Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ojierasångaren Johannes Elmblad liar
såsom »Dresdn. Zeitung» berättar erhållit det af
honom begärda afskedet frän hofteatern i
Dresden och afgår den 1 mars från denna scen.
—-+––-
Fröken Grahow uppträdde för andra
gängen på k. teatern i Kjöbenliavn som Mignon
i operan med samma namn. Hennes
framställning höjde sig icke litet under aftonens lopp,
yttrar Nationaltidende, och gjorde i synnerhet
i sista akten betydlig verkan. Bifallet ljöd
oupphörligt under hela föreställningen, och till slut
framropades fröken Grahow. —
Kjöbenhavnstid-ningen Dagbladet skrifver om var landsnianinnn:
»Fröken Grahow var ypperligt vid röst, och
hennes öfverlägset skickliga liehandling af partiet
underlät icke heller denna gäng att hiinrycka
publiken. Konstnärinnan lielönades med
oupphörligt bifall och framropning efter
föreställningens slut.»
— Den 22 uppträdde hon ä k. teatern i
Kjölienhavn såsom Ophelia i operan Hamlet och
gjorde stormande lycka. Hennes sympatiska röst,
storartade koloratur och själfulla föredrag
hänförde publiken.
Fru Olejine Moc uppträdde på
Casino-teatern i Kjölienhavn uti Adams operett N
iirn-bergerdockan. »Sångerskan, som torde
bevaras i mångens hågkomst från Mignons
föreställningar pa Klanqienliorgs sommarteater, i
hvilken roll hon skördade mycket bifall, har» —
skrifver Berlingske Tidende — »goda
förutsättningar för utförandet af en så omfattande och
med allehanda bravurpassager utstyrd sångroll
som Berthas. Väl är hennes röst något späd,
men den liesitter sympatetisk klang i synnerhet
i höjden och betydlig böjlighet samt är utbildad
i en god skola. Dertill komma säker intonation
och ett smakfullt föredrag.»
––+–-
Komerttourné. M:me Desirée Ar tö t och
hr Padilla gifva konsert härstädes den 14 april
och biträdas dervid af pianisten Schaeling från
Petersburg. De nämnda artisterna iirna efter
konserterna i Stockholm gifva dylika i 1’psala, Gefle.
Falun, Örebro och Karlstad; derifrän begifva de
sig till Norge.
Konst- och litteraturnotiser. Den
rykt-Isire liarytonisten Lasalle ämnar enligt
»Sig-nale» den 1 maj lemna stora ojieran i Paris. I
förening med ka]>ellmästaren Vianesi, tenoren
Stagno, primadonnan Teodorini och en
altsångerska af framstående talent iir det hans plan
att företaga en rundresa till Norge, Sverige,
Danmark, Holland och Tyskland. I medio af maj
liegifver han sig direkt från Paris till Kristiania,
vidare till Stockholm, derifrän till Kjölienhavn
och sedan till Hamburg. I flera af dessa städer
säges han redan hafva ingått öfverenskomtnelse
med olika teatrar.
Hamburg. Massenets opera »Herodias»
upp-lefde sin första representation på Stadtteatern d.
20 jan. I syunerhet första och tredje akten
framkallade enthusiastiska bifallsyttringir och
ätlagti-lade komponistens dramatiskt-musikaliska talang.
Utrustningen, särdeles det aHmheligaste i
Salo-mos tempel, var glänsande. Den närvarande
komponisten hyllades pä ett storartadt sätt.
Wien. »Die Keise nach Afrika» är
titeln på Suppés nya operett, med text af West
och Uenée, hvilken i böljan af mars kommer
att gifvas a Theater an der Wien.
Dresclen. Johannes Kimblad har
nyligen uppträdt på en konsert härstädes. Om
honom yttrar sig en recensent: »man måste glädja
sig öfver att få höra denne sångares
utomordentligt sympatiska organ åtminstone i konsertsalen,
då nästan ingen verksamhet inom operan
tilldelas honom.» — De tyska sångarae vilja
nämligen ej släppa ifrån sig sina partier åt
främlingen.
Berlin. De bada hofteatrarnc ha under
loppet af 1882 utbetalat i författare-tentifemer:
l:a qvartalet 20,024 mark; 2:a qvartalet 11,800
ink; 3:e qv. ’1,157 mk; 4:e qv. 29,248, alltså
sammanlagdt 58,229 mk.
