Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan döma, röjde samtliga prestationerna
att en omsorgsfull, sakförståndig ledning
stått eleverna till bilds vid deras studier,
hvarjemte det må tilläggas alt de, efter
måttet af sin begåfning, synas ha begagnat
sig deraf lör vinnande af ett godt resultat.
Nägra framtidslöften af mera framträdande
slag gaf uppvisningen visserligen ieke, men
den utföll på ett i det hela så gynsaml
sätt, att man deraf kan ega full rätt att
sluta till elevskolans förmåga att verkligen
fylla sin uppgift: en sund utveckling af
anlagen, der de verkligen finnas.
Af dramatik omfattade uppvisningen etl
par deklamationsnummer samt Edv.
Bäckströms dramatiska skiss Eva . St.
O 6s. Sedan tidningen redan var uppsatt, ha
vi från en insändare, som tecknar sig —gg—.
mottagit ett genmiile med anledning af vår kritik
of <er /.. Höijers redaktion af musiken i den nya
upp/agan af Geijer-Afzelii folkvisor. Vi ha nu ej
utrymme for detsamma, men skola med insändarens
tillåtelse i nästa nummer meddela det jenite det
svar från vår sida, som kan befinnas vara aj
nöden.
––c COtss——
Från in- och utlandet.
Kristiania d. ®4 1S81.
Musikföreningen afslutade d. 2 dennes sina
för denna säsong abonnerade konserter med
utförandet af Beethovens 91de symfoni. Det har
betecknats såsom ett vågstycke att försöka dess
utförande hrfr, men det gick, och detta ej blott på
det hela taget godt, utan till och med i vissa
delar förträffligt. — Både den omständigheten, att
9:de symfonien verkligen en gång blef uppförd
och det goda utförandet af densamma kan helt och
hållet tillskrifvas Johan Svendsen, som med
ständig uttröttlighet leder och förer vart musiklif
framåt. Han har så ofta förut visat hvad han förmår
frambringa, att detta endast ytterligare tjenade till
bekräftelse på hvad han med sin musikaliska
förmåga och öfverlägsenhet som dirigent mäktar
åstadkomma. Utan partitur dirigerar han — gjorde det
äfven denna gång — fullkomligt och öfverlägset
beherskande en hvar som arbetar i den stora
apparat, der en hvar bär sin del af arbetets tyngd,
i den som i dagligt tal kallas — orkestern.
Solopartierna i symfonien utfördes af fruarna Schirmer
och Bonnevie samt af herrarne Lammers och Brun,
körpartiet utfördes af hr Lammers’ körförening; hr
L. hade sjelf instuderat partiet med körföreningens
medlemmar. Som bekant var ej Beethoven den
man, som rättade sig efter hvad en menniskas röst
förmådde, utan den, som skulle gifva sig i färd
med hans saker, fick rätta sig efter honom.
Sången ligger också här mycket högt, ja, jag vågar
säga så högt, att i de flesta fall skall alltid något
komma att fattas med hänseende till föredragets
skönhet. — Förutom 9:de symfonien gafs Webers
Oberon-ouverture, såsom inledningsnummer, på ett
»lkleles oöfverträffligt sätt, hvarjemte Wolframs
aria ur Tannhäuser, sjungen af hr Lammers, såsom
konsertens mellannummer förtjenar stort erkännande.
l*å den näst sista af musikföreningens konserter
d. ,9/s Sa^s Camille Saint-Saens »Trio op. 18 for
piano, violin och violoncell» (spelad af fru Erika
Nissen, hrr Böhn och Hennum), »Berceuse» af
Faure, »Canzonetta» af Godard — för violin och
piano — (utförd af frök. Caroline Muller och hr
Martin Ursin), Yidor: »Serenad» op. 10 för piano,
flöjt, violin, violoncell och harmonium (frök.
Miil-ler, hrr Pedersen, Ursin, Hennum och Paulsen)
samt Rob. Schumann’s »Quintett i Ess-dur» för
piano, 2 violiner, altviol och violoncell (fru
Nissen, hrr Böhn, Solberg, Zapflfe och Hennum).
Saint-Saens’ — om jag sä får säga — med en
orientalisk solglans mättade, genomförda
komposition utfördes på ett särdeles lyckadt sätt. Det är
tidens moderna uppfattning och afspegling, som
rör sig i denna komposition, hvarför ock motiverna
synas framträda utan någon slags sträfvan till
lösning. Vidors vackra, öronsmekande »Serenade»
blef också väl utförd, om vi undantaga, att det
synes mindre nödigt att låta pianot göra sig
gäl-* lande med en så öfverväldigande kraft, som fram-
trädde i hr Martin LTsins spel, hvars assistens i
öfrigt var värdefull. Schumanns Qvintett vann
priset denna afton. Fru Nissen har i denna en af
sina glansnummer, och med ett sådant utförande —
som ensemble betraktad, lades quintettens rikedom
på skönheter dubbelt klart i dagen. Frök.
