- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 5 (1885) /
98

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

m

98

Förutan dessa kurser gifver man äfven
i »1’Academie libre» enskilda lektioner.

Priset för kurs eller lektioner vexlar
enligt elevens ståndpunkt och antalet
lektioner i veckan.

För dem som önska erhålla råd står en
af professorerne till tjenst, liksom för dem,
som önska veta huru deras röst bäst bör
gagna dem och för dem som önska
upplysningar rörande gången i deras studier.

Akademien åtager sig att meddela
uppgifter om artister för soiréer,
konserter eller matinéer: till utförande af
sång, instrumentalmusik, monologer,
pro-verb, soeietetskomedier och operetter.

Det gifves äfven en specialkurs för
artister;

En kurs för elever som bereda sig
till inträde i konservatoriet. Den
innefattar allmänna studier af de ämnen som
tillhöra den klass, hvari de önska inträde;
dessa elever införas i konservatoriet af
»1’Aeademie libre»;

En annan kurs för elever som
bestämma sig för scenen, den lyriska eller
dramatiska. De intagas först efter
föregående examen, hvarigenom man kan
försäkra sig om deras anlag; man afgifver
då ett omdöme om till hvilken branche
af konsten man anser dem böra egna sig.
Dessa kurser afse dem, som genom ålder
yrke eller andra förhållanden äro hindrade
att söka inträde i konservatoriet, och de
omfatta alla ämnen som äro erforderliga
för att hastigt göra eleven färdig att
debutera. Dessa kurser innefatta:
Tonträff-ning för sångare, Ensemblemusik,
Partiturläsning, Repetition af roller, Uttal,
Föredrag, Hållning, Gång, Rörelser,
Deklamation, Mise en scene (i
scen-sättning), Lyrisk och Dramatisk repertoire,
Fransk och Italiensk opera, Opera comique
etc. etc.;

Vidare kurser för elever som vilja egna
sig åt lärarekallet eller vilja biträda
såsom Solister vid konserter eller i kyrkor.
Dessa kurser innefatta studiet af konstens
grunder,) studium af klaverna,
transponering, harmoniens grunddrag, läsning
från bladet, praktisk kännedom om
instrumenten, deras historia samt gradvisa
fullkomning, och för solisterna de högsta
studier för ernående af virtuosmässighet;

Kurser för unga kompositörer. De
omfatta fullständiga studier i harmoni,
komposition, kontrapunkt, fuga och
instrumentering.

Med de elever som ega de erforderliga
anlagen för att blifva artister, och hvilkas
medel ej förslå att omedelbart fylla
omkostnaderna för deras studier kan
öfver-enskommelse göras med Akademien,
hvilken bereder utväg för eleven att småningom
göra afbetalningar efter sitt första
uppträdande. Dessutom utdelas hvarje år
år större och mindre stipendier åt
blif-vande artister och lärare. Härom
underrättas i tidningarne, hvilka tillkännagifva,
när täflan eger rum för sökande till
Akademiens stipendier (för sång,
instuinental-rnusik och deklamation.)

Inträdesexamina tillåta att bland de
talrika sökandena utvälja dem som visastör-

SVENSK MUSIKTIDNING.

sta anlagen och hafva erhållit från
barndomen en mera vårdad uppfostran. Detta
val har till ändamål att från den artistiska
banan aflägsna alla dem, som endast skulle
öka medelmåttornas antal.

Då eleverna slutat sina studier,
öfver-lemnar dem ej Akademien åt sina egna
krafter. Som hon eger talrika
förbindelser och ofta mottager besök af
korrespondenter, direktörer oc.li agenter, är det
henne lätt att förskaffa de unga artisterna
fördelaktiga engagement; och hon åtager
sig äfven att skaffa anställning ät hvar och
en af eleverna, som vill anförtro denna
uppgift åt henne; slutligen förhjelper hon
lärarne till en ställning, som förtjensten
ensam ej lyckas ernå.

Ferdinand von Hiller.

^ vårt nummer för den 1 sistl. Juni
■kS» meddelade vi en kort nekrolog öfver
Ferd. v. Hiller; utrymme saknades oss
emellertid för att i detta och följande
nummer utförligare redogöra för denne i
flera afseenden märklige mans betydelse
inom konstverlden, der han i den
fyr-dubbla egenskapen af komponist,
musikdirigent, pianovirtuos och skriftställare
intager ett mycket framstående rum, och
vi vilja nu söka godtgöra den ofrivilliga
försummelsen genom meddelande af något
utförligare lefnadsteckning än den nämnda
nekrologens och anförande af några
minnen från hans erfarenhetsrika lefnad.