— Moszkowskis symfoni »Jungfrun af
Orleans» har nyligen med stort bifall gifvits af
Bilses orkester.
—.+–––
Br Ussel. Den 19 januari gals Boitos
»Me-tistofeles» pa Monai-teatern för första gangen och
gjorde stor lycka. Man skrifver härifrån
följande: »Mefistofeles har hittills gatt öfver 15
teatrar. men för företa gangen pä franska språket
härstädes. 1 vår stad star Gounods »Margareta»
(Faust) ständigt pa reiiertoaren, och sedan denna
opera i Paris haft succés d’estime gjorde den
efter fullständig framgång här sin rund kring
verlden. Boitos triumf är hufvudsakligen att
tillskrifva den omständigheten, att han
liestiin-digt, i text som mnsik, söker undvika Oounod
och derigenom undga att komma i jemförelse
me<I denne, lians filrebilder äro Bcrlioz, Verdi
och Meyerlieer. Ilans musik är stundom
liesyn-nerlig men saknar aldrig intelligens, följer alltid
handlingen åt och saknar ej (siesi här och der.
Mest slog an prologen »1 himmeln» och
engla-kiirema, och entusiasmen nådde sin höjdpunkt
vid Margaretas död i fängelset. Qvartetten i
triidgårdsscenen liegärdes da capo. Boito måste
två gånger framträda för den förtjusta publiken,
och två framropningar här gälla lika mycket som
trettio i Italien.
–-+––-
»Masikalische Studienköpfe ron La
Mara». Femte bandet: «Die Frauen im
Ton-leben der Gegenwart», har utkommit i Leipzig.
Författarinnan meddelar deri 24 biografiska
karakteristiker af nutidens mest berömda qvinliga
virtuoser pa grund af autentika, nästan utan
undantag af de skildrade sjelfva lemnade material.
Dc äro: Clara Schumann, Soti Menter, Anna
Mehlig, Mary Krelis, Pauline
Fichtner-Erdinanns-dörfer, Laura Rapi>oldi, Wilhelmina
Clauss-Szarvadv, Araliella Goddard, Krika Lie-Nisscn,
Ingeliorg von Bronsart, Anette
Essipofl-Lesche-tizsky, Vera Timanoff, Vilma Ncruda-Nornian,
Pauline Viardot-Gareia, Désiröc Artöt, Zelia
Trelielli, Adelina Patti, Kristina
Nilsson-Rou-zaud, Maria Wilt, Amalia Joachim, Pauline
Lueca, Marianne Brandt, Therese Vogl och
Amalia Materna.
En bok för violister, violmakare och
musikhistoriker har utkommit hos Vieweg u. Sohn
i Bmunsehweig: »Die Gcschiehte der Rogen-
instrumente insbesondere derjenigen des heutigen
Streichqnartetts, von den friihesten Åndingen
an bis auf die heutige Zeit. Eine Monographie
von Julius K ii h lma n n. Mit in den Text
eingedruckten llolzschnitten und einem Atlas
von dreizelm Tafeln.» Författaren, en berömd
kgl. sachsisk kammarmusiker, har arlietat på
detta verk i 20 ar och med stora uppoffringar
samlat historiska aktstycken och afbildningur,
hvarigenom nu i öfversigtlig form har framstått
ett stycke musikverld, som måste fängsla hvarje
fackman och vän af stråkmusik. De lägsta
urgamla formerna (Geige-Rulielie, Geige-lira)
lie-gynna revyn; sä följa vef-liran och den viilska
Crwth; derefter kommer violen med den för
handgrepp bildade halsen (13 ärh.); stall och
resonanslKittcn blifva, särdeles med afseende pä
de nya violformerna, närmare betraktade; de
företa rena violerna uppträda, sedermera de
nyare, derpå violinen och dennes kamrater: alt
och violoncell; violonen och kontrabasen bilda
slutet, och ett bihang om försök med nya former
afslutar verket.
— Af Groves »Dictionary of rausic and
Musicians» (London, Macmillan) ha nyligen
två häften utkommit innehållande f. o. m.
»Schoberlechner» t. o. m. »Sketches».
