Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Från scenen och konsertsalen
blir snart nog ingenting vidare att
förmäla. Den stora vårkonserten i det fria
har redan låtit höra sin välkända musik
och med den förmå inga teatrar,
matinéer, konserter, soiréer eller »aftnar»
att täfla.
Hvad Stora teatern beträffar har den
gjort åtskilligt för att hålla vid lif
publikens med de annalkande ljumma
sommarvindarne afsvalnade intresse.
Till en början har en debut egt
rum: fröken J’avettes i »Faust». Den
rampfeber och osäkerhet, som vanligen
äro förknippade med ett första
uppträdande å scenen, voro här, märkligt nog,
helt och hållet försvunna. Och redan
i detta hänseende hörde denna debut
till de ovanliga. Denna säkerhet
uppenbarade sig i synnerhet i det mjuka och
vårdade spelet, som var så väl
instude-radt, att man understundom, och
detta gäller särskildt i kraftscenerna,
snarare fick föreställning af att man
här hade för sig en flere års scenvan
sujett än en opröfvad debutant — och
detta ehuru Margaretas parti tillhör de
svåraste som kunna förekomma vid en
debut. Fröken Javette eger icke till sitt
förfogande några större röstmedel, men
de skola sannolikt göra sig gällande,
när de vunnit behörig utveckling. Hvad
som särskildt angenämt frapperade var
att rösten icke var behäftad med några
af dessa tillkonstlade ovanor, som under
benämningen »manér» bruka vara många
sångerskor till ett så väsendtligt hinder.
Det vackra och tydliga uttalet af texten
bör äfven med beröm framhållas.
Måtte fröken Javette, med de vackra
anlag för scenen hvaraf hennes
Margareta burit vittne, på ett lika hedrande
sätt jemväl skilja sig från andra,
kommande uppgifter.
En angenäm företeelse var hr
Sell-man som Eleazar i »Judinnan». Här
erhöll man ett nytt bevis på denne
sångares trägna, oförtrutna arbete. Hr
Sell-man hade lyckats ganska nära intränga
i rolens karakter och lemnade en 4 flere
fall rätt effektfull och anslående
framställning af den gamle israeliten. Hans
röst klingade med större fyllighet än
annars och kom öfverraskande väl ut
med det ansträngande partiet. Såsom
en glanspunkt må framhållas den stora
arian i fjerde akten der han framförallt
med sitt väl afvägda spel och sin
uttrycksfulla mimik hade flere verkligt gripande
moment.
Man har med rätta framhållit Eleazar
som hr Sellmans hittills vackraste
prestation å operascenen.
Slutligen har Stora teatern anordnat
en repris af »Rigoletto», som icke sedan
ett decennium tillbaka förekommit å
spellistan. Vi hafva goda skäl att icke
uppehålla oss längre dervid. Som bekant röjer
»Rigoletto» en omsorgsfullare
utarbetning än Verdis föregående operor, men
operans estetiska värde förringas i
mycket af librettens alltigenom ruskiga ka-
rakter och dc musikaliska plattheter. som
här och hvar träda en till mötes. Och
de torde knapt kunna öfverskylas af
operans praktnummer — den liffulla,
konstnärligt behandlade qvartetten i fjerde
akten samt ett par smärre ensembler.
Att Verdi flerstädes här visar prof på
verksamma dramatiska ansatser, efter
studiet af Meyerbeer, samt att hans
melodier, som alltid, ega en mjuk, äkta
italiensk kantabiiitet, må dock icke
förbises.
Operans framgång beror i
väsendt-lig grad på hur titelrolen göres.
Rigo-lettos egendomliga dubbelnatur kom icke
rätt fram hos hr Bentzon-Gyllich,
oak-tadt vackra och erkännansvärda
bemödanden ingalunda saknades. Men hr
B.-G. eger härtill för liten smidighet
som skådespelare, och rösten tog sig
icke heller så fördelaktigt ut som
annars. Ej heller fröken Grabow föreföll
riktigt å son aise, trots det briljanta
föredraget af bravurarian. Och Gildas
parti fordrar äfven i dramatiskt
hänseende god omvårdnad. Hvad hr Ödmann
beträffar så är han visserligen en
mindre lämplig tolk för Hertigens
passionerade karakter, men han framstår dock
som en smakfull, allt mera vinnande
sångare, ehuru han synes understundom
vilja liksom med afsigt aflägsna den
manliga kraften i sin röst.
Operan gick i allmänhet icke med
den fart och lif som sig vederbör, och
det Mantuesiska hofvet kunde ha
presenterat sig i en prydligare utstyrsel.
* *
*
Från konsertverlden må till sist
antecknas Studentkonserterna i Katarina
kyrka, som lemnade ett utmärkt intyg
om Upsalasångens nuvarande
beskaffenhet och dess ledares dir. Hedenblads
skicklighet. Vidare den unge af det
älskvärdare könet ej minst afhållne
violoncellisten Jean Tolbecques
afskedskon-sert, dervid han till sina öfriga talenter
lade den af en ovanligt skicklig
orgelspelare. Han biträddes af fröken
Hult-crantz, den unga förhoppningsfulla
sångerskan, hvars kyrksång med fog
skattats högt. Slutligen har prof:r Byström
gifvit sin sista motettafton för säsongen.
