Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slülam
712
siiilvcr
-— siäla stova, /. 1) själastuga. Se Sdw 2: 1294.
2) = siäla hus? Jfr S. Ljung, Uppsala stads historia
2: 76. •— *siäla stridh (siela-), /. sicomakia ...
quasi pungna anime siela stridh GU C 20 s. 577.
— ’siäla styrilse (-styrls), n. pl. el. f. själavård.
allom androm kyrkyona fförmannom, som siäla
styrls ... här äpther kwnno ffaa JMPs 513. —
siäla tharf, f. L. själagagn. Se Sdw 2: 1294. — siäla
vadhe (siele-. -våde), m.L. själavåda, fara för själen.
fore stoor siälewadhe schuldh som framlidhne
theris fränder lidhit haffde fore prestemistningh
Svartb 545 (1483). MP 4: 107. STb 5: 77 (1515).
siälum (säl-, säll-, sääl-. sel-, -aam), m. L. 1)
tunna med sältran. iiij (4) sääl aam STb 1: 34
(1475). 2) mått för mätning av sältran. Jfr Nordisk
kultur 30: 35. til span, bysman, säl aam StÄmb
17 (1428). ib 18 (1429), 25 (1434) o.s.v.
siälas (-adhis), v. uppgiva anden, dö. nar hon
siäladhis, sagho mangha gudz wänär hänna siäl
wth gaa aff hänna lekarna clara som solen JMPs
396.
*siälbodb, /. = siäla bodli. Se Sdw 2: 1294.
siäldsyn (siälsyn SpV 25; (n.pl.) GPM 356 (l5lo);
-synt MP 4:212. syälffsyn: -an MP 5:26. selsyn:
-synth S. Gustafson, Hemming Gadhs språk 19
(1509, H. Gadh)), adj. sällsynt, ovanlig, thät är
siälsynt ok siällan hört ath thu gör nagra rätwisa
MP 4: 212. jak bidher thik, at thu sigh os aff
thänna lilii naturs skikkan, mädhan hon är os
swa mykit siälsyn (inauditum) SpV 25. —
egendomlig, besynnerlig, märkvärdig, nw strax kom
per olson och sigher sig inthe haffwa forstandith
... aff then fridh giordher är hwaske medh bodh
eller breff, thet mik thycker ganss selsynth wara
S. Gustafson, Hemming Gadhs språk 19 (1509,
H. Gadh). ... iach storlighä haffuer warit
bekym-radh och mästh fore siälsyn ryclhä som här haffuä
gaanget GPM 2: 356 (i5io). — avstickande,
skiljaktig. med prep. fra. thet är ok första grenyn
högfärdhinne, ath vilia synas aff androm vtualdhir,
j sydhum ok vmgangho görandhe sik syälffsynan
fra synom vidherlykom MP 5: 26.
’siälfara (syel-), /. = siäla lara. Svartb 491
(1467).
siälfat, n. L. Jfr lästa siälfat.
*siälfbidhin, p. adj. självmant, utan uppmaning
villig (till ngt). Se Sdw 2: 1294.
*siäifdödlier (sielff-), p. adj. självdöd. morticinus
... siälff döth scilicet quando est mortalitas
ani-malium GU C 20 (hand 2) s. 157. han hade flaget
sielff dödh lamb och saalth i bodhenä STb 1: 66
(1476).
*siälfdöia, v. självdö. Se Sdw 2: 1294.
siäiigodher, adj. självgod, egenkär, thänne
siälf-gode ok högfärdoghe phariseus MP 4: 169.
*siälfliisk (syäl-), n. sälspäck. smöryes oxa äller
hästa mädh syälfläsk tha bita them ey bremsa
äller mwggor PMSkr 213.
*siäll’manter (sielffmandtter), p. adj. utan
uppmaning villig (lill ngt), vile vi gerna vare
sielff-mandtte till all then dell eder och rikett kann
kome lill gode Linkbiblh 1: 143 (1523, Brask).
