Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
partiet. Vi ha icke på Ilera år hört den
begåfvade sångerskan vid en så förträfflig
disposition soin vid detta tillfälle, och
vederbörande skulle sannolikt handla i
många musikvänners intresse att ånyo
låta oss få höra den sköna, poetiskt tänkta
hymnen. —h —
––-xfö»–
Från in- och utlandet.
Konserten i Vexiö den 20 mars räknade
ett auditorium uppgående till ungefär 360 pers.
Bland de musiknöjen, säger Smal. P., som nu
under en längre tid statt allmänheten till buds,
synas dessa af musiksällskapet hvaije ar
anordnade ha varit mest lockande. Vi äro visst icke
blinda för det förhållande att en eller annan
orsak af icke musiknatur härvid kan ha
medverkat. Utan förmätenhet torde dwk
musiksiill-skapet såsom sådant, med den utveckling och
omfattning det nu fått, hvarigenom det blifvit
möjligt att erbjuda en mot ej alltför langt drifna
fordringar svarande musik valuta, kunna
godt-skrifva sig en ej sa ringa del af dessa sympatier.
Hr Nordstrand, hvilken, såsom länge tillhörande
det offentliga, har den lyckan eller om man sa vill
olyckan att ej stå utom kritiken, ma tillgifva att
vi nämnt honom särskildt. Detsamma torde ock
galla med tacksamt erkännande violinisten, dir.
Enninger. Konserten fick med Josephsons
oför-’gängliga »Quando corpus» en värdig afslutning.
Till sist tillata vi oss a allmänhetens vägnar
hembära sällskapets musikledare, herr direktör A.
Wideman, ett skyldigt tack.
Biiloto konserterar den 25 och 27 dennes
i Stockholm. — Fröken Lejonströms konsert
är uppskjuten till om tisdag.
–-❖–––
Kristiania % 82.
Den ll:te mars hade musikföreningens
konsert som vanligt samlat sitt talrika publikum i
den stora logesalen för att öfvervara
uppförandet af Mozarts G-iuoll-symfoni (orkester),
Schu-manns »Abendlied», liearbetad för stråkorkester
af Johan Svendsen m. m. Denna »Abendlied»
måste gifvas da eapo och gaf ett nytt
vitnes-börd om denne konstnärs ovanliga lx-gäfning,
under hvilkens ledning orkestern också utförde
sina saker med aldrig svigtande precision.
Under förra månaden inföll också
musikföreningens femte konsert. På denna fäste sig
intresset förnämligast vid två nya kompositioner,
nämligen: Sindings »Pianoqvartett» och en
»Serenad» af Elling. Sindings konsert är
ursprungligen skrifven för piano, violin, viola och
vio-loneell, men gafs här med fördubbling af
strak-instramentema och tillagd kontrabas. Att
kompositionen härigenom fick en rikare karaktär
och närmade sig symfonien är obestridligt. De
olika satserna i q vart etten äro bredt anlagda, och
de anslående och vackra motiven, som framträda
i konqKisitionens olika delar, än med glöd som i
allegron, än med värme som i andantet, skola
alltid göra sig gällande. Går Sinding framåt i
konstnirrligt hänseende på detta sätt, dröjer det
ej länge innan han far konfirmationsattest i
stället för den dopsedel han med detta arbete
vunnit. Nagot af effekten far väl också skrifvas på
de tillsatta instrumentens räkning. Sinding hör
till den från bildhuggare- och malarekonsten
bekanta familjen och har studerat bl. a. vid
Leip-zigerkonservatorict.
Ilvad det andra numret, Ellings »Serenad»
angår, så är det ett tämligen lätt stycke arbete
med liittfattlig nmsik, som ej pa langt när kan
uppträda med så stora fordringar som Sindings
mera utarbetade komposition, hvårföre det också
knappast var pa sin plats ä denna aftons
program. Detta upptog för öfrigt sånger, föredragna
af Bjarne Lund — som dock saknade det
väsentligaste hos den excquerande konstnären: det
lif och den omedelbarhet, som fordras att rätt
sätta sig i rapport till publiken — och vidare
Schumanns »König von Tlmle» och
»Bänkelsän-ger Willie», utförda af chörföreningcn under
Lammers ledning.
