Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rldhfoghatc
648
rik er
*ridlifoghate (ridfogte), m. = ridhefoghatc.
rid-fogte i sunderbo Arnell Brask Bii 7. ib 15.
•ridlihosur (ridhoser), f. pl. benkläder avsedda alt
brukas vid ridning. Arnell Brask BH 32.
*ridhkapa (pl. ridkaapar), /. ridkappa. STb 2: 79
(1485).
*ridhkirkla (rijdkyrkia), /. annexkyrka, thà
schula the ... iij messor huart år sighia huar thera
vijdt huaria sina kyrkio så vidh rijdkyrkio som
hoffuedkyrkio Gummerus Syn-stat 36 (1425,
avskr.).
"ridhkiurtll (ridkiortel), m. »kjortel» avsedd att
brukas vid ridning. vj alne kläde swarthc swen
skulle haffue tiil en ridkiortel Stock Skb 162 (l52o).
»ridhklüdhe (ridcläder. med art. ridclädren Arnell
Brask Bil 32), n. pl. ridkläder. then yngxste
smaswen ... bör altid taga til wara herrans stöffla
oc spora oc ridcläder i reesom Arnell Brask Bfi 32.
*rldhsven (rid-), ryttare, krigare till häst. ...
ligger oss storlige makt pa att förstyrke oss med
krygesfolk som swadane kunne affverie, bode
ridswenner oc fotkneckter HSH 14: 31 (1525,
Magnus Sommar).
ridhtygb (rid-, red tyyg HSH 18:264 (1525)),
n. ridtyg. hest oc ridtygh Arnell Brask Bi1 28.
Jfr ridhatygb samt rytty Sdw 2: 273.
♦riersker, se rigisker.
rif, n. Jfr buk-, gardha-, magha-rif.
rif (ref. reeff), n. revben, costa te reeff GU C 20
s. 152. et stykke färst fetth swinaköth aff reffuen
Sex ekon tr 27 0. Jfr sidho rif. —• *rifia rum (reffua-),
n. benhus, costarium rii i[dest] locus costarum
reffuarwm GU C 20 s. 152.
•rifhct (riff-), /. frikostighet. om hon är
höffär-dugh ... aff ... andclikom ffatighdom riffhet oc
swa dana SvKyrkobr 347. SkrtUppb 195. frihetin
ällir rifhetin (liberalitas) lioflika giffwer aff sino
SpV 155.
rifia, /. — rifio ben, n. revben. Jfr O. Ahlbäck,
Stud. i Nord. Fil. 40—41. 1 s. 134.
rifiärn (reff järn), n. rivjärn, tak harth twal
oc riff pa enom reff järn PMSkr 447.
riflika (superi, rifflekost), adv. ymnigt, rikligen. —
i hög grad. alt thz the wilia formagho the aldra
rifflekast (liberalissime) Mecht 157.
riflikhct (rifflighet), f. ymnighet, överflöd,
rikedom. Jfr E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ord-forskn. 6: 39. Mecht 235.
rifna (reffna: -ar PMSkr 28; -a (3 pers. sing.) ib
326; -adho SkrtUppb 146. -ade (pl.) Troj 278.
rimpna: -adhe Prosadikter (Karl M) 279. rymna:
-adho SkrtUppb 297. rympna: -adho JMÖ 116.
remffna: -ade Troj 175. rempna: -ar ib 22), v.
sönderrivas, brista, remna, nw bläse roland thridhia
tima swa fast at hornith rimpnadhe Prosadikter
(Karl M) 279. iordhin scalff. bärghin rymnadho
SkrtUppb 297. reffnar äller bristher skipeth
sönd-her j starkom störm PMSkr 2 8. förwarandis ath
barken äller näffren ey riffz äller reffna ib 326.
segelen brwsto oc reffnade Troj 278. Jfr
sunder-rifna.
rifna? /.? Hänvisningen Sdw 2: 258 r. 16 utgår.
