Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde vara obehöfligt att nämna. Ocli när
den utmärkta konstnärinnan, som vi
boppas dock icke för sista gången, lemnade
oss, inträdde här ett nästan ostördt lugn
inom vår konsertverld. Först med
utgången af förra veckan vidtog åter en
konsertföreteelse af intresse, som torde
gifva signalen till ett par andra under
veckan derpå, livarom vidare framdeles.
Symfoni konserterna å Stora teatern lia
nemligen m. a. o. åter begynt för året.
De utgöra näst k. operan den vigtigaste
faktorn i värt musiklif, sa väl genom den
genre de representera, som genom sitt
konstnärliga innehåll ocli den utmärkta
exekution de erhålla. Tillfredsställelsen
med dessa konserter liar också alltid varit
stor ocli allmän. Visserligen ha under
ett par decenniers lopp röster da och da
böjts för ett större tillgodoseende af
moderna instrumentalalster vid dem, men
dylika uttalanden torde bufvudsakligen
tillkommit af obekantskap med de
förhållanden, under hvilka konserterna existera.
Det var derför också särdeles väl på sin
plats när k. hofkapellets högt aktade chef
nyligen lemnade allmänheten några högst
väsentliga upplysningar i detta ämne (se
Svensk Musiktidning N:o 2 för i år!).
Tack vare dem står man nu i desto större
obligation till kapellet för dessa konserter
som man nu vet, att det i följd af trägna
teaterrepetitioner endast bar helt ringa tid
öfrig för konsert förberedelsen, hvarigenom
några större kraf pa ordnandet af nämda
intressanta musiknöjen knapt kan
ifråga-konnna.
Märkvärdigt nog har k. hofkapellet,
trots det af konserterna förorsakade dryga
extra-arbetet, aldrig härför erhållit någon
särskild ersättning. För att i någon liten
mon afhjelpa detta missförhållande var
vid lördagens konsert så ordnadt, att
inkomsten skulle fördelas bland kapellets
medlemmar — ytterligare en anledning
för att auditoriet skulle varda fulltaligt.
Af det intressanta programmet
uppehålla vi oss endast vid nyheterna för
aftonen. Den ena var en ouvertyr till
»Sakuntala» af Karl Goldmark.
Kompositören (f. 1832) räknas f. n. som en af
Österrikes förnämsta och talentfullaste
tonsättare och har inom flere genrer ristat
sig ett heröindt namn: den stora operans
(vi erinra särskildi om hans »Drottningen
af Saba»), orkesterns, kammar- och
pianomusikens samt den en- och flerstämmiga
sångens. Ouverturen i fraga, som f. f.
g. framträdde i Tyskland för sjutton år
sedan, räknades da som det bästa ocli
fullmognaste Goldmark dittills producerat.
Den utmärker sig för ett tint detaljarbete
och en karakteristisk och verksam
instrumentation och den svärmiskt-mystiska
stämning, som alltigenom trycker en sa
egendomlig prägel på den, tyckes direkt
mynna ut frän Wagner. Vidare hördes f.
f. g. en anslående och melodios
sångqvar-tett med orkester ur Boitos opera
»Mefi-stofeles», med hvilken man snart lärer fä
göra bekantskaji ä var opera. Först i
scen torde den dock göra sig rätt
gällande. Dessutom äterhörde man med
odeladt nöje en hel del intressanta
repriser från föregående konserter, såsom
de pikanta instrumentalstyckena ur
Ber-lioz’ »Damnation de Faust», af hvilka den
graciösa Ballet de Sylphes nu som förr
måste gifvas da capo, Johan Svendsens
tredje norska rhapsodie samt Beethovens
härliga A-dur-symfoni, hvilken gaf
konserten en den värdigaste afslutning.
* *
*
Med tystnad böra icke förbigås de af
prof. Byström anordnade populära
motett-aftuarne i Jakobs kyrka, af hvilka två
gifvits under innevarande år (den sista i
söndags) och som tydligen gifva vid
banden att den medverkande kören ined allt
större framgång sträfvar efter renbet i
intonationen och helgjuten samsjungning.
Särskild! må härutiiinan frän sista
konserten med beröm omnämnas Palestrinas
ultrakatolska Improperier, som utfördes af
två körer a capella, vidare Purcells
stämningsfulla kanon (trestämmig
fruntimmers-kör) samt en liögst egendomlig, pa
nyans-effekter anlagd vespersang från Ryssland.
* *
*
Till veckans notablare musiknöjen hör
den populära kammarmusiksoiréen om
torsdag afton, som gifves efter ett mycket
lockande program ocli som företrädesvis
har till syfte att framföra moderna
tonsättningar. Som bevis pa det lifliga
intresse, hvarmed allmänheten omfattar
detta nya förtjenstfulla konsert företag,
för-tjenar antecknas att de flesta biljetterna
försålts genom abonnement. De
medverkande äro fröken Grabow. hrr Norman,
Schousboe, Sjögren, Tolbecque och
Zetter-qvist. —h —
Obs.! Herrar Bokhandlare anmodas
insända uppgift Ofrer • fasta
prenumeranter« « Scen sk Musiktidning
1882.
Svensk Musiktidnings
Expedition.
Från in- och utlandet.
