Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSS.
Stockholm den 1 Mars 1885.
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Losn:r 30 öre. Annonspris 20 öre petitrad
. Arg. 5.
Redaktör och utgifvare: FRANS J.
Expedition: HUSS & BEER,
Om organistbildningen i Sverige.
‘pinligt k. kung. den 8 Dec. 1881 skall
sökande till organisttjenst förete
betyg, att han eger åtminstone godkända
kunskaper i piano- och orgelspelning,
har-monilära samt orgelns stämning och
skötsel. — Sökande till
kyrkosångare-befatt-ning skall förete betyg i elementar- och
kyrkosång. — Betygen skola vara
utfärdade af k. musikkonservatoriet eller —
efter formulär, faststäldt af musikaliska
akademien — af domkyrko-organist eller
annan person, som dertill erhållit
akademiens tills vidare gällande förordnande.
— Betygsgraderna betecknas medelst
godkänd, med beröm godkänd,
berörn-lig. — Till ledning vid betygens
bestämmande tjena de kurser, som för
musikkonservatoriet af läroverksstyrelsen
uppgöras.
Sverige har ungefär 2,000 kyrkor, af
hvilka hvar och en måste ha en organist,
examinerad och med betyg om minst
godkända kunskaper. För att tillgodose detta
behof har landet endast en offentlig
läroanstalt, neml. k. musik-konservatoriet., som
årligen examinerar omkring 15 organister.
Men då denna kontingent är alldeles
otillräcklig, ha domkyrko-organisterna rätt att
utfärda betyg, som gifva samma
kompetens som konservatoriets. Derom är ju
i och för sig ingenting att anmärka, för
så vidt dessa betyg äro utfärdade med
ledning af de kurser, som skola tjena till
efterrättelse vid betygens bestämmande.
Dessa af musik-konservatoriets styrelse
uppgjorda kurser, faststälda genom
ofvan-nämda k. kung., tillämpas vid
konservatoriet, och skulle och borde —enligt
samma k. kung. — äfven tillämpas af
.domkyrko-organisterna. De synas oss vara
uppstälda med urskilning, hvadan mot
dem icke med fog kan göras någon
väsentlig anmärkning, förutsatt att de
tillämpas med behörig hofsamhet. Önskligt
vore för den skull, att alla Sveriges
organister examinerades enligt dessa
grunder, ty derigenom skulle kyrkomusiken
— till en del äfven den profana musi-
ken — blifva bragt ur den lägervall,
hvari den f. n. befinner sig, och som tar
sig uttryck på mångahanda sätt,
exempelvis i en förr ej anad pretentiös form
af dilettantism, en följd af brist på goda
lärare. Orsaken till denna brist torde
framgå af det följande.
Men man må dock icke förbise, alt,
om äfven antalet organistbefattningar är
ganska stort, en stor del af dessa
tjen-ster äro så illa lönade, att ingen
rimligtvis kan begära, att en bildad musiker
skall söka en sådan plats. Vi ha hört
uppgifvas, att ofantligt många
organist-tjenster lönas med endast 60 ä 70
kronor årligen. Då den studietid, som i
medeltal åtgår till förvärfvande af
kompetens enligt här ofvan antydda grunder,
torde böra beräknas till minst 4 år, och
då lagen stadgar samma kompetens för
alla organisttjenster, de må vara väl
eller illa lönade, så inses lätt, att häruti
under sådana omständigheter ligger ett
missförhållande, ja, ett ganska stort
sådant, ty ingen kan väl rimligtvis fordra,
att en person skall genomgå en 4-årig
lärokurs för att förtjena — 70 kronor
pr år. Som lagens fordran i detta fall
torde vara väl sträng, anse vi en
förändring vara af nöden. Den har också ledt
till en praxis, som är allt annat än
lyckosam för våra musikförhållanden i
allmänhet, och som, om ingen ändring sker,
bestämdt kommer att i det närmaste
för-qväfva allt hvad kyrkomusik heter i vårt
land. Det är neml. allom bekant,
hurusom en del doinkyrko-organister ge betyg
till snart sagdt hvem som helst, som
derom framställer begäran, och
följaktligen på helt andra grunder än de i lag
föreskrifna. 1 allmänhet beräknas för en
sådan examen lika många månader som
eljest år. Då nu betyg, tagna för
domkyrko-organist, gifva samma kompetens
som konservatoriets, inses lätt hvilken
orättvisa som begås mot de vid
konservatoriet examinerade organisterna och mot
församlingarna, en orättvisa, som
naturligtvis på mångahanda sätt inverkar
menligt icke allenast på musikens spridning
ibland folket, utan äfven på det högre
musikstudiet och framför allt på
bildandet af dugliga organister. Ty hvem vill
väl gerna egna sitt lif åt ett kall, som i
sig sjelft är så - illa lönadt, när utsigterna
till utkomst på den banan genom denna
särskilda kategori af organister blifvit ännu
ytterligare förringade? Många exempel
på den orättvisa, som i följd af ofvan
berörda missförhållanden utöfvas, skulle
kunna anföras, och otaliga äro de fall, då
vid konservatoriet examinerade organister
blifvit tillbakasatta för andra, som, ehuru
utan motsvarande kunskaper, pä detta
sätt lyckats förskaffa sig betyg. Vid
uppsättande af förslag får naturligtvis ingen
hänsyn tagas till de olika grunder, efter
hvilka de särskilda sökandenas betyg
möjligen kunna vara utfärdade.
Egendomligt är emellertid, att ett
sådant oskick kunnat så lång tid få
oanmärkt passera, så mycket mer som —
vi upprepa det ännu en gång — det är
ett brott mot allmän lag.
Den, som här vid lag kunde och borde
gripa in med allvar och kraft, är enligt
vårt förmenande Kongl. Musikaliska
Akademien. Det kan måhända synas, som
om dessa nu berörda förhållanden skulle
ligga utom området för akademiens
verksamhet såsom konstanstalt, men ett
sådant sätt att resonnera skulle endast
bevisa total oförmåga af logiskt tänkande,
ty man måste ju för att komma uppåt
börja vid sjelfva grunden. Skall
musikaliska akademien, som är en statens
institution, utöfva något verkligt gagn för
landet i sin helhet, är det icke nog med
att utbilda en och annan individ, som
händelsevis kommit att beträda
konstens tempelgårdar, utan det gäller att
taga vara på den rika skatt af
musikalisk begåfning, som finnes hos sjelfva
folket, och som, om den äfven icke kan
konstnärligt bearbetas, åtminstone bör få
någon ans och ledning, hvilket icke kan
ske på annat sätt än genom goda lärare.
Att sådana måtte utbildas, bör akademien
tillse, och den gör det också i fråga om
sitt eget läroverk, men den bör också
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
