Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inlägg) nämligen »Alinira» (1705), »Nero»
1705), »Dapline» och »Florinda» (bäda
1708). Kejser, som blef afundsjuk på
Hände], komponerade den något
omarbetade texten till »Almira» och »Nero» och
uteslöt Händeis operor från repertoaren.
Han gjorde emellertid konkurs 1706 och
hans efterträdare bestälde då af Händel
operorna »Dapline» och »Florinda». Men
dd dessa konnno till uppförande var
komponisten redan i Italien, dit han 1707
begifvit sig på furst Giovanni de’ Medicis
föranstaltande, och der han uppehöll sig
i tre år. Hans opera »Rodrigo» gick
öf-ver scenen i Florens och »Agrippina» gafs
på nyåret 1708 i Venedig. Här inledde
han bekantskap med inflytelserika
hanno-veranare och engelsmän, som åtföljt prins
Ernst August af Hannover, hvilken hade
egen loge på operan i Venedig. Frän
denna stad begaf han sig till Rom, rönte
der ett utmärkt emottagande och skref
två oratorier »La resurrezione» och »11
trionfo del tempo e del disinganno». 1
Venedig hade han lärt känna Antonio
Lotti och i Rom blef han nu bekant med
de båda Scarlatti, far och son, samt
Go-relli. Da båda Scarlatti åtföljde han
1708 till Neapel och stannade här till
1709, hvarunder han satte sig in uti
Scarlattis d. ä. stil för kantatkomposition.
På hemresan uppehöll han sig än en
gång i Venedig under karnevalen och
förnyade der de nämda bekantskaperna
samt följde abbé Agostino Steffani till
Hannover. Då denne kort derpå tog
afsked som kapellmästare föreslog han
Händel till sin efterträdare. Emellertid fick
Händel tjenstledighet och begaf sig 1710
till England och London, der den
italienska operan efter en kort nationel
upp-blomstring under Purcell (död 1695)
vunnit insteg. Händel, som gjort sitt namn
berömdt i Italien, rönte naturligtvis här
det bästa emottagande och blef
utomordentligt firad, då hans opera »Rinaldo»
gick öfver scenen. Denna skrefs på 14
dagar men var sammansatt af äldre arier.
Hans tjen st kallade honom åter till
Hannover, men redan på nyåret 1712 var
han åter i London, der han för alltid
bosatte sig. Hans operor »Il pastor fido»
och »Teseo» vunno ej synnerligt bifall,
deremot vann han genom sitt till freden
i Utrecht (1713) komponerade Te Deum
helt och hållet engelsmännens sympatier
och ansågs af dem såsom deras andre
Purcell. Drottning Anna beviljade
honom ett årligt underhåll af 200 pd. sterl.
Då drottningen dog och kurfursten af
Hannover uppsteg på Englands tron 1714
råkade Händel i en kinkig belägenhet,
emedan han utan vederbörligt tillstånd
lemnat Hannover. Den nye konungen
ignorerade fullkomligt Händel, men denne
kom åter till nåder efter komponerandet
af en serenad, Watermusic, för en
kunglig regatta. 1716 åtföljde H.
kurfursten, numera kon. Georg I, till
Hannover och komponerade der sitt sista
tyska verk Brockes Passion. Då han
återkom till London blef han
kapellmästare hos hertigen af Ghandos på dennes
slott Cannons nära London och skref der
under de tre följande åren två
»Clmndos-Tedeum», 12 Ghandos-Anthems»
(kyrkomusik, kör och vexelsång), det verldsliga
oratoriet »Acis och Galathea» * och sitt
första stora oratorium »Ester» (på engelska).
En ny sida af hans lif begynner 1719
med inrättandet af opera-akademien
(»Royal Academy of inusic»), ett storartadt
privat företag, som utgick från hofkretsen
och understöddes af konungen med 1000
pd. sterl. Händel fick i uppdrag att
engagera personalen och skyndade till
Dresden, der med anledning af
kronprinsens förmätning stora festligheter egde
rum vid hofvet, för hvilka de bästa
sångkrafter voro koncentrerade der på platsen;
han hade derför lätt att göra ett godt
val. Akademiens föreställningar togo sin
början 1720 med »Numitore»; från detta
år till 1728 uppfördes här af Händel
komponerade operor: »Radamisto»,
»Mu-zio Seevola», »Floridante», »Flavio»,
»Giu-lio Cesare», »Tamerlano», »Rodelinda»,
»Scipione», »Alessandro», »Admeto»,
»Ric-cardo I», »Siroe», »Tolemeo». Dessa
operor utbredde sig öfver hela Europa.
Jemte H. var det hufvudsakligen
Bonon-cini, som skref för Akademien och
rivaliserade med Händel, men B. gjorde sig
omöjlig i London 1728. Detta år
komponerade H. ett kröningsanthem för
Georg ll:s tronbestigning, och samma år
måste Akademien upplösas i brist på
penningemedel; genom Gays persiflerande
»Tiggare-opera» hade också Akademien
råkat i misskredit. Den tekniske
direktören Heidegger köpte huset med
reqvi-sita och uppdrog åt H. att engagera
nya krafter samt öfvertaga ledningen.