Caroline Muller — violinist, — som var
hufvudperso-nen i aftonens andra musikafdelning spelar 110g
säkert och talangfullt, men utan att hafva, hvad
jag vill kalla det, en karakteristisk stråke.
Trio-soaréerna med fru Backer-Cröndahl, hrr
Böhn och Hennum, hafva åter begynt efter jul i
en ny följd, och två konserter hafva redan gifvits.
Af konserternas program vill jag särskildt
framhålla: Schuberts Ess-dur-Trio och Beethovens Trio
i C-moll, Mozarts quartett i G-moll samt
Schumann’s quintett i Ess-dur. Dessa trio-soaréer ha
sin stora betydelse för musikutvecklingen och
utföras pä ett sätt som är värdigt hufvudet för
triosoaréerna, nämligen fru Gröndahl. — Fru
Backer-Gröndahls omedelbart hänryckande spel är af
fängslande art, och det slår aldrig felt att hon med
detsamma bringar publiken under inflytelse af sin
egen inspirations trollmakt. De senare konserterna
hafva emellertid beklagligtvis ej varit sä mycket
besökta som den första seriens.
Ett opera-försök har åter företagits här. Hr
Tivander, som en tid samlat fulla hus på
Folkc-theatret med sitt operettsällskap, engagerade för en
tid sedan frökn. Tekla Falk och Lagermark samt
hrr I lofer, Beerthman och 1 ,und — den sistnämda
var, efter som det säges, äfven sällskapets
impres-sarie — frän Hillbergska sällskapet i Göteborg för
att gifva några operor. Man begynte med
»Doktor Crispino», som dock ej drog mycket folk,
hvilket helt enkelt förklaras deraf, att operan är tråkig.
Tre gånger gick derefter »Barberaren i Sevilla» för
fulla hus och gjorde stormande lycka. Särdeles
fästade sig entusiasmen vid fröken Tekla Falk,
hvars särdeles goda koloratur förvärfvade henne
stort och välförtjent bifall. Hvad frök. Lagermark
beträffar, var det förnämligast brist på skola, som
fattades henne. Hr Hofer med sin något torra
stämma stod, livad utförande beträffar, långt Öfver
det som hr Beerthmann förmådde prestera. Hr
Lund har visserligen en vacker röst, men dä det
fordras något mer för att vara operasångare, än
blott detta, skulle han ej förslösa sin tid, om han
sökte alt på studiernas väg förskaffa sig, hvad som
brister honom i spel etc. — Sällskapet gaf också
en rätt väl besökt konsert härstädes.
S.
Upsala d. 11 april iSSr.
Sedan mitt sista bref hafva härstädes ett par
konserter gifvits, båda af musikkrafter tillhörande
vårt samhälle. Den 10 mars gafs af medlemmar
af akademiska kapellet en kammarmusiksoaré, hvars
program upptog Ilaydns qvartett i Ess (op. 330
Godards, härstädes icke förut gifna, särdeles
origi-nela och intressanta violinkonsert, säkerligen ett af
den moderna musiklitteraturens värdefullaste verk,
samt Mozarts odödliga G-molls-qvintett.
Violin-konserten utfördes på ett förträffligt sätt af
direktören Oarstensen, som äfven spelade
principalstämman i qvartetterna; samspelet i dessa var särdeles
aktningsvärclt.
Den andra konserten gafs i lördags den 9
under hr Hedenblads anförande af sällskapet O. D.
i förening med akadem. kapellet till förmån för
(osephsons-fonden, och sällskapet häfdade dervid sitt
gamla rykte. Bland de kompositioner som
utfördes nämna vi Beethovens ouvertur till Prometheus,
Gernsheims ståtliga kör »Salamis», ett par
qvar-tetter af Spohr och Kreutzer, Griegs vackra
»Serenade til Welhaven» (ord af Bj. Björnson) samt
en temligen barock jägarsång med kör ur op.
Diamantkorset af Saloman. En ung upsaliensare
hr Moqvist, debuterade såsom kompositör med
tvenne romanser, hvilka icke saknade intresse.
Vidare utfördes Josephsons »Helga minen» med
or-kesterackompagnement denna sång är nemligen
ursprungligen ett arioso ur en promotionskantat)
samt slutligen »Sångens makt», (Arion), den sista
och troligen den bästa af Josephsons större
kompositioner gi ven i Stockholm för något mer än ett
år sedan, på den sista O.-D.-konsert, som J.
der-städes dirigerade). Den vackra kantaten förfelade
icke heller denna gång att lifligt anslå, och i det
hela gjorde konserten det bästa intryck.
Inom filharmoniska sällskapet äro Haydns
»Årstiderna» under inöfning. * II. A. Ö.
/ Vies b a den d. 10 april.
Wiesbaden, som alltsedan det upphörde att
vara en spelort, af svenskar mindre besökes än
andra kurorter i Tyskland, har dels för sina
natursköna omgifningar, dels för sitt centrala läge. sin
närhet till Rhenfloden, lättheten att, tack vare de
utmärkta kommunikationerna, kunna fort och
be-qvämt förflytta menniskobarn till andra punkter af
verlden, sina välgörande vatten och bad, en stor
attraktionskraft för alla nationer, hufvudsakligast
engelsmän.
