- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 2 (1882) /
6

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

storia, italienska språket ocli |iian«istiiinuing, voro
alla tifriga vid konservatoriet förekommande
läroämnen representerade vid liemälde uppvisningar.
Dessa voro. grupperade efter antalet framförda
nummer: solo- oeli korsang 28 n:r (lärare och
lärarinna: professor Gillither, hr Hnkanson och
friiken Bergman), piano 15 n:r (lärarinna oeli
lärare: fröken Thegerström tK’lt hr Bolunder),
violin 11 n:r (lärare: hrr Hook <K’h Lindberg),
orgel lo n:r (lärare: hr Lagergren), violoncel]

1 n:r (lärare: lir Andersen), hlusiiistrument af
trä t! n:r (lärare: hr Sjöberg), kammarmusik

2 n:r (läntre: hr Lindberg), deklamation 2 n:r
(lärarinna: fru Tammelin), blasinstruiuent af
messing 1 n:r (lärare: hr Rosbeek) samt orkester
1 n:r (lärare: hr Lindberg). Anmärkas
Isnatt orkestern iifven utförde ackompagnement till
fyra tur.

Af denna öfversigt framgttr att ensamt
sangen omfattade mer än en tredjedel af
programmets samtliga nummer oeli att detta ämne
bestar sig med flere lärarekrafter lin de öfriga.
Här skulle således tyngdpunkten af
konservatoriets verksamhet vara förlagd. Frun qvalitativ
synpunkt sedt haller dook ieke denna förmodan
streck oeli vi gifva i detta fall åtminstone
studie-ämnena piano och violin ett afgjordt företräde.
Hvaifor da denna disprojsirtion?

Fröken Bergman uppvisade endast fyra
elever, men dessa fick man höra t va ganger
livar-dera. HvnrfÖr det? Xog hade det vstrit
lämpligare att i stället lata atta elever uppträda med
livar sitt nummer. Xu stärktes man emellertid
i den öfvertygelsen att fröken Iks elever stodo
jemfÖrelsevis sist i truga om rösthildning oeli
föredrag. Kanske hade ett par af dem endast !
kort tid åtnjutit undervisning. Friiken Arnberg
presterade dock en ganska utvecklad koloratur- ’
färdighet.

Ett i vissa delar fördelaktigare intryck
lem-nade hr Häkansons elever, om ock iifven hos
dem sparades en märkbar striifvan att tillegna
sig lärarens sängsätt. En rätt god basröst var
hr Johanssons, som väckte uppmärksamhet.

Hr Gunthers sangklass niuste af
vederbö-rande sjelfva anses som det ypjiersta
konservatoriet hur att uppvisa. Sa far man väl tyda
meningen ined det påbud som till sista
uppvis-ningsdagen, som ju liufvudsakligen upptog
elevprestationer frän denna klass, var utfärdadt, att
alhnänbeten icke finge genom applader gifva sin
belåtenhet till känna, ehuruväl under föregående
dagar icke någon lust dertill försports. Mot
vanligheten kunde i fraga varande klass denna gäng
uppvisa flere sängare, bland dem tre med
ganska präktiga instrument: hr Backman (tenor),
hr Lejdström (basbaryton) och hr Sellergren
(bas); den senares kraftiga och sonora röst, som
eger ett stort omfang och en for basar mindre
vanlig jemnhet, skall sannolikt hlifva ett
lyckligt förviirf för scenen. Pa fruntimmerssidan
utmärkte sig främst en ung fröken Gelhaar med
sin visserligen icke stora men utmärkt
liehag-liga stämma och ett föredrag prägladt af hade
varm känsla oeli en omedelbar musikalisk
uppfattning.

