Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 13. 1 Juli 1880 - Musik och Teater - Krönika - Hvarjehanda - Breflåda - Annonser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
d’Astro nu begifvit sig till London och att
hon på sina resor åtföljes af en erfaren
musikkännare, herr G. Sinico, farbroder
åt den unge maestron Giuseppe Sinico,
hvilken i Triest är för närvarande
sysselsatt att afsluta sin nyaste opera Spartaco.
Alfr. Sch.
Krönika.
Inom vår svenska musikverld, med
undantag af koralmötet, föga nytt. Sedan
signor och madame Campobello samt
signora Consuela d’Astros lemnat oss har
att börja med den italienska sången bland
oss tystnat. Låtom oss då i
föreställningen försätta oss hän till denna sångs eget
hemland för att beakta dess rörliga
musik-lif, samt sedan låta äfven andra länders
märkliga musikföreteelser, likt bilder i ett
panorama, glida förbi våra blickar.
Musikfesten i Rom till Palestrinas ära
har varit lysande, tack vare de många
enkom härför skrifna musikstyckena, deras
förträffliga utförande samt genom
tillströmmandet af en den utvaldaste publik. Fyra
tonstycken af »musikens furste» (Palestrina)
stodo på programmet, stycken hvilkas
verkan beskrifves såsom öfverväldigande.
Vi göra ett litet nätt språng från
Palestrina till —1 hertig Giulio Litta! Också
han är kompositör och har skrifvit den
nya operan Crcmonesaren, som snart skall
upptöras i — Cremona. I Italien tyckes det
verkligen regna operakomponister. Så har
Guglielmo Branca. kompositören till
Cata-lana (uppförd 1876), afslutat en ny opera,
Hennosa. Den 22 sistlidne Maj gafs i
Piacenza en spritt ny opera af
Auteri-Mauzouchi, med namnet Stella, och hvars
titelrol återgafs af Teresa Singer. Denna
pjes lär ha bragt den goda staden i ett
tillstånd af entusiastisk hänryckning. Vidare
har en signor Pouchielli skrifvit operan
Gioconda, sednast uppförd i Florenz.
Men Italien har äfven godt förråd på
sångare. Hvem af oss mins inte »lilla
Ambrosi», den glade tenorsångaren, han
som sjöng så vackert för oss på Kongl.
reatern i Afrikanskan m. fl. pjeser den tid
han var anstäld i Stockholm. För hans
många vänner härstädes ksn det kanske
vara af intresse att erfara att »den lille
sångaren med den stora rösten» under
sistlidne Maj månad varit engagerad vid
en teater i Bologna och der bland annat
uppträdt som Ernani.
En blifvande stjerna på konstens
himmel går för närvarande upp öfver —
Spanien. Denna musikaliska >katt, teende sig
i skepnaden af en ringa schatullarbetare i
Bilboa, har barytonsångaren Kachmann
upptäckt. Under sitt vistande derstädes
fick han händelsevis höra den ifrågavarande
arbetaren sjunga, samt intogs så af hans
stämmas klang, att han genast rådde den
unge spanjoren att studera musik,
försäkrande honom att han i sin strupe egde en
skatt af sällsynt värde. Och nu egnar sig
verkligen arbetaren, understödd af
muniei-palrådet i sin fädernestad, åt ifriga studier
i sångens ädla konst.
Den för oss välbekanta Carlotta Patti,
hon som för några år tillbaka å de s. k.
Patti-konserterna i Stockholm genom sitt
oöfverträffliga utförande af Skrattarian»
af Auber tvang åhörarne att skratta med,
har nu för någon tid sedan dykt upp i
Australien, gifvande konserter i Sidney,
dervid biträdd af sin man, M:r de Munk,
som är violinist. Det var just Carlotta
Patti, (den verldsberömda Adelines syster)
som under sina konstresor i flere års tid
brukade från stad till stad, från land till
land medföra en liten näpen kanariefogel.
Denne kanariefogel, som flitigt och
skickligt förstod att efterhärma sin egarinnas
toner, utgjorde för Carlotta en kär
förströelse. Då hon andra gången besökte
Stockholm, frågade någon under ett
samtal med henne efter hennes bevingade lille
älskling, och oförgätligt var det uttryck
af saknad som dallrade i hennes röst, då
hon med en suck svarade: »E tnorto!»
(Han är död).