Den 26 mars hade Oscar Nielsen i
gymnastiklokalen en »Kjerulfs-konsert». Af denne
tonsättares saker föredrogos: »Vid liafvet»,
»Barea-role» och »Fuglekvidder», duetter, sjungna af
fröken I) ören da hl och en amatrice, jämte andra
sånger, atergifna af den förra och herr Bjarne-Lund,
vidare 3 skizzer för piano och »skizzer för
stråk-qvartett», arrangerade af B. Ilennum. lluset
var, som man kan tänka sig vid en
Kjerulf-konsert, mycket godt och appladema lifliga,
synnerligt da de giilde fröken Durendahl, som
otvif-aktigt med gixla studier skulle kunna gira något
mera af sina verkligt musikaliska anlag.
Efter denna konsert kom Iver Holters —
<x‘ksa en af vara komponister. Pa denna
uppfördes en af honom kom]X)nerad, i en lätt (ich
klar stil hallen idyll för stråkorkester, kallad
•Midsommaraftonen», förut omtald fran en af
musikföreningens konserter förlidet år. Förutom
tre af komponistens sanger gafs lians
F-dur-sym-foni för orkester. Hufvudintrveket af denna kan
uttryckas med de orden: för knapt tema för
utdragen behandling, men röjer dock en talang,
som ingen kan betviiia, hvilken hört saker af
denne med otvetydig begafning utrustade
tonsättare, som ännu ej utgifvit mer än några fa
arbeten.
Fridliergs konsert hade naturligtvis samlat
ett mycket godt hus. I Beethovens sonat N:o
8 (andante och final) motsvarades icke de stora
förväntningar man gjort sig om konsertgifvaren,
men Paganinis konsert i Ess-dur framhöll
Fridbergs glänsande teknik, hans utmärkta
flerstäni-miga spel och hans säkra, smekande
flageolettoner. I detta nummer äfvensom i Paganinis
»Hexdans», gifven såsom extra nummer,
skördade han naturligtvis stort bifall. Till en af
honom d. elfte tilliimnad konsert skall jag be
att fä återkomma. Fröken Gertrud Meyer
lyckades rätt bra i sina saker af Chopin,
Mendels-sohn och Liszt. Hon utmärkte sig bade genom
god teknik och säkert föredrag och behöfver
endast höja sig till ett mera individuclt-sjelfständigt,
konstnärligt spel. S.
Robert Schumanns stora opera »Genoeeva»
(4 akter, bearlxäad text efter Tieck och
Heb-1x4), hvilken, när den ar 1850 under
kompositörens eget anförande först uppfördes å
hof-teatern i Leipzig, ined knapp nöd undgick mänga
andra sådana arbetens öde att helt och hållet göra
fiasco och som då upplefde blott några få
representationer — denna opera synes nu, efter sa
lang tids förlopp, hafva kommit rätt till heders.
Den har nu, enligt hvad man skrifver till oss
fran Dresden, hvarest den upptogs ä dervarande
hofteater i slutet af sistl. Januari, emottagits med
synnerligt bifall och gifvit mer än trettio
ständigt fulla hus. Tidningskritiken anser väl
fortfarande, att det hela lider af en viss brist på
dramatisk handling, men den upphöjer
synnerligen de lyriska partierna, hvarvid det förträffliga
utförandet å teatern också framhalles. Ingen
kan dervid tröttna, säger en af dervarande
tidningar, och de svagare ställena öfverhalkas lätt.
Mail finner sig öfverraskad och hiinförd.
Opera utan ord. I »Baltimore American
and Commercial Advertiser» för 29 Jan. detta är
läser man en recension öfver den första af
Pea-. body-konservatoriets under denna säsong gifna
konserter, vid hvilken förekom en af Asger
II a m e r i k konqionerad och under hans ledning
utförd »opera utan ord». »Denna
kompositionsform är en nyhet och torde hädanefter blifva
lika populär i fråga om mindre orkesterverk
som »sanger utan ord» för pianot. Den
erbjuder större frihet än symfoniformen eller det
symfoniska poemet, ja, till och med än suiten,
och tillåter framställande af idéer, hvilka ej äro
nog storartade att passa in uti verk af djupare
anläggning. Ehuru man här hade för sig en
sammansättning af gamla skandinaviska melodier,
reminiscenser af Hartmann, Loderman
(Söderman?), Gade och Grieg, visade dock det hela en
sjelfständighet i behandlingen och en naturlig
idétöljd jemte vackra rytmiska effekter, god
instrumentation och sköna melodier, hvilket allt
l gör att detta stycke antagligen blir mera )x>pu-
lärt än hans senare suiter. Första scenen, »I
skogen», är en vacker teckning, som öfvergår
till en jagtsang med hornmusik påminnande om
»Friskytten». När denna är slut far man efter
en kort tystnad höra en basun, lik en ramande
stämma pusta fram en besynnerlig sorts melodi,
och denna besvaras af de djupa tonerna fran en
klarinett, hvarpå följa några lätta och lustig:)
sprang hos violinerna. »Hvad menas med det
här?» fragar åhöraren sig sjelf. Är det en satyr
eller en faun, är det dryader eller Botten och
Titania eller kanske Bobin Goodfellow och
feerna? Skogen fins här. En grof, sömnig löst
förkunnar för skogens andeväsen att månen gått
upp och tiden nu är inne att träda dansen. Helt
visst, ty här är någonting burleskt och
humoristiskt, stäldt i motsats till något lefnadsfriskt,
luftigt och lekande. »Hvad är det då?» Lätoin
oss rndfraga programmet; detta säger, att det är
en »chör af sladdrande qvinnor». Nå ja,
stycket är sannerligen ganska vackert, men att
ämnet är en chör af sladdrande qvinnor, deremot
är man färdig inlägga en tyst men bestämd
protest. »Ungmöns romans», »Den afbrutna
serenaden» oeli »Kärleksduetten» kan man deremot lätt
fatta sasom sådana och likasa »Landtlig vals»
och »Bröllopssång». Den landtliga valsen är
ganska vacker men synes afpassad för träskor.