— Henri Violtas »Lexikon der Toonkunst»
(Amsterdam, Buhrmann u. Rothaan) har
fortskridit till och med hh 19 och 11 (»Kreutzer»
—»Löwenstem»).
Dödsfall.
Georges Antoine Houssi, dit K lie — »ex
artiste (lensioniié de PAcadéiuie nationale de
nm-siijiie, aneien pmfesseur au Conservaloire de
niu-sique et de dcclamation, ollicier d’aeaddmie» —
död i Paris 7 febr., 84 ar gammal, lian var
en berömd lärare i plastik; bland andra har vår
.Signe Hebbe honom att tacka för sina studier i
denna väg.
Bcyerböek, Moritz, framstående llnjtist, t
d. 12 febr., 52 ar gammal, i t »ötelmrg. Moritz
I!. var ilen siste qvarlefvamle af den liekanta
musikaliska brödratrion Leopold, Jean och
Moritz Beyerböek.
–-,––
Wagner, Wilhelm Richard, nutidens
förnämste operakompositör och reformator pä
operans omrade. Född i Leipzig d. 22 maj 1813,
död i Venedig d. 13 febr. Richard Wagner
var iifven musikalisk skriftställare och författare
till sina operatexter (se vidare i biografien i detta
nummer).
––––––-
Demoisclle Sontag rid hofret i
Fisrh-bach. Ur grefve Wilh. Hederns
»Lebenserin-nerungen »har »Berliner Fremdenblatt länal
följande anekdot:
Till definitiv chef för kgl. teatern i Berlin
ntnämdes grefve Redern 1828. Under 14 är,
tvä år efter hans kungliga herres och gynnares
död, qvarstod han såsom sådan, och denna tid
hör till den dramatiska konstens mest glänsande
perioder i Berlin. Denna begynte med
entliusi-asmen för Sontag, inom livare trollkrets grefve
Redern < .eksa kände sig dragen. Henriette
Sontag hade under aren 1830 och 1831 gjort sitt
segertag genom nästan hela Europa och hade
nu, med Berlin i tacksam hågkomst (hon var
engagerad der 1824—29), atervändt dit. För
sommaren hade konungen inbjudit henne till
sitt slott, Fischbach i Schlesien. Friedrich
Wilhelm III väntade dit sin dotter, kejsarinnan af
Ryssland, och sin familj, det skulle uppföras små
teatraliska föreställningar der. Konungen lefde
här fullkomligt såsom en adelsman pa landet,
och kejsarinnan Charlotte kände sig i det
schle-siska hemmet med sina bröder och deras
gemaler, fastän rummen i slottet erinrade om allt
annat än kunglig prakt, så väl och lieläten,
uppfriskad som hon här hlef af den vederqvickande
bergsluften, att bon alldeles glömde kejsarinnan
öfver alla ryssar och endast var sin enkle faders
anspråkslösa dotter. Hennes far fann också detta
angenämt. »Inbillar ni er, att jag later genera
mig för min dotter?» yttrade lian en gang med
afseende pa henne. Ilär i Fischbach roade man
sig med lustpartier dag efter dag, med utflykter
i liergen, med musik, teater och lialer om
aft-narnc. Till dessa blefvo ofticerare fran
garnisonen i Schweidnitz befalda. Som man lätt kan
första, visade sig de unge krigarne nugot
generade i hofkretsen, och elniruväl, eller snarare
derför att kejsarinnan dansade med dem, sa
vågade ingen bjuda upp demoisclle Sontag.
Kungen märkte detta och tillsade grefve Redern att
laga sa att demoiselle Sontag hade dansfirer.
Grefven förklarade, att han redan gjort det men
med så ringa framgång, att han väl nu sjelf
måste föregå med godt exempel. Han bjöd opp
fröken Sontag, och under qvadrillen hände det
sig dä att paret kom till sammans med
kejsarinnan. Efter dansens slut närmade sig till
grefven ministern för kejserliga ryska huset, furst
Peter Walkonski, och nu uppstod följande dialog:
»Depuis quand est-ce d’usage aux eours
d’Kurope, mon clier comte, que les chanteuses
de l’opéra dansent dans la quadrille de
1’impöra-trice de toutes les Russies?»
»Ce n’est pas d’usage, mon clier prince, c’est
l’ordre du roi.»
»Ah! c’est difterent!» svarade Walkonski
nå-git slagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