Vi tro oss förut ha så tydligt
framhållit ändamålet med dessa små kyrksoiréer,
att vi nu endast kunna önska att de
jemväl framdeles måtte af allmänheten
omfattas med oförminskadt intresse.
—h—
Från in- och utlandet.
Bland operanyheter, som hvila hos k.
teaterdirektionen, befinner sig en komisk opera
af Siegfrid Saloman, med titel
»Diamantkorset» och text af Overskou. Vi hafva haft
tillfiiHe att taga kännedom om detta arbete och
der funnit en melodios oeh behaglig musik satt
till en librett, som i fyndighet och spirituell
humor kan mäta sig med de bättre opéras
co-miques. Det vore således högligen önskvärdt,
att pjesen ju fbrr dess hällro komme upp, hiilst
vi länge varit fattiga pa svenska nyheter — och
hr Saloman kan ju numera anses såsom
natu-raliserad. (A. B.)
––––-
Musikaliska konstföreningen har till
innevarande ars täHnn fatt mottaga tolf
kompositioner. Bland dessa äro tviinne arbeten for kör
och orkester, en violinqvartett, tviinne trior för
piano, violin och violoncell, Stabat mater för kör
<s’h piano, andante och liolero for violin och
piano samt åtskilliga häften med en och
fler-stämmiga sånger.
Porträttgalleri af framstående svenska
oeh utländska tonsättare, utgifvet af 1’. B.
Eklund. Af denna stora och särdeles prydliga
publikation i litografi och tontryck föreligger nu
ett nytt häfte, innehållande Beethovens porträtt,
utmärkt viil atergifvet af K. Widing efter den
bekanta fotografien samt tryckt å Centraltryckeriet.
Conr. Behrens gnf 21 maj konsert i Malmö
S. 1’etri. Behrens medför den unge fiolisten Smit,
som i Kö|ienhamn gjort ett mycket godt intryck.
Dramatiska och musikaliska artisternas
pensionsforening. Denna väl organiserade kassa,
om hvilken vi i nr 7 af denna tidning meddelade
en redogörelse, hvartill vi hänvisa, har nu haft
sin ordinarie årsstämma. Af styrelsens lierättelse
framgick att icke mindre än 7t) nya delegare
sökt och vunnit inträde i föreningen, deraf
närmare 60 under de två senaste veckorna. F. n.
räknar kassan _ omkring 150 delegare, deraf 7
pensionärer. Årsvinsten belöpte sig till öfver
1,580 kr. Sedan styrelsen beviljats ansvarsfrihet
och åtskilliga val företagits, diskuterades om att
vid sidan om pensionsforeningen bilda en
begraf-ningshjelpskassa, hvilken sannolikt skall i hög
grad öka sympatierna för denna förening.
Man har benäget meddelat oss en tablå
öfver de donationer och gafvor, som under de
gångna 25 åren kommit föreningen till del. Den
ådagalägger ett verksamt och hedrande intresse
hos dess delegare, genom hvilkas direkta eller
indirekta åtgöranden dessa gafvomedel erhållits.
Dessa tillskott, som 1858 blott uppgingo till kr.
3,444:38, hade 1881 vuxit till kr. 15,951: 55.
Vid musikaliska akademiens sammankomst
den 11 maj blefvo till inrikes ledamöter valda:
generaldirektören X. G. Bennich, liirame vid
musikkonservatorium, kammarmusikus A.
Andersen, operasangaren II. Håkansson,
hoforgel-nisten A. Lagergren samt orgelnisten i Jakobs
församling W. Heintze; till utrikes ledamot dr
H. von Biilow och till associerad orgelbyggaren
C. J. Lund.
Kristiania maj 82.
Sedan jag sist skref har Kristiania
formligen varit öfversvämmadt af konserter, och hvad
som är det märkvärdigaste: på dem alla har det
varit goda hus. Det är alltså ett godt
konsertår i år. I det hänseendet är det litet variabelt
i vår kära hufvudstad.
Jag stannade visst i mitt förra bref vid
Franz Fridberg och återkommer till honom i
dag. Hans konsert i gymnastiklokalen var
mycket l>esökt. Med inspiration och varmt s|>el
utförde Fridlierg sina nummer, och hans
virtuositet kom särdeles till sin fulla rätt i Buchs »aria»
och Paganinis »hexdans». Fröken Meyer
skördade också mycket bifall. Härifrån drog
sällskapet ned åt kuststäderna.
Nästa konsert var Popjiers första, den 13
april i Hals’ lokal, som egde rum för fullt hus.
Han assisterades af fru Erika Nissen och herr
Böhn samt sångerskan fröken Guidotti och herr
Ursin såsom ackompagnatör. Af egna saker
selade han »Elfentanz», »3:dje Nocturne» och »2:a
Gavotte». I Popper liirde vi känna en
violoncellist, hvars make knappast någonsin förr varit
hörd hos oss. Så sällan .som violoncellen låter
höra sig här, blef hans konsert med hans lysande
konstnärliga egenskaper en triumf, hvari hans
egna kompositioner, särdeles hans »Elfdans», som
gafs da capo, voro af största intresse för
publiken. Efter denna konsert öfverlemnade Popper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:28 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1882/0087.html
