Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
torde verka större moderation i
framställningen. Herr Ortengren gjorde en
mycket tillfredsställande debut som Mazetto
och i guvernörens parti gjorde herr
Seller-grens präktiga röst en imponerande verkan.
Herr Odraann, som efter en tids
sjuklighet ånyo lät höra sig, sjöng Octavios
parti särdeles klangfullt och vackert.
Fröken Ek hade helt hastigt, i st. f.
fröken Strandberg, öfvertagit Donna Annas
rol efter blott en enda repetition och
lyckades i alla afseenden förträffligt.
Fröken Karlsohn sjöng Donna Elvira, en rol
som dock ej lämpar sig för hennes naturel
lmr musikaliskt hon än sjunger. Den
andra rolbesättningen med fröken Grabow
samt hrr Bröderman och Strömberg ha
vi ej haft tillfälle att bedöma.
Nya teatern synes ha gjort ett
lyckligt grepp med upptagande af Lortzings
»Vapensmeden», som ej gifvits här förut.
Albert Lortzing (f. 1803—d. 1851) fick
denna sin opera första gången uppförd i
Wien 1846. Den melodiösa operan slog
mycket väl an vid sin premiere
härstä-des, hvilket i första rummet torde få
till-skrifvas fröken Sjöbergs behagliga sång
och spel i Maries rol, äfvenså herr
Grunders förträffliga utförande af titelrolen
hör erkännas! Fröken Friberg utvecklade
också en ganska rolig komik i
hushållerskans rol. En annan väpnare än
nybörjaren herr Widéen borde emellertid
värf-vas, att icke det goda intrycket af det
hela skall störas. Den unge
kapellmästaren herr Meissner gaf med denna
representation ett vackert bevis på
skicklig dirigentförmåga. Uppsättningen var,
såsom vanligt på denna teater, berömvärd.
Tre konserter af mer än vanligt värde
återstår oss att omförmäla, vi beklaga
endast att utrymme fattas oss i detta
årets sista nummer att utförligare
redogöra för dem. — Ysayes afskedskonsert
gafs inför en rätt talrik publik, som med
entusiastisk hyllning helsade hvarje
nummer af den utmärkte konstnären, en
hyllning. som visade sig vara ett verkligt
uttryck af förtjusningsfeber. Biträdande
vid denna konsert var fröken Bergenson,
som donna dag likväl ej var rätt
disponerad, och herr Meissner, som särdeles
utmärkte sig med ett vårdadt och
smakfullt ackompagnement. Hr Ysaye lär
komma alt konsertera här i medlet af
nästa månad.
Filharmoniska sällskapets konserter
äro af ett så stort konstvärde och i sitt
slag så allenastående här, att det måste
väcka förvåning när detta sällskap ej har
fullt hus på sina konserter. Så var
händelsen vid konserten d. 3 dec., hvilken
likväl gafs efter ett utsökt program.
Endast Brahms »Deutsches Requiem», hvars
två första satser afslutade konserten, borde
ha varit en oemotståndlig magnet för
vår musikverld. En större uppgift har
väl knappast något musiksällskap haft att
lösa hos oss, och det länder såväl
filharmoniska sällskapet som dess energiske
ledare till heder att denna uppgift löstes
på ett så tillfredsställande sätt. Man hade
endast att beklaga frånvaron af orkester,
som nu ersattes med
piano-ackompagne-ment, förtjenstfullt utfördi af hr Rich.
Andersson. En poetisk dikt af
Rheiuber-ger, »Halsfrun», för blandad kör med
piano (ord af Lingg, öfvers. af D:r Ad.
Lindgren) inledde konserten. Andra
numret var Gades »Aarshilleder»
(Sommernat, Lövfald, Juleqveld och Lovspring)
för fruntimmerksör, soli och piano ä quatre
inains (hrr Andersson och Brinck). Af
dessa intagande sångstycken med sitt
utsökt lina ackompagnement anslogo mest
den andaktsfullt sköna solotrion
»Jule-qveld», vackert föredragen af hr Kloed,
.fröken Spångberg och en musikälskarinna,
samt det jublande slutnumret Lovspring.
De små humoristiska körvisorna a Gapella
af Hauptmann, väckte allmän förtjusning,
hvilken ej minst gälde det mästerliga
utförandet af de genom sin rytm och sitt
tempo ytterst svåra styckena; deåtergåfvos
med beundransvärd precision och finess.
Sist ha vi att nämna Halfdan Kjerulfs
alltid med nöje hörda Serenade ved
Strandbredden för tenorstämma och
trestäm-mig darnkör, deri herr Lejdströms
klangfulla stämma tog sig väl ut, om än en
röst af mera vek romantisk färgton bättre
lämpar sig för detta solo. Sångens
bisserande visade att den vackra sången
mottogs med stort bifall.
