Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lisk effekt.» »Signale» meddelar att operan haft
god framgang och har stämningsfull musik i
Webere <xii Lortzings stil.
Dresden. »Ilas Andrensfest», romantisk
opera i 3 akter af Roderich Fels, musik af Carl
Gramman, är en nyhet, som foret« gangen
framträdde pa Hofteatem här d. 30 nov.
Texten, utan att erbjuda nägot särdeles nytt, är
pie-tisk och praktisk tbr musikalisk behandling.
Musiken motsvarar doek ej den »folkliga» texten
med dess enkla personligheter, utan lider af för
tung instrumentering och alltför subtilt
detalj-mäleri i harmoniseringen. Den »stora»
operans musik passar ej till en text af denna operas
karaktär. Åtskilligt vackert oeh med talang
gjordt innehålles dock i 0]>eran.
I)en lilla 10-äriga pianisten Hona
Eiben-seliutz har konserterat här och väckt stort,
väl-förtjent uppseende för sin musikaliska liegäfning
och talang.
Att Leipzig iir musikstaden par préfércnce
i Tyskland derom vitnar följande konsertrevy:
30 nov. S;de Gewandhaus-konserten med
sån-gerekan Varesi och pianisten Kwast frun Köln.
1 Dee. konsert af pianisten och tonsättarinnan
Adolph« lo Dean frän Munchen. 2 Dee. 4:de
kammarmusiksoarén. 3 Dee. Bacliföreningens
konsert. 4 Dee. Violinisten Teresa Tuas
konsert. 5 Dec. 4:de Euterjiekonscrten.
Berlin. Perfalls nya o|iera »Raimondin»
gafs här fiir första gängen d. 21 nov.
Dekorationer och kostymer voro lysande. Af musiken,
i Wagncre recitativiska stil, anslog mest en
»Schlummerlied» och förejielet till sista akten.
–-4––
Aachen. Den berömde violinisten Emil
S a u re t har fägnat kurgästerna hiiretädes med
konserterande. Sauret spelade Gemsheims
vio-linkonsert, »Serenade melanchoIi([Uc» af
Tschai-kowsky samt Ernst’s »Ungarische Weisen» <K’h
hänförde naturligtvis sin publik. Vid 10 are
älder uppträdde konstnären i Aachen oeh väckte
då sensation samt forespaddes en lysande framtid.
Nizza. Den förr sä firade sängerskan Sophie
Cruvelli (en frän Bielefeld bördig tyska med
namnet Kriiwell), som genom sin härliga
kon-traaltröst gjorde enormt upi>secnde i Venedig,
London och Paris och sedan en följd af år var
förmäld med grefve Vigier samt lefvat under
lysande omständigheter i Nizza, har haft
miss-ödet att förlora hela den stora förmögenhet, som
gjorde det grefliga parets hus till ett af de
förnämsta i den fashionabla oeh sköna staden vid
Medelhafvet.
Lord Beaconsficld om musiken. »Jag
har en passion för instrumentalmusik; en
stor och god orkester uppväcker hos mig en
hel mängd ideer. Verkan af musiken pä
käns-loförmågan är ett ämne som jag ofta skärskådat
från alla sidor och allvarligt begrundat. Den
är en mäktig eggelse till skapandet, till
uppkomsten af en idé, men ej till utförandet af
densamma. Det går bra att under musikens
inflytande tänka öfver ett ämne. Under skrifvandet
kunde jag röna samma inflytande af musik som
af vin. Jag kunde nämligen under en kort tid
spåra hos mig en onaturligt stor skaparkraft
och eldighet, men efter några minuter kunde jag
upptäcka att jag blott framkallade skuggfantomer;
kraften att uttrycka mig skulle snart dö bort.
En oberäknelig fördel, som en skriftställare kan
vinna af musiken, är också att han i den har ett
utmärkt medel att lära utvecklingens konst.
Derigenom att diktaren ger akt på, huru en
stor komixmist efter de mest omvexlande
variationer gang på gång kommer åter till samma
tema, kan han lära huru han bör driija vid de
olika faserna af en lidelse, framställa en
känslostämning med alla dess olikheter och småningom
låta känslans flod strömma fram.»
