Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för öfrigt något passerad, föredraget
tem-ligen musikaliskt, koloraturen mer ymnig
än egentligen finessfull. — Altnaviva
saknade röst för sångrolen och vederbörlig I
elegans för den dramatiska karakteri- |
stiken. — Hr Bentzon-Gtillich gaf j
Figaro trots sin mindre passande figur !
med rätt mycken ledighet, stämman är i
som bekant särdeles dugtig. om ock
metoden ej den finaste. — Bartholo och
Bazil voro ganska godt företrädda af hrr
Wikström och Ilansen, särdeles livad
spelet angår. — Af ensemblenumren togs
priset af 2:dra aktens final, som gick mod
mycken fart och god sammanhållning.
I öfrigt voro åtskilliga genvägar i den
svåra operan vidtagna, bl. a. en stor del
af sista aktens trio utclemnad, och för- |
enkladt det öfriga som gafs. Genom brist
på ordentlig orkester gick mycket af
operans otaliga finesser förloradt:
»tem-pestan» före 4:de akten gafs icke alls.
— En lättare uppgift, hade sällskapet i
Varncys operett »Musketörerna», för
hvilket arbete krafterna passade bättre, men
hvars musikaliska obetydlighet icke kan
föranleda till något närmare bedömande
i dessa spalter.
Derefter uppfördes »Martha». Fru
Abcrg (Henriette) utclemnade den stora
koloraturarian, men sjöng sitt
ansträngande parti i öfrigt med aktningsvärd
färdighet och vann lifligt bifall, särdeles
för folkvisan — operans bijou —, ehuru
timbren i hennes röst just icke har
någon känslig karakter. Spelet var
tillfredsställande. — Otillfredsställande deremot
var Nancy, som icke räckte till i något
afseendc, utom apparitionen, som förslog.
— Truppens tenor, hr Nordlund, gjorde
större lycka i Lyonels lättare parti än i
»Barberaren». Hösten är mindre
välklin-gande än stark, föredraget af arian var
ej dåligt, men aktionen genomgående svag.
Detta kan ock sägas om Plumkett — hr
Hansen, som har en stor, men ej vacker
röst, som lider af ett däligt sångsätt. —
Bland uppträdande som hugnades med
bifall må ej glömmas den beskedlige
brunten, som i första akten tillhörde
Plumkett och drog hans pigor från
marknaden. men hvilken i den tredje blifvit
upphöjd till kgl. lifhäst, på hvilken kom
inridande ingen mer eller mindre än
sjelf-vaste drottningen af England,
representerad af fru Matli. Bergström, som
genomgått ett liknande avancement från
att vara arrendatorska i första akten till
kungligt majestät i den tredje. Sic itur
ad astra! — Uppsättningen var ur
lands-ortssyupunkt sedd alldeles briljant, och
körernas lif och klang må med skäl
lof-ordas.
Efter »Martha» kom »Trubaduren».
Det är otvifvelaktigt ett stort misstag af
hr Berndt att ha denna opera på sin
repertoir, alldenstund ingen enda af hans
sujetter kan sägas vara lämplig för den
seriösa operan, dess stil och fordringar.
De som nu bäst drogo sig ur spelet voro
utan fråga de båda fruntimren, af hvilka
frök. Hedqvist (Azueena) använde sina
små röstresurser ganska klokt och spelade
SVENSK MO SIK TIDNING.
sin svära rol ganska lifligt och
expressivt. Fru Abergs goda sceniska rutin
kom henne till hjelp med Leonoras för
hennes begåfning ganska främmande parti,
som hon sålunda genomförde med rätt
mycken förtjenst, hvarvid i synnerhet bör
be römmas hennes samvetsgranna och
korrekta utförande af den särdeles kräfvando
sångrolen. — Hr Gtlllichs oroliga
ton-ansättning och fula tonbildning skadade
lians grefve Luna, i hvilket parti hans
omfångsrika röst och dramatiska sång för
öfrigt togo sig rätt bra ut. — Hr
Nordlunds krafter sveko för Manricos
ansträngande parti, hvaremot Fcrrando med hr
Hansen var väl tillgodosedd. —
Ensemblen var ej så harmonisk i »Trubaduren»
som i öfriga operor, särdeles det sköna
»Miserere» gick litet pä sned: äfven
orkesterns ackoinpagnement var i denna
opera mindre lyckadt. Anemi.
Göteborg. Sångföreningens konsert d.
