Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sade, forstod var musik oeli var nog modest att
lemna bedömandet af denna konstgren ät mig.
— Ett bevis hum han forstod sin sak som
theaterns första directeur är att han, när vi bade
fatt öfversättningen till Ferdinand Cortez fardig
oeli jag förklarade att såsom denna öfversättning
var beskaffad kunde den ej sjungas, ätog sig
att helt oeli ballet omarbeta den. Detta gick
sä till att jag flere dagar ä rad uppkallades till
honom för att vara honom behjelplig i hvad det
musikaliska angick och han pä stället uttänkte
andra verser bude Rir recitativet, arier oeli
ensemblestycken, livilka, om jag fann dem
antagliga och passande, genast nedskrefvos eller
omändrades. Pä detta sätt fliriindrades bäde
Cor-tez, Jessonda och nägra andra pjeser.
Sedan grefve Lagerbjelke inlagt om afsked,
lemnade han theatern, och grefve Puke blef 1827
om hösten utnämnd till fiirste directeur. 1’niler
grefve Lagerbjelkes tid inträflhde den
olyckshändelsen att dramatiska theatern totalt nedbrann.
Under grefve Pukes directcursliefattning
uppsattes och uppfördes följande nya ojieror, nendigen:
Talismanerne (le chaperon rouge); Tancred,
ti-telrolen omarlietad Rir karlsriist af mig; Zemire
och Azor af Spolir; Det liefriade Jerusalem
af Righini, metl flere nya recitativer af mig,
m. fl. mindre operetter. Ar 1828 utnämndes
jag af grefve Puke till styresman Rir lyriska
scenen och Abergsson, efter Hjortbergs afgäng,
som styresman Rir den dramatiska. Jag bestred
denna plats i 6’/j är, men dä konungen
lieha-gade Ririindra theaterns reglemente suiunda: att
stvresmannaliefattnigen afskattades och i deras
ställe en chef för scenen utnämndes, hvilket blef
L. Hjortslierg, sä lick bäde Abergsson och jag,
utan värt förvallande, afsked och vara häda
löner tilldelades chefen Rir scenen. Jag fick
likvist, pä min anhallan hos kungen, bchalla mina
500 rdr b:co som päökning till min
kapellmä-starlön. — Grefve Puke ville iifven att Spohrs
Faust skulle gifvas, och den var redan sä längt
inöfvad att vi hade qvartettrepctitioner, när den
lades ner igen. Äfven Cimarosas: Hemliga
äktenskap var redan utskrifven och skulle
instuderas, men dä mäste grefve Puke igenom ett
förhastande, pä en repetition till det befriade
Jerusalem, emot en lägre embetsman, lägga in
om sitt afsked, och konungen nämnde till hans
efterträdare 1831 dävarande kammarherren v.
Beskow. Under herr v. Beskows
directeursbefatt-ning uppfiirdes tvenne vaudeviller: Nya
Garnison och Felsheiins Husar, musiken
arrangerades af mig. Dessa tvenne stycken vunno
..mycket bifall och gäfvo mänga fulla hus. Äfven
upjisattes och uppfördes oprorne: Sjöfröken och
Fidelio. Under herr Beskows styrelsetid antogs
herr I. Berg som theaterns sänglärare, och
gubben Craelius fick pension. Kammarhcrrn v.
Beskow begärde och erhöll afsked för sjuklighet
skull, sedan han innehaft sin liefattning blott
ett och ett hälft är, och efterträddes ar 1832 af
presidenten Westerstrand.
Det sista af sjelfbiografien är skrifvet
med blyerts och ty värr icke afslutadt.
Det nödvändigaste som här behöfver
tilläggas är, alt B. d. 30 juni 1849
nedlade sin kapellmästarestaf och att han dog
d. 26 aug. L8G1.
En manuskriptet vidhängande
förteckning på B:s kompositioner är redan af
Boman offentliggjord (Ny tidning för
musik 1856 nr 13). Boman, som äfven
varit i tillfälle att kanske mer än någon
annan taga kännedom om dessa
kompositioner, har funnit att desamma, »om
än deras mest framstående egenskap icke
är detta ’djup’, hvarom nu sä mycket
både i tid och otid pratas, likväl utmärka
sig för stor formskönhet, jemte denna
alldeles egna renhet, klarhet och
innerlighet, som i hr B:s violinspel utgjorde
dettas egentliga nota characteristica».