Dödslista.
Ferier Henriette, den sista sångerskan
från den spontiniska tiden, medlem af
Berliner-operan 1825—43, död vid 82 ars älder i Berlin.
Outmann Adolf, pianovirtuos och
kom|>o-nist, Chopins lärjunge och vän, f. 1818; har
nyligen afiidit i Spezia.
Schelle Ed , bekant musikskriftställare och
professor vid konservatoriet i Wien, j- deret. d.
16 nov., 69 år.
Scherzo.
Att en sångare anklagar sin direktör för
att han, sångaren, ej föll publiken i smaken,
det är originelt nog. Det har väckt ej ringa
uppseende i Paris att M. Harris, förete tenor
vid Upéra contique, väckt process mot dir.
Per-rain vid Théötre des Arts i Ronen för en
sådan easus. Käranden-tenoren hade två
gånger med framgång sjungit på nämnda teater, men
hade misslyckats i det tredje partiet, i
»Drottningens musketörer». Den särade sångaren sköt
skulden härför pä direktören och påstår sig af
denne i sista stnnd ha blifvit tvingad att sjunga
ett parti, som ej »låg för» honom. Såsom
ersättning för sitt oförekylda fiasoo och för sin
ut-ständna ångest fordrar den blygsamme tenoren
ej mindre än 25,000 francs. Domen i detta
ovanliga mål kommer snart att falla.
En rätt lustig historia 1 »‘rättas från det
nyligen skedda öpnandet af Interims-hofteatern i
Schwerin. Denna, uppförd af lätt material, är
belägen tätt invid bangården. Teatern öpnades
med »Tannhäuser». Sangarne voro väl
disponerade, oeh den öflig.i »högtidliga stämningen»
herekade bland de goda stadsborna. Så kom
slutet af andra akten med den grandiosa
stegringen i finalen, då landtgrefven gör klart för
riddar Henrik, att endast en vandring till Rom
kan lösa honom frän hans stora svndabörda.
Tannhäuser störtar fram till mm|>en och
dundrar inät salongen sitt »Hän till Rom». I samma
ögonblick hör man från bangården ljudet af en
klocka och konduktörens rop: »Stig in, tåget
går straxt!»
En sångerska börsspekulant. I Newyork
går en berättelse genom tidningarnc, att
sängerskan miss Emma Abbot inom kort tid genom
börespekt:’ationer förtjent hundratusen dollars.
Denna dam är en bland de märkvärdigaste
företeelserna inom den amerikanska konstverlden, och
»New-Yorker Bell. Journ.» gör öfver henne
följande lietraktelse: Andra sångerskor göra kar-
riär genom sin röst, men Abbot, som redan i
begynnelsen af sin bana insåg att hon ej kunde
komma långt med sin stämma, föll på den idén
att brvta sig väg genom fromleri och pryderi.
Hennes företa mästerstycke, genom hvilket hon
eröfrade flere amerikanares hjertan, var att hon
efter en blott medelmåttigt lyckad debut å
italienska operan i London vägrade sjunga sin
andra rol: Traviata, emedan »hennes personliga
känsla förbjöd henne att person ificera en så oren
varelse». Impressarion Gye, som engagerat henne,
var glad att pä så billigt sätt bli qvitt en dam,
som besatt en så stor portion moralitet men
blott en liten portion sångresnreer. Ilon kom
så till Amerika, der hon började sin bana
såsom kvrksängerska i Brooklyn oeh genast blef
»enfant chéri» hos den religiösa pressen, hvilken
ej tröttnade att upphöja till himlen den
dygdädla sångerskan. Traviata kunde hon af
samvetsskrupler ej sjunga, men emot Margareta i
Gounods »Faust» hiijdc hennes inre stämma
ingen protest, hvilket lievisar att denna var lika
ologisk, som hennes ljudliga stämma ofta är falsk.
Hon vardt protegerad af en stor del fint folk,
kritikens pilar äteretudsade frän henne, ty hon
var »too sweet and gootl». Med tiden upphörde
man emellertid att tala så mycket om den
fromma Emma; då uppfann hon en ny specia-
litet, som åter hjelpte upp hennes förbleknade
popularitet. Det var de kyska teaterkyssar hon
såsom Julia gaf sin Romeo, eller såsom en
något mognad men doek oskuldsfull Virginie
bestod sin Paul, och i hvilkas utförande ingen
kunde på långt niir gå upp emot henne.
