Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista quinzaine, ined endast 8 pulsslag,
redan det nugot för myckel. Dertill har
Stora teatern bidragit med en intressant
repris af »Tannhäuser», med delvis ny
besättning. Titelrollen är anförtrodd tåt
hr Sellin an, hvilken eller mättet af
sina resurser skiljer sig från uppgiften
på ett särdeles vackert sätt. Ehuru hans
Tannhiiuser i vår tanke ej går upp mot
hans Eleazar, och ehuru han ej kan fä
oss att glömma vare sig den utmärkte
sångaren Arnoldson eller den lika
utmärkte framställaren Ferenczy, så
inlägger han likväl så mycken hos
honom ovanlig, ej blott yttre men äfven
inre glöd och sorgbunden lidelse, att
rollen blir livad den framför alt bör vara:
sympatisk. Det finnes nämligen ingen
af Wagner skapad figur, som är så rent
personlig och deri han sa uppriktigt
nedlagt sig sjelf, som just Tannhäuser (man
läse härom Wagners egen bekännelse i
n:r 7 af denna tidning). Särskildt har
Wagner, trots det han senare helt och
hållet uppgick i den deklamatoriska stilen,
aldrig skapat något större praktverk i
just denna stil, än Tanuhäusers berättelse
om sin Romafärd. Detta erkännes t. o.
m. af många Wagnerister, ehuru de akta
sig att draga konseqvensen, som
naturligtvis blir den, att äfven det, som
Wagner företrädesvis prisat i sina sista verk,
gjorde lian mycket bättre i sin ungdom.
Visserligen blir det då svårt att inse,
huru Wagners sista arbeten ens i något
hänseende — om ej i enformighet —
kunna sta framför de tidigare. —
Fröken Eks Elisabeth var likaledes en glad
öfverraskning; icke så som skulle man
ej väntat sig något framstående, men
förväntningarna blefvo i alla fall
öfver-träffade. 1 apparitionens nobless, i
mimikens och spelets uttrycksfullhet
öfver-gar hon redan sin föregångerska, i
sängen visserligen icke på långt när; dock
har hon äfven deri genom sin Margareta
och Elisabeth uppodlat hos sig nya sidor,
synnerligen en finskiftad dynamik.
Vi-bratomaneret är visserligen ej borta, dock
märkes det mindre i fraser med full
strupe än i upprörda scener för lialf röst,
hvilket torde vara ett tecken på att
sångerskan är pä väg att få bugt dermed.
— Hr Strömberg som landtgrefve
gjorde sitt bästa, och hr Langes
Bite-rolf kom oss naturligtvis icke att sakna
företrädarens, hvars blotta namn af
»Bite»-roIf nästan kunde gälla som
expressiv beteckning på hans sångsätt.
Fröken Karlsohns herdegosse sjunger bra,
om han blott kunde öppna mun och
strupe litet mera. Hofkapellet under hr
Nordqvist förtjenar erkännande försitt
ansträngande arbete; särskildt utfördes
uvertyren med ett lämpligt dämpande af
de upprepadt ackompanjerande,
förkättrade violinfigurer, dem W. B. i lifstiden
liknade vid »en tandlös kärings gnäll».
Innan vi lemna Stora teatern, böra
vi omnämna fröken Grabows
uppträdande i »Mefistofeles», hvilket gestaltade
sig till en ovation, så mycket större som
det gälde alt visa, det en ann är så
god som en ann, och stockholmare icke
sämre än köbenhavnare. Först när en
talang i utlandet blifvit hallstämplad, då
är den riktigt bra för de goda svenskarne.
Fröken Grabow var lika stor talang förut
som hon är nu, men säkert hade hon
nu icke hyllats med fullt samma värme,
derest icke »vore danske brödre» varit
sä slösaktiga på loford. Det barnsliga i
att på detta sätt låta utlandet imponera
på sig varder sä mycket större, då man
betänker att här är fråga om
Köben-havn, hvars opera notoriskt står vida
lägre än vår och der det således för en
svenska icke bör vara allt för stor ära
att skörda triumfer. Men kanske var
del en smula politik af fröken Grabow
att resa dit? Nå ja, i så fall anse vi
att hon gjort alldeles rätt. — Hurusom
luilst. så är hon nu som förr samma
varma, poetiska konstnärssjäl, der
tillvaron af den sällsporda »fen sacré» just
är den makt, som lägger hela
hufvud-städer för hennes fötter och kommer oss
att glömma några tekniska brister i uttal
och plastik.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
