Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slotfoghate
767
slükkin
— slöts mur (slatzs-), m. fästningsmur. Troj 209.
— ♦slöts nykil, m. nyckel till ett slott, sidan han
stocholms slotznykle anamade STb 5: 276 (1520).
— slöts portor, m. slottsport, fästningsport. STb
5: 229 (1519). — *slols skomakare (slodz-. slaatz-,
-scomagare), m. på slott anställd skomakare. HLG
3: 39, 41 (1517). — slöts skrivare (-scriffuere), m.
den som på ett slott besörjer skrivgöromålen ocli
sköter räkenskaperna, ss tillnamn, henrich
slotz-scriffuere SJ 2: 263 (1494). STb 3: 20s (1495). —
♦slöts skräddare (-scredder), m. på slott anställd
skräddare, ss tillnamn. SSkb 301 (1508—09). —
♦slöts smidher (slatz-. -smidh. -smed. -sme(d)t), m.
på slott anställd smed. Stock Skb 23 (1516—17). —
ss tillnamn. SSkb 301 (1508—09). Stock Skb 104
(isis—19). HLG 3: 49 (1520). jacob slotz[s]mcdt
andersson Stock Skb 180 (1521—22). — ♦slöts
timbcriuaii, m. på slott anställd timmerman. STb
2: 311 (1488). — "slöts torn (slottz-), n. slottstorn,
fästningstorn. vijdh slottz tornith östan mwr SSkb
157 (1505). — *slots valder (slaatzs-), m. slottsvall,
fästningsvall, thy matthe grechana taka til flykt
oc troyaner fwlfolgde them jn till slaatzs wallén
mz hwg oc slaag Troj 65.
♦slotfoghate (-ffogith), m. [Mnt. slotvogcl] —slöts
foyliate. STb 4: 154 (1507).
♦sludher, m. [Sv.Dial. slur, slu, sluv, m. N. slo,
/. Jfr E. Smedberg, Peder Månssons landsmansskap
5 8 /.] kvickehylsa (pä nötkreatur), är horn affbrwtith
... blandis samman tyära oc ysther ... oc skär en
före bark äffther slwdhenom som liornith är aff
oc smöryes mädh the bländnyngenne wäl oc
bind-hes pa slwdhen PMSkr 234. ib.
sluka, v. sluka, uppsluka, diäfwulen j häluite
girnandis altidh opswälia oc sluka thöm som thänna
näruarande lustelikhet älska Prosadikter (Barl) 40.
Jfr under slika 2 och sluta 2. — *sluka up, sluka.
Ber 72.
sliikaro, m. Jfr upslukare.
slukin, p. adj. L. slocknad, släckt, mit hugnadha
liws är slukit ällir släkt for mic Hel män 158.
sidhen eldhen är slwken PMSkr 208. ib 234. sidhan
ognen är kaller slwkin ib 561. J/r utsliikin.
♦slukop (slwkwp), subst. [Mnt. slukup, storätare,
fråssare] ss namn på en ölkällare på Stockholms
slott, ath här är ikke mer än v lester härra ööl i
then källäre som i pläghe sielff drykke wtaff ok i
slwkwp jkke mer en viij tynnar ööl GPM 2: 289
(1508).
♦sluua, /. [Mnt. slune] sedeslös kvinna, slyna.
ath han kallade iacop en skökinson ole hans hustrv
lioro ok sluno ATb 1: 35 (1455). hon hade halft
hans barn som een gamul hora oc som een sluna
ib 2: 28 (1474). STb 1: 178 (1479).
slupa (-ande), v. [Jfr Sv.Dial. (Österbotten) slüp
i se] gtupa, sluka, uppsluka, i fsv. anträffat blott i
part. pres. J/r E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv.
ordforskn. 3: 7 /., G: 4 3, O. Ahlbäck, Stud. i Nord.
Pil. 40—41. i s. 134. steedh ey till thciinä slupanda
varghana at skingra eller hindra thee faar som
jak hafuer her saman sankat J Buddes b 75. ...
thän gambla owenen, hwilken slwpandc
(dcvo-rantem) är alth thz han kan owirkoma SpV 118.
sluta (slotthe), v. 2) avsluta, utgöra avslutning pä.
ij öre for ij länge stocke at slute masten Skotteb
439 (1409—70, Kämn). (?) ascribere til scriffua ok
sluka (fel för sluta) GU C 20 s. 39. 3) träffa av-
görande (om), hwre j skwlle med them (3: några
fångar) slotthe GPM 2: 227 (1506). — Jfr besluta.
