Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
godt minne från fordom, och, naturligt
nog, ha de 15 år som gått sedan han
sist sjöng här icke gått spårlöst förbi
utan inverkan på hans röst. Denna är
visserligen ännu mäktig i kraft, men eger
ej samma ungdomliga klang och jemnhet
som förr, och hans dramatiska förmåga,
som aldrig stått högt, har ej heller
för-kofrats. 1 »Den vilseförda» märktes
äf-ven tydlig indisposition, men hans nästa
rol, Manricos i »Trubaduren»,’ lyckades
honom bättre. Violettas parti i »Den
vilseförda» var anförtrodt ät fröken
Vendela Andersson, som till sina många
lagrar på den komiska operans område lade
en ny i denna tragiska rol, hvilken
utfördes med ett mästerskap, som vann det
varmaste erkännande. Hennes icke
synnerligt voluminösa röst framträdde i detta
mycket fordrande parti med en verkligen
öfverraskande, jemn klangskönhet,
koloraturen var förträfflig och synnerligast
blef sista aktens realistiska dödscen för
henne en konstnärlig triumf, hvarom
ller-faldiga inropningar efter pjesens slut buro
vittnesbörd. 1 »Trubaduren» vann äfven
fröken Almati som Azucena en
fullständig framgång. Hennes präktiga röst med
dess fylliga djupa toner gjorde sig väl
gällande i delta parti, och hennes väl
nyanserade vokala och dramatiska föredrag
gaf åt hela framställningen en sant
konstnärlig prägel. Herr Forsten hade i grefve
Lunas rol en för honom tacksam uppgift,
som löstes pä ett mycket tillfredsställande
sätt, och fröken Strandberg skötte
Leo-noras parti med vanlig säkerhet, oni också
rösten i ett och annat moment lät något
ansträngd. »Trubaduren» uppfördes d. 14
d:s för 125:te gången och gafs här först d.
31 Maj 1860. Rolbesättningen har hittills
varit följande: Grefve Luna: hrr Sandström,
Arlberg, Lundquist, Bentzon-Gyllieh,
Fried-man, Forstén och Valcheri; Leonora: fruar
Stenhammar, Michaeli, Röske-Lund, frkn.
Pyk, Grabow, Strandberg och signora
Mon-ti; Azuoena: frkn. Lublin, Bundsen,
Jacobson. Öhrströrn, Sjöstedt, Holmberg,
Janson, Wellander, Almati, signora Cari
och m:me Trebelli; Manrico: hrr Richard,
Lorrain, Stenhammar, Skougaard-Severini,
Arnoldson, Warmuth, Ambrosi ochBrogi;
Ferrando: hrr Willman, Häkanson,
Beh-rens, Weiss, Wallio, Nygren; Inez: frkn.
Eneberg, Fundin, Laurin, Memsen, Ellinin
och fru W. Strandberg; Ruiz: hrr
Dahlgren, Arnoldson, Ohlsson.
Musikföreningens väntade .repris af
Berlioz, »Faust» a Stora teatern liar egt
rum in dupplo och båda gångerna inför
full salong, hvilket bevisar att detta
storslagna verk af vår musikaliska publik
omfattats med ovanligt intresse. Solopartierna ;
sköttes nu såsom förut förträffligt af hrr
Ödmann och Smith samt fröken Ek, hvil- j
ket väl ock mycket bidrog till frequensen.
Å Nya teatern har Strauss’ muntra
operett »Läderlappen» gifvit goda hus och
äfven lockat kronprinsparet till ett besök.
Den lustiga oeh rätt oförargligt uppsluppna
operetten ined sina populära melodier
gif-ves med lif och lust; särdeles förstodo
fröken Sjöberg och herr Gastegren att
hålla munterheten vid makt. Den
särdeles roliga slutakten i fängelset, hvari
herr Bergström på Mindre teatern
utvecklade sä oemotståndligt skrattretande komik
såsom fängelsedirektören, förfelade ej heller
ä denna scen sin komiska verkan med
herr Sjöberg i rolen. De förnämsta
sångpartierna utfördes ganska förtjenstfullt af
fröknarna Jonson och Sjöberg, herrar
Gastegren och Stenfelt.
De båda Pachrnann-konserterna a
Musikal. akademien d. 1 och 5 d:s gåfvos
inför väl fylda salonger, och den sedan
sitt förra besök här sä högt värderade
pianisten visade sig nu ha samma
förmåga att fängsla sina åhörare. Ännu mera
lockande blefvo ett par följande konserter
i samma lokal, hvilka gåfvos af herrar
Pachmann och Reisenauer i förening.
Hvilken af de båda omtyckta pianisterna som
gick med segern ur denna täflingskamp
kunna vi ej afgöra. Publikens tycken
syntes vara delade i fråga om företrädet åena
eller andra sidan. Hr Pachmanns äldre
ta-talang och mångsidigare repertoar jemte
hans klara, fint detaljerade och
musikaliska föredrag bragte hos många domen
till hans fördel, då herr Reisenauers lika I
deliciösa som sångbara spel i förening med 1
Lisztspelarens väldiga bravour lika myc- j
ket och i första rummet slog an pä hans
många här vunna beundrare.
