Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 20.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEER.
Stockholm den 15 Oktober 1882.
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Qvartal 2 kr. Lösn:r 25 öre.
Lösn:r ined musikbilaga 50 öre.
Till operahusets jubileum.
3.
ha i två föregående artiklar lemnat
dels en skildring af den 1782 invigda
operabygnaden, dels några olika samtida
omdömen rörande sjelfva
invigningsope-ran. Vi vilja i dag, sedan festruset är
öfver, meddela några aktstycken angående
den opera, som från början var ämnad
att illustrera invigningen och som,
enligt vår förut framhållna åsigt, äfven nu
vid jubileet hade fortjent komma i åtanka,
dels emedan så att säga firman Kellgren
& Kraus rättvisligen horde kunna påräkna
större kredit i fråga om genialitet, än
Adlerbeth & Naumann, dels emedan Kraus
verkligen var naturaliserad svensk, i
olikhet mot Naumann, hvilken dess utom på
vår repertoar är tillräckligt och godt
representerad genom sin »Gustaf Vasa».
Det förefaller oss, som vore det en icke
ovärdig uppgift för k. teatern att
åter-väcka till lifs minnet af Sveriges största
musikaliska namn från förra århundradet,
hälst detta namn f. n. synes vara så
fullständigt glömdt, att det rent af behöfver
å nyo »upptäckas».
Det har i en af de större dagliga
tidningarna satts i fråga, huru vida verkliga
orsaken till att Kraus’ »Dido och Æneas»
(Æneas i Carthago) icke, såsom
ämnades, kom upp vid invigningen, var
sångerskan fru Mullers rynming, och det har
anmärkts att hennes parti väl kunde hafva
hunnit inöfvas af någon annan. Men
häremot måste invändas, att det ej lika
lätt som i våra dagar gick för sig att
dubblera roller på den tiden, då
tonsättaren vanligen komponerade ett
hufvud-parti enkom för en viss sångares eller
sångerskas röst och exekutionsförrnåga.
Frågan torde tillräckligt belysas genom
följande utdrag ur Kraus’ egna bref till
anhöriga i Tyskland:
Stockholm, den 26 Aug. 1781.
Det nya Operahuset härstädes, på
hvilket man bygger sedan 1773, blir vid
nästa års slut färdigt, och skall blifva ett
af de största, solidaste och kostbaraste i
Europa. Jag får den hedern att sätta
musiken till den nya piece, hvarined det
skall invigas. Jag har nu händerna fulla
af tillredelserne dertill. Styckets titel är
Aeneas i Carthago. Hela ämnets gång,
episodernes behandling, alt är af
Konungen sjelf; endast versilicationen är af en
poet, densamme som författade min förra
Opera.
Stockholm, den 16 Nov. 1781.
1 dag kom jag först ifrån
Drottningholm, hvarest jag alt ifrån September
gjort min tjenst.
Min resa, som var utsatt till nästa
vår, är nu uppskjuten till hösten, emedan
det nya operahuset ieke blir så snart
färdigt. Jag skulle ingenting hafva att
invända häremot, om jag icke derigenom
måste efterge den lyckan, att några
månader tidigare se Eder. Men — det
hjelper icke, jag måste låta mig nöja
dermed.
Hvad jag inom mig rönte, när jag
uttog mitt första qvartal! Föreställen Er
— den stackarn skämdes nästan, då han
för första gången skref: för detta
fjerdedels år har jag bekommit så och så
mycket, och såmedelst för en lika lång
tid försållt min frihet. — Lycka till! —
Hälsen alla mina älskade syskon och
i synnerhet min äldsta Syster. — Gud
gifve att vi en gång finge lefva
tillsammans !
Stockholm, den 17 Febr. 1782.
Om jag vunnit eller förlorat på bytet
mellan mitt fädernesland ocli min
nuvarande belägenhet? — Det skall
visserligen först tiden visa, eller ock måste jag
äga ett prophetiskt sinne, att förutse alla
möjeligheter, som i den ena eller den
andra ställningen hade kunnat blanda sig
i min skiekelse. Kanske hade jag i mitt
fädernesland kunnat blifva större; men
aldrig nöjdare— och detta är dock
egen-teligen målet för den lyckliges och den
olyckliges sträfvande.
Den oväntade händelsen, att vår första
actrice bortrymt, tillika med sin man,
har ordsakat mig en missräkning. 1 den
Opera, hvarmed det nya Theaterhuset
skulle invigas, hade hon första rölen.
Med hennes flykt blef min förhoppning
omintetgjord, ty inkomsten af den tredje
representationen skulle tillfalla mig.
Visserligen återstår dock denna förmån till
en annan gång. Denna oangenäma
tillfällighet har emedlertid för mig något
godt med sig, i det jag har utsigt att
desto förr fä anträda min resa.
Konungen har ännu icke yttrat sig fullkomligen
bestämdt; men jag har låtit vidare
anmäla saken och hoppas att om några få
veckor erhålla ett alldeles afgörande
utslag.
Stockholm, den 24 Junii 1782.
Nu, mina Bästa, kan jag med visshet
säga Eder, att jag får se Eder detta år.
Min afresa beror allenast på den
Sachsiske Kapellmästaren Naumanns ankomst,
som blifvit hitkallad för att sjelf uppföra
sin Opera, den han redan för -t år
sedan skrifvit för Konungens räkning. Jag
väntar på honom med en daglig längtan,
mindre derföre att jag önskar bli bekant
med honom, ty han är en bra karl, om
det ock hundrade gånger skulle misshaga
mig att han kommer in på mitt fält,
mindre derföre, säger jag, än för det jag
då kan bereda mig till resan. Ack, livad
den tanken gör mig lycklig, att jag
återigen får vistas hos Er! —
Stockholm, den 19 Julii 1782.
Just nu återkommer jag från
Drottningholm, der jag hade min tour att
tjenstgöra. — Naumann är ankommen,
och nu får jag tillstånd att anträda min
resa, sä snart den nyss aflidna
Enke-Drottningens begrafningsanstalter äro förbi.
Så långt Kraus. Härmed kan för
öfrigt jämföras hvad Kellgren sjelf säger
i sitt företal till Æneas i Carthago, och
hvilket lär vara de flesta af våra läsare
tillgängligt. Mindre kändt är, alt Kell-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