3:dje Symfonikonserten d. 12 dec.
erbjöd mycken omvexling — Bach och
Wagner, Beethoven och Massenet. — Om
Bach och Wagner vid första betraktelsen
synas stå vidt skilda, så närma de sig
hvarandra dock i den lärda stilen, och
den ingalunda Wagnerdyrkande
gammalklassikern Fredr. Kiel lär ha yttrat att
Wagner vore vår största kontrapunktist näst
Bach. Men börjom från början. Beethovens
sköna symfoni n:o 2 är allmänt bekant.
Den förskrifver sig från den tid
Beethoven stod nära sina mönster Mozart och
Haydn. och början af finalen i denna
D-dur symfoni låter nästan som en
reminiscens af början till en Mo/.arts D-dur
symfoni (komp. 1782). Symfonien utfördes
förtjenstfullt; hornen kunde dock i det
undersköna Largettot ha varit renare.
Preludium och fuga jemte koral af Abert
(hofkapellmästare i Stuttgart), af denne
behandlad för orkester, väckte bifall, ehuru
den Bachska omklädnaden föreföll något
tung. Abert är emellertid känd som en
dugtig musiker, hvarorn ock hans
arrangement vittnade. Wagners
»Meistersin-ger»-Förspel är en hård nöt att knäcka
älven för ett mera Wagnervandt kapell
än vårt, hvarföre konturerna af detsamma
ej framträdde nog tydligt; instuderandet
af ett så svårt verk kräfver väl ock mera
lid än som bär är disponibel, helst då
det gifves med förstärkt orkester. På
den Wagnerska orkanen följde Massenets
zephyrflägtar. Massenet, hvars
»Bröllops-suite» för åtta år sedan utfördes på en
af Meissners matinéer i Berns salong,
skrifver med fransysk liness, icke utan
coquetterie och bizarreri emellanåt, men
han väcker intresse och smeker örat.
Berlioz’ epigon kan också taga styrka och
tonmassor i anspråk, det visade sig här
i Marschen, som afslutade suiten och
satte kronan på verket. Konsertens 3:< ije
nummer utgjordes af basarian ur Elias
»Es sei genug», föredragen af herr
Lejd-ström med mycket god uppfattning,
värdigt och varmt.
Den bekanta Edgrenska qvarletten har
låtit höra sig här a en matiné i Berns
salong, dervid de vackra rösterna och den
goda sammansjungningen väckte rättvist
bifall.
–––––-
Svensk Musiktidnings
Prenumeranter
och lösare behagade observera avmiilan å
sista sidan om tidningens fortsatta
utgif-vande, och hoppas Red. att densamma
fortfarande skall fä åtnjuta den
musikaliska allmänhetens förtroende och
uppmuntran, yttrande sig i förnyad och ökad
prenumeration för nästa är — ett vilkor
för denna tidnings upprätthållande, hvilkens
G:e årgäng vi nu anmäla.
Goda literära förmågor äro för
tidningen att påräkna till nästa är och
såsom musikjirem ie kommer fram på
året att till helårsprenumeranter utdelas
en samling melodiösn (ej svärat
Pianostycken af Adr. Dahl,
(»Romans», »Humoresk», »Perpetuum mobilen.
»Aftonstamning». »Triumfmarsch»), hvilka
stodo närmast att blijva prisbelönta vid
vår sista pristäflau. Om prenumerationen
å tidningen ökas i nödig grad, har Red.
för afsigt att innan äirets slut börja,
utdela till tidningens prenumeranter ett
musik-album, innehållande variera, ej
svåra,pianost yrken orli sånger,
af företrädesvis svenska tonsättare,
skolande till ett derpå följande är
musik-premien utgå i denna form.
Nästa årgång kommer bland, annat
alt innehålla: uppsatser om Kristina
.Nilssons konstnär sskaj t af D..
om Beethoven, med dt ovanligare
porträtt från yngre dagar, om in
(lianernas musik, om niasikens
historia, uppgifter på god
piano-orh sångmusik, instruktiva och
belletr ist iska artiklar m. m.
Vördsamt anhålles att
prenumeration å Svensk Musiktidning for
nästa år måtte verkställas så snart
som möjligt, frän lamlsorten direkt
hos Svensk Musiktidnings
Expedition, Stockholm (med
postanvisning), annars helst å posten, då.
tidningen förr er hålles, eller hos herrar
bok- och musikhandlare.
Redaktionen.
––-■**–-
Musikpressen.
På Elkan fr Schildknechts förlag har
utkommit följande musikalier.
Bassdngarens album har riktats
med N:o 38, en varmt, fosterländsk och
stämningsfull sång »Zouaven» af den
värderade sångkomponisten F. A. Frieberg.
Tre visor i folkton ur Catharina
Månsdotters minnesbok af Onkel Adam,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
