Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hårdt emot hårdt
eller
"Så ska’ de tas”.
Komisk opera i 4 akter, efter Shakespeares
Så tuktas en argbigga» at’J. V. VVidmann,
musiken af Hermann Götz, fri
öfver-sättning af Fritz A r 11) e r g.
Texten till deDna vår operanyhet är,
som synes, hämtad från Shakespeares
»Så tuktas en argbigga», hvilken
såsom talpjes varit gifven å ett par
teatrar härstädes. I operatexten, en fri
bearbetning, har emellertid flere
uteslutningar och ändringar vidtagits.
Sålunda är pro- och epilogen uteslutna
samt af personerna Vincentio, en
gammal herre från Pisa, Gremio, en af
Biancas friare, Tranio och Biondello
Lucenzios betjenter, Curtis, Petruchios
tjenare, Pedanten, som föreställer
Vincentio samt Enkan. Af
Shakespear-pje-sens 5 akter hafva blifvit 4 i operan
och denna slutar i Petruchios hem der
alla samlas i stället för i Lucenzios
hus. Personerna i operan, jemte
rol-innehafvarne vid första uppförandet
härstädes var sålunda följande: Baptista,
rik adelsman i Padua, (hr Strömberg)
Katarina och Bianca, hans döttrar (frkn.
Klemming Karlsson) Lucenzio,
Horten-sio, Biancas friare (hrr M. Strandberg,
Janzon), Petruchio, adelsman från
Verona (hr Linden), Grumio, hans tjenare
(hr Grafström), En
fruntimmersskräd-dare (hr Rundberg), Hofmästaren (hr
Dahlgren), Hortensios fru (frkn L.
Hedgren), En Hushållerska, (fru
Strandberg), Baptistas och Petrucios
tjenst-folk, Bröllopsgäster, Grannqvinnor och
andra bipersoner. — Handlingen
föregår under de tre första akterna i
Padua, under den 4:de på Petruchios
landgods vid Verona.
Första Akten, 1 Scenen — Gata
i Padua. Till höger Baptistas villa
med Balkong. Det är afton och nästan
mörkt. I Baptistas hus ser man ljus
som röra sig af och an. — Lucenzio
inkommer med guitarr och sjunger,
vänd emot balkongen under det
tjenst-folket inne i huset äro oroliga och
förargade öfver Katarinas stränga
regemente och sedan störta ut på gatan.
Baptista söker från sin port att lugna
dem och Katarina lexar upp fadern
från balkongen för att han krusar för
tjenarne, grannqvinnor synas i fönstren
klagande öfver den störda nattron.
Baptista lugnar tjenstfolket med löfte
om dubbel aflöning och en ankare vin,
hvarpå de förnöjda vända tillbaka och
snart hör man deras muntra sång inne
i huset under det Lucenzio fortsätter
sin serenad. Härpå följer en duett
mellan denne och Bianca, som
framträder på balkongen. De störas af
Hor-tensio som inkommer följd af
musikanter hvilka uppstämma en serenad i
bakgrunden af scenen, Lucenzio och
Bianca vända sig åt sidan af huset och
Bianca omtalar att »den gamle narren»
Hortensio begärt hennes hand af fa-
dern. De båda rivalerna komma i
gräl och slutligen i strid, Baptista
kommer ut förargad öfver nattbullret,
Lucenzio presenterar sig och friar till
Bianca, men båda friarne afspisas med
det besked att ingen får henne förr
än Katarina är förlofvad. Han går in
i sitt hus och rivalerna fortsätta sitt
ordbyte. Lucenzio går med en
hotande åtbörd och Hortensio är på väg
att gå hem då han i mörkret får sig
en knuff af en mötande person. Denne
är Petruchio, som snart igenkänner sin
vän Hortensio och under deras samtal
berättar om sitt kringflackande lif och
lefnadsmätthet samt på Hortensios fråga:
»kan kärlek ej mer lifva ditt hjerta», .
svarar att han ville gifva all sin
rikedom om en han såg hos hvem han
motstånd fann. Hortensio känner en
sådan qvinna, »kall som is och hård som
stål». Petruchio blir förtjust häröfver,
får veta hvem hon är och finner att
han förr sett henne som en liten
trotsig flicka. Hon skall tämjas, hon skall
bli hans brud. De båda vännerna gå
bort.
Andra aktens början framställer
ett rum, hvari Katarina och Bianca
, äro sysselsatta med morgonklädseln.
Katarina visar sitt hårda lynne mot
kammarjungfrun och systern, och
sjunger sedan hon befallt Bianca att
ac-kompagnera »en visa, som hon diktar,
om hur hon vill bjuda männerna trots».