Det musikaliska Frankrike räknar i våra
dagar många lysande konstnärsnamn. Så
känna och älska vi svenskar Gounod, tycka
om Ambroise Thomas, ha börjat värdera
Leo Delibes, ha aplåderat Saint-Saens i
»danse des macabres». Massenet heter en
annan produktiv tonsättare, som sednast i
Paris låtit uppföra la Vicrge (den heliga
jungfrun), ett oratorium, som af den franska
kritiken lofordas i en svadon af den
mest glödande vältalighet. Författaren till
Paul och Virginie, Victor Massé, håller
på att afsluta sitt nya partitur till Cléopatre,
med text af Jules Barbier.
Hade icke en kollega förekommit oss
med sin så fängslande beskrifning öfver
de i år ånyo uppförda passionsspelen i
Oberammergau, skulle det varit ossmycket
kärt att derom få berätta för våra läsare.
I stället omnämna vi den stora Schlesiska
musikfesten i Görlitz nyss i medio af Juni.
Kören bestod der af 577 personer och
orkestern af 52 violiner, 20 altvioliner, 18
violonceller, 14 kontrabasar, o. s. v. Der
uppfördes första dagen Anton Rubinsteins
andliga opera, Das verlorene Paradis,
hvars verkan lär varit underbar; — så
hörde man Guds röst (tenor) under
orkesterns tystnad ensligt framtona under
svagt orgelackompagnement. Andra dagen
gafs Beethovens A-dur symfoni,
Ual/wrgs-mässonatten af Mendelsohn o. s. v. En annan
likastorartad musikfest var den jf.dc
Xcdcr-rehnska i Köln, som sistlidne pingsthelg
i trenne dagar firades. En tredje af lika
kolossala dimensioner försiggick den 16
sistförledne Juni i Brussel, och så vidare
allt undan för undan.
I sanning, det lönar mödan att allt
emellanåt titta in i den stora
musikverl-dens omvexlingsrika, glänsande,
förtrollande panorama!
Hvarjehanda.
Otroligt men sann t. Herr B . . ., elev
af Liszt och af Rubinstein, spelte för ej
längesen i en salong aldeles merveljöst.
— Min herre är artist? frågade honom
en af de inbjudne.
— Ja, min herre, svarade B..., en
smula förvånad.
— Målare?
Vid en landsortsteater gjorde nyligen
förste älskaren midt i sin sångrol en
fasa-väckande ’tupp*.
Skrattsalfvor och hvisslingar i salongen.
Aktören lät inte förbrylla sig, utan gick
med gravitetiska steg fram till rampen och
sade i det han gjorde de tre öfliga
bug-ningarne för publiken:
— Mitt herrskap, jag erkänner att jag
nyss träffade en falsk not. . . Jag återtar
den!
Fiskare och virtuos. Jägare och fiskare
af böjelse, virtuos genom ödets skickelse,
föredrog Tulon bössan och metrefven
framför sitt instrument. Saken var helt enkel:
fiske- och jagtdonen tjenade att roa honom
sjelf: flöjten tjenade honom blott att roa
andra.
Han satt långa timmar nedhukad vid
sjöstranden i förväntan på att någon fisk
skulle komma och nappa. Hvar och en
annan skulle blifvit otålig. Han smålog.
En dag öfverraskade honom en af hans
vänner i denna belägenhet och såg på
honom länge innan han närmade sig.
— Hvad gör du der, Tulon, under två
hela timmar, som jag har sett dej här?
— Hvad nu då? svarade han; fiskarne
ä’ minsann inte så dumma som du tror.
De veta nog hvad jag går för, de gissa
hvad jag vill, de frukta mej, röra sig inte
ur fläcken eller gå sin väg. Det är skälet
hvarför jag på två timmar inte fatt en
enda. Ta du metspöet ett ögonblick: dej
frukta de visst inte.
Vännen tog mycket riktigt metspöet:
efter två minuter drog han upp en syperb
aborre.
— Nå hvad var det jag sa’? yttrade
Toulon. Klåpare ä’ du. Det visste nog
den här aborren alltför väl.
Breflåda.
L. B—n. Tack! Skall användas, om några
mindre rättelser fa göras.
Osb.l Hvarje nummer af Necken innehåller ny pianomusik till flerdubbelt värde af hvad tidningen kostar.
Lösnummer: 25 öre.
E. NORBERGS PIANOMAGASIN
ÅLANDSGATAN 24
Stort lager af Tafflar, Pianinon och Flyglar till olika, men
billiga priser.
NORBERGS PIANOMAGASIN
ÅLANDSGATAfj 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
