Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stockholm den 15 April 1802,
Pris: Helt år 6 kr. Hal ft år 4 kr.
Qvartal 2 kr. Losn:r 25 öre.
Lösn.r med musikbilaga 50 öre.
Årg, 2.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEER.
Bellmans-melodiernas ursprung.
Anteckningar
af J. F.
I.
•J^rägan, huruvida Bellman sjelf
koin-ponerat musik till sina sänger eller
icke, har städse och i synnerhet under
de senaste decennierna afhandlats med
allt större intresse. Frän den för cirka
femtio år tillbaka nästan allmänt hysta
föreställningen att hans toner föddes på
samma gang som den poesi, hvilken med
dem bekläddes, har man nu mera
småningom öfvergått till den äsigten att så
icke varit förhållandet, åtminstone icke
med det öfvervägande flertalet af hans
melodier. Hedan Åhlström, som biträdt
Bellman, då han först (1790 och 1791)
utgaf Fredmans epistlar och sånger, med
utarbetande af ackompanjemanget till
melodierna, säges hafva pä sin tiil fällt det
yttrande att Bellman ej komponerat en
enda af dessa melodier. Likväl funnos
många, livilka tvillade på denna utsaga
och ännu fasthöllo vid den gamla åsigten.
Emellertid hade redan Sondén i sin är
1835 utgifna upplaga af skaldens skrifter
samt Drake i de anmärkningar som
åtföljde den af honom (1837) publicerade
»musik till valda skrifter af C. M.
Bellman» kunnat påvisa det verkliga
ursprunget till ett fåtal af melodierna, och
närmare ett tiotal år senare kunde Atterbom
i sina Svenska siare och skalder uppgifva
källorna till ytterligare några. Ännu ett
steg längre framåt till belysning af
frågan kom man, dä Carlén år 1855
började utgifningen af sin Bellmans-edition,
der ganska många upplysningar af värde
beträffande melodiernas härledning
meddelas, ehuru visserligen icke kan förnekas
att han gör sig skyldig till åtskilliga
misstag. Utkom sä år 1872 de s. k.
»Bell-mans poetiska arbeten till år 1772,
sådana han då ämnade utgifva dem»*), i
*) Deribland förekommer dock äfven sådant,
som icke är för&ttadt af Bellman (jfr
»Samlaren» 1880, 2:a häftet, sid. 128).
hvilken samling till (lera af de deri
innehållna sångerna angifves »airen». — Man
hade nu småningom genom alla dessa
tid efter annan framträdande upplysningar
temligen allmänt kommit till den
öfver-tygelsen r.tt man nödgades frankänna
Bellman hedern af att vara kompositör i
egentlig mening, hvilket förvisso ingalunda
lärer förminska hans skaldeära, likasom
ju t. ex. Béranger af sina landsmän icke
är mindre värderad derföre att han lånat
melodier till hvar enda en af sina sånger.
Författaren till efterföljande
anteckningar, som alltid med lifligt intresse
omfattat Bellmansmelodifrågan och under
många år forskat i gammal musik för att
i sinom tid — äfven han — lemna
bidrag till denna frågas lösning, hade
redan förlidet år ämnat offentliggöra dessa
sina anteckningar, då han oförmodadt fann
sig förekommen af hr J. Bagge, hvilken
riktat litteratursällskapets tidskrift
»Samlaren» (1881, första häftet) med en
värderik och förtjenstfull uppsats rörande detta
ämne, hvarjemte han försett sin nyligen
utgifna upplaga af Drakes Bellmansmusik
med upplysningar om melodiernas
ursprung. Då emellertid ett och annat af
hvad förf. till nedanstående lyckats
utforska varit obekant för hr B. och då vi
beträffande originalen till vissa melodier äro
af olika mening, har förf. trott det icke
vara så alldeles ovigtigt att nu
offentliggöra sina upplysningar, livilka, jemte det
att de i åtskilligt komplettera hr B:s, böra,
likasom hans, vara till gagn vid
utgifvan-det af en ny, förr eller senare
framträdande tidsenlig upplaga af vår store
folkskalds samlade arbeten.
De svårigheter, som mycket ofta möta
vid forskandet efter originalen till
Bell-mans melodier, äro icke få och inses lätt
af den, som befattat sig med dylik
forskning. Den ursprungliga melodien har
nämligen under sin vandring genom tiden
allt som oftast undergått betydliga
förändringar, livilka vid flera tillfällen i väsentlig
mån äfven sträckt sig till sjelfva
karakteren, ungefär på samma sätt som, när en
tilldragelse omtalas, berättelsen om den-
samma under det den går från mun till
mun aldrig återgifves precist i sin första
form, utan städse med mer eller mindre
betydande tillägg och fråntagningar, sa att
den slutligen understundom kan hafva
förlorat mycket af sitt ursprungliga innehåll,
för att icke säga blifvit hardt nära
oigen-känlig. Dels torde Bellman sjelf afsigtligt,
då han ansett sådant vara behöfligt för
det karakteristiska i de situationer han i
sina sånger med dramatiskt lif tecknat,
hafva förändrat originalmelodien; dels
lärer han väl äfven ibland, efter att blott
en gång flyktigt hafva hört en melodi,
som slagit an på honom och hvilken han
funnit tjenlig att använda till någon af
sina sånger, atergifvit denna melodi så
som han då uppfattat densamma, i större
eller mindre mån afvikande från sjelfva
originalet; och dels slutligen är det langt
ifrån säkert att skalden alltid hemtade
sina melodier direkt från deras första
ursprung, hvilket sannolikt vid många fall
varit för honom fullkomligt obekant, utan
troligen ofta från bearbetningar ur andra
och tredje hand. Det är derföre, som
sagdt, oftast förenadt med stora
svårigheter, mången gång rent af omöjligt, att
med visshet bestämma, huruvida
förändringarna i musiken äro verkstälda af
Bellman sjelf, eller om han emottagit
melodien sådan den nu till hans sånger
be-finnes. En annan sida af saken och
härmed sammanhängande, hvilken ej får
alldeles förbises, är den, huru man
rätteligen bör tolka det uttryck Bellman
begagnat, då han om Fredmans sånger
säger att de äro af honom öfversedda,
rättade och erkända såväl till poesien »som
den af mig till en del äfven komponerade
musik». Hr Bagge har, hufvudsakligen
stödjande sig pä försanthållandet af det
autentiska i det ofvan anförda yttrandet af
Åhlström, att Bellman ej skulle hafva
komponerat en enda af sina melodier*),
förklarat detta Åhlströms uttryck sålunda,
att dermed afses endast den fria bear-
*) Biofjratiskt lexikon, 23:ilje bandet (Örebro
1857), artikeln Åhlström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
