Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Iledaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: 11USS & BEER.
En japanesisk
musikunderhållning.
“H» en på engelska utkommen
beskrif-^5» ning öfver Japan af Isabella L. Bird
finna vi följande teckning af musiken i
detta land.
Ganska intressant var en bjudning,
som herr Satow gjorde i sitt vackra
japanska hus, hvars enkla utrustning
erbjöd allt- som kan motsvara en fin
europeisk och japansk smak. Tak och
pelare voro af limfärgadt trä, väggarne
öfverdragna med vackert grönaktig gips;
en alkov med fina mattor, till en del
öf-vertäckta med en persisk duk, en
be-qväm hvilobädd i enkel färg, några
stolar, ett bord med en lampa, ett ställ
med några sällsynta böcker, några
ganska vackra bronsprydnader och
förträffliga kopparstick och blommor i vaser,
som hängde på väggarne — detta var
allt som fans i rummet. Sällskapet
bestod blott af ett par engelska
sekreterare, hustrun till en af dem och så
min person. Den enkla
middagsmåltiden var värd att beskrifvas af Disraeli
och serverades ljudlöst af en tjenare i
japansk kostym. Strax efter det vi
be-gifvit oss till sällskapsrummet inträdde
tretton fint klädda herrar och damer,
och tjenare bragte dem derpå deras
instrumenter. Denna orkesterpersonal
bestod af musikvänner under ledning af
en japansk komponist, som vill gälla
för Japans Wagner och hade komponerat
den musik, som denna afton utfördes.
Det var 6 herrar och 6 damer, bland
hvilka tvenne äldre enkor. På golfvet
lågo 5 instrumenter, kallade kotos’,
hvarje af 6 fots längd.
En ung flicka, dotter till en adlig
embetsman, spelade på ’scho’, ett
utomordentligen prydligt arbetadt, antikt
instrument, bestående af flere flöjter
förfärdigade af gyllenlack och inlagda med
silfver. Flickan, så japanska hon än var,
såg rätt bra ut och intog genom sitt
värdiga och behagliga sätt, men hon
Stockholm den 15 Juli 1882,
Pris: Helt år 6 kr. Ilalft ar 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Lösn.r med musikbilaga 50 öre.
hade pudrat hals och ansigte och
färgat underläppen röd. Hennes klädsel
bestod af en kimono af bronsfärgadt
siden med långt nedhängande ärmar. . .
De andra damerna voro klädda i långa
klädningar och armkåpor af mörkblått
siden. Männen buro alla lifrockar och
benkläder af siden.
Alla dessa personer voro japaneser
af god härkomst, och det behag, den
värdighet och höflighet de visade och
den öppenhjertliga vänlighet de iakttogo
mot hvarandra låter sig ej beskrifvas.
De förde sig helt naturligt och erbjödo
det intressanta skådespelet af ett bildadt
sällskapslif, som, i sin art fullkomligt,
ej hade i ringaste mån gestaltat sig
efter europeiskt mönster.
Jemte denna intagande orkester
visade sig en märkvärdig uppenbarelse i
gestalt af ett nioårigt barn, dotter till
en högre kejserlig embetsman, en
varelse af obeskriflig värdighet och
slutenhet, från tidigaste barndomen uppfostrad
till fullkomlig sjelfbeherskning, förtrogen
med allt möjligt hörande till etiketten
för hennes ålder och kön — en liten
prinsessa, ett alster af civilisationens
konstmessigaste system.
Man tänke sig några lampor, som
stå på golfvet, bredvid dem kotos,
der-bakom orkestern och noterna liggande
på lackerade notställ såsom i templen;
i andra ändan af rummet sitta fyra
åhörare på beqväma stolar. Då insmyger
sig plötsligen denna varelse midt i
rummet, gör en djup bugning och står
derefter alldeies orörlig till dess musiken
begynner, då hon börjar dansa. Vid
sitt inträdande bar hon en kimono af
rikt, randigt siden och ett skärp af.
charlakansröd brokad. . . Efter en stund
gick hon ut till sina i rummet utanför
väntande följeslagare och visade sig åter
i en klädning af hvitt sidenflor och i
scharlakansröd siden-hakania samt med
en stor och vacker solfjäder i sin hand.
Återigen läto de skrikande instru
menten sina förskräckliga toner ljuda,
och miniatyrhofdamen underhöll oss med
två långa danser, som förestälde de fyra
årstiderna. I sjelfva verket var det ej
någon egentlig dans utan en hop
dramatiska ställningar, som utfördes med
en utomordentlig noggrannhet. Dervid
försatte den lilla figuren solfjädern i
rytmiska svängningar, och ehuru fotterna
nästan omärkligt rörde sig, stampade
hon dock emellanåt i golfvet, såsom
bruket var i det antika dramat.
Uttrycket i hennes ansigte var oförändradt
såsom en mask. Oss ignorerade hon
fullkomligt, och hennes uppåt riktade
blickar förirrade sig aldrig till vår plats;
hon var af sin dramatiska verksamhet
alldeles afskild från verlden omkring sig.
Den fullkomliga sjelfbeherskning, som
vår lilla prinsessa ådagalade under
dansen, var högst märkvärdig och den
upprepade bugningen vid slutet en verklig
konstproduktion. Men denna värdighet
var ej rolig utan pinsam. Ofta kände
jag hos mig uppstå den önskan att hon
skulle snafva litet eller komma af sig
eller också någon gång rikta sina
blickar på oss. Då hon slutat och mottog
våra bifallsyttringar, visade hon ej ett
spår af någonting barnsligt i sitt sätt.
Om den musikaliska produktionen
har jag ej mycket att säga. Om jag
kände mig marterad och fruktade för
en nervafiektion, så kanske det var min
egen skuld. De föredragande voro
lyckliga, och herr Satows lugna, själfulla
anlete förrådde ej ett spår af
förlägenhet. För mig är den orientaliska
musiken ett mysteriöst dödsqval. Jag skulle
gerna vilja veta om musiken i templet
på berget Zion varit lika missljudande
för europeiska öron. En oöfverstiglig
afgrund skiljer österns harmonier från
vesterns. De musicerande önskade höra
någonting af vår musik, och fru
Moun-sey spelade en af våra vackraste
sentimentala sånger; främlingarna stodo rundt
omkring henne med en kritisk min i sina
ansigten, som ej bådade något godt. De
tackade henne artigt, men trots deras
orientaliska höflighet blef det ingen
komplimang utaf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>