Ferdinand von Hiller, som d. 10 Maj
bortgick ur tiden, var född den 24 Okt.
1811 i Frankfurt a. M. I sin tidigare
barndom åtnjöt han undervisning af
Hof-mann, Aloys Schmitt och Volhveiler samt
blef i sitt 11 :te år elev af J. N.
Hum-mel i Weimar, hvilken under två är
meddelade honom undervisning i pianospel
och komposition. Redan som tioåring
kunde Hiller framträda offentligt som
pianospelare och vid 17 års ålder utgaf
han i Wien sitt opus 1, en qvartett för
piano och stråkinstrument. Redan detta
vittnar om stor teknisk förmåga,
ehuru-väl Beethovens inflytande också der röjer
sig i hög grad. Från 1828 till 1835
lefde Hiller i Paris, der han jemte andra
betydande tonkonstnärer inlade stor
för-tjenst i att göra fransmännen bekanta
med tyska komponister, synnerligast Bach
och Beethoven. Efter hemkomsten till
sin födelsestad var han der en kort tid
dirigent för Cæciliaforeningen och begaf
sig sedan till Italien, der han med
Ros-sinis tillhjelp fick sin första opera
»Ro-milda» uppförd, hvilken emellertid ej hade
någon framgång. Första gängen lyckan
i sådant afseende gynnade honom var då
han någon tid derefter fick sitt i Italien
påbegynta oratorium »Die Zerstörung
Je-1’usaléms» utfördt i Leipzig. Ar 1841
begaf han sig för andra gången till
Italien, der han kort derpå gifte sig och der
han under vägledning af Baini i Rom
studerade de gamla italienska mästarne.
1842 vände han åter till Tyskland, var

under vintern 1843—44 anförare för
Gewandhauskonserterna i Leipzig i stället
för Mendelssolm, som en tid uppehöll sig
i Berlin, och fick i Dresden 2 nya operor
uppförda, nämligen »Der Traum in der
Christnacht» och »Konradin, der letzte
Ho-henstaufer.» År 1847 öfvertog han
mu-sikdirektörsposten i Diisseldorf, der han
stannade till våren 1851, då han blef
kallad till Köln, hvarest han sedan haft
sitt stadiga hemvist med endast tvenne
längre afhrott, i det han om vintern
1851—52 fungerade som direktör för den
italienska operan i Paris och sistnämnda
år tillbragte säsongen i London samt
följande vinter i Paris. I Köln innehade
Hiller till kort före sin död flere poster
nämligen såsom stadsmusikdirektör, ledare
af det genom honom grundlagda
konservatoriet och dirigent för de stora
sällskaps-konserterna i Giirzenich. Af hans tryckta
kompositioner, hvilka räknas till öfver 200,
må nämnas, utom de redan omtalade,
operorna: »Der Deserteur», »Der
Advokat», Oratoriet »Saul», Kantaterna
»Lo-reley», »Nal und Damajanti», »Israels
Sie-gesgesang», »Prometheus» och »Rebecka»;
dessutom symfonier, ouverturer, psalmer,
motetter, qvartetter för mansröster,
blandad kör och fruntimmersröster, en mängd
kammarmusikvérk, piano- och
sångkompositioner. Såsom i nekrologen nämndes
erhöll Ferd. Hiller 1868 af universitetet
i Bonn diplom som Doctor philosophiae.

Oaktadt Hillers stora naturbegåfning,
som gaf sig uttryck i en mångsidig och
rastlös verksamhet hörde han dock ej till
dessa konstens utvalda, som äro kallade
att hryta nya banor genom original
skaparkraft. Hillers varma kärlek till
klassikerna blef bestämmande för hans
musikaliska verksamhet, och de romantiska
elementer, som utmärka hans stora
samtidas, Mendelssohns, Selmmanns och
Cho-pins skapelser gifva derföre ej karaktär
åt hans arbeten. Hiller var epigon,
såsom han sjelf helt upprigtigt kallade sig.
Men inom sin sfer var han en fulländad
mästare och detta icke blott genom sitt
herravälde öfver formen och de tekniska
medlen, utan äfven genom rikedom på
idéer och fin smak. Synnerligast
framträdde dessa egenskaper i hans mindre
verk, i hans sviter, serenader, sånger och
pianostycken m. m.

Såsom pianist utmärkte sig Hillergenom
en ädel, gedigen konstnärlighet. Ehuru
virtuos på sitt instrument, sökte han ej
att blända med sin konst, utan satte i
främsta rummet, såsom en äkta musiker,
sanning i uttrycket, känsla och smak i
framställningen. Derför var Hiller också
en ackompagnatör af första rang, men
tilllika, då han rörde sig på egen mark, i
den fria fantasien en mästare sådan som
få. Såsom dirigent ådagaladc Hiller en
lysande förmåga vid den mängd
musikfester och de tallösa abonnementskonserter,
hvilkas ledning var anförtrodd åt honom,
och denna förmåga gjorde sig särdeles
gällande, då han hade större kör- och
orkestermassor att sköta samt framför allt
vid återgifvande af Beethovens symfonier.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:57:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1885/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free