Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ätit tyskt bröd, skulle inte den kunna
tala tyska eller åtminstone rådbråka det
så godt eller dåligt hans franska mule
kan komma ut med?»
Reichardt, konungens kapellmästare,
som fått höra Mozarts ogunstiga dom
angående orkesterns samspel, hvaröfver
kapellet kände sig såradt, hämnades
der-igenom att han skref i det af honom
ut-gifna »Musikalisches Wochenblatt»:
»Mo-zartdyrkan har snart ingen ände. Se bara
på konserterna hur damernas små
huf-vuden böja sig åter och fram som
vallmoknoppar på sin smala stjelk så snart man
hör sjungas den der galenskapen »Mann
und Weib, und Weib und Mann, reichen
an die Gottheit an.»
Konungen deremot icke allenast fortfor
att visa den store mästaren sin
bevågenhet oförändrad ända till hans lefnads slut,
oaktadt alla försök att minska densamma,
utan öfverflyttade den äfven till hans i
små omständigheter efterlemnade familj.
Då Mozarts enka kom till Berlin, fann hon
der ett vänligt ernottagande och
konungen beviljade hennes ansökan om en
bene-ficeföreställning af »Titus» på kgl. operan
genom följande kabinettsorder:
»H. kungl. majestät gör sig ett
särdeles nöje att genom villfarande af den
begäran, som framställs af Mozarts enka,
visa huru högt han värderat hennes
af-lidne mans talang och huru mycket han
beklagar de olyckliga omständigheter som
hindrat honom att skörda frukten af sina
härliga verk.»
Operasalongen var vid
beneficeföre-ställningen, som bevistades af hela den
kgl. familjen, alldeles fullsatt, och
inkomsten belöpte sig till nära tre tusen thaier.
Berliner-kritik
öfver törsta uppförandet af »Don Juan».
*j|1^5ritiken öfver »Don Juan» i Berlin
■äe)4 var icke fullt belåten med den nya
operan efter hennes första uppförande d.
’7i, 1790. Så yttrar sig »Chronik von
Berlin» om första uppförandet på följande
sätt:
»Att herr Mozart är en förträfflig, stor
komponist skall hela verlden medgifva;
men huruvida han ej skrifvit eller efter
honom skall skrifvas någonting större än
denna opera, det må man tillåta oss att
sätta i fråga. Ej konsten i öfverlastning
af instrumenter, utan hjertat, känslan
och passionerna måste hos tonkonstnären
komma till uttryck; då skrifver han stort, då
kommer hans namn till efterveriden.
Grét-ry, Monsigny, Philidor äro och förblifva
bevis derpå. Mozart ville i sin »Don Juan»
skrifva någonting utomordentligt, så
mycket är visst; det utomordentliga fms
der också, men icke det oupphinneliga
och stora. Nycker, infall, stolthet, men
icke hjertat, hafva skapat »Don Juan»,
och vi skulle hellre velat i ett oratorium
eller någon annan högtidlig kyrkomusik
ha beundrat det höga han mäktar
åstadkomma inom tonkonsten, än i hans »Don
Juan», hvars utgångsmarsch är temligen
analog med en skildring af yttersta
domen, dervid, liksom såpbubblor, grafvarna
springa upp, bergen försättas och
mord-engeln med skräcklrumpeten blåser till
uppbrott. Med allt detta liar operan
emellertid skaffat direktionen goda inkomster
och galleriet, logerna och parketten ha
varit fullsatta, ty en ande i full rustning
och eldsprutande furier äro starka
magneter.»*
Friedr. Jacobi skrifver härom till
Herder: »Så har också jag fått se ’Don Juan’
men dervid haft mycket tråkigt. Denna
opera är ju ett outhärdligt ting, och väl
att detta är öfverståndet!»
Är 1837 firade nian i Berlin
tvåhundrade uppförandet af »Don Juan». Från
Dec. 1790 till slutet af 1886 har Don
Juan i Berlin gifvits 491 gånger. I Wien,
der operan två år förut — 1788 —
första gången gick öfver scenen, har hon
till 20 Jan. 1887 endast gått 472
gånger. Båda städerna ha öfverflyglats af
Prag, som till slutet af 1886 har sett
operan uppföras ej mindre än 532 gånger.
”Don Juan”
på Stockholms operascen.
^^Pozarls »Don Juan» gafs å kgl.
ope-ran härstädes första gången d. 6 Dec.
1813 med text öfversatt af G. G.
Nordfors. Den 27 Jan. 1856 uppfördes
operan med till en del ny öfversättning af
W. Bauck. Vid 126:te representationen
borttogs helvetesscenen och vid 129:de
repr. gafs här första gången sextetten i
slutet af operan. Den 27 Jan. 1856 —
100:de årsdagen af Mozarts födelse —
gafs operan med nya kostymer och nya
dekorationer af Emil Roberg. Operan har
till och med sista representationen d. 11
Januari detta år gått 273 gånger öfver
vår operascen och der haft följande
rollbesättning:
Don Juan: hrr Du Puv, Sällström,
Giin-tlier, Dannström, Walin, Della Santa, Arlberg,
Willman, Betz (på tyska), Lange, Campobello
(på italienska) och Forstén (s:a 12).
