Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oafsedt nämda hrist skulle tydningen
af lutsluiften gå tämligen obehindradt, om
nämligen dels man hade att göra med
rnenskliga bokstäfver och siffror, dels
schemat vore i allo tillförlitligt. Men
intetdera är fallet med vårt manuskript,
såsom vi framdeles skola se. A. L.
Från scenen och konsertsalen.
Stora teatern synes under den nya
regimen arbeta raskt undan. Redan den
25 jan. var den äter färdig med en
nyhet : Adolphe Adams komiska opera i tre
akter »Konung för en dag» (Sifétais roi!),
text af Dennery och Brésil i Ernst
Wall-marks öfversättning. Nyhet är väl dock
något oegentligt att kalla den, ty redan
för trettio år sedan såg den dagen. Huru
som helst har man emellertid prisat dess
upptagande som ett godt grepp, och deri
vilja vi så mycket uppriktigare instämma,
som vi förut vid sä många tillfällen
beskärmat oss ölver operettens (n. b. den
af Offenbach, Lecocq, Suppé och konsorter
representerade) allt för flitiga kultiverande
i vår stad och deraf alstrad förskämd smak
hos publiken. Det kraftigaste
preserva-tivet häremot kan och bör landets första
lyriska scen erbjuda genom att med
förkärlek odla den spirituella franska
opera-comiquen, som doek tyvärr under sista
åren varit allt för försummad vid denna
scen. Emellertid synes nu härutinnan
ett godt uppslag vara gifvet, och den nya
teaterdirektionen skall förvisso i ännu
högre grad göra sig fortjent af
allmänhetens sympatier med att allt fortfarande
låta operacomiquen komma till heders.
Någon utförligare redogörelse af
innehållet i »Konung för en dag» torde
utrymmet i vår revy denna gång knapt
tillåta. Afven om texten icke just
erbjuder något nytt och librettförfattarnes
förebilder äro påtagliga nog, har den
dock förmåga att alla tre akterna igenom
hålla intresset vid makt. Den icke så
litet fantastiska handlingen hvilar på
sagans grund, och dess osannolikheter stöta
en knapt för hufvudet — så har man
vant sig vid den moderna operettens
vansinniga upptåg. 1 musikaliskt hänseende
hör väl »Konung för en dag» icke till den
produktive Adams allra yppersta alster,
särskildt livad beträffar uppfinningens
friskhet. Men om också ett och annat deri
smakar en smula gammalmodigt, kan
man icke undgå att känna sig angenämt
tilltalad af denna älskliga grazie, denna
finhet och spiritualitet som adla hans
melodier, isynnerhet då han anslår en
humoristisk ton, hvartill hans talent så ofta
och gerna lämpar sig. Vi erinra t. ex.
om den öfvermåttan uppsluppna
buffodu-etten mellan Piféar och Zélida i tredje
akten, eller den derpå följande ensemblen
i femte scenen och körens humoristiska
sortie (»Stackars karl! Att så der bli
ett fån!»).
Utförandet är så godt man kan
begära af våra artister, som äro föga för-
trogne med operacomiquen och dess kraf
på ett ledigt spel och framför allt en
naturlig och flytande dialog. Fröken
Gra-bow och hr Ödman äro särdeles i fråga
om sången mycket lyckade, och äfven
öfriga rollinnehafvarne hrr Lundqvist,
Jan-zon, Lange och fröken Niehoff fylla
förträffligt sina platser. Hr Henrikson gör
de bästa bemödanden att roa, men hans
Piféar blir en »Gengånger» från
»Verm-ländingarne», som den väl icke borde
vara.
Uppsättningen är mycket god, om
också icke lika praktfull som i »Nordens
stjerna». 1 den af Théodore arrangerade
bajadérdansen i andra akten tager fröken
Westberg priset genom sin smidiga,
ytterst behagfulla dans.
Auber-jubileet högtidlighölls äfven å
vår opera med ett åtminstone ur ren
musikhistorisk synpunkt ganska väl valdt
festprogram: »Den stumma från Portici»,
hvarur en akt uppfördes, samt »Muraren».
Att i den förstnämda operan vid ett
tillfälle som detta sången bort vara vida
bättre representerad torde knapt kunna
lemnas osagdt. »Muraren» var så godt
som nyinstuderad. En längre tid bortåt
har den friska operetten varit försvunnen
från repertoaren och framträdde nu med
en nästan ny, i vissa fall rätt god
rollbesättning. Så var hr Sellmans Roger
en ganska frisk och anslående företeelse,
förträffligt understödd af fru TU.
Strandberg, som alltid intresserar genom sitt för
operacomiquen sä väl lämpade spel och
sin rena, flärdfria sång. Endast i fråga
om röstfraicheur kunde här vara något
mera att önska. Hos fröken Karlsohn
är förhållandet omvändt: silfver och
elek-triserande nerv i stämman i förening
med mindre vanlig exakt teknik, som i
arian i andra akten kom utmärkt till
hellers. Men man vill liafva mera uttryck
i föredraget, sympatisk qvinlighet och
mjukhet i spelet, i synnerhet hos — en
favoritsultaninna. Hr Henriksons
specialitet är egentligen icke älskarefacket, men
han lyckades här vida bättre än t. ex. i
»Guldkorset». Men han bör aflägsna
vi-breringen och bjuda till att vara kraftfull
och manlig. Att tilldela fröken Hård
den gamla pratsjuka grannfruns parti var
i flere hänseenden alldeles olämpligt. Hr
Janzons humoristiskt-groteska Baptiste är
sedan gammalt välkänd. »Murarens»
glansnummer grälduetten tyckes numera
förlorat den rätta traditionen och gafs
öfvermåttan lamt.
1 höstas spådde man väl litet hvar
den stora operans undergång vid vår k.
lyriska scen. Den nya teaterdirektionen
tyckes ha föresatt sig att i detta fall
bringa hrr olycksprofeter på skam. Nu
har man senast haft nöjet bevitna en
repris af »Wilhelm Tell», som med dess
nuvarande uppsättning bör länge kunna
förblifva å repertoaren. Fröken Karlsohn
tyckes finna sig bättre i pojkdrägten än
i sultaninnans kostym och gaf en mycket
frisk bild af Jernmy. Hrr Håkanson
(Melch-tal), Brudermann (Ruodi), Lange (Gessler)
fylde alla förträffligt sina platser, och hr
Warmuths Arnold smakade mindre af
debut än hans föregåenden. Han sjöng nu
på svenska, bjöd till att spela med mera
ledighet och lyckades i fråga om sången
rätt bra, der han icke skulle vara
sentimental, och der han icke behöfde skrika.
Önskligt vore dock om hr W. kunde
tillegna sig ett mera sympatiskt sångsätt.
1 hans hemland kan det möjligen senteras,
men svårligen här, der fordringarna på
sång äro så stora.
Fröken Ek och hr Lundqvist förtjena,
som vanligt i denna opera, ampelt
erkännande.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
