Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strykan
818
strängia
i tauastelandh aff hwario preste kröker ij karp
koorn strokna Svartb (Skokl) 586 (1515). 8) stryka,
genom strykning komma att glida; draga upp. (?)
han ... strök sina hwsur, ok gik strunkir MP 5:115.
— stryka, genom strykning komma att glida ned,
nedfälla, han ... lop wth j samme fförbud och
strök stadzins merke aff skipet STb 4: 193 (1511).
the strwko syn segell Troj 108. 10) vässa medelst
strykning, ath han (3: gregurs swerdslipare) skal
widh sina waaning sielff stryka stadzsins swärdh
STb 2: 48 (1484). — stryka af, 3) genom strykning
avlägsna, stryka bort. then salt tunne han hade
tagit oloffuendes aff ith skip och strokit anners
merke aff STb 5: 54 (1515). — Jfr afstryka. —
stryka bort, stryka bort, avtorka, tha gik fram
jom-fru maria, ok strök the mwllena borth aff henne
klädhom Mecht 5 3. — ’stryka ut, medelst strykning
jämna el. glätta, läggis hwarth skinnith pa eth
bordh, oc strykis wth ganskans wäl aff allom
rynkiom PMSkr 5 33. Jfr utslryka. — ’stryka
utaf sik, torka av sig. han skal twå ok stryka wt
aff sik syna vndha gärningha smitto ok syndh
MP 5: 232. — J/r ivirstryka samt vaxstrukln.
strykan, /. Jjr hudhstrykan.
stryker (gen. strukx), m. [ Jfr Isl. strykr, N. stryk,
Ä.Nysv. stryker] stark vind? ström i ett vattendrag?
kringvandrande person? Jjr Sdiv 2: 1307, E.
Hellquist, Xenia Lideniana 108 o. C. E. Thors i
Personnamn från medeltid och 1500-tal utg. av I. Modéer
80. jöniss magnusson strukxson Svartb 518 (1474).
♦strykholt? (strwgholt), subst. [Mnt. strikholt.
Sv. Dial. (Skåne) stry(g)holt] stock el. stav varmed
sädesmåtl strykes vid mätning av säd. hostorium ii
strwgholt GU C 20 (hand 2) s. 1.
’strykkia? v. Jjr tilstrykkia (Sdw 2: 05l).
’strymakare (-makere), m. [Fdan. strygæmakir
RP 2: 361 (1399)] förjärdigare av hästtäcken el.
hästmunderingar, per hansson strymakere STb
3: 91 (1493). — ss tillnamn, mattis strymakare
JTb 8 (1456). ib 12 (1458), 25 (l460).
strypa (impf. -te. supin. -t.), v. strypa.
iugulare strypa oc strvpa sönder skäre GU C 20
(hand 2) s. 49. han haffdhe mik när strypt
Prosadikter (Sju vise m B) 180. tha hon strypte hans
barn ok mördhe MP 4: 239. Jjr stripa.
sträkkia (pres. strekker KTb 11» (152 3)), v. Jfr
utsträkkia. —- ’sträkkia sik, sträcka sig, räcka, om
rum. hwylkin tompth som strekker sygh ffran
kyrkyo gardhen och södher in tyl sancte spiritus
tompth KTb 119 (1523).
’sträkking, f. Jfr liandsträkking.
♦stränge? m. Jfr klokslränge.
strängelika (strenge-. -Iig(h)a. strenlige StÄmb
186 (1515), 192 (1517). komp. strengeligareBuddes
b 15 2), adv. L. 1) med iver, med allvar, med kraft.
— ihärdigt, hårdnackat, the som widher naghra
sambindning strengeligha sta waren alstinx
vte-lykte aff allo wali j thät sinnit Abbedval i Vkl 102.
2) med allvar, med eftertryck, kraftigt, thesse fför:ne
packer bywder ffogten, borgemestere och raadit
strenlige, ath the gorlige tiilse hwad the packe
StÄmb 186 (1515). ib 192 (1517). — skoningslöst,
strängt, hulkan helzt han (o: Gud) lenge bidhar ok
tholl at han sculi sik bäträ ok aff syndom aff latha,
thes strengeligare han hanom dömer om han ey
hans mildhet ok bidhan aktar J Buddes b 152.