H. begaf sig till Italien, efter att förut
ha gjort ett besök hos sin blinda
moder i Halle, och inträffade åter i
London med ny personal i September 1729.
Denna nya akademi uppförde af Händel
»Lotario» (1729) »Partenope» (1730),
»Foro», »Ezio» (1731), »Sosarme» och
»Orlando» (1732). Men 1732 var det
slut äfven med detta företag. Då H.
af-skedade den berömde kastraten Senesino,
öfvergåfvo honom flera sujetter och 1733
bildades ett konkurrensföretag af Händeis
motståndare med Porpora, och sedan Hasse,
som dirigent och komponist. Man började
äfven finna Händel för despotisk och hans
musik för tung. H. skyndade åter till
Italien för att värfva friska krafter. Första
året gick det för honom rätt bra; han
uppförde nu sin »Ariadne» och den
omarbetade »Pastor fido» (1734). Men då
hans fiender ryckte i fält med Senesino
och Farinelli förlorade Heidegger modet.
Händel hyrde nu Coventgarden och
fortsatte företaget på egen risk, hvaremot
Heidegger uthyrde Haymarket till hans
antagonister. Med feberaktig ansträngning
* Acis och Galathea omtalas såsom
gif-ven i Stockholm 1773—-1780. Denna pjes var
en heroisk ballet i 3 akter, orden af L. S.
La-lin, musiken »dels ny, dels af Händeis op. »Acis
och Galathea» samt andra berömda mästares
arbeten utsökt och i ordning satt» af Lalin. Några
körer och andra partier voro komponerade af
H. F. Johnsen (Dahlgrens Anteckningar).
sökte H. nu att undgå ruin. Han skref
och lät uppföra åtskilliga nya operor och
äfven nya oratorier samt omarbetade flere
af sina äldre operor. Från denna tid
hafva vi af honom »Deborah», »Athalia»
och »Alexandersfesten». 1737 gjorde H.
bankrutt och träffades af ett slaganfall,
hvarefter han måste bege sig till Aachen,
derifrån han snart återvände fullkomligt
botad till London. Efter återkomsten hit
skref han med anledning af drottning
Karolinas nyss förut inträffade död sitt
gripande Funeral-anthem. Hans
motståndares opera hade emellertid, äfven
den, lidit skeppsbrott. Den okuflige
Heidegger samlade nu spillrorna af båda
företagen och öppnade åter operan 1737 med
Händeis »Faramondo» och »Serse»; men
dermed var det slut. H. sjelf
föranstaltade då 1739—40 uppförande af några
operor med de krafter han kunde skrapa
ihop och bragte så fram de nya operorna
»Jove in Argo», »Imeneo» och »Deidamia»
samt oratorierna »Saul» och »Israel» samt
allegorien »L’allegro il pensieroso ed il
moderato». Äfven eu stor del af Handels
instrumentalverk härröra från denna tid
intill 1740, såsom: 12 sonater för violin
(el. flöjt) med generalbas, 13 sonater för
två oboer (el. flöjter) med bas, 6 concerti
grossi (oboe), 5 orkesterverk, 20
orgelkonserter, 12 konserter för
stråkinstrument och ett stort antal Suiter, Fantasier
och Fugor för klaver och orgel. Från
1741 daterar sig det obegränsade
erkännandet af Händeis snille, sedan han förut
af ett oblidt öde kastats till marken. Det
var under detta år som han på 24 dagar
skref sin »Messias», denna »kristliga epopé
i toner», såsom Herder kallar detta
stor-arfade oratorium, hvilket gafs för första
gången i Dublin d. 18 April 1742 och
som gjorde så mäktigt intryck, att
åhö-rarne under Halleluja-kören ovilkorligen
reste sig upp — hvilket derefter blifvit
till sed i England, så ofta Messias gifves
der. På Messias följde 1742 »Samson»,
ett af hans bästa verk, 1743 »Semele»,
1744 »Herakles» och »Belsazar», 1745
det s. k. »Tillfälliga oratoriet»
(Occasio-nal oratory — med anledning af segern
vid Culloden), 1746 »Judas Maccabeus»
och »Joseph», 1747 hans berömda verk
»Josua» och »Alexander Balus», 1748
»Salomon» och »Susanna», 1749
»Theo-dora» och 1751 »Jephtha». Sina största
musikverk skapade han sålunda vid en
ålder af 56—66 år. Sistnämda år
förhindrades vidare arbete af en tilltagande
blindhet; emellertid fortfor han med att
gifva konserter och spelade sjelf
orgelpartiet i sina oratorier. Sin sista konsert,
vid hvilken »Messias» uppfördes, gaf han
åtta dagar före sin död. Han afled i
London den 14 April 1759 och begrofs
i Westminster abbey, der en präktig
minnesvård af Roubillac blifvit upprest till
hans minne. Äfven hans fädernestad Halle
eger sedan 1859 en kollossal bildstod af
den store mästaren, hvilken, ehuru
England på grund af hans långvariga
verksamhet i detta land iriförlifvar honom med
sin konsthistoria, dock till börden, till sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