Sär-skildt framhälles af Boinan Karl Johans
begrafningsmusik. Populära voro pä sin tid
isynnerhet romansen »Ack, du för hvilken
jag evigt skall ömma» samt en uti
operan »Turken i Italien» inlagd angläs. Sä
långt jag varit i stånd alt lära känna
B;s tonsättningar, synes mig Bomans
oin-döme vara riktigt; dock bör kanske
tilläggas, alt något egentligt geni finnes
ieke i dem: detta var förbehållet B:s
store kusin, Franz Adolf. Som musiker
och kapellmästare skall emellertid Johan
Fredrik Berwald i vår operas annaler
alltid intaga ett högst betydelsefullt rum.
A. L.
Från in- och utlandet.
Minnesmedalj. Hrr J. Jacobsson och F.
Hertzman ha med anledning af de af dem
komponerade och dd. mm. tillegnade
Bröllopsmarscher af konungen fått emottaga
exemplar af den till minne af konungaparets
silfverbröllop präglade medaljen.
Våra landsmän i London, hrr Hallström,
Ödman och Elmblad samt fröken Grabow
hafva med lycka uppträdt på Sir Julius
Be-nediets ansedda konserter.
Sångtäflingen i Helsingborg.
Prisutdel-ningen utföll så, att Kristianstads
sångförening erhöll l:a priset 250 kr. samt en
lagerkrans med vidfäst. band. Om det andra
priset hade prisdomarne sväfvat i mycken
villrådighet, men då styrelsen af behållningen
vid konserten åstadkommit ett extra pris å
75 kr., så tilldelades andra priset och extra
priset, begge å 75 kr., samt åtföljda af
lagerkransar åt Lunds allmänna sångförening
samt föreningen »S. 11 .» från Malmö. Af
enkelqvartetterna erhöll »F. B.» från
Helsingborg det utfästa priset, 75 kr. För hvarje
pristagare blåstes fanfarer.
Kristianstad i Juli.
Sedan jag sist skref till Svensk
Musiktidning, ha vi haft en hel del konserter.
Den första var hr och fru Hofers
kyrko-konsert, en konstnjutning af här ganska
sällsynt slag. Den andra var Kristianstads
sångförenings, som lemnade ett temligen godt
intyg om föreningens nuvarande beskaffenhet
och dess dirigents duglighet.
Den 11 Juni gaf Upsala
studentsångförening konsert i härvarande kyrka Redan
vid första numrets afsjungande, Wennerbergs
Fanmarsch, förnams med glädje det Upsala
studentsångförening ingalunda gått tillbaka.
Den 18 Juni gaf fru Östberg-Horwitz,
biträdd af hr V. Dahlgren, E. Linden och K.
Henneberg, en dramatisk-musikalisk soiré å
stadshusets sal, der en provisionel scen var
iordningstäld. Sakerna utfördes på ett sätt,
som var de ansedde artisterna värdigt.
J. K—r.
Kristiania d. 5/7 S2.
Ha vi om vintern, isynnerhet mot
vårsidan, mera af konserter än vi kunna smälta,
så är förhållandet motsatt om sommaren, då
allt tynar af, emedan man drager ut på
landet och njuter af naturens musik i stället
för konstens. Och hvad under är icke allt
detta fogelqvitter, detta böljesqvalp,
vindens hvinande, det melankoliska suset i
trädens kronor, forsens fall, regnets plaskande,
bäckens sorl — är det icke alltsammans
förebilder, efter hvilka konsten har riktat sigl
Att förstå naturens språk är visserligen det
som skapar mästaren, och att gifva form åt
hvad han förstått är det som gör honom
lef-vande. — Derför när naturen skakar som
bäst sitt ymnighetshorn och framlockar ur
jorden hennes förunderliga rikedom, flykta
också konstens utkorade och lägga sitt öra
till »Elverhöj» för att hämta nya tankar, ny
inspiration från tillvarons eget bjerta —
naturen. 8å åtminstone här; utflugna äro de
allesammans, de (lesta af detta skäl. men
också andra för motsidans skull — för sin
näring. Bland dessa äro herr Lammers med
fru samt Westy-Waaler som begifvit sig ut
på en tourné i provinsen. 1’opper och
Neu-pert, hvilka besökt en hel mängd nf våra
mindre städer, ha öfverallt mottagits med
stor förtjusning och detsamma synes ha egt
rum med Ysaye, som nu är ute på samma
slags resor.
