Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS,
Expedition: HUSS &. BEER.
Stockholm den 1 Juni 1885.
Pris: Helt år 6 kr. Halft år 4 kr.
Lösn:r 30 öre. Annonspris 20 öre petitrad
. Arg. 5.
far och farfar voro musiker, — fadern
skulle väl då kallas »den äldre» och
farfadern »den äldste Hartrnann»; nej saken
är, att J. P. E. Hartrnann såsom ingen
annan dansk konstnär kan ha kraf pä att
kallas ung, trots sina grå hår och mänga
är, — att öfver hela hans konstnärsbana
icke blott ligger ett förunderligt skir af
»evig ungdom», utan att han till och
med synes blifva yngre år från år. 1
alla fall har lian
kulminerat i sin konst på en
tidpunkt som andra bruka
få räkna till efterklangens,
om de icke alldeles
förstummats.
Denna »eviga ungdom»
jemte en viss lugn afvaktan
synes mig vara de skenor
som bilda Hartmanns långa
banspår. Det kunde se ut
som om ynglingen
Hart-mann känt eller anat, att
ett långt lif var honom
beskärdt att verka och han
då med förnuftig ekonomi
gjort sina beräkningar; han
har då icke brytt sig om
att i ett stormande nu
komma till målet och sedan
förunna sig en lång hvila
och lugnt vegeterande, —
nej det har varit med hans
karaktär bäst
öfverensstäm-mande, att bruka hela den
långa tiden, som låg för
honom, till det arbete som
skulle göras att styra jemnt
och säkert mot målet.
Ingen vild oregelbunden
konstnärsfärd — nej ett
trelligt och lyckligt ordnadt
familjelif, — ingen
berg-bestigningar och
nedstörtande i afgrunden, nej fot
för fot ’och stadig gäng.
Icke en lysande raketbukett
af verk, efter hand skjutna
upp i luften och slocknande
med det samma, eller ett
J. P. E. Hartrnann.
vacker festlighet egde rum i den
mIF* nordiska hufvudstaden vid Öresund
den 14 sistlidne maj, dä Nestorn bland
nordiska tondiktare, professor J. P. E.
Hartrnann uppnådde den höga åldern af
80 år och vid detta tillfälle hyllades
såväl af egna landsmän som af vänner och
konstbröder i andra länder för en trogen
och långvarig verksamhet
i tonkonstens tjenst. Det
var dock ej endast
tonkonstnären som då tirades;
det var äfven den ädle,
hjertevinnande
personligheten, som fick mottaga
talrika vänskapsgärder och
lyckönskningar, att såsom
en rask åldring ännu få
glädja sig åt lifvet och
konsten.
Vi hade ej tillfälle att
i förra numret af Svensk
Musiktidning visa vårt
deltagande i denna hyllning
och kunna först nu gifva
vår gärd af tacksamhet
och aktning åt en af det
danska brödralandets mest
fortjente män, hvars verk
äfven kommit oss till godo
och hvars person mången
af oss lärt värdera vid
besök i Köpenhamn eller har
i godt minne frän de
skandinaviska studenternas
gästbesök hos hvarandra.
Denna gärd vill taga
uttryck i en framställning
af den gamle
musikveteranens lefnadshistoria och
lifsverk, af hans betydelse
för den nordiska
tonkonsten, hvilken betydelse,
särdeles för det yngre
släg-tet icke ligger i dagen,
och vi tillåta oss dervid
först begagna en
lefnads-teckning, som för ett par
år sedan var synlig i Nordisk Musiktidende,
författad af Charles Kjerulf, hvars ord vi
här återgifva:
»Gamle Hartrnann» kallar man honom
och har länge i dagligt tal kallat honom
för att åtskilja honom från sonen,
komponisten Emil Hartrnann; predikatet är
dock så missvisande som möjligt. Jag
tänker nu icke så mycket på den rent
yttre omständigheten att Hartmanns både
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
