- Project Runeberg -  Ordbok öfver svenska medeltids-språket / 4-5. Supplement /
710

(1884-1973) [MARC] [MARC] Author: Knut Fredrik Söderwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slztnns

710

siäl

2: 1294. B) konj. senasl då. nw sisth jach war
i ålem sokn BSH 5: 274 (l508).

siztans (sistens), adv. för någon tid sedan, i
loffwa-de lass olson sistens, som i ware i kalmara, ath ...
BSH 5: 183 (1507, H. Gadh). — i siztans, d.s.
at wij wnfinge j sistens eder kerlige scriffuelse
STb 5: 321 (1521? Kop). ib 335 (1521? Kop). —
Jfr sidharst, ävensom sizter.

sizter (sizsler. siizter. siitzsler. sidzster. sister.
siisther. syster, sijsther), adj. superi, sist, i tids- el.
ordningsföljd kommande efter alla andra. Se Sdw
2: 1294. the hiöldo fram mässona intil siitzsta
kyrie-leyson Mecht 128. huilka surna peninga her liening
pynnow kendis sik allaledis vel fornögdan wara
then sista pening meth then första til takka HLG
1: 112 (1472). SJ 2: 2 (1474), o (1475). nw star
än j gen sidzsta ällir äptirsta trappan, hwilkin ok
jämwäl är the första SpV 535. hnilken tompt han
til sigh annamede ... ok strax ... then bethalede
j sijsthe och mynsthe pening STb 4: 85 (1505).
epter thet iach them loth första huat ther
epter-fylger thet förste och syste loffuade the wilie wara
wäluelige medh landith GPM 2: 18 (1506). — i
sizt, för någon tid sedan, jtem sende iak och hanom
bodh här i byen i siisth GPM 2: 169 (i502—03).
ib. ib 3io (1508?). — a thät sizta, till sist, till
slut, slutligen. Mecht i6l. a thz siizta matthe han
tagha aff lifsens träeno SvKyrkobr (Lucid B) 139.
— pa thät sizta, d.s. gudz owener sculdc ... pa thz
sizsta til äuerdeliga heluitis pynor fordömäs
SvKyrkobr (Lucid B) 131. STb 4: 51 (1505). — upa
thät sizta, d.s. sade han vilia ware j sit hws vppa
tet sista (a: titi sina sista dagar) STb 4: 5 7 (l505). —
at sizto, d.s. Se Sdw 2: 1294. — thät sizta, senasl.
tha stempnom wj ider hiith for oss, at j her warin
thet sizsta pa sancti lauréus dagh näst komande
Svartb 368 (1438—1448). — Jfr sldharster,
ävensom sizt.

*siäfhct (säf-, säff-), /. saktmod, lugn. sanneligha,
andans fruct är kärlekin ... mildhet, säffheth
(mansuetudo), samanhallilse SpV 13 3. ib 155.
mildhetinne äru säffhetin (securilas) ok jndhra
godhetin nästho ib 527. han ... sagdhe mädh
största säffhet ... mik törster SkrtUppb 339.

»siäflatogher (säfflatiger), adj. saktmodig, lugn.
att han (o: en blivande konung) är säfflatiger, och
eij formykitt hastogher PMSkr 65 8 (senare avskr.).

»siäflaloghet (säfflatigheett), f. saktmod, lugn.
huadh merker konungen smörs, vthan blidhett,
och säfflatigheett PMSkr 666 (senare avskr.).

siäfleker (säf-), m. 2) saktmod. Prosadikter
(Barl) 94.

siäflika (säwe-. säffwe-. -lig(h)a), adv. 2)
saktmodigt. SkrtUppb 189. ath thu säweliga, oc
liwff-liga, haff tik mothe them, tik nakot amothe göra
ib 414.

siäfliker (säffweliger), adj. 1) stilla, lugn. tha
begynte hertog nestor oc diomedes nog lokka
achillcm mz miwkom säffweligom ordom Troj
211.

släflikhct (siäff-. säff-, -lig-), f. 2) stillsamhet,
spakhet, foglighet. — saktmod, hovsamhet, tålamod.
tha tik dröffwer wredhen, tänk a mina siäfflikhet,
mz hwilka iak war fridhsambir mz them som
fredhin hatadho Mecht 212. ib. hon (3: jungfru
Maria) borth driffwer oc ffran sinom tiänarom
drykkenskap, sömpn oc läthi... giffwandhis them

santh atherhaal, säfflighet oc andeliga glädhi, thy
at hon är aterhalsens oc säfflighetzsens ffrw JMPs
558.

