Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
regnet. Méala, siafvinna hos S:t Croix,
inkommer ocli anropar deras hjelp,
klagande öfver den misshandel hon lidit af
sin husbonde. Paul och Virginie besluta
sig för att utverka nåd hos denne och
följa henne till hans plantagen, hvilket
utgör scenen i andra tablån. Slafvarne.
sjunga en vildt-vemodig kör och en
stackars negergosse, som ligger på marken,
uppstämmer en klagande sång. Saint
Croix och hans tjenare inträda med
piskor i händerna att tukta slafvarne, han
ger ordres om att förfölja Méala, då hon
inträder jemte Paul och Virginie, som
anropa hans mildhet mot henne. Virginies
skönhet beveker honom, förfriskningar
framsättas på ett bord, vid hvilket S:t
Croix, Paul och Virginie laga plats. Nu
uppföres en hallett, under hvilken S:t Croix
dricker glas på glas och synes allt mer
och mer betagen i Virginie. Méala
befal-les sjunga en sång och i denna varnar
hon Paul och Virginie för S:l Croix. Denne
blir öfverlastad, Paul och Virginie skynda
hem och tablån slutar med att Méala,
som varnat dem, ledes ut att piskas, och
slafherren faller redlös ned mot’bordet;
slafvinnans skrik bakom scenen afslutar
den dystra tablån, åt hvilken slafvarnes
ballett ej gifver muntrare karakter.
Andra aktens första tablå visar M:me
de la Tours bostad. Virginie, som är
klädd i en praktfull drägt, skall lemna ön
och resa till Frankrike. Domingo arbetar
i fonden på några rörmattor; en börs
full med penningar ligger på ett bord,
»fienden till vår ro» såsom Domingo
sjunger. Domingo går och Virginies mor
föreställer henne nödvändigheten och fördelen
af att resa. Paul måste hon lemna;
»intet annat har han än sitt arbete blott».
Virginie kommer nu till medvetande af
att hon älskar Paul; hon ålägges dock atl
ej yppa för honom sin resa och sin
kärlek. Virginie blir ensam, Domingo
inträder och hon begär råd af honom; denne
svarar under sitt arbete med en visa
innehållande ett råd alt stanna qvar.
Marguerite inträder med Paul, som ej känner
igen Virginie och sedan linner henne så
förändrad; Virginie vågar ej ge någon
förklaring, utan skyndar bort. Paul får
nu veta om hennes bortfärd, som gör
honom förtviflad; han känner nu att han
älskar henne mer än som en syster. I
nästa scen uppträder Méala, förföljd af
sin herre, som sedan inkommer och vill
återtaga henne. Paul är på väg att
fri-köpa henne med guldet på bordet, men
det är ju ej hans? Nu intrader Virginie
och kastar det åt S:t Croix som
lösepen-ning för Méala; denne ger det åt sina
tjenare och skyndar ut i vrede. Härefter
följer Virginies och Pauls stora duett,
som innehåller en del rätt vackra saker,
ehuru ej af synnerlig originalitet. Virginie
förklarar att hon stannar qvar på ön,
sliter sig ur Pauls omfamning och
skyndar så till sin mor. Domingo och Méala
inträda och den senare yppar att S:t
Croix ämnar enlevera Virginie samma
natt. Domingo och Paul skynda ut.
Méala berättar i en sång att hennes brö-
der lura på S:l Croix alt tillintetgöra hans
plan. Denna akts andra tablå visar ett
yppigt landskap med en källa i
månbelysning och med hafvet glittrande i fon
den; en ytterst effektfull dekoration. Man
hör den vackra kören frän första akten.
Virginie träder fram och tolkar i en stor
koloraturaria sin kärlek och sin fröjd
öfver att få stanna qvar och förenas med
Paul. Hon slumrar sedan in pä en
moss-bänk. Méala inkommer och sjunger en
slummersång vid hennes sida. Nu
inträder Mad. de la Tour och Marguerite
samt De la Bourdonnais i resdrägt, följda
af tjenare med facklor. Han visar en
af konungen undertecknad order att hemta
Virginie. Denna vaknar, ser sin mors
lårar och faller med ett utrop af smärta
i hennes armar.
Tredje akten börjar i en vild grotta
vid hafsstranden; i denna sitter Méala
ensam, sjungande en sång, i hvilken hon
berättar Pauls sorg och med hvilken hon
vill förströ honom, som på en klippa vid
hafsstranden i närheten af grottan sitter
blickande utåt hafvet i tankar på Virginie.
Marguerite, Mad. de la Tour och Domingo
inträda och tala med Méala om Paul.
De draga sig tillbaka och Paul inträder,
bärande i handen ett bref från Virginie
till hennes mor. Dettas innehåll utgör
nu orden i Pauls stora s. k. brefaria,
hvilken han sjunger vänd från fonden.