6 Mars å Handelsinstitutets festsal, den
andra och sista för innevarande säsong,
var besökt af ett mycket stort antal
åhörare — »passiva» medlemmar och resande
— och aftonen bar en animerad, till och
med verkligt festlig prägel. Det väl valda
programmet erbjöd tre intressanta större
kompositioner af moderna tonsättare: »Til
Molde», solo och blandad kör, dikt af
Björnstjerne Björnson, musik af Christian
Sinding; »Morgenstunde», sopransolo och
damekor, dikt af Hermann Lingg,
musik af Max Bruch; och »Necken»,
sopransolo och blandad kör, dikt af Stagnelius,
musik af Ivar Hodenblad. Till dessa
slöto sig vackert de öfriga numren:
sopranarian »Pur dicesti» af Antonio Lotti,
frän förra seklet, »Lieder ohnc Worte»
af Mendelssohn Bartholdy, för klarinett
och piano, samt till sist »Lokkeley»,
sopransolo och blandad kör, »Ingerid Sletten»
och »Norsk Kjærlighedssang», sånger för
sopran, och den friska, alltid med nöje
återhörda »I Ungdomen», blandad kör —
alla de sistnämnda sångerna af Aug.
Söderman. Solopartierna utfördes af fru
Emma Wahlström (i »Morgenstunde»),
tre musikälskarinnor och hr Mråz
(klarinettsoli). Intrycket så väl af dem
som af körens prestationer var i högsta
måtto fördelaktigt, och dc upprepade,
mod dacaponummcr flera ganger besvarade
bifallsyttringarna kulminerade då till
dirigenten, d:r Karl Valentin, frambars
en väldig lagerkrans med band i de
svenska färgerna, en hyllning från
Sångföreningens medlemmar. Vi se i denna
konsert en ytterligare borgen för
Sångföreningens fortfarande framgångsrika
verk-! samhet under kommande, för tonkonstens
! trefnad och vidare spridning i vår stad
betydelsefulla arbetsår, och önska på
förhand sällskapet och dess nitiske ledare
allt möjligt godt i detta hänseende.
Sångföreningen har från den 16 Febr.
1S85, dd första konserten gafs, gifvit fyra
ordinarie konserter och medverkat på sju
konserter.
De körverk som uppförts äro:
Bach: kantat (Af djupsens nöd);
Gluck: solo och körer ur »Orpheus»;
Norman: »llosa rörans»; Lindblad:
Om Vinterqväll; .Josephson:
Promotions-kantat; Söderman: Lokkeley, I
Ungdomen, Virgo gloriosa; Iledenblad:
Ncckcn; II allén: Påskklockorna,
Vattenliljan^’ alentin: BudfUrd; G ri eg:
Land-kjending: Sinding: Til Molde; Bruch:
Normannenzug, Morgenstunde;
Scliu-maun: Zigenarlif; Wagner: Kör ur
Meistersinger, d:o ur Lohengrin;
Ilim-sky-Korsakoff: Körer ur op. Mainacht.
Dessutom soli för piano, violin och
klarinett med piano.
—-+–-
Linköping. Konsert gafs här d. 20
Febr. i S:t Lars’ kyrka af Dtiringska
kören och Möllerska orkestern från
Norrköping med biträde af åtskilliga amatörer
och musici från Linköping och var
besökt af cirka 600 personer. Alla
programmets nummer gingo utmärkt väl och
så väl kör- som orkesternumren
mot-togos med lifliga applåder. Bland
orkesternummer torde särskildt böra
framhållas ett potpourri ur operan Mefistofelcs,
arrangeradt af musikdirektör G. Möller,
samt ett trumpetsolo »Abschicdsständchcu»
af Herfurth, hvilket senare utfördes på
ett synnerligen utmärkt sätt af hr A.
Berg. Af körerna med
orkesterackom-pagnement väckte i synnerhet hrr
Löf-vcnsoch Möllers kompositioner, »Hymn
till fosterlandet» och »A åren», den senare
med ord af C. A. ltidderstad,
välför-tjent bifall. Konserten, som inleddes med
den praktfulla ouverturen till
»Tempelinvigningen», kan i sin helhet sägas hafva
varit synnerligen lyckad.
Musikaliska sällskapet i Norrköping
inöfvar för närvarande llaydn’s oratorium
»Skapelsen», hvilken man ämnar utföra
på en konsert under påsken. Till Uriels
och Bafaels partier (tenor och bas) har
man varit nog lycklig kunna förskaffa
sig medverkan af mycket framstående
förmågor från Motala och Linköping.
Sopranpartierna äro ännu icke definitivt
besatta.
—+—.
Köpenhamn. E f t ers 1 cgts k abe ts
och Musikforeningens 50-års-jubilecr
ha firats här med stor ståt och lifligt
deltagande. Särdeles var
musikförenings-qvällen den 5 Mars mycket
stämningsfull. Då Gade beträdde dirigentplatsen,
som var prydd med en stor lyra af
hvita blommor, framställande årtalen
1836—1886, mottogs lian stormande af
publiken, som var högst elegant, med
konungaparet i spetsen. Jemtc Gade var
Hartmann närvarande, och kompositioner
af båda utfördes, af den förre
»Korsfarerne», af den senare en ny festkantat
till ord af Chr. Bichardt, ett arbete som
ingen skullo kunna tro härröra från en
81-åring och som äfven framkallade ett
ofantligt jubel. Med anledning af dagens
betydelse erhöll Hartmann storkorset af
Dannebrogsorden och Gade
kommendörs-korset af samma ordens första grad.
—+—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
