Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tlivifjliia
902
I i in ber
tilvighia (pari. pret. f. -wigdh. n. -wiigdth. supin.
-wikt), v. Jfr C. E. Thors, Den kristna terminologien
i fornsvenskan 281. 1) viga, inviga, helga (åt), med
dat. och ack. thenna daghen, huilken the hälga
kirkia haffuer til wikt hymerikis drotnigh JMÖ
192. — pass. the tilfestilse mz hwilkom hwar en
kloster iomfru är tilenadh oc tilwigdh siälffwom
brudgummanom ihesu christo (sponsationem
singu-larum virginum sibi desponsatarum) Mecht 129.
om torsdagen messan aff wars härre hymmelfart
som altaret är tilwiigdth GPM 2: 390 (l49l).
•tilvikliker (-viklegin), adj. pronus a um
fram-lutho redoboen ok til viklegin GU C 20 s. 493.
»tilviknllse, n. pl.? pronitas til viknilse GU C 20
s. 493.
*tilviliogher, adj. cernulus ... tilwiliogher och
behendogher GU C 20 s. 100.
tilvilkora, v. — ’tilvilkora sik, utfösta sig,
förbinda sig. tilvilkorar iac mic ... godz at
vidher-läggia SD NS 3: 566 (1420).
tilvinna, v. L. 2) vinna, förvärva, stadhen och
landith ... thet medh wäriendhe handh idher til
wnneth är BSH 5: 273 (1508, H. Gadh).
*tilvirdhas (tiilwördis), v. reft. värdigas, wilde
eder ädlaheth tiilwördis hiälpa oss medh eth göth
ordh tiil waar kära herra BSH 5: 129 (1506). Jfr
tilvärdhas.
tilvita (impf.-wifte), v. tillvita, feste pawal ...
lagh ... for saltit, hanom til wittes haffua köpt aff
skyppit STb 2: 482 (i49o). ath hon ey haffuer
scheden ... som tiwffuen henne til witte och pa sade
ib 601 (1492).
tilvitna, v. L. 1) tillerkänna medelst vittnesmål.
the her epter nämpnas sato i nämpdinne, som
dom-kirkionne godzit til vitnadhe SD NS 3: 285 (1417).
2) överbevisa med vittnen, warder ... medh twem
witnom till witnadher SO 292. TS 24. — Jfr
vitna til.
*tilvrüka (tiil-. -wräko. -wreka), v. allidere til
skada ok til wräko vt allidet paruulos ad petram
GU C 20 s. 16. ib (hand 2) s. 70.
tilvälda (-väldä. -ve|da. impf. -wälade V KU
111 (1563). supin. -wellet STb 3: 329 (1497); SJ
2: 311 (1497)), v. — tilvälda sik, tillvälla sig,
tillskansa sig. j thy at han mothe gudz skipan ok
viliä vilde sik til väldä höghre voldh ok staat än
gud häfde hanom skipat SvKyrkobr (Lucid B) 130.
tha dömpde jac ... hanum xl. marc wt aff, som sig
wilde bolid til velda UpplLagmansdomb 25 (1490).
— Jfr välda til.
tilviinda (tiil-, -wenda), v. 2) överlåta, föryttra.
affhender iak mik thet sama godz ... ok tilwender
thenna ... jönisse ok hans arwom til ewerdelika
ägho FMU 1: 388 (1382). ib 495 (1390). Svartb
1 80 (1383), 510 (1472). 3) tillräkna, tillskriva. Jfr
E. Noreen, Meijerbergs ark. f. sv. ordforskn. 6: 47.
5) låta komma till del, visa, bevisa, wi thakkom idher
... swa oc for the höghelica dygdh oc kärleek, ther
i oss tilwänt hawin Rydberg Tr 2: 467 (1388).
*tilvärdlias, v. reft. värdigas, at i ville tiill verdes,
ath tencke paa myn länge tro tienst BSH 5: 51
(1505). Jfr tilvlrdhas.
tilväria, v. L. Jfr viiria til.