De enda främmande, som på sista tiden
varit här, äro några amerikanare, nämligen
Skougaard-Severini samt två af honom
utbildade sångare, herrar Harleys och Black.
Skougaard-Severini är det för öfrigt
temligen oegentligt att kalla amerikanare, ty
han är en i Amerika bosatt norrman,
hvilken, så vidt jag vet, äfven försökt sin lycka
på svenska operascenen.* Sista gången han
var hemma var det sista operaåret, då han
uppträdde i ett par operor, af hvilka jag
må nämna Ernani. Mellan detta besök och
det nuvarande ligga några år,som icke
kunnat förlöpa utan att lemna några märken,
som tyda på att ungdomen icke längre
tillhör honom, men den förmåga han har att
nytja sina röstmedel på ett bravurmässigt
manér röjde, att ingenting af den rutinerade
konstnären gått hos honom förloradt. För
många af hans gamla norska vänner var
besöket kärt, men den ctora publiken, som
varit öfverlupen af konserter, uteblef. Detta
har på sista tiden händt med flere, och det
är en bedröftig syn, som i och för sig är
ovärdig för en publik, som vill vara
musikalisk, och hvars första pligt det är att
understödja konsten och således höra allt.
Seve-rini sjelf gjorde lycka, hvilket ock var
fallet med mr Harleys, som visade sig vara en
lyrisk tenor med behaglig klangfärg, ehuru i
mellantonerna ej alldeles fri från
gutturalklang, likasom hans föredrag icke stälde
honom stort öfver eleven. Hvad herr Blacks
föredrag angår, når det icke upp till
Harleys. hvarjemte rösten (bariton) var temligen
liten, ehuru ganska behaglig.
På Tivoli har man nu afslutat det
svenska operettsällskapets föreställningar. Flere
af de under sista året på
Stockholmsreper-toaren stående operetter ha blifvit gifna, och
i dessa har fröken Löfgren tagit »lofven» af
de andra. 1’å sista tiden, då Boccacio
gif-vlts, har fru Briinie varit gäst, hvilket ej
hindrade att publiken sista aftonen åtskilliga
gånger framkallade fröken Löfgren, oaktadt
hon redan slutat att uppträda. Att
uppträda med någon egentlig kritik öfver den
Löfgrenska sångmetoden och hennes spelsätt
är ej meningen att göra i detta bref, men
så mycket är säkert, att röst fins der om än
icke nog tyglad, och spel saknas ej om ock
det sker för publiken och ej för hvad det
skall, uemligen som rol för och med de andra
i stycket uppträdande personerna. Näst
efter henne har den Sjöbergska familjen varit
mest framträdande under loppet af vintern
tillika med fru Widegren-Sandberg, hvars
tunna röst endast tunt omfattar partierna,
men som lika fullt gjort lycka. Herr och
fru Sjöberg äro de samme, som då de för
(Jere år sedan uppträdde hos Ahman på
Kliu-geuberg, och i dottern förenas, konstnärligt
taladt, litet »ungdom og ynde», hvarefter
stadens ungdom brukar springa. Från nästa
säsong öfvertages Tivoli åter af Tivander och
den nuvarande styresmannen, direktör Asker,
drager hän till Folkteatern.
Af Adolf Hansens sorgmarsch öfver fru
Reimers har andra upplagan utkommit: likaså
med den af samma anledning af Warmuth
komponerade och på hans förlag utgifna
mycket vackra sorgmarschen. Något särdeles nytt
af musikalier för resten har jag ej nu att
omtala. S.
Han debuterade i »Leonora» och
»Trubaduren» som Fernaudo och Maurico under mars
och april 1864. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
