Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redaktör och atgifvare: FRANS J. HUSS.
Expedition: Klara V. Kyrkog. 21.
Stockholm den 15 April 1887.
Pris: Helt år 5 kr., halft 3 kr. Lösnrr 25 öre.
Bilaga 50 öre. Annonspris 10 öre petitrad.
De kungliga teatrarnes öde.
§Sjiedan vi i första numret af denna
år-gäng med anledning af
stadsfullmäktiges anslagsvägran yttrade oss i denna
fråga, liar densamma dels varit föremål
för en längre artikelserie af Frans
Hedberg i en af våra dagliga tidningar, dels
genom utlåtande från regeringens sida
in-trädt i ett nytt skede, ocli skäl förefinnas
derföre att här å nyo taga den vigtiga
kulturfrågan i betraktande, helst som en
snart sammanträdande riksdag kominer
att taga den kgl. teaterpropositionen
under behandling.
Beträffande den nämda tidningsartikeln
och de dsigter som i den uttalades,
finnas många punkter i hvilka vi
öfverens-stämma med den ärade författaren, som
naturligtvis med varmt intresse omfattar
de kgl. teatrarnes öde; i andra deremot
äro vi af olika mening med honom, men
cga ej här tillfälle att under detaljerad
granskning af dessa artiklar nu
framställa våra motsatta meningar, hvilka dock
i det följande skola visa sig och redan
förut framträdt under denna frågas
behandling. Vi öfvergå nu genast till det
vigtigaste aktstycket: chefens för
finansdepartementet utlåtande rörande såväl
lösandet af teaterfrågan i sin helhet som
ordnandet af de kgl. teatrarnes
verksamhet under närmaste fräinliden.
Vi anmärka i förbigående det
besynnerliga uti att en sådan kulturfråga
ensamt skall hvila pä en finansministers
axlar och att icke ecklesiastikministeriet,
som har att vårda sig om stiftelser och
anstalter för vetenskaperna,
vitterhet och skön konst, skall ha ettord
med i laget vid en sådan frågas
behandling inom regeringen.
Som bekant infordrade finansministern
under förra året kgl. teaterdirektionens
utlåtande angående teaterbyggnadsfrågan,
den ifrågasatta försäljningen af dramatiska
teatern, det möjliga upplåtandet af kgl.
teatrarne åt ett konsortium samt om de
pensionsbelopp som skulle af riksdagen
äskas på indragningsstat i händelse
bidrag till teatrarne upphörde.
Det utlåtande kgl. teaterstyrelsen dä
afgaf öfverensstämmer fullkomligt med de
åsigter vi förut uttalat och ännu vidhålla.
Beträffande byggnadsfrågan afstyrker
teaterdirektionen palliativet af en upplappning
genom ombyggnad enl. Zettervalls förslag
(för 705,700 kr.) och föredrager prof.
Isæus’ tillbyggnadsförslag (för 1,600,000
kr.). Dramatiska teaterns försäljning
af-styrkes på förut (1883) uttalade skäl:
Stora teaterns akustiska olämplighet för
konversationspjeser, dess obeqvämhet för
täta pjesombvten, den ekonomiska
förlusten af dramatiska teaterns recetter utan
nämnvärd minskning i utgifter (af hvilka
endast 18,082 kr. skulle kunna
inbe-sparas); upplåtandet af kgl. teatrarne åt
ett konsortium afstyrker direktionen på
lika goda grunder, framhållande att
ingen garanti finnes för att ett sådant
skulle kunna fullgöra sina ekonomiska och
estetiska förbindelser, om det ens skulle
gå in på att låta sin verksamhet bindas
af några i konstens intresse uppstälda
vilkor. Om pensionsfrågan behöfva vi ej
här yttra oss. — Öfverlenmandet af
teaterfrågan åt vära stadsfullmäktige i form
af det alternativa förslaget: årsunderhåll
eller byggnadsanslag, var, såsom vi förr
uttalat, en stor bock af vederbörande.
1 det outredda förslag byggnadsfrågan
förelåg och med de stora summor som (i
dessa tryckta tider) det här gälde, var
det naturligt att frågan skulle få den
utgång hos statsfullmäktige, som den fick.
Det erisäpple, som med detta förslag
inkastades bland statsfullmäktige, blef
ni-hilisterna välkommet och krossade hela
frågan. Man skulle annars, om anslag
af staden och riksdagen enligt ett
föregående riksdagsförslag äskats, just med
afseende på byggnadsfrägans avancement
ha kunnat utverka åtminstone en
treårsperiod af subvention, hvarunder tillfälle
hade kunnat gifvas att energiskt arbeta
för utredandet af frågan i sin helhet från
såväl den linansiela och lokala som den
administrativa och estetiska sidan. Och
under tiden kunde teaterfrågan ha
hunnit växa till en nationalfråga; deri se vi
ingen omöjlighet.
Men vi ha nu att göra med
finansministerns utlåtande i K. M:ts
proposition. Efter en resumé af de hörda
myndigheternas yttrande i frågan drager
finansministern derur den slutsats, att en
mer eller mindre fullständig ombyggnad
af Stora teatern lär fä anses såsom en
nödvändighet och att det Isæiska
förslaget härtill är att föredraga, dock med
omarbetning i syfte att göra huset för
teaterkassan mera renderande genom bu-
-tiks- och affärslokaler i detsamma. Med
tanke på den stora kostnad som denna
tillbyggnad skulle kräfva och då värdet
af teaterns tomt (säger han) är så stor
att den vid försäljning synes böra
inbringa en köpeskilling nog hög att
betäcka den hufvudsakliga kostnaden för en
ny teaterbyggnad å annan plats, så
hemställer ministern, att K. M. behagade
anbefalla chefen för finansdepartementet alt
med biträde af tillkallade sakkunniga
personer utreda väckta frågor om anskaffande
af ny byggnad för Stora teatern på
annan staten tillhörig plats eller på
nuvarande tomten. Uppdraget — heter det
vidare — torde jemväl böra innefatta en
utredning om öfverlemnande till ett
konsortium af hela teaterverksamheten vid
de k. teatrarne, och bör förslaget som
på grund af detta uppdrag utarbetas
anmälas inför K. M. i så god tid, att
framställning i ämnet kan göras till nästk.
riksdag. För 1888 föreslås ett anslag af
28,820 kr. å extra stat till reparationer
å Stora teaterns hus.
Den tid för hvilken verksamheten å
kgl. teatrarne är betryggad utlöper, som
man vet, med nästa Juni månad.
Då emellertid förslag till definitivt
ordnande af teatrarnes framtida ställning
enligt finansministerns mening icke bör
föreläggas riksdagen, om ej i sammanhang
med nybyggnadsfrägan, gifves ingen annan
utväg än att låta teatrarnes interimistiska
ställning fortfara ännu ett spelår, d. v. s.
till 1 Juli 1888. Men då för 1887—88
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
