Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r
f
„ Redaktör: ADOLF LINDGREN. n. . , , , , , lnnn Pris: Helt 4r 6 kr‘ Hnlft år 4 kr’ i n N:o 2I. ,,„ss * beer. Stockholm den l November I882. fe 2.
Otto Lindblad och hans sångare 1840—46. jjlsiå lydfcr titeln på ett litet nyligen
ut-kommet bidrag till vår torftiga
mu-sikliteratur, hvilket är sammanskrifvet af G. A. Feuk, kyrkoherde i Lunds stift, och hvarpå vi härmed vilja fästa våra läsares uppmärksamhet. Den ej minst intressanta delen af arbetet är dess »ouverture», såsom förf. kallar
inledningen, hvari tecknas de musikaliska
förhållandena hland Lunds studenter före Lindblads ankomst samt den senares
åtgörande dervid. Denna lilla afdelning
utgör på visst sätt ett motstycke till
inledningen i det förtjenstfulla arbetet
»Upsala-studentcrnas sånger» (Upsala 1874), der vår andra högskolas studentsång
beskrif-ves och hvartill den fräjdade musikvännen lektor G. J. Björck lemnat lejonparten af materialet. Så här skildrar förf. till den hok, vi anmäla, sången i Lund före och efter 1830: Enligt de akademiska statuterna skulle dock finnas så kallade exercitie-mästare och sädane funnos äfven, men
betraktades såsom ett slags parasiter, hvilka de lärde professorerne knapt bevärdigade med ett ögonkast. De voro, dessa
exercitie-mästare, säregna personer, blottstälde för studenternas driftkritik. De från ett halft sekel lefvande torde draga sig till minnes fäktmästaren, som fäktade hellre med
glaset än floretten, dansmästaren, som led af podager, språkmästaren, en desertör från någon af Napoleon den förstes
arméer samt kapellmästaren, den
ansedda-ste af dem alla och med titel af Assessor. Såsom- privat exercitie-mästare betjenade ett gammalt hofråd från Pommern den studerande ungdomen i lefvande språk. • Äfven en tjenstledig prest, allmänt
benämnd »araben Holm», en slags
kringvandrande kolportör, gaf lektioner i alla möjliga språk hemma på studentrummen.
Tonkonsten togs vanligen om hand af en och
annan student, som kommit till universitetet med musikalisk bildning från hemmet. Denna konst öfvades tidtals med
framgång. Det berodde i främsta rummet på ledaren, huruvida den skulle kunna vinna ett allmännare intresse inom
stu-dentcorpsen. Under vissa perioder låg den i lägervall. Den förste, som
försökte bilda en ren qvartettsång i Lunds studentcorps, lärer hafva varit
universitetsadjunkten chemie laboratorn Fagerström, och den som gaf första impulsen till
sammanslutning af qvartett- och körsångare var den musikaliskt begåfvade Sven Lovén. Sedan upptog Otto Lindblad den
musikaliska spiran, som en ryktbar författare (Herman Sätherberg) uttrycker sig, och ryckte de med sångröst begåfvade
studenterna med sig. Dessförinnan var
studentsången icke vidare omhuldad. Väl lät en och annan fulltonig stämma höra sig på Lundagård, omgifven då för tiden af höga murar, men den förklingade
merendels snart obemärkt och dog bort i fjerran. Med få undantag fans icke
någon i stämmor ordnad studentsång utan, sit venia verbo, framskrålades då
densamma till största delen unisont, om
aft-narne, på Lundagård samt under
kring-ströfvande på gatorna. Bland sångare, som anförde sången under
studentmarscherna å Lunds gator, voro Nils
Hallgren, Anders Svahn och Axel Ahlberg de mest framstående. Den förre egde en silfverklar stämma, som trängde
genom hela kören, Svahn en djup väldig bas och Ahlberg en behaglig tenor. Den sång, som då mest och. nästan oftast uppstämdes var »Vikingasäten». Någon egentlig sammanhållning egde dock icke rum. En och annan nation hade sina sångare, som på nationssexorna framhöllo vStudentens glada lif». — — — Då Otto Lindblad uppträdde och
samlade de spridda sångelementerna omkring sig, sedan han med van hand och säkert öra skiljt agnarne från hvetet och
sarnman-slöt sången från alla studentnationerna, upphöjdes sången till en verklig skön konst. Så uppstod en studentsång,
såsom hvilken aldrig någon förut tonat inom det gamla kapellets väggar och som nådde sin glanspunkt sedan Olof Strandberg i en lycklig stund anländt till Lund. Efter hand deltogo med muntert lif i
sångöf-ningarne de före 1840-årstalet
framstående Carl Strandberg (Talis Qualis),
Up-salastudenterna Sven Wykman och Oscar Amnell samt Lundenserna Anders Johan Afzelius, Axel Ahlberg, Magnus Gottlieb Amilon, Carl Magnus Hultgren, Magnus Liljeblad, Carl Ilothstein, Carl Herman Sätherherg, Johan Adam Stålhammar, Bernhard Ruberg, Carl Anton
Wetter-berg (Onkel Adam), bröderna Ole
War-holm och Johan Warholm m. (1. bland hvilka Otto Munck af Rosenscliöld, hvars användbarhet för hvilken stämma som helst och ovanligt musikaliska begåfning tilldrog sig samtidens beundran. 1 början sjöngos i sångföreningen mest Kreutzers qvartetter samt de af Klicken, Spolir, Schneider och Kuhlau, som genom Assar Lindeblads öfversättning (ingo
svenska ord, samt något senare Mendelsolins allvarliga melodier och ännu något senare under åren 1843 och 1844 utfördes till mångas hänförelse storartade körer ur operor, t. ex. Rossinis Wilhelm Tell och Comte d’Ory. Lindblads egen kallelse för tonkonstens skapelser hade vaknat upp och skaffade sig uttryck uti
kompositioner för mansröster. »Vintren rasat ut bland våra fjellar» och »Glad såsom fogeln i morgonstunden helsar jag våren i friska natur’n» (orden af Sätherberg) sjöngos af då inöfvade sångare under Otto Lindblads raska anförande. På
1840-decenniet komponerades vid tanken på skandinaviska studentmöten, som började taga fart, den allmänt’ bekanta
ångbåts-sången: »Sätt maskinen i gång, herr kapten». Föreningssång på Oscarsdagen: »Du handlar stort och skönt» (ord af Tollin), — Zoologiska jägarlorbundets sång: »Ser du solens spann, som lågar», (ord af Assar Lindeblad) — Engelns
kallelse: »Så sade engeln kom hit i lugna viken», (ord af Almqvist) — Sjömannen: »Ut pä dina slätter, haf du djupa», (ord af Wallin), — Liten fogel: »Till skogs en liten fogel flög», (ord af Atterbom)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
