Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rödher
670
röker
ägenom (hs. ägeno el. äggenno) LB 3:189 (s. 139).
Jfr J. Sahlgren, Studier tillegnade Es. Tegnér s. 419.
rödher (n. röt. rööt SvB 101 (mot si. av 1400-i.)),
adj. L. röd. Se Sdw 2: 1288____een rödhan häst SD
NS 3: 507 (1419). NMU 1: 109 (1434). eth hus
wt huggit som j rödhan saphir Mecht 234. raua ue
röder lithit brwn oc mörk brwn GU C 20 s. sn.
rödha skapnadzsins radhlös skodhare (rubentis
formæ vecors inspector) SpV 39. alt thät iak see
skuli mik synas rööt giort, mädh thino dyrasta
blodhe SvB 101 (mot si. av 1400-/.). SkrtUppb 9.
rödher löker wäxer aff fröno PMSkr 352. hon
vntfik han wel som hon wel kunne / mz söth ördh
ok rodhom mwnne (o: med en kyss? Jfr R. Pipping,
Kommentar t. Erikskrönikan 126, 222) EK 1886 /.
— thät rödha af ägget, äggula. Se J. Sahlgren,
Studier tillegnade Es. Tegnér s. 416 ff. — ss
tillnamn. lasse rödh Kumla kyrkas rb 30 (1442—72?).
STb 2: 539 (1491). — rödhabo, f. Jfr Sdw 2: 1288
och B. Hesselman, Från Marathon till Långheden
s. 2 ff. — Jfr livitrödhcr.
»rödhet, f. rödhet. PMSkr 380.
*rödhfat (rödffaath), n. fat av rött ler- el.
stengods? HLG 2: 107.
»rödhgul (rödgol), adj. rödgul. PMSkr 478.
»rödhilaktogher (rödilactoger), adj. rödaktig.
rauus ... gripande oc rödilactoger GU C 20 s. 517.
»rödhinger (röd-), m. röding, salmo salvelinus.
eth fiskerii ... thär görs aff en fiärdhung röding
VKJ 219 (1480). VKU 118 (1565). — ss maträtt.
rödhing makrel eller lax salt Brasks Matordn 6.
ib 11. — *rödhin(js fiske (rö(ö)dingx-), n. ställe
där röding fångas, anordning för fångande av
röding. VKJ 217 (1447). VKU 59 (1550). —
»rödhlngs nät (rödingx-), n. rödingsnät. VKU 137
(1569).
»rödhka (röd-), f. (på grund av förekomst av
järnoxid) rödbrun gyttja, i greska landh, siudz röt
saltt aff sådan dy som i suerige kalla rödhka
PMSkr 6 38 (avskr.). ib. Jfr rydhka.
"rödhkal. m. rödkål. Se Sdw 2: 1288.
»rödhlask (rötlask), n.? (Mnt. rötlasch],
»rödh-Iäsk, n.? [Mnt. rötlesch] och *rödhläskc (rölliske
VKU 82 (1555)), n. rödgarvat skinn, karduan.
j dæker rötlask Skotteb 422 (1468—69, Kämn).
»rödhlaskskin (rötlasth skin), n. [Fdan. rolaskin.
Ä.Dan. rodlaskskind] = rödhIask. viij ort. for
rötlasth skin til thenne bock Skotteb 84(l46l).
»rödhlekcr, m. rödhet, röd färg. hwitlekin, och
rödhlikin, the prydha mykith brudhenna änlithe
Mecht 270. ödhmiwkhetzsens rödhlek (purpura)
ib 291.
rödhlitadher, p. adj. rödfärgad. JMÖ 110.
»rödhlitcr (-litther), adj. rödfärgad. PMSkr 465.
»rödhläskemakarc (rödhleske-), m.
karduans-makare. STb 2: 32 3 (1489). Jfr rydskomakare.
rödhma, v. vara röd. rödhmandes rosen (rubens
rosa) maria JMÖ 118.
»rödhmoradher (rödmorath), p. adj. [Sy. Dial.
römorter] rödaktig, rödlätt. Troj 74. breseida ...
war myket fagor ... mz rödmorathom kynnom och
gàlt glymmande haar ib 76. Jfr rödhmöra.
»rödhmöra, v. rödfärga. nar hon reff syna kynner
mz syna hwassa naglar rödmörades the aff then
blod ther wttärdes Troj 16 8. Jfr rödhmoradher.
»rödhskinande, p. adj. skinande röd. SvB 472
(omkr. 1500).