Guvernören: hrr Preumayr, Michal, Pfeifer,
Haglund, Holmgren, Uddnian, Sandström,
Beh-rens, Weiss, Strömberg, Lundvik, Lundquist och
Sellergren (13).
Don Octavio: hrr Lindström, Pfeifer,
Strand-lierg, Gunther, Dahlgren, Odmann, AVestberg,
Bröderman och Lundmark (9).
Leporello: hrr Lindman, Fahlgren, L.
Kinmansson, Uddman, Walin, Willman, Weiss,
Janzon, Behrens, Lammers, Johansson och
Söderman (12).
Mazetto: hrr Broman, Bonn, Håkansson,
L. Kinmansson, Wennbom, Lundbergh,
Willman, Sandström, Hj. Håkansson och J.
Örtengren (10).
Donna Anna: Mille H. Widerberg, fru
Enbom, mille Lindström, fru Håkansson, milles
Ficker (fru Gelhaar), Lind, Ström (fru Billing),
Michal (fru Michaeli), André (fru
Stenham-mar), fru Dustman-Meyer (på tyska), fru
Röske-Lund, frökn. Wichmanu, Pyk, Ek, Grabow och
Anna Strandberg (16).
Donna Elvira: fruarna Serehn, Enbom,
milles Fundin, Michal (fru Michaeli), Löwgren,
Malmström, Röske, Jacobsson, Memsen, Wich-
* Afgrundsscenen är, som bekant, numera
alltid utesluten.
mann, Pyk, fm Willman, frökn. I^hmann (på
tyska), Ek, Karlsohn och fru Östberg (16).
Zerlina: fru Lindström (Frösslind), milles
Fagerberg (fm Siillström), M. Ficker (fru
Gelhaar), Fundin, J. Widerberg (fru Lied berg),
Torsslow, Sjöberg, fru C. Strandberg, milles
Röske, Gelhaar, Söhrling (fru W. Strandberg),
Moe, mime Trebelli (på italienska), mille
Karlsohn, fru Sinico-Campobello (på italienska),
friikn. Niehofl’ (fru Edling), Laurin och
Hult-krantz (18).
Mozarts pianomusik.
^ förteckningen öfver Mozarts verk, ut-
gifna i Breitkopf et Härtels
mönsterupplaga, om hvilka förut talats i biografien
i början af detta nummer, äro äfven hans
pianosaker nämda. Då det är dessa
Mozarts kompositioner hvilka först och
allmännast komma till kännedom och
användande, vilja vi egna en särskild
uppmärksamhet åt dem, ehuru utrymmet
här ej medgifver en mera omfattande
granskning af dem. Vi fästa oss då vid
dem som äro ulkomna i Peters vackra
godtköpsupplaga, utan att tala om andra
upplagor af dem.
Liksom de äldre klassikerna i
allmänhet äro för pianoundervisningen af stor
vigt och hafva en synnerlig förmåga att
reda det musikaliska begreppet, adla
föredraget och odla den musikaliska smaken,
så äro isynnerhet Mozarts pianoverk
lämpliga dertill för den pianospelande
ungdomen. De äldsta klassikerna, en Bach
och Händel, äro för ungdomen på
mellanstadiet för torra; Haydn är något
föråldrad, Beethoven för svår. Mozart
deremot, lättfattlig, ungdomsfrisk och
melodios, är det mest lämpliga studium
för densamma. Och för öfrigt —
Mozarts pianosonater t. ex. äro mästerverk,
som åt ung och gammal bereder den
renaste musikaliska njutning; de kunna ej
nog användas och anbefallas samt böra
icke saknas i någon pianists bibliotek.
Petersupplagan af Mozarts 4-händiga
pianokompositioner upptager 4 Sonater, 2
Fantasier, Variationer och Fuga. Den
första sonaten, i D-dur, är särdeles
humoristisk och Iättspelt, de öfriga, i B-dur,
F-dur och C-dur, större i anläggningen,
vackra och medelsvåra. Fantasierna äro
båda i F-moll; den senare (N:r 5)
särdeles storslagen och skön.
De 2-händiga sonaterna (Pet. N:r
486) äro till antalet 18, då man till
dem i nämda upplaga äfven räknar
Fantasia ined Sonat i G-moll, som slutar
samlingen. För det praktiska, instruktiva
bruket af dessa sonater vilja vi tillråda
att genomgå dem i följande ordning från
de lättare till de svårare. Vi börja då
med Petersupplagans N:r 15 (»Facile»),
G-dur, och gå vidare till N:r 2 (G-dur),
N:r 3 (D-dur), N:r 5 (F-dur), N:r 4
(B-dur), N:r 6 (F-dur), N:r 1 (F-dur), N:r
9 (Ess-dur), N:r 8 (C-dur), N:r 11
(F-dur), N:r 14 (G-dur), N:r 16 (C-dur),
N:r 7 (A-moll), N:r 12 (A-dur med var.
och final Alla Turca), N:r 10 (D-dur),
N:r 13 (D-dur), N:r 17 (B-dur) och
of-vannämda N:r 18.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
