Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:o 4.
Redaktör och utgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Klara V. Kyrkog. 19.
Stockholm (len 15 Februari 188/.
Pris: Helt år 5 kr., halft 3 kr. Lögurr 25 öre.
Bilaga 50 öre. Annouspris 10 öre petitrad.
Hanna Brooman.
+
»Ej buller älskar jag och bång.
Hvad stort sker, det sker tyst.
Snart märks ej spår af stormens gång,
Af blixten, se’n den lyst.
Men tyst lägger tiden stund till stund
Och du täljer dock icke dess dar.
Oeli tyst flyter böljan i hafvets grund,
Fast regnbäeken skrålande far.»
vilkårligt återljuda dessa fieijers ord
i mitt minne, när jag tänker på i
hennes lif, lärarinnans för
generationer okunniga barn,
som från fattigdomens kojor
utan ölvergång flyttades upp
till den lysande lotten att
tjena poesiens och sångens
makter i den målade verld
som kallas skådeplatsen, och
i hvilkas ouppodlade sinnen
hon skulle insläppa det
första ljus som kunde skingra
okunnigheten och mörkret.
Det var en sällsynt
fröjd att se henne ibland
denna skara af vackra och
torftiga barngestalter,
komna från kyffena och
utkanterna i den stora staden,
och många med nödens och
hungerns spår på de affallna
kinderna; men alla rena,
hela och glada, alla
uppmärksamma och hängande
fast vid den gamlas läppar
så som endast barnet kan
det, när det lärt alt älska
den som undervisar.
Och det var detta som
Hanna Broomans lärjungar
först af allt lärde. Det var
hennes stora, oförgätliga
lärometod, att hon
undervisade med hjertat lika
mycket som med förståndet;
med en sällsynt rik, tålig,
aldrig misströstande kärlek,
lika fjärran från all kleinighet som från
allt surmulet mästrande, lika varm för
de stora anlagen som för de små, ja,
oftare fastande sig mera ömt vid de
andligen fattiga än vid dem med hvilka den
samvetsgranna lärarinnan hade kunnat
lysa, om detta hade legat i hennes natur.
Men detta var sä långt ifrån fallet,
att bon hellre drog sig undan än höll
sig framme, hellre verkade, i det tysta
än ville blifva föremål för loford och
omnämnande.
Det var endast en gäng om året
som hon trädde fram ur sitt dunkel, och
Hanna Bro oni a n.
som hon gerna säg att hennes lilla skola
blef föremål för en vänlig uppmärksamhet
inom den institution för hvilken den var
afsedd att uppfostra och vägleda de små
nybörjarne, och det var när julen
nalkades och när hon kunde fä gifva
uppmuntran och belöning.
När det led framåt den, så fick man
en vacker dag se Hanna Brooman uppe
på teaterkansliet, der hori annars aldrig
kom längre än till kamreraren, bos
hvilken hon en gång i månaden lyfte sin
blygsamma aflöning, 800 kr. om året.
Men nu var det icke kamreraren som
besöket gälde, det var
direktören sjelf. Och hvad
namn denne än hade, hur
dåliga än konjunkturerna
voro, aldrig var det lorgäfves
som bon gick de för henne
tunga stegen för sina"små.
Ty hon var blyg till och
med när det gälde att tala
för andra. Men det var
alltid med lättare steg som
hon vände om, ty nu hade
hon medel till premier åt sina
skydslingar, och från den
stunden hade det ringt helg
för’ den gamla lärarinnan.
Och sä kom dagen för
hennes uppvisning med de
små. Den hölls alltid i
körens foyer, Gustaf den
3:djes för detta matsal i
operahuset. Längst framme
i rummet at den kungliga
» trappan till stodo bänkarne
för barnen, skilda af ett
mellanrum, på hvilket stodo
tvenne bord med enkla
handarbeten af alla slag,
dem de små flickorna fått
lära sig förfärdiga. Midt
framför stod lärarinnans bord
med premierna bestående af
böcker och kartverk, och
längre ned i salen en stolrad
för teaterdirektionen och
bänkar för barnens anhö-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
