
måtto swa länge ban lifwer KTb 3 (1430). — Jfr al-,
for-, from-, ful-, ivir-, sam-miiktoglier.

mäktoghet, f. 1) makt, välde, ty stadfäster
jac tiig tiil herrä oc konwng ... bärande krona oc
konwng spyra epter myn dödh j wolloga kongliga
mäktoghet Troj 99. — maktställning, rang. tw (o:
Helena) ska|t bedras oc wordas epter tyn mäktoghet
oc högbordoghet (tu enim in tua magnitudine
honora-beris uelut maior) Troj 67. 2) makt, kraft, styrka.
jac (o: Medea) är ath enast j bland dödeligom
män-niskiom som forma beswika oc fortaga lnartis affguda
stora krafft, och inötho hans mäktoghetz tiilskyckning
Cpotentialiter institutis) twärt j motli mz myna konsters
makt Troj 14. ib 121. saa frälste hector honom
wu-dersamliga j syn föreleks mäktoghet (in tlectoris
mi-racu/osa uirtute) ib 134. ib 176. — Jfr al-, flll-,
högh-miiktoghet.

mäla (impf. -te), v. L. 1) tala, uttala ord.
ban mälto oc hördho oc sa oc gik oc lifdho for ytan
hinder Vis sten 3. — llliila |ini, se Sdw 2: 127t. —
Jfr a-, for-, söt-iiiiila, samt be-, linrdh-, lagh-,
liuf-, o-, snar-, söt-, viil-niiilter och omiilin.

miila (pres. -ar PMSkr loo. pass. mal]es
Rydberg Tr 2: 656 (1396). impf. -te. pl. 3 pers. -to.
"te. part. pret. n. och supin. mälth), v. L. 1)
mäta. Se Sdw 2: 1271. syllosätarena mälte the
tomp-tena .. . tha var hon nordan til xviii alna ATb 1:
215 (1465). sillasätiara som mälto toniptenä SJ 2: 17
(1476). mill hand haffwer laktli jordhinna grwndh,
ok min liöghra haudh haffwer mälth ällir mattath
biinblaiia (dextra mea mensa est celos) SpV 517.
mensus a um miithin oc mältlier GU C20 (hand 2)
s. 133. ib s. 139. eth glit math väl mälth väl sainan
trykt ok viil vprogat MP 4: Hl. huru kan man thät
mäla ällir iniäta som eng i n ända liafuir i sik Hel män
169. taker skiparen spannnmaal ... oc ey thet mälar
tha th[et] iuskipas PMSkr 100. ib. 2) utmäta.
at thet (o: godset) mil|les i qwarstadu alla stadz i
rikit Rydberg Tr 2: 656 (1396). — *llliila ut, mäta ut
el. upp. j samma måtto wi mälum wt andhrom, tha
wardhir os botaladb SpV 570. — vid lossning av

spannmål o. d. andirs köpswen mälte vth sith malt
i meueka skipp var niädan the värö henia och fengo
sigh math ATb 1: 355 (1471). skiparen ... läth swa
mäla thet (o: spannmålen) wth aff skipeno PMSkr 101.

— Jfr utmiila. — Jfr nf-, ater-, igen-iiiiila.
uiäld, f. och n. (GU C 20 s. 253) L. och llliildei’,

m. L. mäld, säd som skall malas. Se .1. Janzén,
Studier över substantivet i bohuslänskan 195 f. mölna
qwärn ... thär mals clostersens mäld VKJ il (1447).
ib 26. ffar ris mäldher versus si vis pro färre
num-nios precium milli fare wilt tliw ha|fwa päninga för
mäldet sa siik mik wärdhit GU C 20 s. 253. —
*miild.i thrang (melda träng), n.t trängsel vid
målning, laat nuii mala thina säädh iniö! oc malt til
aarsens behoof oc ey tha melda träng är eller djupa
väga Brasks Cal 267.

]lliild, f. mäll, atriplex Lin. Se Sdw 2: 1271.
miile, n. L. Jfr a-, gen-, liögli-, vidher-mäle.
llliile, n. mätning, mått. Se Sdw 2: 1271. — llliilis
mail (melis(a)-. mels-: -men STb 3: 330 (1497);
SJ 2: 312 (1497)), m. mätare. Se Sdw 2: 1271.
nien-sor ... mälisman GU C 20 (hand 2) s. 133.
vidlier-wara men och niälismen SJ 2: 22 (1476). STb 2: 330
(1489). melissmen clauos olsson och oleff langh,
stadzsens sylsätiara ib 3: 200 (1494). ib 374 (1498),
4: 114 (1506).

miileliker, adj. Jfr omiileliker.
#miilelikliet,/. Jfr omiileliklict.
’ninlilse, u. pl. — »miililsa ra, f.t Se Sdw 2:

1271.

llliilinger (obl. rnellingh), m. mätning, at ga
pa een liiellingh thera i niellom pa tompten 0111 the
iiij peJ land ATb 2: 77 (1476). — *llliilillgsilinn
(pl. melingesmen), m. = niiilis man. SJ 2: 223

(1493).

liliilla (melle), v. 1) yppa, angiva, förråda.

— tilltala (inför rätta)? kere hinrik, haffuer thu
mynne peninga, tha faa mik tliöiu i gen medh godo
och bliff then dandesueii thu esth, jach vil aldrich
melle tich ther om i mýne liffdage STb 3: 81 (1493).

liiiilloin (mellom SJ 2: 217 (1492). mällon
GUC20 (hand 2) s.m. mällen PMSkr 536. mellan
SD NS 2: 251 (1410, gammal avskr.). Svartb 481 (1464).
millan Svartb 155 (1375); ATb 1: 87 (1458), 144 (146l).
mälla SvKyrkobr 353. Se Sdw 2: 1271), prep. och
adv. L. A) prep. med gen, el. i dess ställe ack.,
någon gång dat., stundom ställt efter det styrda subst,
el. prcn. 1) mellan, i rumsbestämningar, j fonda
kapenliawta oc lempewore är rätta sokna och bya ran
mellan soknom och byom som sagt är Svartb 481 (1464).

— för att beteckna att något upptager mellanrummet
mellan två föremål, mediarticus (för mediarcitusj
mällon thu tingh trengdher GU C20 (hand 2) s. 126.
ath tw kanth then pännan smwla söndher mällen
fingrommen PMSkr 536. 2) mellan, i
tidsbestämningar. ther war mer än en time millan at bon gik
jn i härbärgit ok at ban thalade til häniio ATb 1:
144 (l46l). 4) för att uttrycka ett ömsesidigt
förhållande: mellan, ffore then skuld at millan
hederlika herra ärchebiscopenom ... oc biscopenom j abo
är kornen en osämia Svartb 155 (1375). then
rekin-scap, som hotherlikom månne päthare alenninga, rath-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0547.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free