Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I
von Rhaden, men detta äktenskap
medförde ej någon lycka. Då hennes man i
tysk-franska kriget blef svårt sårad,
skyndade hon dock till Frankrike för att vårda
honom och följde honom sedan tillbaka
till Berlin; deras äktenskap blef emellertid
redan 1872 upplöst, ocli denna händelse
torde ha bidragit till att sångerskan samma
år lemnade Berlin. Hufvudorsaken
härtill var emellertid en annan: ankomsten
af en medtäflarinna å hofoperans scen.
Efter Meyerbeers död började hans
antagonist Ricli. Wagner att vinna allt
flere anhängare i Berlin, och då Pauline
Lucca betraktades såsom den
meyerbeer-ska operans uppehållarinna derstädes, tog
sig oppositionen mot »das Judenthum in
der Musik» — Wagners kända
benämning på den meyerbeerska
musikriktningen — ett uttryck i animositet emot
sångerskan, och som kom till utbrott då den
utmärkta dramatiska sångerskan Math.
Mallinger från den åt Wagner helgade
hofoperan i Munchen började ett
gästspel i Berlin sist nämda år. Hvarje gång
fru Mallinger sjöng hörde man nu
applåder i oändlighet, medan emot
vanligheten Luccas sång efterföljdes af mummel
och till och med hvisslingar. Då Lucca
såg stormen nalkas, ville hon upphäfva
sitt kontrakt,_ ehuru hon väl visste att
flertalet af publiken stod på hennes sida.
Hof-intendenten baron v. Hfilsen vägrade dock
att upphäfva kontraktet och försäkrade |
henne att demonstrationerna ej vidare
skulle upprepas. Strax derefter gafs
»Fi-garos bröllop» med fru Mallinger som
grefvinnan och Lucca som Gherubin.
Demonstrationerna fortforo emellertid och
växte till ordentligt tumult, så att ridån
måste gå ned. Man inropade nu den
förnärmade konstnärinnan, som under
rättmätig harm förklarade att hon ej längre
ville sjunga här, utan sade farväl till
Berlin. Följande dag betalade hon 30,000
frcs i böter för kontraktsbrott och for
sin väg. Den uppburna konstnärinnan
gaf nu gästroler i flere af Europas
huf-vudstäder och uppehöll sig 1873—74 i
Amerika, der liksom öfver allt firad som
en konstnärinna af första rang.
Impre-sarion Merelli hade för afsigt att låta
Lucca uppträda i Paris, men då man
der hade reda på hennes ofvannämda
besök i Frankrike och tidningarna, ehuru
ogrundadt, började uppgifva att hon
under kriget sjungit i Versailles, hade
säkert samma öde väntat henne i Paris,
som det hon nyss undergått i Berlin,
hvarföre Pariserbesöket blef instäldt.
1 Amerika ingick Pauline Lucca ett
nytt äktenskap med den preussiske
majoren von Wallhofen, hvarefter hon lefde
flere år i stillhet, till dess slutligen
kärleken till konsten dref henne åter in i
konstnärlig verksamhet. Utan att binda
sig för längre tid, afslöt hon nu
gäst-engagement med hofoperan i Wien,
hvilket hvarje år sedan förnyats, och det
var här hon såsom Carmen gaf ett nytt
lif åt Bizets i Paris så kyligt mottagna
opera, hvilken nu öfver allt och slutligen
äfven der rönt så stor framgång. Det |
var också uti denna opera hon gjorde
sitt återinträde som gäst å hofoperan i
Berlin, och om än icke kabalerna emot
henne voro fullkomligt utdöda, så blef
emellertid hennes återuppträdande i Berlin en
ostörd och fullständig triumf, som
försonade henne med den nordtyska
kejsarstaden.
Sin fädernestad synes hon dock
hädanefter vilja blifva trogen. Här har hon
om vintern sitt residens och tillbringar
sommaren i det natursköna Isclil, som
då hyser det kejserliga hofvet, och dit
Wiens rika och förnäma verld likasom
dess konstverld då tager sin tillflykt.
Luccas egentliga fält inom operan är
den komiska, muntra rolen, der hon
utvecklar ett spel så fint och graciöst, att
hon oemotståndligen tjusar sina åhörare.
Hennes Angela i »Svarta Dominon»,
Zer-linorna i »Don Juan» och »Fra Diavolo»
och hennes »Gherubin» äro äkta juveler
i hennes konstnärskrona, men med sin |
stora energi, sin geniala natur och för- I
undransvärda mångsidighet lyckas hon äf- i
ven förträffligt i de stora dramatiska ro- !
lerna. Med Carmen, Hermosa i »Tribut I
de Zamora» och Gioconda i Ponchiellis
opera har hon på detta område skapat
sig en ny repertoar, sedan hon förut som
Margareta, Yalentine, Selika etc. visat sin
förmåga i roler af detta slag. Af
Massenet är Lucca utsedd att såsom Ximene
inviga hans opera »Gid» i Wien, och
säkerligen kommer hon att med denna rol j
lägga en ny lager till de redan skördade.