Han ser nu i en vision, som för
nskå-darne framträder i fonden af scenen,
Virginie i en rik salong, uppfyld af herrar
och damer. Virginie otnsvärmas af dem
och uppmanas att sjunga till harpa,
hvilken begäran hon efterkommer. Nu
framträder herr S:t Croix, som föres fram
till Virginie af hennes gamla tant. Hon
stöter honom ifrån sig och skyndar bort.
Paul utropar då med glädje: »Hon
kommer hem igen.» Synen försvinner.
Sluttablån är helt kort. På hafsstranden
ligger Virginie död, omgifven af sina
närmaste och en folkskara. Paul ligger
ned-lulad öfver henne. Ett lill hälften
sjunket skepp synes vid klippor ute i hafvet.
Paul sjunger under tårar sitt farväl och
sin trohet: ».la, vid dig himmel blå, vid
luften, som jag andas, jag svär dig allena
min tro!» — samma sång han sjöng i
andra aktens duetl med Virginie.
Härmed slutar operan. Den kör, som i
partituret afslutar densamma, är på goda skäl
utelemnad.
Musiken i operan är på det hela af
öronsmekande natur, men saknar
originalitet. Der en sådan mest vill göra sig
gällande är i Méalas, Domingos och
negergossens sånger. De onaturliga stora
ko-loraturarierna imponera ej vidare på vår
tid och de äro här föga fängslande. Pauls
vision med Virginies sång och duetten
mellan dem är en idé. som nästan stöter
pä bizarreri. En särskild tablå med
scenen förlagd lill Virginies nya hem skulle
säkert ha beredt mer omvexling i operan.
Vi återkomma till operan efter förnyadt
åhörande af densamma.
Filharmoniska sällskapet gaf sin
andra konsert med tillhjelp af fullständig
orkester, sammansatt af krafter från flera
häll, och efter ett intressant program, som
upptog 4 större nummer, alla med
orkester: 1. »Landkjending» af Crieg för
manskör och barytonsolo; 2. Spinnvisa och
ballad ur »Flygande Holländaren» för
frun-timmerskör och sopransolo; 3.
»Drömkungen», dikt. af Geibel, komponerad för
blandad kör, sopransolo och orkester af A.
Hallén, samt 4. Finale ur den
ofullbordade op. »Loreley» af Mendelssolm.
Solopartierna utfördes af hr Lejdström i N:o
1, af fröken Ek i N:o 2 och 4 samt af
fru de Berg-Löfgren i »Drömkungen»,
allesammans mycket förtjenstfullt. Griegs
»Landkjending», en bekant frisk
inspiration, utfördes af manskören med
beundransvärd precision och gjorde förträfflig verkan.
Wagners bekanta Spinnkör med
balladen gick med i allmänhet god säkerhet,
och Fröken Eks utförande af den senare
var mästerligt. Hr Halléns »Drömkungen»
är ett intressant verk af poetisk ingifvelse,
och orkesteraekompagnementet till
den-j samma utarbetadt med stor talang.
Men-delssohns »Eoreley-tinal» med sina många
i melodiska skönheter gafs med utmärkt
sammanhållning och väckte stort bifall
hos den ganska talrikt församlade
publiken, som med varma bifallsyttringar
visade sin tacksamhet mot det nitiska
sällskapet och dess utmärkte anförare.
Våra violinvirtuoser ha nu lemnat oss,
i sedan ilen ofvannämda matinéen i Berns
j salong verkligen blef hrr Ysayes allra sista
konsert för denna gång.
Musikpressen.
På A hr. Ltindqvists förlag hafva
följande musikalier utkommit:
Neue ungarische Tänze (nach den
beliebtesten ungarischen
Volks-liedern); för piano 4-händ. af
Joseph Löw. Op. 515. Häft. 1 och 2
å 2 kr.
Allt sedan Brahms Ungerska dansar
blefvo så populära har denna musik med
i sin nationela folkton och rytm varit
om-I tyckt. Dessa nya ungerska dansar, »fritt
bearbetade» af Joseph Löw, skola också
| säkert falla våra pianister i smaken, helst
| som de ej bereda några svårigheter vid
utförandet.
Vårblommor kallas 36 melodiska
stycken i lättaste stil, begynnande
med femtoniga, utan oktaver och
med fingersättning, för piano och
4 händ. af Franz Be hr. 3 häften. Till
det billiga priset af 1 kr. 25 öre för häftet
(om 25 sidor) erbjudas här ganska nätta
och för elever lämpliga lyrhändiga mindre
stycken. De äro så mycket mer
lämpliga till undervisningsmateriel, som
basstämman ej är svårare än alt eleven älven
kan sköta denna, något som komponister
och arrangörer af 4-händ. elevsaker sällan
beakta.
.1. N. K rå Is bekanta marsch, Hoch
Habsburg. komponerad till lirandet af
huset Habshurgs 600-årsfest (1282—1882),
föreligger i 4-händ. arrangement. Pr. 1kr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