*siäl(ordärf, n. fördärv för själen. Svartb 556
(1504).
siälfskipter, p. adj. som har fördelat sig själv. Se
A. Nordling, Stud. i Nord. Fil. XXXV 1: 45 //.
siälfvald (sielff-), n. självbestämmande, frihet. —
fri vilja, mädh siälfvald, frivilligt, at gudz son tok
alla sina mid[l]ilse tima, som är födzlonna,
pi-nonna, ok opstandilsenna tima, mz rätto
siälff-wald (spontanea volunlate) SpV 5 36. epter the hade
sigh sielffue j leffuende liffue pa bade syder medh
sielffwaldh athskyldh STb 2:57 5 (1491). Jfr
siälfs väld.
siälfviliande (siälffwilias JMPs 310. superi, besl.
sielffwiliandeste SvB 186 (senare h. av 1400-/.)), p.
adj. och adv. L. A) p. adj. frivillig, härra ihesu
christe för thina fäm vndir oc aldra
sielffwiliandeste thins licama blodz pino SvB 186. äpther honom
liffdo appostlana atherhalleligha j renliffwe ... oc
siälffwilias ffatighdom JMPs 310.
♦siälfvililiker (sielff-), adj. [Isl. sjalfviljugr. Ä.
Dan. selvvillig] frivillig, the som sik öffua j
thulu-modh ... oc sielffwililikom fatigdhom Mecht 140.
’siälfvirdliinge (ack. med art. siälfwördingan SpV
317), m. hwat skal jak sighia om thän tyrannum
ällir siälfwördingan, hwilkin fiondenom dräpnom,
tok til sik mz bryllöps hedhir hans dotther SpV
317.
siälfägha (sjelff-), /. 2) del som ngn själv äger, det
som besittes med full äganderätt, riddara oc swena
siälf ägha RP 2: 369 (1399). ib 376 (1399). andra
ther inge sjelff äga haffue HSH 13: 63 (1524,
Brask).
*siälkarl (säl-), m. = siiila karl. ss tillnamn.
Skotteb 261 (1467—68).
’siälküpare (säl-), m. = siäla köpare, sagdes fore
retto, ath sälköparene skulo engin köpslagan
annan bedriffwa än sääl, kopper ok järn ok engin
fiisk STb 1: 25 (1475). ib 463 (1476, Burspr). enge
sälköpara skulo ... haffwa nogra tunnabindare
ib 174 (1478).
*siäliandsfarare (sellands ffarer), m. [Fdan.
sjællandsfar] själländare, person från Själland. ss
tillnamn, peder sellands ffarer SlockSkb 258
(1525-26).
’siälringning, /. = siäla ringning. ÅK 63.
♦siälrökt (-rykth), /. = siäla rökt 2. Svartb 180
(1383).
siälspiik (siel-, -spek. -speck), n. sälspäck. iiij (4)
tunnar siel speck STb 2: 482 (1490). ärther med
sodh oc siälspek Brasks Matordn 9. Jfr siäla späk.
’siältran (siel-. seel-, -traan), m.?=siäla tran.
HLG 2: 91 (1518). 01. Magnus Hist. de gent.
septentr. 1. xx c. 6.
slälver (selfwer NMU 1: 80 (1392). silffuer
Reuterdahl Kyrkohist III. 2: 537 (1464). sölfwir
ATb 2:299 (1486). syälf ATb 1: 142 (i46i).
sielf(f) STb 1: 141 (1477), 142 (1478). siäl HLG
2:122 (1524). syäl ATb 1:35 (1455). siel STb
2: 211 (1487). syel HLG 2: 122 (1524). sielff Arfstv
103 (1473). Sä|f ATb 1: 31 (1455). selff Arfstv 46
(1461). /. siälff JTb 36 (1463); SpV 450. selffuer
FMU 5: 44 (1482). n. siälfft SpV 300. ack. m. sielff
SSkb 34 (1501—02). sälff GU C 20 (hand 2) s. 103.
/. siä[l]ffwa Mecht 306. gen. sielfs SD 8: 269 (1362).
siäls Saml 34: 276. med gen. av pron. poss. sin
förenat till ett ord: siälfsins ATb 1: 278 (1468), 2: 21
(1473). sielffsins Slockh Skb 297 (1512, Skip). pl.
sielff Rydberg Tr 3: 422 (1493, avskr.). Se Sdw
2: 1294 /. och jfr E. Lidén, Ark. f. Nord. Fil.
41: 317, B. Ejder, Adjeklivändelsen -er i de
nordiska språken särskilt i svenskan s. 5 4 //.), pron. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