♦slutare (slu|tare), m. [Mnt. sluter. Ä.Dan.
sluttere, fångvaktare] = bomslutare? ss tillnamn.
albrict sluttare STb 1: 87 (1477). ib 101 (1477).
♦sluter (n. slwth), adj. [N. slüt] sluttande, testudo
är eth driffwande verk pa stark hywl bygth aff
starkom biälkom haffwandis eth slwth tak aff
stokkom PMSkr 167. Jfr Sdw 2: 433.
♦slutston, /71. [Mnt. slutsten. Ä.Dan. sluttesLcn]
slutsten, sten lämplig att avsluta ett valv el. en mur.
koll. för sluthsteen v ortugh ... for klapursteen
viij ortugh HLG 2: 7 (1509). ib 12 (1509).
♦slya (slyiia. pl. -or), /. [Sy. Dial. slya] mjukt spö,
vidja, ris. mastigia ... bältis reem oc inanslaa
spänne oc slya GU C 20 (hand 2) s. 122. gudhz
räddoghe är en andelikin slyiia, mädh hwilkom
alzskons synd bort köris SkrtUppb 120. fjkonen
... läggis pa en flaka flättadan samman aff slyor
äller spiälom PMSkr 332.
slykkia, se slökkla.
slädlii (släädhe. obl. med art. slädan ATb 2: 28
(1474). pl. slär GPM 2: 169 (1502—03?)), m. L.
släde, monocosmus kärra kälkä oc släädhe GU C 20
(hand 2) s. 154. iomffru maria wärdogasta christi
färdhabaar ällar slädhi (dignissimum vehiculum)
JMÖ 39. Jfr barka-, karm-, kisto-, lang-, not-,
ryza-, stak-slädhi och slidhi. — slädha borgh, /.
Jfr A. Nordfelt, Nysv. studier 16: 164/. — ♦slädha
före (sleda-. slede-), /1. slädföre, til tess j wýnter
ath bonden her koma kan och medh sin skeel
medh sledafförith S27> 3: 9 8 (149 3). GPM 2: 182
(1504). — slädha liäster (släde-), m. slädhäst,
släd-travare. Hist. Tidskr. 1943 s. 24 (1470, samtida
avskr.). — "slädha Hirn (sledajern), /1. järnbeslag
till slädmed. Stock Skb 41 (1518). — ♦slädlui
mästare (slädamestare), m. slädbyggare? ss tillnamn.
ATb 2: 27 (1474). — ♦sliidha rau, n. L. — ♦slädha
sinidhor (slädasmäder) m. slädbyggare. ss tillnamn.
JämtlDipl 230 (1435). — ♦slädha svcii (slede-),
m. sven som har atl hålla slädar i ordning, slädkusk.
Arnell Brask Bi1 8.
släggla (slägga), /. slägga, marculus ____lithen
slägga marcus ci slägga GU C 20 (hand 2) s. 120.
— ♦släggio karl (sleggia-), m. släggare, ?nedhjälpare
åt smed (med huvuduppgift att sköta slägga), til
stadzsins arbeyde skal han (3: stadssmeden) haffue
fry sleggia karla SSkb 75 (1503). ib 79 (150 3).
♦släggia (slägia), v. hamra el. bearbeta med slägga.
cudo ... smida slägia ok vt huga GU C 20 s. 157.
malmen kan släggies oc driffwes vt wijder med
hambrom PMSkr 595 (senare avskr.). ey är iärnitt
qwämtt till att slå eller släggies tå thett är
glöd-gedtt rött ib 6 32 (d:o).
slägliil (pl. m. slegle BSH 5: 114 (1500, Gadh)),
adj. vankelmodig, opålitlig?
släkkeliker, adj. Jfr osläkkeliker.
släkkia (slekkia. pres. släkker. part. pret. n.
släkt), v. L. släcka, komma att slockna, om ngt
brinnande cl. glödande, vm eldhcr worder löst ...
haffui huar sadane redzskapp som ther tilhör,
som är embar, yxe, kexä, stiga, oc sletten (väl för
slekken) STb 1: 436 (i460, Burspr). the olyan
giffwer lith pa rensadhan kopar som thär j släkkis
PMSkr 406. ib 426. — släkkia kalk, släcka kalk.
PMSkr 360. giffuer ther akth vppa ... huru the
slekkia oc reda theres kalk som the mwra i vatnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
