Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Canto l’arnii pietose e’l Capitano,
Clie’l gran Sepolcro liberö di Cristo!
Denna venetianska melodi är så ful! af
obotlig sorg, att dess enkla återgifning
var tillräcklig för att skildra Tassos
själstillstånd.»
Stycket begynner med ett klagomotiv
i c-moll, som stegrar sig till vansinnig
smärta, derpå åter sjunker till dyster
be-dröfvelse och då aflöses af uämda
gon-doliersång ur »Befriade Jerusalem»
(basklarinett med harpa och horn), hvilken
växer triumferande, i det den utviker i
e-dur. Nu följer en visionär hänryckning,
i hvilken Tasso skådar de förföriska
bilderna ur sitt förflutna lif och tänker sig
tillbaka till hofvet i Ferrara, der han
älskat och blifvit misskänd (menuett
fiss-dur). Dansens motiv är emellertid
detsamma som i hans första klagan, blott
i annan rytmisk och harmonisk drägt.
Plötsligt träder gondoliersången till och
demaskerar sig såsom kontrapunkt till
dansmelodien. Efter en vändning åt
h-moll återfaller Tasso i sin upprörda, dystra
stämning i c-moll; men derpå inträder
ett glänsande c-dur, som firar hans
apo-teos. Sorgens motiv blifver nu glädjens,
lagunsången varder triumfsång,
trumpetfanfarer förkunna segern, diktarens
kröning.
Denna symfonidikt utfördes af det
förstärkta hofkapellet med berömvärdt
samspel och god totaleffekt samt framkallade
ett bifall, som väl åtminstone lika
mycket kunde gälla som en yttring af
tacksamhet mot orkestern och dess ledare
som af belåtenhet med sjelfva stycket,
hvars väldiga tonmassor dock äfven måste
imponera på åhörarne, om än deras
musikaliska känsla har föga att njuta af den
Lisztska program-musiken med dess
kro-matiska »lamcnto» och bedöfvande
»triumfo». Vackrast och verkligen
öronfäg-nande är tondiktens mellansats,
menuetten. I ett hänseende är denna likasom
andra Liszts symfonisaker af intresse,
nämligen såsom ett vittnesbörd om
mästarens herravälde öfver formen och hans
förmåga att ofta på ett genialiskt och ’
fängslande sätt göra sig orkesterns re- j
surser till godo.
Nya teatern, hvars senaste musikpjes
»Madame Angots dotter» utförts på ett
ganska tillfredsställande sätt och med god
uppsättning, förbereder uppförandet af
Öländers »Mäster Placide», Genées
»Na-non» och Offenbachs lustiga och
oförargliga samt musikaliskt qvicka operett
»Fri-hetsbröderna», som första gången
uppträder på denna scen.
Operasångerskan Bianca Donadio,
bekant äfven i Sverige, uppträder för
närvarande i Liverpool som direktris för
ett större italienskt operasällskap och gör
mycken lycka. Hon har, skrifves det
frän Köpenhamn, inledt underhandlingar
om en serie operaföreställningar på
någon af tcatrarne der och kommer
möjligen äfven att besöka Sverige.
–––H–––
Till Yåra ärade prenumeranter.
Svensk Musiktidning ämnar
nästkommande år framträda
efter samma plan som hittills,
försedd med porträtter,
not-illustra-tioner och musikpremie af god,
lätt utförbar musik. Denna
musikpremie, som kommer att
innehålla minst 12 sidor musik, skall,
om prenumerationen utfaller
lyckligt, ytterligare tillökas och
innehålla både sång- och pianomusik.
Tidningens pris kommer det
oak-tadt att nedsättas till 5 kronor
pr årgång. Prenumerationen sker,
såsom förut, direkt å tidningens
Expedition, Klara Vestra
kyrkogata 19, i musik- och bokhandeln,
å tidningskontoren samt å posten.
Då tidningens fortsatta
utgif-vande måste bero på tillräcklig
prenumerationsteckning, tager sig
Red. frihet med detta nummer
bifoga prenumerationslistor, hvilka
torde, då de ej tillsändas Red.
påtecknade, få här i Stockholm
hemtas af tidningsbuden.
I förhoppning på fortfarande
intresse för Svensk Musiktidning
och medverkan till hennes
fort-varo, innesluta vi oss i våra
prenumeranters benägna åtanke.
Ödmjukligen
Redaktionen.
Från in- och utlandet.
