- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 5 (1885) /
21

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rheinska nmsikfesten. Han dng 1838 i
Frankfurt am Main, der han flere 8r
var bosatt och som han betraktade säsom
sin andra fädernestad, der han ock,
allmänt ärad, innehade befattningen säsom
dirigent för den bekanta Cäciliaföreningen.

»Hans pianokompositioner äro helt
och hållet skapade i hans store lärares,
Beethovens anda», säger en skiss öfver
hans lefnad. Nej, de äro icke skrifna i
Beethovens »anda», men efter formen af
hans verk; det fattas dem den
»origi-nela skapelseglansen», som redan så tidigt
gjorde Beethoven berömd och bibehåller
en evig ungdom åt hans verk. Ries verk
äro deremot hvad Wagner så betecknande
kallar »kapellmästaremusik» och derför
längesedan begrafna. Dock ligger det
sanning i slutet af Gassners biografiska
skiss: »Detta är den yttre teckningen af
vår förtjenstfulle och talangfulle
konstnär, hvilken hörde till de få tonsättare som
med någon lycka försökt sig på alla slags
tonverk.» Särskildt har han under de
fadda »variationssmedernas» tid sträfvat
för en bättre smak, en ädlare hållning
hos konsten. I alla händelser lefver
Ries’ namn alltid med i strålkretsen af
hans store lärares, och den förnyade
erinringen om honom bör till
hedersplig-terna för vår tid.

Från Scenen och Konsertsalen.

Stora Teatern 12, 23.
» » 14.

» » 16.

17, 20.

18.

19.

21.

24.

25.

Dram. »

26.

28.

Nya »3,8,10,13.

» » 15,17,19.

» » 12,14.

Södra » 23.

» » 24,25.

Musik. Akad. 22,25.

Hallström: Den
berg-tagna.

Adam: Konung foren
dag (Frk. Bergenson
deb. s. Zelida).

Lange Muller:
Spanska Studenter (7 g.)
An ber: Muraren.

Kymfonikonsert (se
nedanför).

Trollflöjten.

Spanska Studenter,
A-dam: Niirnbergcrdoe-kan.

Rossini: Wilhelm Tell
(Lundqvist—Matbilda
Frk. Karlsohn).

Wermländningarne (168
gången).

An ber: Den Stumma
(Masaniello, Elvira:
Hr Scllman, Frk.
Strandlierg —Fenella:
Frk. Westberg) 228 g.

Ambroise Thomas:
Mignon (Hr Odman,
Fru Edling).

Herm. Berens: Lulli
och Quinault (Hr
Lindmarks 2:dra deb).

Suppé: Boceaccio.

» » Frk.

Strömbergs l:sta deb.
(Fiametta).

Offenbach: Madame

Favart.

H e r v é: Lilla Helgonet
(Frk. A. Pettersson)
109 g.

Herr Garat, Vaudeville.

Tua-konserter.

Sedan vårt förra nummer har den
bebådade stora symfonikonserten på stora
teatern med Beethovens jätteverk den
9:dc symfonien såsom hufvudnummcr egt

rum, och detta mäktiga tonverk synes
numera så litet höra till »de ofattliga»
musikalstren, att det kunde gifvas 2
gånger inför en fullsatt salong af beundrande
andäktiga åhörare. Ja, vi lära ha att
förvänta ännu en repris af symfonien,
hvilken väl tål att åhöras mer än en
gång för att något så när uppfattas till
sitt oändliga djup, sin omfattande
skönhet, och vi helsa derföre med tacksamhet
underrättelsen att kgl. teaterstyrelsen har
för afsigt att återupptaga densamma på
Påskkonsertens program. Våra kritici
ha varit eniga i att berömma såväl
in-öfning och ledning som utförande af det
svåra verket. Den hufvudsakliga
anmärkning som kunnat göras är att man för
de svåra sångpartierna hort för
fulländningens skull fästat mera vigt vid
röststyrkans egalité och tillräcklighet hos
solisterna, helst som kören genom såväl
teaterns solister som andra krafter var
betydligt förstärkt. Innehafvarne af
solopartierna voro båda gångerna de samma
med undantag af att Hr Bröderman
sista aftonen efterträdde Hr Rundberg.
Vi återkomma i nästa nummer till
symfonien särskildt med afseende på
förestående repris.

