Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
li n Redaktör och otgifvare: FRANS I. HUSS. n , , , . . Pris: Helt är 6 kr. Lösn:r 30 öre. | „ 8. Expedition: Klara V. Kyrkog. 19. StOCktlOlfll 0611 15 Apfll 1886. Annonapris 10 öre petitrad. Afg. 6.
Chopin såsom komponist. ___ (Forts.) fcahopins nervsystem var så hårdt
an-gripet af den nyss genomgångna sjukdomen, att hans rastlösa fantasi en lång tid ej lät honom få någon stärkande sömn. En natt, då han på sitt
instrument genomgick det nyss fullbordade
verket, förekom det honom som öppnade sig dörrarna och att genom de samma
inträdde och defilerade förbi honom en talrik skara polska riddare och högborna damer, iklädda gammaldags drägter (robe ronde och cornettes). Denna syn
förskräckte honom till den grad, att han rusade ut ur rummet, ut genom en
annan dörr och ej mer på hela natten vågade återvända till sin bostad. Och i sanning, mellansatsen i E-dur, med sin bas-tigur i ständigt stegradt crescendo, erinrar så omisskänneligt om en
annalkande ryttarskara, som ilar fram öfver en månbelyst slätt, att man tycker sig höra de eldiga hingstarnes hofslag och
skramlet af stålrustningarna och svärden. Den andra gruppen omfattar
polonä-serna i Ciss- och Ess-moll (op. 26) samt den i C-moll (op. 40 n:o 2) och de tre i D-moll, B-dur och F-moll (op. 71), utgifna af Font an a. Synnerligen (int känsliga äro bland dessa de bägge först nämda, tillegnadeJ.
Dessa-uer. De ha uppstått under den tid af
Cho-pins lif, då han stod på höjden af sin storhet, då hans ande, oberörd af småaktiga
formbetänkligheter, med mäktigt tvingande egendomlighet alldeles sjclfständigt åt sig skapade den form, som bäst motsvarade tankegången i nämda verk. Särskildt utmärker sig den första polonäsen
(Giss-moll) genom en oöfverträffligt ädel
melodi ; hvarjemte de första, skenbart så trotsigt oöfverensstämmande temata, som begynna detta verk, äro af en så
sällsynt rik karakter. Medan det första
temat med storartad, rytmisk kraft
uttrycker manligt trots, mildradt af ett
lidelsefullt erotiskt kärlekstema, framträder det härtill anslutna andra temat märkvärdigt uthålligt och vill undertrycka hvarje ut- brott af lidelse, hvilken dock stundom flammar till som blixten i högra handens glödande eldiga passager, intilldess det först nämda hufvudmotivet i Dess-dur låter den kärlekssälla stämningen klinga ut i hela sin fullhet. I eftersatsen
förekommer en dubbelföring i metodiken, sådan man ej påträffar i någon af hans senare polonäser. Den andra polonäsen i samma op. (Ess-moll) är
hemlighetsfull, dyster och hemsk och tyckes vilja skildra hans till Sibirien förvisade, i
jern-bojor försmäktande landsmäns elände. En mot dessa båda grupper helt olika ställning intager fantasipolonäsen i Ass-dur (op. 61). Den skildrar de
nationella tvisterna och striderna och slutar derför med en pompös, hymnlik
triumfsång. Ghopins fasta öfvertygelse att den polska nationen efter så många och hårda pröfningar med nödvändighet i framtiden skulle segra — en känsla som af den tidens polska diktare, en Mickiewicz, en
Kra-sinski och till och med någon gång af S lo w ack i, den störste ibland dem,
förträffligt skildrats —, uttalar sig klarast i detta hans sist fullbordade större verk för piano ensamt. Det vore dåraktigt att i musiken söka allegori och historia, politiska eller
filosofiska tankar och deduktioner. Musiken beherskar blott känslan, talar genom känslan till känslan; men hos Chopin är känslan förenad med nutidens poesi icke blott genom den allmänna
nationella uppfattningen, utan genom många, ja nästan alla hans toner och
tonskiftningar. Den chopin sk a sånggudinnan är liksom poesien ett romantikens barn, hon eger samma tjusning, men ock samma brister som vår romantiska poesi. I.ikt denna lefver hon det högsta och
innerligaste känslolif, är originell samt rik på tankar och former, men lider af samma stundom öfverdrifna känslosamhet och svårmod, som ej sällan urartar till
tull-ständig nervförslappning. De Chopinska valserna (op. 18, 34, 42, 64, 69 och 70) ha trängt mest ned bland folket; delta dels derför att de ställa minsta fordran på den spelandes teknik, dels emedan de öfver hufvud
taget behandla den allmänt mest kända dansformen. Sedda från musikalisk
ståndpunkt erbjuda de vida mindre intressant och nytt än hans öfriga kompositioner. Hvar helst de i sina konturer förlora dansrytmen, ha de emellertid genom sin naturliga tjusning och sin yttre glans vunnit en betydelse som ingen annan kompositör varit i stånd att gifva åt
dylik musik. Största intresset åter väcka i fråga om denna genre de nummer, som
genomandas af detta egendomliga svärmeri, hvilket förlänar den Chopinska
sångmön sin största tjusning. Dessa äro: Valserna i A-moll och Cis-moll; den sist nämda närmar sig något redan i tredje och fjerde takten mazurka-rytmen,
hvilken Chopin städse omfattade med
synnerlig förkärlek. De härligaste och mest originella af Chopins skapelser äro dock
ovedersägligen de fyra balladerna (op. 23, 38, 47 och 52). De erbjuda så mycket nytt och omvexlande i form, att kritici länge ej visste till hvilken kategori af det, som då fans i musikväg, de skulle räkna dem. Några höllo dem för att vara en afart af rondoformen, andra — och desse
närmade sig mera sanningen — benämde dem »poetiska berättelser». Uti dem linnes i sanning en sagoton, som
väsentligen skiljer sig från alla hitintills vanliga musikaliska uttryckssätt och som genom taktarterna °/4 och */„ framställas
synnerligen träffande. Chopin svarade sjelf, när Schumann en gång, vid ett
sammanträffande dem emellan i Leipzig,
tillfrågade honom om hans balladers
betydelse, alt han, hänförd af Mickiewicz’ dikter, eggats att skapa denna nya form. Den första af dem, den i Ci-moll (op. 23), och tillika den mest spridda, glöder af vild lidelse och fängslar mest genom fulländningen i sina enskildheter, då
der-emot den andra och tredje ega en
öf-vervägande idyllisk karakter. Den fjerde, den i tekniskt hänseende svåraste af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