’ritning, f. Jfr sunderrifning.
rift, adj. n. Jfr iämrift Sdw 1: 632.
rigisker (rygisker: -a STb2: 400 (1489). rijsker: -ä
FMU 4: 10 (1451, avskr.). riersker: -a STb 2: 377
(1489); Brasks Matordn 9. /. ryersk STb 2: 376
(1489)), adj. [Mnt. rigisch] rigisk, från Riga. en
häst fore vj march rigisk Svartb 400 (1442). foore
lxx mark rijskä FMU 4: 10 (1451, avskr.). xxviij
stopp rigisk miödh Skotteb 374 (1461—62, Kämn).
xxx mark rigisca FMU 4:356 (omkr. 1470). rierska
byttor Brasks Matordn 9. citauit mickel raucka
rierska kadcrin iiij (4:e) resa STb 2: 377 (1489).
rygiska kaderin ib 400 (1489). — ss tillnamn.
kaderin ryersk STb 2: 376 (14 8 9). — for vj mark
rinske (för rigiske?) peninga FMU 4:187 (1462).
rike (rikke JMPs 314. gen. medart. rikesinsWMÍ/
1: 77 (1390). rikensens SvSkr 1: 35 (1482). riksens
Svartb (Skokl) 529 (1477). dat. med art. rechena SD
NS 3: 429 (1419). pl. med art. rikene Rydberg Tr
3:636 (1458). richene ib 462 (1497). gen. riches ib
3: 430 (1494). med art. richenes ib 462 (1497). Se Sdw
2: 1285 och jfr R. Pipping, Kommentar t.
Eriks-krönikan 208 /., 699.), n. L. 1) makt, välde, brudh
som ... aff ensampnom kärlek wthwäls ok älskas,
oc främias, til hedherlighit rike (regnum decoris)
Mecht 321. — regering, at the (o: lagmännen) scula
konung wälia oc til rike döma SD 8: lei (1362)
(dock snarast alt föra till 2). 2) rike, konungarike,
land. wi margareta ... förstinna rikesins j danmark
NMU 1: 77 (1390). swa got mynt, som i rechena
gengt oc gefth äre SD NS 3: 429 (1419). ... at
engen skulde dyrffwes at ... atskilie tlienna thry
rikene Rydberg Tr 3: 636 (1458). thy forbiwder jach
alle ... wiid riksens hämpd ok plikt Svartb (Skokl)
529 (1477). epffter mene rikensens radtz fulbordt
SvSkr 1: 35 (1482). thet möte ... som skall sthaa i
calmaren ... med thesse try richenes raadh ... ath
förhandle ok offuerwäga thesse try riches bestand
Rydberg Tr 3: 430 (1494). tesse try richenes
in-byggiare ib 462 (1497). ib. then som syndar
dödeligha j renliffnadh, han misther gudz rikke
JMPs 314. — de maktägande i ett rike. [u]m
mid-somar tha skulle wara / et mykit hoff jnnan
skara / ther kom rikit mesta deel / ole toko herra
matius tell / drotzetara ok forman EK 4252—•
4256. — Jfr arva-, fiidhcrnis-, liiniil-, liimi-,
iordhe-, iordli-, kora-, thydhiska- (Sdw 2: 7 5 3),
utrikis-, utvülilsa- (Sdw 2: 894), viirulds- (Sdw
2: 1064), ärvc-, ärvis- (Sdw 2: 1152), öster-rike
(Sdw 2:1184), ävensom in-, ut-rikis. — *rikis rätter,
m. i riket gällande rätt el. lag. Se Sdw 2: 1285. —
rikisvander, m. Jfr Hildebrand, Sv .Medelt. 2: 16 f.
rikedombcr (pl. dat. -dhomom. -dommom), m.L.
rikedom, te wrangha skalkana bramma j hänna
dyra klädhom oc rikedommom JMPs 407. en
mäktoghasthe ... höffdinghe ... swa ffwller aff
syndhom som aff rikedhomom ib 432. Jfr
konungs-, värulds-rikedomber (Sdw 2: 1064) —
"rikedoma sten, m. dyrbar sten, ädelsten. JMPs 553.
— »rikedoms göm» (-dombs-), /. skattkammare.
gazetum ... rikedombs göma GU C 20 s. 307.
*rikedome, m. = rikedombcr. Se Sdw 2: 1285.
rikelika, adv. 1) präktigt, ståtligt. Se Sdw 2: 1285.
2) rikligt, ymnigt, the ... gingo sidhan in j stadhen
ok forgiordho rikelika Prosadikter (Sju vise m) 197.
3) stoll, förnämt. Se Sdw 2: 1285.
♦rikemärke, n. gränsmärke mellan riken, rike
merke i mällan swärie och nörie HSH 29:50
(1484).
riker (riigher GU C 20 (hand 2) s. 94
(daniseran-de). ack. m. riigh ib. superi, rikaster), adj.L. 1)
förnäm, ansedd, ansenlig, mäktig, väldig. — kraftig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