♦tllviirva (till-), v. förvärva, the lösöra som ...
henrik pedersson her effter kan till wärffwa SJ
2: 35 (1478).
tilämna (-ämpna), v. 1) förbereda, göra förberedelse
till. 2) bestämma, utse. haffwir ... iak nw ... til
ämpnat (designavi) min son antiochum edher til
konung MB 2: 308. — bestämma, Utlämna, thu
stath redhoboen til hiälp, ok lath ey aff thinom
stridzmannom takas thina gwl krono, hwilka thu
them til ämpnat haffwer SpV 588. — tillämna,
avse, planera, hionagardhin byggis nidhrc widh
smidhiona som nw är til ämpnat Nio handl rör
Vkl 233. 3) låta sylta på. thätta är een hötilse, än
thog at hon nogh til ämpnas wärldinna andha
(för ändha; Lat. licet ad finem mundi referri potest)
SpV 72. thz maa ok til ämpnas war tima j
lik-nilsom ib. 4) san waka är mz hälghe tro ... ok
swa som för är sakt, atskilia hwat görande är, ok
for hwat ok til thän ändan tilämpna hwilkin som
är wthan ända (discernerc ad finem ilium gui est
sine fine) SpV 299.
♦til änkte göra (tiil-. -engte-, -inthe-), v. [Jfr
Mnt. tonichtc] tillintetgöra; upphäva, förklara
ogiltig, inanio ... tiil inthe göre ... exinanirc tiil
inthe göra thoma nidhra oc mynska GU C 20
(hand 2) s. 18. jrrito ... tiil ynthe giöra ib s. 45.
thet skiftit dödhom vi oc til engte görom SD NS
3: 263 (1417). Jfr göra til änkte.
"tiläskia (part. pret. -eskieth. pl. -eskede), v.
anmoda, uppmana, uppfordra, tha wille han
oleygdat och offelet än nw staa til retta antige
her äller ther, j hulkin stad han til kraff eller
tileskieth worder STb 4: 229 (1511). adwij tileskede
oc tilkraffde wore ... at öffuerware ... ib 5: 317
(1521, Kop).
tilökia (-öka), v. L. 1) öka, föröka, låta tillväxa.
embetens verdoghet ... the tilökä mannenom jnga
aterlön när gudhi SvKyrkobr (Lucid B) 181. thy
jach hawer fortärth och inthe til ökath sa mykith
jach ägher BSH 5: 20 (1504, H. Gadh). 2) ytterligare
giva. — ytterligare tillfoga, min käre son jak bedher
tik. at thu til öka än nw andra ffämpthyio, oc
läs än nw j thätta aridh hwndra aue maria JMPs
429. — Jfr iikia til (Sdu> 2: 1170).
*tilükian (-ökan), /. intencio onis meningh
jntensio tilökan GU C 20 (hand 2) s. 34.
tilükilse, n. pl. el. f. Jfr E. Noreen, Meijerbergs
ark. f. sv. ordforskn. 6: 47. 2) tillökning, ökande,
ökning. hälgha ängla ... skänkto aff samma käldo
fförst ärofulla iomfrunne marié alla hänna
hälog-hetz tilökilsc (primo, gloriosce virgini Marise, in
augmentum totius bealitudinis suæ) Mecht 219. ib
112. viliom ingelundis tilstädia at noghen
vm-skifftilse, tilökilse eller ok myntzkan skal her
vtinnan koma Svartb 537 (1478). ib 496 (1470).
tima (impf. timde. Jfr Sdw 2: 1316), v. L. 1)
hända, vederfaras, med dat. en dagh oc annan
timde honom enkte. än siwnda daghin bleff han
dödh aff bradhom dödh SvKyrkobr 70. 2) tima,
hända, inträffa. — ske, äga rum. at thät annan
tiidh tima scal SD 8: 161 (1362). — hända, ske,
gä. opersonl. hwilka ledhis thät hälzt tima kondc
NMU 1: 68 (1381).
tima, v. [Sp. dial. tima, timas] nännas. Jfr B.
Hesselman, Språkformen i MB I 40, O. Thorell,
Fem Moseböcker på fornsvenska 171 /. Fem Moseb
ed Thorell 213.
timas, v. refl. para sig. Jfr B. Hesselman,
Språkformen i MB I 40.
tlmber (tymber), n. L. timmer. — om enstaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