Musikens ståndpunkt i Wiesbaden är ej att
förakta, ty hvad den relativt lilla orten i det
hänseendet har att bjuda pä, är ganska aktningsvärdt.
Vi tro ej att värt påstående är öfverdrifvet, då vi
säga, att man under ett års tid här får höra och
se mer af det som musikmarknaden (ursäkta
uttrycket) har att erbjuda, än under tio år i det
musikaliska Stockholm.
Det är egentligen kurorkestern och dess
utmärkte dirigent, kapellmästaren Louis Liistner, som
den musikaliska delen af publiken derför står i
förbindelse hos. I >etta kapells artistiska verksamhet
begynner egentligen med oktober månads ingång,
sedan sommargästerna äro bortflugne, i den ståtliga
kurhussalen, dit dess prisvärda verksamhet
förflyttats från musikpaviljongen i parken, hvilken i
akustiskt afseende är ofördelaktig för äfven den
ypperligaste orkesters goda renommé.
Dagligen gifver denna orkester tvenne
konserter från kl. 4 —1 26 och 8 —1 2io. Sällan
förekommer samma stycke mer än en gäng i månaden,
men så har också dirigenten öfver 1500 nummer
att välja pä och variera med. Deri bland får man
numera äfven höra vår förtjenstfulla Meissners
Carmen—Potpourri — hvilket gjordt lycka och till
hvilket äfven grannstädernas orkester friat.
Glanspunkten ligger dock i fredags- och
sön-dags-symfoni-konserterna, dervid bjudes på både
klassiska och moderna symfonier, interfolierade med
ouvertyrer, suiter, Rapsodier och andra
tonmålningar med bizar ra benämningar. Att deribland
förekomma skapelser, hvilka man ber Gud bevara sig
för att nödgas höra för andra gången, är ursäktligt,
ty hur skola yngre kompositörer komma fram i
dagsljuset, om de ej uppmuntrades derigenom att
deras produkter framdragas inför publikens domstol?
Att höra denna orkester exequera Ilaydn, Mozart,
Beethoven är en verklig njutning — och ej mindre
nöje har man af det brillanta utförandet af de
moderna mästarnes tonskapelser, såsom Liszts,
Svendsens, Kaffs Rapsodier, Bach-Aberts förträffligt
in-,strumenterade præludium, choral och fuga i G-moll;
Berlioz’ tonmålningar, RalTs och Volkmanns
symfonier m. m. Fri från alla fördomar låter den
nitiske dirigenten alla nationers bättre alster
uppföras och sålunda taga äfven S:t Satins, Massenet,
Glinka, Tschaikowski, Gade, till och med Foroni
— af hvilken sednare tvenne ouvertyrer gifvits med
bifall — ut sin rätt pä programmen.
Oratorier af Ilaydn, Mendelssohn, Schumann
m. 11. uppföras årligen af Cäcilien-Yerein under
dirigenten Wolffs skickliga ledning. Körerna äro
utmärkte, och för solopartierna engageras goda
operaartister från grannstäderna, emedan
teaterdirektionen ej tillåter sina sångare att springa utom
teatern. Samma »Yerein» uppförde nyligen Max
Bruchs *Lied von der Glocke» för soli, kör och
orkester, hvilken komposition delvis slog an.
Ingen vecka förgår utan att ej något musikens lejon
gästar denna stad. På pianot dundrade för ej länge
sedan Rubinstein och Lechetitzky — huruledes det
bekom den Becksteinska flygeln kan man väl tänka
sig — men hade denna ej så synnerligen godt
deraf, sä var åhörarnes förtjusning dess större, och
detta med skäl, ty längre än dessa mästare
kommit på detta instrument, torde vara ogörligt. Äfven
Joachim, Sarasate, Heckmann m. fl. storheter på
violinen ha i förening med teaterdirektionen skänkt
oss njutningsrika stunder.
Sångare och sångerskor förbigå vi — de ha
i allmänhet varit ganska aktningsvärda — men ej
af första rang.
Vi komma nu till operan, hvilken räknas till
de bästa i Tyskland, dels derfor att den
företrädesvis, nästan uteslutande håller sig till det klassiska
och gedigna programmet — Oflenbach, Lecoq,
Suppé, och dylikt lätt kavalleri har ej lyckats
innästla sig här — dels derför att dess artister
äf-vensom körer, göra sin sak så förträffligt, att sjelfva
Berlineroperan tidtals står tillbaka för dem. I stor
skuld står operan för detta lyckliga resultat hos
den sedan nyåret till Wien afgångne kapellmästaren
Jahn, hvilken der öfvertagit ledningen af kejserl.
hofburgteatrarne, och till efterträdare här fått en
välkänd dirigent, herr Reiss från Cassel. Lika
litet som hr Jahn kunde motstå frestelsen af
lockande bättre lönevilkor, lika litet ha 4 å 5 af
operans förnämsta förnämsta sujetter, deribland fröken
Roland, hvars »Nattens drottning» söker sin like,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
