Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K:o 16.
Redaktör och ntgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Klara V. Kyrkog. 19.
Stockholm den 15 Oktober 1885.
Pris: Helt år 6 kr. Hälft år 4 kr.
Lösn:r 30 öre. Annonspris 20 öre petitrad.
Ur Ferdin. Hillers lefnadsminnen.
®|å vi nu fått tillfälle att meddela en
bild af den i år hfidangångne, vidt
bekante tyske musikern, infria vi på samma
gång det i ett föregående nummer gifna
löftet att meddela några erinringar ur hans
erfarenhetsrika 74-åriga lefnad, och efter
hvad förut är kändt om Hillers
lefnads-öden och verksamhet är
det gifvet att dessa
erinringar kunna ha åtskilligt
af intresse att bjuda oss.
Hiller var en af de sista
som tillhört denna
dådrika, revolutionära
musikaliska epok, som från
Beethoven sträcker sig
öf-ver Mendelssohn och
Schu-mann intill närvarande tid.
Och han var ej någon
overksam iakttagare, som
endast på afstånd följde
med händelserna, utan en
midt i rörelsen stående
deltagare, som kunde hålla
sig nog objektiv, att
under händelsernas
mångskiftande vexlingar inse
och fasthålla det
bestående. Hiller hade att
glädja sig åt den sällsynta
förmånen att studera sin
tids historia från sjelfva
källan och öfverallt
sammanträffa med de
personligheter, från hvilken
drif-kraften till nya företag
utgick, och han egde den
ej mindre sällsynta gåfvan
att kunna åt andra
meddela hvad han upplefvat
och erfarit. Född
verlds-rnan inskränkte han sig
ej till en ensidig utöfning
af sin konst utan mottog
äfven främmande
sånggudinnor i sin salong, en
älskvärd men tillika
förslagen värd, som af sina
gäster mottog mer än han gaf dem. »Allt
hvad verlden bjuder är endast material,
söke en hvar att tillegna sig deraf så
mycket han behöfver», skrifver han i sina
»bref till en obekant» och vidare tillstår
han att han haft lyckan »att lära känna
många mycket betydande män, ja till och
med mången verkligt stor menniska» och
redan i sin första ungdom hade lian ett
brinnande begär att närma sig de utvalda;
han hade ock vant sig att »indela
men-niskorna i konstnärer, diktare — och
annat folk.» Liksom Eekerman 1830
förvånade sig öfver att Gölhe sett på en
konsert den fyratio år före nämda år
af-lidne Mozart som gosse, så förundra vi
oss än i dag att Hiller varit personligen
bekant med Göthe och Beethoven.
Då Hiller med den
rimmade
rekommendationen af Göthe i sällskap
med sin lärare Hummel
första gången kom till
Wien, skedde det just i
rättan tid för att kunna
göra Boet hovens
bekantskap. Det var i Mars
1827 och Beethoven låg
då redan på dödsbädden.
Beethovens
karakteristiska yttrande: »Man säger
»vox populi, vox dei» —
jag liar aldrig trott derpå»,
och Schuberts naiva svar
på frågan om han skref
Miycket: »Jag komponerar
hvar morgon, och så snart
jag slutat ett stycke
börjar jag på ett annat», äro
ju något som alltid
för-tjenar att anföras. Den
rikaste skörden för sin
stora samling af minnen
gjorde Hiller i Faris pä
30-talet, der efter
Julirevolutionen det andliga
lifvet friskt pulserade. Här
umgicks han med
Cheru-bini, Berlioz, Chopin, Liszt,
Börne, Heine och andra
celebriteter, som för
honom öppnade en ny verld
af tankar, känslor och
åskådningar. Med den
litterära porträttecknarens
lätta crayon har Hiller
framkastat deras bilder,
så ledigt orli raskt, att
man ej vet hvad man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