3) noggrant, sorgfälligt, ath människian ... sins
ordens reghlo stadga, troligha ok strängeligha
(districte) haller Mecht 64. män kan pröffwas ath
thet (o: ändring av fartygets destination) görs mädh
nokre falskheth, tha skal alth strängelika betalas
PMSkr 69.
strängeliker (strdnligher), adj. sträng, obeveklig,
nogräknande. jomfrudomsins okränklikhet haffwer
om sik swa myklo granligaren athwakt, ok gömo,
ok thz mz stränlighom andhelikom näpsilsom
(disciplinis spiritualibus) SpV 9 3.
strängelikhet (stränglighet), f. 1) stränghet,
hårdhet. ath han mz swa stora ärffwodhe stodh j
ordensens stränglighet Mecht 5 5.
stränger (pl. ströngiar. ack. streng(h)er ÅK 63.
ib), m. L. sträng, rem, snöre. 4) sträng på ett
musikaliskt instrument, aff ... psalterio aff x tattom ällir
stränghiom Mecht 224. S) sträng, klockstrång. thär
mädh skal han (o: klockaren) halda til
domkir-kionne färdugha strengher men til sokna clokkor
besorghe strenger kirkie wärdhen ÅK 63. Jfr 11.
8) bågsträng, waaro förnötte strängiana j arborsthen
PMSkr 166. 9) snara för djurfångst. Jfr J. Sahlgren,
Namn och bygd 8: 161, Social-Demokraten I9/5 1923,
Ark. f. Nord. Fil. 46: ill /., Strängnäs städs historia
47 lf. 10) stråle, solin mz sinom synlegha strängh
(radio) SpV 282. dagranden oprinnande
wt-spredhir mz skeneno sina blomstirlika strängia
(radios) ib 580. 11) jordstycke, vars avkastning
användes till underhåll av klocksträngarna i en
kyrka. Jjr G. Knudsen, Namn och bygd 34: 89 /.
cloccheren ... ther han ey haffuer bool wthen blötte
strängen Arnell Brask Bil 33. — Jfr ankarn-,
ankaris-, bugha-, liampo-, harpo-, kabel-,
klokko-stränger samt klokstränge. — ♦strängia görare, m.
cordex icis strängialekare ok strängia görare GU C
20 s. 149. —• ♦strängia lekare ([s]tränghe lekär GU
C 20 s. 268 (snarast fel för stränghe lekare)), m.
person som spelar på stränginstrument, ffidicen
strängia lekare GU C 20 s. 72. ib s. 149. fidicen ...
[s]tränghe lekär ib s. 268. — ♦strängia lekirska
([s]trengha lekerska), /. fidicena ... [s]trengha
lekerska GU C 20 s. 268.
stränger (strenger. best. strengie FMU 5: 264
(1490, samtida avskr.). komp. strängare PMSkr
669 (senare avskr.)), adj. 2) sträng, obeveklig,
skoningslös, nogräknande. om person, thes mehre alle
vndersåter wilia konungenom wara loffligh, tess
strängare skall han wara mot sigh sielffuer PMSkr
669 (senare avskr.). 4) stark, duglig, mäktig,
framstående. ss hedrande epitet (givet åt riddare),
wälbyr-duge [och] strenge riddere herre sten stwre her
niels stwre G. Carlsson, Kalmar recess 1483 s. 68.
erlig oc strengie herre her steen Sture FMU 5: 264
(1490, samtida avskr.).
strängia (pres. strängher PMSkr 90. pass. strängis
SpV 590. konj. pl. 3 pers. stränghins ib 433), v.
[Isl. strengja. Fdan. strængje] eg. hårt åtdraga,
spänna. — tvinga, stränghins (constringentur) the
til ordinem ällir rcghlonna, hwilke wt wilia ganga
ällir wilia fordarffwa sik Sp V 4 33. dödzsins porthir
nar han stängdhis (sannol. fel för stänghis), sidhan
til nakra omskiptelikhet, war stadhge ok liff aldrigh
strängis (porta mortis dum clauditur, nec esse nostrum
mulabitur) ib 590. -— strängia sik, sätta sig (emot).
strängher seg nokor aff battzmannommen thär j
moth, tha ma skiparen läta gripa honom, oc läggia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