Vattenmotorn i musikaliska akademiens
orgclsal arbetar — enl. hvad vi i fredag», då
orgeln trakterades af hrr Heintze och Beyer, hade
tillfälle att bevitna — fullkomligt säkert,
ljud-löst och känsligt, samt synes i allo motsvara sitt
ändamål.
Orgelnisttjen8ten i Upsala domkyrka.
11,788 röster, afgifna af 308 röstande, tillfullo
musikdirektören F. R. Melander, 7,009 röster,
af 158 röstande, director musices I. K.
Heden-blad och 19ö röster, afgifna af G röstande,
organisten .1. O. Frödin.
Guldmedaljen Litteris et Artilius hlef
under fru Sophie Menters vistelse i Kristiania i
lörra veckan öfvcrlemnad till henne frän konungen.
Ole Bulls monument i Bergen. Komitcn
för insamlandet af medel till resandet af ett
monument öfver den aflidne konstnären i dennes
födelsestad har hittills mottagit omkr. 33,000
kr., hvaraf Bergen bidragit med 13,000 kr.
Kran Sverige ha influtit 100 och frän Danmark
130 kr. samt från utlandet åtskilliga större
summor.
Pianisten Fritz Schousboe har af danska
staten fått ett större resestipendium, som ärligen
utdelas till en dansk komponist, bildhuggare,
må-Inre och skald. Till stipendiet hade för detta
ar anmält sig sju sökande musici.
––❖––
F.n son till Jenny Lind-Goldschtnidt har
nyligen blifvit utnämnd till sekreterare vid Court
of Chaneery (lordkanslerns domstol) i London.
––■*–-
Vendela Andersson, var såsom sångerska
sa allmänt omtyckta och herömda landsmaninna
skrifves i ett enskildt bref från Nizza till
< >.-l’:n den 15 febr. — uppträdde söndagen
den 12 dennes pa en af kaiiellmästaren Borelli
hiirstädes arrangerad konsert <M-h sjöng Agathas
stora aria ur operan »Friskytten», pa italienska
språket, samt derefter svenska folkvisor.
Härvarande tidningar prisa hennes röst såsom i hög
grad tilltalande, sympatetisk och omfångsrik.
Hennes foredrag af arian lielönades med de
lifligaste handklappningar, och folkvisorna måste
hon, pä den förtjusta publikens liegiirau, sjunga
om igen.
––❖––
Norrköping d. 23 febr.
Heder och tack ät det, af musici och
dilettanter hiirstädes nybildade tjymfoni-8ällskapet,
som med varmt intresse bemödar sig om att
upj>-rätthälla de musikaliska traditionerna inom
samhället. Största förtjensten tillkommer M.-Pir.
I!—n och Dir. (iömn Möller som ej tröttna att
offra tid och arhete för främjandet af den goda
saken.
Siillskajiet gaf sistl. tisdag sin första
abonnerade konsert. Programmets första afdelning
upptog Mendelssolms Ouv. »Heimkehr ans der
Kremde» samt några små fvllnndsnumiiier. Andra
afdelningen utgjordes af Haydns 1 >-dur-Symfoni,
som oafsedt de små instrumentala resurser
sällskajiet eger, utfördes Jiå ett siitt som länder sa väl
anföraren som kajicllet till all beder. A. A.
Kristiania febr. 1882.
.Tag far Is- den ärade redaktören om
tillgift för att jag denna gång iir något sen af mig.
— För att emellertid icke gri|>a händelserna i
förväg, far jag först och främst nämna ett jsir
konserter, som kommit oss till del — konserter
af det gamla vanliga slaget här hemma, medan
man låter sådana artister som Essijsiff och
Menter flyga öfver luifvudet pu oss ocli ut i vida
verlden utan att finna sa mycket som en liten
pinne att livila sig jiå här. Jag vet ju så
innerligt väl alt vi iiro ett riktigt fmktansvärdt stort
folk, och att vi jiå musikens område sjiela en
ganska framstående ocli egendomlig roll, men lika
visst som det skulle blifva för mycken värme af
med två solar j>ä en himmel, så blifver det ock
för mycket mulet och kallt när man stänger dem
ute. Det är detta alltför starka samlande i sig
sjelf, hvilket säkerligen ofta nog framkallar styrka,
men som också leder till en ensidighet, trög,
liarsk och ihållande, sådan blott en norrman kau
visa den.
Emellertid har ensidigheten i musiklifvet,
särskildt konsertlifvet, utvecklat sig derliän, att
ojieramnsik och all slags annan musik, som står
i ett mera intimt förhallande till orkestern, har
fått vika at sidan, medan den ena chörföreningen
efter den andra slår rot och skjuter skott.
Huruvida denna ensidiga utveckling iir sund för vårt
musiklif vill jag i alla fall ieke nu afgifva någon
mening om, men att den gifver mången annars
lmrtglömd storhet af det sa kallade amatör- eller
omatriee-viisendet tillfälle att likasom dviirgrosen
krypa fram ur gruset och glädja sig at solljuset
i stället för att tyna Ixirt i skuggan af brist pa
tillräckligt med ljus ocli luft, det är säkert.
Xiir man derför har sagt, att (iröndahls
chörförenings konsert utmärkte sig för en
»stilfull enhet», sa iir detta också fullkomligt sant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:28 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1882/0040.html
