Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 22 a.
Redaktör: ADOLF LINDGREN.
Förläggare: HUSS & BEER.
Stockholm den 15 November 1883.
Pris: Helt år 6 kr.
Qvartal 2 kr.
Halft år 4 kr.
Lö8n:r 25 öre.
Årg. 3.
Om Mendelssohns musik till
»En Midsommarnattsdröni’».
Al’ Franz Liszt.
mdelssohns sinnrika idé atl inslå
ocli fortgå på den af Beethoven
med »Egmonts beträdda vägen
framträder redan i valet af ämnen, hvilket
endast föll pä sådana verk, som i det stora
hela erbjödo ett för den musikaliska
bearbetningen lika tacksamt fält, som
Beet-hovens ofvan nämda verk. Han insåg
körernas betydelse, och i sin »Atalia»
och »Antigone» liksom äfven i
»Midsom-marnattsdrömmen» vände han sig ifrån
de färglösa ämnen, som tillhöra
reflexionen och öfvervägande äro förståndssaker.
Med hans musik skänkes oss i
»Midsom-marnattsdrömmen» den litliga åskådningen
af en af de dyrbaraste, mest lysande och
sällsamt utarbetade klenoder ur
Shake-speares juvelskrin, hvars prakt
mångfaldigad återsträlar ur allt livad musiken
eger af mildt skimmer, af eterisk glans
och egendomlig glöd.
Fullständigare uppgående i sitt ämne
än Beethoven, sprängde han genom
införande af körerna i ett språng öfver de
tränga gränser denne uppdragit för sin
musikaliska behandling af dramat. Sä
lyckades han icke blott alt göra sig till
godo en redan bestående framgång, utan
ock åstadkomma någonting ännu
fullkomligare af detta slag, och att i kraft af
sin musikaliska interpretation bringa en
skön dikt till nytt erkännande.
»Midsoni-marnattsdröminen» ger oss ett väl aldrig
förut förekommande exempel pä, att ett
poesiens mästerverk uteslutande vid
musikens ledande hand acklimatiserat sig på
tiljorna och genom denna tvungit sig fram
på teatrarnes scener. Denna
omständighet erinrar om den bekanta anekdoten,
som berättas om Goethe och Beethoven.
Då båda en dag gingo tillsammans och
många förbigående togo af sig hatten,
klagade Goethe öfver »hur besvärligt det
var att vara känd af så många». —
»Kanske är del på mig man helsar», svarade
Beethoven icke utan malice. Äfven vid
uppförandet af »Midsommarnattsdröminen»
höra vi Thalia beklaga sig öfver bördan
att tacka för så mänga bifallsyttringar
och Euterpe leende svara: »Kanske är
det mig helsningen gäller!»
Kärlek, inbillningskraft och
konst! Shakespeare har förenat alla dessa
särskilda saker, hvilkas inre förvandtskap
döljer sig under en skenbar söndring.
Han har skildrat känslan och särskildt
kärleken i hennes omedelbara inverkan
på lifvet och i sina hufvudpersoners öden
åskådliggjort inflytandet af dessa
hemlighetsfulla öfverjordiska väsen, med hvilka
menniskans inbillning alltid sysselsatt
sig, och alla konturer har han väft
samman på det finaste sätt, ja med den
lättaste och lifligaste crayon framkastat
dem pä papperet. Och midt ibland alla
dessa bilder framställer han med lika
naturlig som öfverraskande nonchalance
teckningen af detta otympliga
lefnads-skick, dessa råa och ohyflade tillyxningar,
med hvilka konsten ej vill ha att göra.
Mendelssohn har med säker takt
framletat de ställen i skaldens verk, genom
hvilka musiken såsom en stärkande och
förfinande krydda kunde höja det hela.
Han lät sin konst taga andel i stycket
på det mest lämpliga och välberäknade
sätt. Hans ouvertyr svingar sig upp till
diktens höjdpunkt genom sin pikanta
originalitet, genom jemnmått och välljud
i organisk sammansmältning af heterogena
elementer, likasom genom friskhet och
behag. Man erinre sig endast blåsarnes
ackord i början och slutet: likna de ej
sakta sammanfallande och sig åter
öppnande ögonlock, mellan hvilkas sänkning
och höjning en förtrollande drömverld af
de älskligaste kontraster uppenbarar sig?
1 dessa kontraster mötas de af oss ofvan
betecknade elementerna af det
sentimentala, fantastiska och komiska, livart och
ett för sig mästerligt karakteriseradt och
dock alltsammans begränsadt af mjuka
skönhetslinlér!
Mendelssohns talang slöt sig
fullkomligt till den glada, trollska atmosfer,
i hvilken denna Shakespeares
utomordentligt sinnrika komposition rör sig. Det
låg alldeles i hans väg att skildra dessa
förtrollande elfvor och att låta i deras
smekande och qvittrande sång åsnans
skriande inblanda sig, utan att detta
inverkar på oss mera förstämmande, än
när i anderika förbildade kretsar en
tvä-bent åsna här och der höjer sin stämma.
Ingen musiker hade såsom han förmåga
att tolka i musik denna ljufva ehuru i
en viss ytterlighet fängna sentimentalitet
hos de älskande, så som han gjort det
i tredje mellanakten, ett slags skönt
in-strumenterad Lied oh ne Worte; ingen
kunde så som han skildra den
regnbågs-glans, det perlcmorskimmer, som
oin-gifver dessa små elfvor och troll, eller
ätergifva den lysande taflan af en
konungslig bröllopsfest.
Det val af poetiskt ämne, som han
träffade, är för honom lika karakteristiskt,
som Beethovens för honom och senare
Scliumanns för Schumann. Det
slutna och dystra lynnet hos den senare
kastade sig pä ett föremål fullt af orolig
misströstan, gåtfullt svårmod, sublim
räddhåga vid sidan af öfvermensklig djerfhet.
— 1 »Manfred» uppenbarar sig också en
fé. Men hon är ej någon genom sin
tvärhet och nyckfullhet retande
qvinno-varelse, som lika öfverlagdt hämnar sig
som hon är inkonseqvent trolös — hon
är en själ, en genomskinlig, skimrande
själ. som utandats ett himmelskt behof
och utstrålar poetiska pilar.
Äfven Weber har på sin tid i
»Preciösa» försökt en af dessa
prokurations-förmälningar mellan musik och drama,
i hvilka man och hustru mötas utan att
ännu andligen eller lekamligen varda till
ett väsen. Men med all den intelligens
som han — en af första rangens
komponister, — äfven i litterärt hänseende
ådagalade, bedrog han sig denna gang
i valet af ämne. Texten till »Preciösa»
är en behaglig skiss, men af dem som
likt vissa täcka vattenblomster ej
öfver-lefva den dag, som sett dem födas. Vore
den förtjusande musik, som han inväft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
