Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för de flesta lärjungarne
musikundervisningen mera bestå i att höra och
njuta musik än i lärandet att göra
musik. Den som undervisat vet nog, huru
jemförelsevis få lärjungar ega begåfning
för musikalisk framställning och huru
mycken möda å lärarens samt tid å
lärjungens sida måste offras för att
uppnå till och med det allra minsta. De
flesta af våra unga damer, som spatsera
omkring med sina notväskor, bringa det
under en räcka af år derhän att stöka
undan skalor och öfningar, de
oundvikliga etyderna af Bertini och Czernys
öfningar i fingerfärdighet, som hellre borde
kallas öfningar i fingerstyfhet, ända till
Cramers etyder och Clementis »Gradtis
ad Parnassum». Der stå de nu, de arma
varelserna, färdiga att börja bestiga
Parnassen efter fyra- eller femårig
fingerdressyr, som gått under firman
»Musikundervisning», och äro i botten lika så
omusikaliska, som när de begynte
dressyren. Hvad hafva dessa stackars
bedragna barn för aning om Bach, Mozart
och Beethoven, den absoluta musikens
största mästare? Å ena sidan äro dessa
mästare endast kända som
pianokompositörer, och å andra sidan är det
endast helt få som på och genom pianot
komma att göra bekantskap med dem,
och denna blott ganska aflägsen och
flyktig. Man behöfver blott höra hur
gossar och flickor bearbeta Mozart, huru
ofta de härligaste blomster af dennes
tanke- och känslolif, emedan hans saker
äro jämförelsevis lätta och derför passa
till öfningar, behandlas på det
obarm-hertigaste sätt, och man fråge sig sedan
sjelf, om på ett sådant sätt någonting
af Mozarts ande kan stanna qvar hos
de unga menniskorna. Men hvilken
hård dom måste icke drabba
musikundervisningen, sådan den vanligen
be-drifves, när man betänker, att de flesta
barn likt Prometheus med tvång smidas
fast vid pianot, och att man — om
ock ovetande — (likasom örnen bit för
bit hackade bort lefvern på Prometheus)
småningom röfvar från dem den
gudomliga gnistan i musiken, det egentligen
musikaliska. Betrakten större delen af
de så kallade musikaliska dilettanterna,
hvilka tro sig, derför att de en sex år
njutit undervisning i piano- eller
violinspel, nu vara musikaliska och kunna
döma om musik.
Hvad vill det säga att »vara
musikalisk» ?
Hvad vill det säga att »hafva
omdöme om musik» ? (Forts.)
Någon musikbilaga liann ej
åstadkommas till detta n:r, hvaremot med det
nästa skola följa 8 sulor musik.’
£PC I nästa n:r börjar, såsom följetång,
”En musikers historia”, novell
af Rudolph Schmidt.
Från in- och utlandet.
Fröken Signe Hebhe ämnar i vinter i
•Stockholm gifva en kurs i den sceniska
konsten, sä vida ett tillräckligt antal elever anmäler
sig. Sedan är fröken Ilebbe engagerad susom
lärarinna för den sceniska afdelningen vid en
»école de chant», som mane Desirée Art ut
ämnar öppna i Baris. Då fröken Ilebbe sålunda
kanske for alltid kommer att lemna sitt
fädernesland, är det nu troligen sista gången den
sceniska konstens adepter hiirstädes kunna få
njuta af bennes undervisning.
Oskar Arnoldsons graf. En insamling
bar blifvit gjord bland de svenskar, som f. n,
vistas i Karlsbad, äfvensom bland den aflidnes
kamrater hiirstädes, hvilken omfattats med sa
stort intresse, att en olielisk af rödaktig
tinpole-rad granit kunnat Itestiillas och nu torde vara
färdig för att uppställas på grafven.
Studentsång bar de senaste veckorna
klingat och tjusat Sverige nästan »från Ystad till
Haparanda». Lundastudenterna hafva
konser-terat i Göteborg, Marstrand, Lysekil, Uddevalla,
Gustafsberg o. s. v. — Och från Upsala hafva
Norrlands nations sångare hemsökt sin provins
ända upp till Luleå och Haparanda.
Domkgrko-organistvalet i Upsala. De
anförda besvären öfver domkvrko-organistvalet
den 19 sistl. februari, hvarvid till organist med
11,798 röster utsågs musikdirektören E. K.
Me-lander i Stockholm, ha af k. m:t ogillats.
Musikalisk uppfinning. Frän
Helsingfors skrifver H. D. den 5 dennes: I går
af-profvades en af altviolisten vid Helsingfors
konsertorkester,hr Brzesinski, uppfunnen
sinnrik ställning för violoncell, förmedelst
hvilken man med stor lätthet kan spela
violoncell stående. Violoncellen fasthålles vid den
lyrformiga ställaren vid tre punkter, så valda
på instrumentet, att dess vibration och
tonens deraf beroende färg och öppenhet pä
intet vis dämmes eller störes. Apparaten
kommer att vara af stor nytta vid öfningar
då det ansträngande sättet att sittande hålla
instrumentet mellan kDäna icke blott visat
sig tröttande, men i många fall utöfvat en
skadlig verkan på organismen. Medelst denna
apparat kan man stående otvungen, i en fri
och jemförd med sittandet mycket
helso-sammare ställning handtera violoncellen
efter behag upp i högsta applicaturen. Då det
ansträngande öfvandet infaller under en
tidsålder för eleven, som ännu tillhör hans
fysiska utvecklingsperiod, bör denna förändring
af ställning under spelandet på grund redan
af helsoskäl icke blifva af obetydenhet.