siäl (siäll BP 2: 174 (1389); HLG 2: 5 (1500).
sääl STb 1: 34 (1475), 373 (1482); HLG 1: 111
(1467)), m. L. phoca, säl. giffuen aff hwan een
siäl så åff litzlom som aff sthorom ... j march siäl
Gummerus Syn-stat 37 (1425, avskr.). — koll. än
nw siäl ey taghs swåsom fordhom huilkin klubbo
siäl kallades Gummerus Syn-stat 36 (1425, avskr.).
item huar människio göri retthe tyondh aff ykorna,
fugla och alle handa (Skokl: fowlgl oc alla andra)
skogxdiwr, ok samalund aff alle handa fiska, siäl,
korn oc sädes tyendhe Svarlb 70 (1345?) (möjl. alt
föra íí7Mísialtionde). — sältran. Gummerus Syn-stat
37 (1425, ausAx.). fire pundh sääl HLGl: 111 (1467).
STb 1: 34 (1475), 373 (1482). iij pundh brändhan
siäll HLG 2: 5 (1509). — sälskinn. RP 2: 174
(1389). — Jfr klubbo-, tran-siäl. — siäla bodh
(siela-, sýela-. säla-. säle-), f. bod vari sältran kokas,
uppmätes och försäljes. Jfr B. Magnusson, Nysv.
studier 22: 171 ff. SJ 2: 1 (1474), 77 (1482).
STb 1: 319 (1481), 330 (1482), 3: 160, 165 (1494).

— »siälabodba rum (sielaboda-), n. = slähibodlm
tompt. SJ 2: 1 (1474). — »slälabodha tompt
(sielaboda-), /. sälbodstomt. STb 3: 165, 169 (1494).

— *siälabods rum (siela-), /i. = siälabodlia tompt.
STb 4: 189 (1508). — »siälabods tompt (siela-,
siele-), /. = siälabodha tompt. STb 4: 85 (1505),
189 (1508), 5: 181 (1517). — »siälabodhtompt
(siela-), /. = siälabodha tompt. STb 4: 81 (1505). —
»siäla fat (siela-), f. tunna innehållande el. avsedd för
sältran. STb 3: 313 (1496). — »siäla karl (siäle-.
siela-. siele-), m. man som arbetar i en sälbod? ss
tillnamn, erick siälekarll STb 1: 84 (1476). ib
2: 227, 232 (1487), 3: 419 (1499). Jfr siälkarl. —
•siäla köpare (säla-), m. uppköpare av sälar.
enge sälaköparene skulo annat köpa än traanesäl
STb 1: 174 (1478). Jfr sialköpare. — »siäla späk
(ställe-, själle-. syälle-. -spek), n. sälspäck. HLG
3: 116, 127, 132 (1529). Jfr siälspäk.— »siäla trall,
m.? sältran. Se Sdw 2: 1294. Jfr siältran.

siäl (siäll MP 4: 245, 261. syal:-inne SkrtUppb
391. siel NMU 1: 81 (1394); -en J Buddes b 166;
-a SSkb 29 (1501—02);-om SJ2:127 (i488).siell SD
8: 158 (1362); NMU 1: 107 (1430). si|el Svartb 485
(1466); -a SJ 2: 228 (1493). syäldh SD NS 3: 617
(1420). seel Priv f Sv st 169 (1473, avskr.). säl
GPM 2: 418 (1506?)), f. och n. (MP 4: 26l) L. 1)
själ (i motsats till kroppen), i sht ss människans
andliga natur och ss kännande, tänkande och
viljande. hwarte the ythro sinnen, äller then jndhre
delen aff hans skäl äldar siäl wardh j nakra handa
måtto hwgswalande aff them öwcrmer delenom
j hans skäl SkrtUppb 340. alla the pino ... toldhe
hon alla innanthil j syalinne ok j sino hiärtha ib
391. tu scal ey akta huat croppen vill, vtan huat
anden ok sielen formagha (quod spiritus possil) J
Buddes b 16 6. en syndogh människia som mädh
enom helbrägda tanka haffuer ena siwka siäll MP
4: 245. thär mädh war människion giordh til eth
äwärdelikit liffwande ok bliffuande siäl ib 261.

— särsk. själ ss skild från kroppen och fortlevande
efter denna, gudh hans siell havvi SD 8: 158 (1362).
ib 177 (1362, avskr.), 218 (1362). NMU 1: 64
(1373). at jak hawer ... gifwet... thry hws ... fore
mine bonda siel oc minna barna fadhors siel ib

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:56:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmtsprk/4/0724.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free