Under senaste tiden har hon vändt sig till en mera
verldslig reklam, hon påstår sig vara en
»böre-maseotte», i hvars hand allt förvandlas till guld;
hon behöfver bara köpa ett papper, och flux
springer det ett par procent i höjden.
På »Chäteau d’Eau»-teatern gaf man
nyligen »Don Pasquale» och föreställningen var i
ftill gång, då sångerskan Mineur uppifrån scenen
afbröt musiken, i det hon ropade till
kapellmästaren Bourgeois, att han ej pä behörigt sätt
aekompagnemde hennes säng. »Da skola vi ej
ackompagnera er alls», svarade den uppretade
dirigenten, och verkligen lemnade han också med
högtidliga steg orkestern, åtföljd af hela
orkester-personalen. Naturligtvis kunde icke spelet
fortsättas, utan man lät ridån gå ned under stor
rörelse bland publiken. Efter det ojieran nu var
afbruten gick det ytterst lifligt till mellan
kulisserna. Direktören, understödd af konstnärer och
andra, uppbjöd all sin förmåga att blidka de
förtömade orkester-herrame samt förmå dem
återgå till sina platser och göra sin skyldighet.
Men alla öfvertalningsförsök voro förgiifves, och
man iifvergiek slutligen till otidigheter, hvarpå
följde knvtniifslag och sparkningar. Andtligen
fattade man sitt beslut. Ridån gick åter upp,
och regissören trädde fram till rampen med
den lika höHigt som angeläget framstiilda frågan,
om ej bland publiken funnes en piano-kunnig
herre eller dam, som kunde och ville öfvertaga
ackompagnemanget. Stor förvåning bland
publiken och allmän tystnad. Slutligen reste sig från
parketten en gammal dam med vördnadsbjudande
utseende och förklarade sig beredd att göra hvad
man önskade. Dundrande bravos lielönade henne
för det mod hon ådagalagt, ett piano anskaffades
hastigt, och den gamla damen ackompagnerade
operan till slutet under allmän tillfredsställelse.
Aktrisers klädloger.
’Efter dessa helgedomar kan man i allmänhet
"v bäst sluta till en skädesp-lerekas verkliga
karakter oeh smak, ty i dessa rum visa de sig
utan all förställning; också kan man svårligen
finna mera omvexling än just i dessa små
asyler. M:!le Falcon t. ex. hade af sin klädloge
gjort en verklig salong. Fanny Elsler hade
också i sin utvecklat mycken lyx; dock tog hon
aldrig der emot besök, men utanför dess dörr
stodo alltid två livréklädda betjenter, för att
hälla alla främmande på afständ; föröfrigt lågo
der öfverallt kritbitar; sådana funnos på soflor,
stolar och bord. Den namnkunniga dansösen
begagnade dem för att krita sulorna af sina skor.
Julia Grisis loge var alltid försedd med ett tjog
färska ägg, ty den namnkunniga sångerskan
förtärde alltid ett par sådana efter hvaije sortie.
I fru Pereianis loge fanns deremot alltid en
butelj bränvin; det var nemligen i denna dryck
som hon sökte och fann sina inspirationer. I
Rochels loge fanns ingenting annat än en liten
stalsäng, på hvilken hon utmattad nedkastade
sig då hon lemnade scenen.
INNEHÅLL: J. A. Söderman. Af L. N.
(med porträtt). — Eroicans första sats (slat). Af
A. L. — Ett original. Af J. M. R—n. —
Mendels-sohn om Elias. — Frön scenen och konsertsalen. Af
—A—. — Obs. — Deriktigande. — En fjerderadist.
Af //. Z—f. — Frun in- och utlandet. — Dödslista. —
Scherzo. — Aktrisers klädloger. — Annonser. —
Anmälan. — Innehöll, 2:dra årgöngen.
MUSIKBILAGA: Chant sans paroles af P.
Tschaitoirsky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