— En spirituel karakteristik öfver Pauline
Lucca lemnade oss »vår flygande
korrespondent», S. H., 1882 i ett bref från
London, der hon då uppträdde på
Govent-garden som Cherubin. Af alla som då
uppträdde i »Figaros bröllop» fann vår
korrespondent pagen bäst. »Och likväl
tog hon sig åtskilliga friheter i
utförandet» — heter det. »Den andra romansen
sjöng hon ej, utan spelade» — ögon,
mun, läppar, allt talade hjertats språk. !
Romansen borde dock sjungas utan
gester, men lilla Lucca gjorde nu raka
motsatsen af hvad som borde göras — så
gör hon ofta — och ändå kunde man
icke förargas på henne, utan man tyckte
om henne, hela publiken tyckte om henne.
Den förtjusande personligheten bidrager
mycket till hennes framgång. När hon
ligger på pallen, är hon mycket täck och
rolig, och man undrar alls icke på att
hon väckt så mycken entusiasm öfver allt
der hon uppträdt.»
Vi önska nu den utmärkta
konstnärinnan hjerlligen välkommen till vår
huf-vudstad, och lika visst som vi vänta en
stor konst-njutning af hennes konserterande
här, lika varmt önska vi att hon härifrån
måtte medföra angenäma minnen af sitt
första besök hos oss. II.
I konsten som i literaturen föregår
alltid ett tillstånd af fräckhet den sanna
friheten. börne.
Anna Grosser.
iwk?lt i vår tid hålla reda på och
om-tala alla möjliga pianovirtuoser är
ingen lätt sak, likasom ej heller att göra
sig underkunnig om graden af deras
storhet. Det torde derför vara förlåtligt att
namnet på den pianist, som kommer att
biträda Pauline Lucca vid hennes
konserter härstädes, först här ofvan af oss
blif-vit nämdt. Det är ock först på sina
konstresor under de allra senaste åren hon
gjort sig mera bemärkt inom
musikverl-den. Ett af Allgem. Concertbureau i
Berlin utsändt reklamhäfte med ett
intagande porträtt af den ärade artisten
innehåller en hel mängd berömmande
kritiker öfver hennes spel, hvilka alla
tilldela henne en hög rang bland
pianokonst-närinnorna och prisa så väl hennes
fulländade teknik som isynnerhet hennes
själfulla föredrag och fina uppfattning af hvad
hon spelar.
Vi fästa oss särskildt vid hvad den
gamle ansedde kritikern Guinprccht har
att säga om henne, hvilket här i
sammandrag meddelas:
»Bland de talrika qvinliga pianister,
hvilka jag återkallar i mitt minne, vet
jag knappt att nämna ett halft dussin, som
verkligen emottagit sånggudinnans kyss.
Glara Schumann, den allestädes ärade
stormästarinnan bland pianovirtuoserna,
och den älskansvärda Wilhelmine
Clauss-Szarvady äro de båda äldsta i denna
utvalda skara, den yngsta gäller de följande
raderna.:
Anna Grosser är, såsom
Wilhelmine Clauss, af tysk-bömisk börd. Född
den 29 April 18ö5 i Melnik, erhöll hon
i Teplitz sin första musikundervisning och
blef sedan elev vid konservatoriet i
Leipzig, der bl’ a. Oscar Paul och Carl
Rei-necke voro hennes lärare. Redan i
midten af 70-talet hade jag tillfälle att höra
fröken Rilke — det var hennes
fäderne-namn — på en konsert i Berlin. Trots det
erkännande hon då vann, ansåg hon sig
behöfva en längre lärotid, och hon begaf
sig derför till Franz Liszt för att fullända
sin musikaliska uppfostran.
Här i Wcimar gjorde hon bekantskap
med den begåfvade målaren Treuenfels,
ömsesidig kärlek förenade snart deras
hjer-tan och innan kort voro de båda ett par.
Men deras lycka skulle ej blifva
långvarig. Ett bröstlidande tärde på hans
lifs-tråd, och då detta blef allt svårare,
flyttade konstnärsparet tiil Rom, der
Treuenfels, med uppoffrande kärlek och
sorgfäl-lighet vårdad af sin maka, efter två år
dukade under för sin sjukdom. Uti
konsten, som gjutit helande balsam i så
många sargade hjertan, fann den unga
enkan tillflykt och tröst. 1 Rom träffade
hon tillsammans med sin lärare Liszt
och lät med utomordentligt bifall höra sig
på drottning Margheritas soiréer äfvensom
hos tyska sändebudet von Keudell. Då
hon återvändt till Tyskland, valde hon <
Berlin till sitt hemvist. I slutet af 1882
gifte hon sig här ånyo med
skriftställaren Julius Grosser, och hennes namn hör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