Fröken Mathilda Grabows
afskedskon-sert, som var ämnad att gifvas lördagen d.
30 d:8, har blifvit framflyttad till den 2
Nov. Hon biträdes vid densamma af fru
Edling, fröknarna Ek, Karlsohn och
Wel-lander samt hrr Ödmann, Sellman,
Strömberg och Lundqvist frän stora teatern,
äfvensom af direktör Heintze med
orgelnummer och herr Sjögren med violinspel.
Sjelf kommer hon att föredraga aria ur
»Deborah» af Händel, kyrkoaria af
Fo-roni, romans med obligat violin af Lago
och deltaga i slutnumret: qvartett ur
Rig-hinis »Befriade Jerusalem». Hrr Heintze
och Sjögren biträda som ackompagnatörer.
Vi äro förvissade att den omtyckta och
med rätta sä högt värderade
konsertgif-varinnan kommer att inför en så talrik
publik som templet kan rymma taga
farväl af densamma. Fröken Grabow har
ifrän första stund hon lät offentligen höra
sin herrliga stämma och än mer sedan
den blef konstnärligt utbildad varit en
förklarad gunstling hos vår konsert- och
teaterpublik, som med mycken saknad nu
ser henne lemna konstnärsbanan for att
draga sig undan till privatlifvet.
Mathilda Grabows namn skall länge glänsa
bland de förnämsta från vår operascen.
Pauline Lucca, Anna Grosser och
Ladislaus Mierzwinski anlände med
morgontåget d. 29 d:s och gifva sin konsert
å Musik. akad. d. 1 Nov. Hr. Mierzwinski
gifver der ännu en konsert d. 3 Nov.
De frejdade artisterna, som nyss låtit
höra sig i Kristiania, hafva der varit
föremål för entusiastisk hyllning. Om herr
Mierzwinskis storartade framgång i
Köpenhamn ha vi förut yttrat oss i detta
nummer. Säkert kommer deras
uppträdande här tillsammans att åtföljas af
samma hyllning. Luccakonserten i
Göteborg gafs naturligtvis för öfverfullt hus.
Rikligt bifall skördades både af Pauline
Lucca och fru Grosser, som äfven jemte
skådespelaren Oscar Byström ackompag-
nerade sångerskan.
–-*–-
Såsom debutanter komma under
denna säsong att låta höra sig å Stora
| teatern utom fröken Hultcrantz, som vi
förut omnämt, fröken Lelia Kramer, hvars
första rol lär blifva Siebel i Faust, samt
fröken Dagmar Bosse, den unga norska
sångerskan, som med så mycket bifall
lät höra sig å konserter i Vaxholm
för-liden sommar, hvarom vi förut ha talat.
–-—+–
Tor Aulin, vår unge landsman,
hvilken allt sedan våren 1884 uppehållit sig
i Berlin med Emile Sauret till lärare,
uppträdde nyligen derstädes på fru
Joachims konsert, hvarvid han (enligt Voss.
Zeit.) »med konsertgifvarinnan delade
aftonens etusiastiska bifallsskörd».
Följden af detta uppträdande — hr A. har
dessförinnan flere gånger spolat offentligt
i Berlin och bland annat medverkat å en
af Saint-Sacns gifven konsert — blef hans
engagerande såsom soloviolinist i
Con-certhaus-orkestern.
Innan hr Aulin tillträder sin nya
anställning, som förut innehafts af bl. a.
Eugéne Ysaye, har han antagit kallelse
af hr Hugo Berns att uppträda å de båda
första symfonimatinéer, hvarmed den nya
konsertsalongen i nästa månad skall
in-vigas.
Fröken Amalia Riego, välbekant för
Stockholmspubliken sedan sitt uppträdande
på kgl. teatern för några år sedan, lärer,
enligt hvad ryktet förmäler, ämna hit
återvända för att ge undervisning i sång.
Elev af hofsångaren Berg och vidare
utbildad genom två års sångstudier för fru
Jenny Lind-Goldschmidt, har hon under
de senare åren varit bosatt i Paris, der
hon med framgång idkat
sångundervisning.
–––-
»Musikföreningen» har nu börjat sin
verksamhetför den stundande vintern,
skrif-ver St. P., med repetitionerna på Hector
Berlioz’ »Damnation de Faust», hvilket
musikverk varit ända sedan i våras
be-stämdt att inöfvas af föreningen. De
tre hufvudrolerna, Fausts, Margaretas och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