Hvad pianoklasseu beträftär intogo lir
Bolunders elever en mindre framstående plats iin
fröken Thegerströms, och detta af helt
naturliga skäl. De förra spela nemligen endast piano
som förstudium till orgelklassen. Bland dem
ma siirskildt nämnas hr Lundell, som ehuru
blind, korrekt utförde ett langt ifrän lättspelt
andantino af C. Pli. E. Bach. Af fröken
Thegerströms elever föste man sig i synnerhet vid
fröken Gyllensköld for hennes solida och bredt
anlagda föredrag af ett preludium med fuga
af Bach-Liszt samt fröken Bersén för hennes ej
minst i fraga om den smidiga tekniken särdeles
lyckade tolkning af Saint-Saens’ svara
c-moll-konsert, en ganska egendomlig komposition,
livar-af kanske lämpligen endast en sats hade bort
gifvas. Fröken B. ackompagnerades med
mycken precision af fröken Lindberg (f. d. elev).

I fraga om violinklassen utmärkte sig hr
Books elever företrädesvis genom strakföringen
och tonens fyllighet och mjukhet, under det hr
Lindbergs elever mera adagalade sin färdighet i
venstra handen. Intonationens renhet var hos
ett par af dem doek ieke alltid den bästa,
hvilket for en violinist är ganska vanskligt. I detta

hänseende lyckades t. ex. exekutören af
Yieux-teiups’ fiss-moll-konsert icke tillfredsställa helt
mättliga ansprak.

Yi fortsätta ieke var redogörelse utan
uttala endast som ett allmiiut omdöme om dessa
intressanta uppvisningar att de qvarlemnade ett
i vissa afseenden öfverviigande godt totalintryck,
hvilket i betraktande af den stora oeli
lietydelse-fulla rol, som denna läroanstalt spelar inom hela
vart nnisiklif, kan vara fägnesamt nog att
anteckna. Att i ett eller par ämnen
undervisningsmetoden icke var af beskaftenhet att kunna
udeladt gillas erkännes gema, men det skulle
föra oss allt flir langt att derom nu utförligare
orda. Men mähända »återkomma vi».

Efter uppvisningames slut föredrog
musikaliska akademiens sekreterare sin årsberättelse,
af hvilken hland annat framgick, sä vidt vi
kunde fatta under all den oreda som uppstod
af att största delen af auditoriet da bullersamt
lemnade sina platser, att akademiens
verksamhet under aret bestått i att återvälja sin preses,
att besvara några k. remisser oeli att emottaga
liere gafvor. (»Tonkonsten i hela dess ridd»
är som liekant malet för nänida institutions
ar-lieten.) Ilvad för öfrigt denna årsberättelse
vidkommer har den denna gang mindre
karakteren af hastverk iin tillförene och innehöll ett
och annat mycket stkrikt. Sby.

Från scenen och konsertsalen.

^J[sed dol nyss tilländalupna årets sista
• ;y .v- vecka inträdde en viss afmattning
i våra teatrars ifriga täflingskamp med
hvarandra oeli blott en enda scenisk
nyhet (Offenbachs »Hoffmanns äfventyr»,
livar-ont utförligare redogöres å annat ställe i
dagens n:r) såg derunder dagen. Äfven
den strida konsertflodens böljor började
rulla med en modererad fart. Det har
med ett ord varit lugn inom vår
musik-verld, men endast »lugnet före stormen».
Redan pä nyårets första dagar
draget-man ju åter ut till härnad. Ej mindre
än tre af hufvudstadens teatrar bjuda dä
hvarandra spetsen på ett område, som
här varit sä godt som fridlyst från
konkurrens, nemligen den efemära
nvårsdra-matiken, och detta är ju alltid en
lof-vande början. Hvad konsertsäsongen
angår, skall nog äfven den, snart nog. blåsa
en friskare vind. Men må vi återgå till
det förflutna!

Man har en lid bortåt med till rätt
beklagat sig öfver den rådande
tenorbristen, som syntes varda rätt betänklig.
Sa mycket angenämare är derför att
anteckna det endast under loppet af en
vecka nu icke mindre än tre tenorer med
vackra och ungdomsfriska röster trädt
fram för offentligheten och lemnade ett
pä det hela fördelaktigt intryck. Dertill
egde de den beaktansvärda egenskapen
att vara svenskar.