Tillsammans hade man nöjet att höra de båda
konstnärerna å första konserten i
Cho-pins Rondo för 2 pianoforte.
Med afseende på den i tidningarna
omtalade obehagliga episoden ä första
dubbelkonserten, då herr Pachmann
hög-ljudt yttrade sitt missnöje öfver att en
del af publiken lenmade salen innan
konsertens slut under det han satt vid pianot,
vilja vi endast, med bestämdt ultaladt
ogillande af sådan rusning under
pågående nummer, anmärka, att dä
konserten i fråga utdragits en hel timme öfver
den vanliga tiden, konsertgifvaren genom
pausering mellan de sista numren bort,
då han var så ömtålig för att blifva störd,
beredt tillfälle för dem som måste lemna
konserten, att göra detta mellan
slut-numren, som följde omedelbart på
hvarandra.
Från Lund.
Den 4 mars 1867.
^^tider innevarande är har Lund till
dato hugnats med endast två
konserter, båda dock af stort intresse. Den
första och såsom konstnjutning vida
öfver-lägsnare var den kammarmusiksoirée —
den 2:dra under innevarande vinter —
som den med all rätt högt berömda
Ne-ruda-qvartetten från Köpenhamn gaf i
univorsitetets kapellsal Lördagen den 26
Februari. Utan tvifvel presterar denna
qvartett den yppersta kammarmusik i
norden: man kan knappt önska sig ett i allo
förträffligare och mera fulländadt
utförande, än dessa herrar — Anton
Svendsen, Möller, Petersen och Frans Neruda.
hvilken är qvartettens ledare — gifva
åt de klassiska och moderna verk, som
de bjuda åt sina åhörare. De uppträda,
såvidt jag vet, ej offentligt i Köpenhamn,
och här i Sverige endast i Lund, der dc
hafva många personliga vänner och
för-värfvat sig en trogen, tacksam publik om
vid pass 200 personer, samt någon gång
i Malmö. — Vid sista konserten läto de oss
njuta af en synnerligen intressant, något
tungsint stråkqvartett — op. 51 n:o 1.
a-moll — af Brahms, Becthovens
ung-domsfriska, eldiga straktrio i g-dur —
op. 9 n:o 1 — samt en intagande
qvartett i g-moll af Haydn.
Två dagar derefter gaf Herr
Reisen-auer konsert i akademiska föreningens
stora sal, ett ovanligt dåligt musikrum.
Den var besökt af ett par hundra
personer, som voro mycket tacksamma, att
den celebre artisten ej rest oss stolt förbi.
Han hade emellertid fått ett miserabelt
piano, och tycktes sjolf ej vara mycket
upplifvad, hvarföre stämningen, trots de
stundom mycket starka applåderna, dock
ej var enthusiastisk. Programmet var
det samma, som han begagnat under hela
sin tournée. Första delen, småsaker af
Bcetlioven, Weber, Schumann och
Schu-bert, vur vida behagligare än de senare
afdelningarna, hvilka väsendtligen
utgjordes tjf Liszt. — Schumanns Warum och
Träumerei spelades förtjusande och
tolkningen af Erlkönig var mästerlig. — I
den Liszt ska musiken hade han mera
tillfälle att visa sin stora tekniska
virtuositet. Hans skalor, drillar, passager
och trätfsäkerhet äro utmärkta, och hans
pianissimo hänförande; men som
memii-skan i musikaliskt hänseende ej kan lefva
endast af skalor och drillar, så kunde
dessa saker ej skänka någon högre
njut-niug Vid åhörandet af sådana stycken
som exempelvis Liszt s Valse impromptu
erfar man nästan »horror vacui».
G. de »8.
Från in- och utlandet.
Oscar Fredriks högtidstal i Musikal,
akademien, utgifna af dennas n. v.
bibliotekarie Fr. Grönhamn, ha vunnit
uppmärksamhet äfven i utlandet. Talet vid
akademiens minnesfest öfver Beethoven
har i sin helhet införts i Neue Zeitschrift
för musik och lofordats i cn kritik af
H. Marten. De af Cronhamn till talet
fogade kommentarierna återgifvas ock
liksom Beethovens. ursprungligen på franska
skrifna bref till Musikal, akademien och
Carl Johan.
Pauline Lucca, som hitväntas i vår
för att gästa pä Kgl. operan, lär då
komma att låta höra sig i »Carmen».
»Muntra fruarna», »Trubaduren», »Faust»
oeh »Afrikanskan». Engagementet gäller
tiden 3—30 maj. Hon har nyligen med
oerhördt bifall sjungit i Leipzig och
derefter i Bremen, der hon såsom Selika
uppträdt tillsammans med Leou. Labatt
såsom Vasco. Båda artisterna skördade
entusiastigt bifall och måste gifva 4:e
aktens stora duett da capo. Efter ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