Af-ven för violoncellspelande fruntimmer, hvilka
hittills plägat hålla instrumentet nära nog
fritt på venstra sidan om fotterna, bör denna
apparat erbjuda cn större stadga för
instrumentet samt för den exeqverande lättnader
af flere slag. Naturligtvis kunna vi ej
rekommendera apparaten i lika grad för en
solist, emedan den uppträdande konstnären ju
bör under inspirationens ögonblick likasom
sammanvuxen med sitt instrument bilda ett
lefvande helt. Ställaren gör sin främsta
nytta vid musikstudier och utförandet af
ensemblemusik.
Landskrona d. 27 Juli.
Professor Julius Köntgen med fru, född
Maier, hitkommo i Lördags 8-dagar och
qvar-stanna bär antagligen ännu en veckas tid. I
morgon biträder fröken Louise Pvk på konsert
i I lelsinglx >rg och om Måndag gifva dessa 3
konstnärer konsert hiirstädes. Ur det blifvande
programmet för sistniimda tillfälle tror jag mig
kunna nämna: Suite för piano af J. Köntgen;
Komance af Sclmmami och Scherzo af Chopin;
Sonate för violin af Hiindel och variationerna
ur Kreutzer-Sonaten; Lieder af Kr. Schubert,
Brahms etc. etc. Nämnas liör att Röntgens
of-van förmälda Suite består af: Entrada, Andante
con grazia, Toccata och Passacaglia e Fuga.
Det är, med ett ord, musik för musici.
Studentkören gifver konsert i det lilla
tacksamma Engelholm i öfvermorgon, hvorefter
kören för denna gang upplöses. Dess 14-dagar
langa toumée blef ett verkligt triumftåg. H.
Paris. Från stora operan berättas om
följaude personalförändringar: M:lle Griswold
lemnar i höst, då kontraktstiden utlöper,
Paris för att göra en carricre i Italien. Hon
efterträdes af m: lie Nordica som förut vistats
i Italien. M:lle de Vcre återvänder till
Italien och vänder den franska operan ryggen.
Under m:llc Krauss’ ferier träder m:me
Mon-talba mera i förgrunden.
— En ny ballett, hvars namn säges vara
»La Farandole» väntas på stora operan.
Musiken skall skrifvas af Th. Dubois, scenariet
af Ph. Gille et Mortier.
— På opera comique lära följande
nyheter vara att förvänta: efter Delibes »Lakmé»
och Massenets »Manon Lescaut» två verk af
Ferd. 1’oise, »Joli Gilles» och »Carmosine».
Af repriser nämnas Thomas »Songe d’une nuit
d’été», »Carmen» och »Les deux Journées»
(Vattendragaren.)
— Baritonisten Ma ur el gjorde i förra
månaden sin rentrée å stora operan i
»Hamlet», som då gafs för 192:a gången.
— M:lle Hose Delaunay, en sondotter
till den berömde skådespelaren och lärjunge
till Bac-Saint-Yves, har debuterat som
Isabella i »Pré aux Clercs» och oaktadt en liten
röst gjort lycka genom excellent metod och
intagande maner.
— Tå Théåtre des nations komma
att upföras detta år operor som ej förut
gif-vits i Paris; bland dessa nämnas »Lohengrin»
af Wagner, Massenets »Hérodiade», Boitos
»Mefistofele» och Lenepveus »Velleda». De
Wagnerföreställningar, som Angelo Neumann
här skulle gifva i år, äro uppskjutna till
nästa år.
— Kogers minnesvård på Pere-Lachaise
aftäcktes nyligen. Den bär inskriften: »Åt
Operasångaren och professorn vid
konservatoriet Gustave Roger, född d. 17 Dec. 1815
död d. 12 Sept. 1879». Derunder läsas
orden »Le carnet d’un ténor» (En tenors
notisbok — titeln på den bok Höger utgaf
under sina sista lefnadsår). På grafvården
höjer sig konstnärens väl träffade byst.
— Hos Brandus & C:o i Paris
annonseras Vieuxtemps’ efterleinnade arbeten: Op.
48: 36 etudes for violin, kompl. 25 frcs med
pianoackomp., och op. 47 : 6:te koncert för
violin, tillegn. fru Norraan-Neruda, 24 frcs med
pianoackomp., violin-principalstämman 12 fr.,
orchesterstämmor 30 frcs.
–-+––
London. Hrr Franke och Pollini ha
lyckats öfver förväntan med sitt tyska
operaföretag härstädes. I synnerhet ha Wagners
»Meistersinger» och »Fidelio» slagit an. Den
förra har gifvits 15 gånger under stigande
entusiasm. Webers »Enryanthe» har deremot
icke hållit sig uppe på repertoaren. En
stående tysk opera under samma ledning
förväntas här nästa år.
— Fröken Marianne Bran d t har gjort
stor lycka som Leonora i »Fidelio». Sedan
fröken Tietjens död, säger »Athenäum», har
mau ej sett en så utmärkt Leonora.
»Fröken Brandt är en stor dramatisk sångerska
och hennes spel är om möjligt ännu
förträffligare än hennes sång.»
— Den nya satsen i Kubinsteins
Ocean-symfoni (Stormen) gafs nyligen med
stort bifall i Kristall-palatset för första
gången i London.
— Marcel la Sembrich har plötsligen
afbrutit sitt uppträdande i London, emedan
hennes helsa lidit af vistandet der och
lä-karne tillstyrkt att genast lemna England.
Hon har rest till Schweiz för att vid
Vier-waldstädtersjöns härliga stränder hvila ut
och stärka sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