Först möter oss ä Stora teatern hr
Brodermann, den äldste af triumviratet.
Han har gjort sina lärospån i K. teaterns
kör och blef först i maj d. å.
(»Karpa-thernas ros») använd i något större parti.
Han har nu uppträd t som Fenton i »Muntra
fruarna», hvilken opera under ett par år
legat nere. Hr B. eger en hög tenor,
ovanligt mjukt och sympatiskt klingande
och föredraget är musikaliskt och
manér-fritt. Emellertid är rösten ännu väl litet
skolad, i synnerhet tonbildning och arti-

kulation äro oklara och då äfven spelet
är något besväradt skulle vi nästan vilja
förorda en kurs i elevskolan, då hr B:s
vackra anlag sannolikt skola vinna den
solidaste och jemnaste utbildning.

Fröken Karlsohn som »den söta Anna»
och hr Lange som den svartsjuke Ström
voro i öfrigt de enda rolförändringarne vid
nämda operarepris. Den senares goda
skådespelarenatur framträdde här i en
rätt fördelaktig dager.

Att den till förmän för den nedbrunna
Ringteaterns personal gifna matinéen ä
Stora teatern Annandag jul blef sa litet
uppmärksammad, var desto mer att
beklaga som programmet var både vackert,
omvexlande och rikhaltigt. Särskildi
framhålla vi de två satserna ur Schuberts
ofullbordade sinfoni, bönen ur Södermans
från slutet af femtiotalet bekanta operett
»Hin ondes första lärospån», föredragen
af fröken Grabow, samt kören ur »Paulus»,
förträffligt utförd af en af lyriska scenens
artister och chorpersonal sammansatt,
kraftigt verkande kör.

Att en förmånlig recett kunnat
beredas för det behjertansvärda ändamålet,
ifall man härtill anslagit en
aftonrepresentation med någon omtyckt lyrisk eller
dramatisk pjes på programmet, är
otvifvel-aktigt. men derigenom skulle k. teatern
naturligen kommit att vidkännas en
indirekt förlust, hvilket under nuvarande
förhållanden knapt kunnat i fråga sättas.
Vid den förmodligen snart stundande
re-cetten för Oscar Arnoldsons familj hoppas
vi dock att sådana betänkligheter icke
måtte fä gälla.

* *

*



Nya teaterns senaste lörvärf är
»Hoff-manns äfventyr» (Les contes d
Hoff-mann), Offenbachs remarkabla Oeuvre
Posthume. Dess i dubbel mening
fantastiska librett gör den mera bisarr än
verkligt tilltalande, och förutsätter
kännedom om den mångfrestande författarens
kuriösa sagoverje. Och blandningen af
fantasi och verklighet blir här desto
svär-fattligare i den män samma figurer möta
oss pä sagodiktningens och verklighetens
område. Dock hur högt skattar man
icke en sådan librett i jemförelse med
dem som förut så otaliga ganger
inspirerat Offenbachs sångmö. r>C’est de la
mnsique!» är den bästa karakteristiken
af pjesens musikaliska halt. Detta utrop
af förvåning och tillfredsställelse
aflocka-des oupphörligt den entusiasmerade
publik som i februari d. ä. såg pjesen gå
af stapeln a Opéra-Comique.

Fru Horwitz’ briljanta röst och
tekniska färdighet tagas här i kraftigt
ansprak och hon skiljer sig i båda fallen,
särdeles i det senare, mycket förtjenst fullt
från sin uppgift. Som bevis pä hur
ansträngande hennes sångparti är, må
nämnas att det springer upp ända till
trestrukna c och under viss förkärlek håller
sig på de högre gränstonerna. 1 sitt spel
utvecklar fru Horwitz en mjukhet och en
qvinlighet, som man förut icke varit van
att finna hos henne. Hennes framställ-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1882/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free