»Den Bergtagna», Ivar Hallströms nu
öfver tioåriga romantiska opera, är åter
uppe på vår kgl. scen. Vid meddelandet
af komponistens porträtt och biografi i
1 oktober-numret af denna tidning
förli-det år yttrade vi vårt omdöme om denna
opera och framhöllo de många vackra
nummer i densamma, hvilka gjort operan
populär, hos oss och förskaffat henne
bifall äfven i utlandet, der ingen svensk
opera gifvits med bättre framgång. Den
karaktäristiska musiken i första aktens
julgille, den sköna julsången vid
kyrkogången i andra akten, hela fjerde akten
med duetterna mellan borgadrottningen
och Ingeborg, mellan henne och
berga-kungen, och ej minst den sista akten, så
gripande i musikaliskt-dramatiskt
hänseende, med den sköna folkvisan »Och
jungfrun hon skulle sig till ottesången gå»,
grundstenen för hela operan, äro i första
rummet värda att framhållas äfven som
flera solosaker i bergakungens parti, hvars
svärmiskt veka natur dock ej
öfverens-stämmer med karaktären hos sagans
bergtroll. — Fröken Javettes utförande af
Ingeborgs parti föreföll oss mycket
tillfredsställande så väl i allmänhet i vokalt
hänseende som synnerligen livad
apparitionen och den dramatiska framställningen
beträffar. Hr Ödman är en sympatisk
bergakung, som utan annan trollmakt än
sin stämma, synes kunna få bergen att
öppna sig. Också tyckes den emellanåt
för stark för vår lilla teatersalong, der
en modering af styrkan skulle vid vissa
tillfällen göra bättre effekt. Hr
Lund-qvists föredrag af folkvisan i sista akten
är särdeles vackert; det är egentligen i
denna akt hans parti har sin betydenhet.
Fröken Jonssons präktiga stämma gör sig
väl gällande i drottningens parti och Hr
Malmsjö är en karakteristisk Kark, hvars
röst dock ej framträder med den styrka

och klang, som erfordras vid sidan af do
öfriga hufvudpersonerna.

På Nya Teatern har fröken
Strömberg debuterat som Fiammetta i Boccaccio.
Hennes röstmedel äro af det mera
anspråkslösa slaget, hvarföre hennes debut
ej kunde ådraga sig någon större
uppmärksamhet. Med en vacker röst och
dramatisk talang kan man dock göra lycka
på en mindre scen äfven i saknad af
stora röstresurser. Framtiden får utvisa
om denna lycka kan komma debutanten
till del.

Vida kring landet har Tua-epidemien
rasat detta år. I Malmö, Kristianstad,
Karlstad, Göteborg, Jönköping, Wexiö,
Linköping, Norrköping, Gefle, Falun,
Upsala — öfverallt har febern rasat och
kräft sina offer — dock lyckligtvis
endast af guld, rosor och sinnesro. Kritikern
har visserligen varit framme här och der,
hällande en droppe malört i rusbägaren
under form af påstående att omogenhet,
koketteri och sjelfsvåld vidlåder i någon
mån den förtrollande violinelfvan, men
entusiasmen har varit lika stor, hvar hon
låtit höra sig och kan ej vara annat, ty
hennes öfverdådigt brillanta spel och
hennes rena sångbara ton måste rycka
åhörarne med sig. Efter hennes
ansträngande resa till Norge och konserterande
i mellersta Sverige fick man åter höra
henne här d. 22 och 25 i Musikaliska
Akademien, der naturligtvis hvarje plats
var upptagen äfven på estraden. Å
första konserten var hon ej rätt disponerad,
hvilket mest lät sig märka i Wieniawskis
2:a konsert. Med sprittande liflighet och
präktig teknik återgaf hon en mazurka
af Zarzycki och spelade dessutom
Wieniawskis Legend och Mazurka samt Airs
hongrois af Ernst. Hr Pohlig är en
utmärkt ackompagnatör men som solist icke
alltid så lyckad, ehuru han visat att han
besitter både smak och mjuk ton i
föredraget. Utförandet af l:a satsen i
Beethovens sköna Ciss-moll-sonat —
»Mån-skenssonaten» — kunna vi ej berömma.
Det föreföll oss nästan, med hans
taktmäs-siga framslående af triolerna, som om vi
hört en månskensserenad, ackompagnerad
af stampningar. Han är för öfrigt icke
ensam om detta sätt att föredraga
ciss-molls-sonaten, som dock i sin första sats
ovilkorligen kräfver en mjuk hand och
poetisk uppfattning. Sista satsen i
sonaten återgifves också vanligen med
förfärlig rusning. Beethoven har dock ej
angif-vit tempot presti§simo (såsom t. ex. i op. 1
F-moll och op. 10 C-moll), hvilket han
väl gjort, om han önskat största möjliga
hastighet i spelandet af denna sats. —
Fröken Zulamith Wellander, som
återkommit efter studier i utlandet och
framgångsrikt uppträdande å utländska scener,
föredrog med sympatisk altstämma den
bekanta vackra arian ur Händeis Rinaldo
och ett par andra stycken, utaf hvilka
man dock skulle ha önskat något af
lif-ligare natur. Vid signorina Tuas andra
uppträdande å söndagsmatinéen i samma
lokal var hon vid utmärkt disposition.
Någon trötthet efter Gefleresan och be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1885/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free