»rödhstiärta (rödstierta), f. rödstjärt, acredula
le auis qucdam scilicet rödstierta GU C 20 s. 7.
»rödliäple, n. rött äpple. Mecht 262.
»rof, /. [/si. rauf] rö v, podex. Jfr E. Noreen,
Meijerbergs ark. /. sv. ordforskn. 3: 19 ff. tessin
oloffliken ordh, som euert ... talade til olaff
matsson ... far for iM (1000) falladeffwel och kyss
mik i röffwenä STb 1: 5 8 (147 6). Jfr suglia röi.
röghia (röya. röie. supin rökth SvKyrkobr 258),
v. anklaga, med dat. el. ack. jwdhana tik förradha
röya oc antwardha hedhningom SkrtUppb 172. at
the måtto röghia hanom aff omildhet ib 303. —
angiva, röja. med prep. fore. rät scriptamaal skulo
wara ... fullelikin j swa måtto ath människionne
tilbör ath röghia fore alla sina syndhir ther hon
veth sik haffwa giorth ok ey för haffwa scriptat
sik fore MP 5: 203. — angiva, yppa. ... ath fför:ne
fförmindare ... wisthe j noghen mötte, tet them
icke war ful giort j fför:ne arffskiftningh ... tha
skulle the tet röie strax fför rettä STb 4: 36 8
(1514). — röghia sik, anklaga sig, bekänna sin
synd, giva sig skuld, kennis thu ath thu haffwir tik
siällan scriptat ffor thina syndher, oc tik ey rökth
som thina syndher äro SvKyrkobr 258. — Jfr
ulröghia.
röghiarc (röghäre), m. anklagare, ther är sielfuer
gud domaren diefulen är röghären SvKyrkobr
(Lucid B ) 199.
röghiarc, m. Jfr skriptanials röghiarc.
»röghia vitne (rygia-), n. vittnesmål (i klandrande
riktning), antestari ... bära rygia vitne ok vitne
fore koma GU C 20 s. 26.
röyliilse (röyelse), n.pl. anklagelse. SvKyrkobr 280.
röker (rök GPM 2: 236 (1506?). ack. röök Svartb
69. pl. nom. röka ib 353 (1436). rökia PMSkr 484.
ack. rökier FMU 4:ieo (1461, avskr.)), m. L. 1)
rök. thet gar gerna rök aff gamblom brandom
GPM 2: 236 (1506?). — ånga. ... en solgils ...
hwilkin ... jnflöth j sancte agnetis hiärta swa som
sötasta röker (suavissimus liquor) Mecht 42. —
ånga, gas. thy the (o: brennesteen, alwn) giffwa
aff sigh en rök oc foktogheth PMSkr 208. 2)
eldstad, härd; hushåll; mindre jordegendom som
anses tillräcklig att föda elf hushåll; jordområde (i
Finland) frän vilket en bestämd skatt el. avgift
utgick. Jfr S. Ambrosiani, Budkavlen 27: 70 /.
jtem aff huarie röök, som kallas sudzsi, j tridiung
säädh fore offer Svartb 6 9 (i övers, av lat. urkund
från 1345). ib. ... swa och marga röka eller mantall
äre ödhalagdh, och the göre tog scatten fulleliga
wth ib 353 (1436). alla röka oc kroka oc booll
sculu jämpkas sokna j mellan epter godha manna
sägn oc ranzakan ib (1436). FMU 4: 1R0
(1461, avskr.). 3) rökelse, onicinus är en qwada
aff trä ... lwktar wäl när thet lägs pa eldhen swa
som rökia PMSkr 484. — Jfr anisa- (Sdw 1: 39),
brännestens- (Sdw 1: 158), dimbo- (Sdw 1: 187),
iordh-, kopar-, rökilsa- (Sdw 2: 289), slnaps- (Sdw
2: 336), synda-röker (Sdw 2: 5 80). — »rökia tal
(röka-, -tall. -taall), n. röklal (se röker 2), mantal.
thet ödisgotzet ... som ... war lagt wtaff röketaall
fore 1 aar Svartb 338 (1432). ... badhe oss ... at
huath Iiisa wi them göra kunnom, at wi then them
giordom oppo there rökatall eller mantall ib 353
(1436). FMU 4: 258 (1466). — »röks qvistcr, m.
miskunsam iomffru ... en röks qwister oc tha
wällwktandis (virga fumi, sed aromatica) JMÖ 198.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