Bröllopssången är särdeles skön. Operan utan ord
slutar med ett tåg till kyrkan. Den mottogs
med mycket bifall och är verkligen deraf
fortjent.»
Bayreuth. Enligt livad nyligen
tillkiinna-gifvits komma representationerna af »Parcifal»
att ega rum söndagame d. 30 Juli, 6, 13, 20
och 27 Augusti, tisdagame d. 1, 8, 15, 22
och 29 Augusti och fredagarne d. 4, 11, 18
och 25 Augusti. Intriidespriset till en
föreställning är 30 mark.
Weimar. Joachim Kaff har
komponerat ett stort oratorium, som uppförts i
stadskyrkan derstiides för törsta gången. Det behandlar
en af komponisten sjelf sammanstäld text ur
ajxjkalypsen: »Verldens slut, domen, den nya
verlden.» Johannes, upixmbarelsens författare,
berättar sina visioner. I första afdelningen
skildras den verldens slut föregående jämmern; de
apokalyptiskn ryttarne, hunger, krig, jiest, död jag-a
på sina hästar fram i fyra stora
instrumentalbilder. Martyrernas kör och menniskornas
för-tviflan sluta denna afdelning. I andra
afdelningen kalla engjames basuner de döda till
uppståndelsen i ett präktigt intermezzo; statliga
körer af gixla och onda andar ljuda, oeh sa följer
domen, en egen instrument alsats af stor verkan.
Ett arioso och en kör, som prisar Guds nad
och barmhertighet, slutar afdelningen. I tredje
skildras »den nya verlden», nya himlar oeh en
ny jord. En storartad fuga slutar det hela, som
säges mest lyckadt, der det gäller att skildra de
meuskliga känslorna.
–-❖––-
Wien. Pä hofoperan har uppförts
Schu-berts »Die Zivillingbriider». Detta sångspel
komponerades 1819 oeh uppfördes första gangen
pa Kärntnerthor-teatem 1820. Stycket tycktes
då sia an men blef dock snart nedlagdt.
Kapellmästare Fuehs liar nu föranstaltat dess
upptagande pä hofoperan med åtskilliga
textförändringar, hvaijemte han gifvit det ett nytt slut
oeh i huivudpartiet inlagt en romans ur
Schn-berts operafragment »Sakuntala».
— Glucks »Orpheus» har äfven upptagits
pa hofopernns seen. I sammanhang härmed
lem-nas af tidningarna nedanstående data rörande
Glucks verksamhet i Wien. Som bekant
verkade Gluck (f. 1714 i Weidenwang, Oberptälz)
föi-st i Tyskland och Italien innan han 1773
begaf sig till Paris, derifrån han äten-ände
till Wien 1780, hvarest han dog af slagfluss
**/i, 1787. Gluck blef 1754 utnämnd till
kapellmästare vid operan derstiides. Efter att ha
tätt sin första opera »Artaserse» uppförd i
Italien (Milano) 1741, jemte 7 andra, oeh sedan
gästat London, kom Gluck till Wien 1748, der
hofteutern i Bullhaus öppnades den 15 Maj
samma år med hans opera »Semiramis», for
hvilken han erhöll 412 gulden i honorar. Glucks
»Orfeo ed Euridice», med hvilken hans refomia-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