Lucenzio, Hortensio och Petruchio som
i rummet bredvid hört visan skratta
och ropa da capo; Katarina rycker
förgrymmad Bianca med sig ut för att
slippa träffa gycklarne, »hvilkas öron
hon dock hade lust att värma».
Baptista inträder jemte Petruchio,
som åtföljes af Hortensio förklädd till
musiklärare och Lucenzio som
språklärare. Petruchio ger sig tillkänna för
Baptista och begär Katarinas hand. Denne
som kände den rike veronesen,
Petra-chios far, är stolt öfver äran men
för-skräckes öfver frieriet med kännedom
om Katarinas lynne. De båda lärarne
presenteras och antagas samt anmodas
att uppsöka döttrarne i pinielunden.
Efter en stund får man höra oväsen
och skrik utanför, Hortensio inrusar
med lutan sittande som en krage om
halsen, Katarina hvars verk detta är
visar sig hotande i dörren och
försvinner. Sedan Hortensio och Baptista
gått följer en liflig scen mellan
Petruchio och Katarina. Den förre visar
sig vara mannen att tämja den
trotsiga ungmön, som gör allt möjligt
motstånd. Petruchio förklarar emellertid
bestämdt, att hon skall bli hans hustru,
och inför Baptista, Lucenzio och
Hortensio, som inkomma för att se
resultatet af frieriet förklarar Petruchio,
trots Katarinas förnekande, att de nu
äro öfverens och utbeder sig faderns
välsignelse. Petruchio reser men
iof-var snart återkomma att hämta sin brud.
I tredje akten befinna vi oss i en
sal hos Baptista. Katarina, klädd till
brud, sitter väntande på brudgummen,
Den festklädde Baptista går oroligt
fram och åter och likaledes de begge
ännu förklädde Lucenzio och
Hortensio, alla ängsliga öfver brudgummens
uteblifvande. Bröllopsgästerna anlända.
Baptista måste tillstå hur det är fatt,
bröllopet och kalaset måste uppskjutas
och gästerna tåga af. Härefter följer
en ganska rolig scen, under hvilken
Lucencio och Hortensio gifva Bianca
lektion, den förre i latin den senare
på luta, båda derunder görande sin
förklaring för henne. Baptista kommer
indansande af fröjd öfver att
brudgummen nalkas och Katarina åtföljer
fadern. Petruchio och Grumio komma
in med buller och bång, båda dåligt
klädda i lappade och trasiga drägter,
ett uppträdande hvilket förorsakar
allmän häpnad och harm ej minst hos
bruden. Musikanter inkomma,
Petruchio manar till uppbrott för att tåga
till kyrkan, tager Katarinas arm och
marscherar ut jemte de öfriga.
Hof-mästarn och hushållerskan jemte
tjenstfolket inträda och duka bröllopsborden
under brådska. Hortensio inkommer
och berättar hur sjelfsvåldigt
Petruchio uppfört sig under vigseln och
straxt derpå inträda brudparet och
brudskaran samt bröllopsgästerna.
Petruchio bjuder de närvarande att njuta
af kalaset men sjelf tänker han genast
resa med sin brud. Allmän bestörtning,
alla söka öfvertala honom att stanna,
Katarina ber honom och han är nära
att ge vika och aflägga rolen af tyrann
men bemannar sig och visar sig
oböjlig. Katarina blir uppbragt, de öfriga
vilja med våld tvinga honom och
beväpna sig med hvad de komma öfver
stridande mot Petruchio och Grumio,
som försvara sig med dragna värjor.
Hela denna scen är mycket liflig och
muntrande. Slutligen drager
brudgummen med sig bruden ut ur rummet,
på hästen, som skall bortföra dem, och
de ila bort följda af Grumio, äfven till
häst.
Fjerde akten spelar i Petruchios
villa. Middagsbordet är dukadt och
de båda makarne slå sig ned vid
detsamma. Katarina ser blek och trött ut.
Petruchio rasar mot tjenarne, klandrar
maten och drar slutligen duken med
hela servisen af bordet, till Katarinas
häpnad, och går sedan ut. Katarina
blir ensam och sjunker maktlös ned i
en stol, erkännande att hennes stolthet
är bruten mot hans marmorhårda
viljekraft. Grumio inkommer och anmäler
skräddaren, som vill visa sitt kram.
Denne insläppes, och här följer en
ganska komisk scen, som slutar med att
Petruchio, hvilken nnder tiden
inkommit och efter oupphörligt klander af
hvad Katarina finner vackert, kastar
köpmannen med sitt kram på dörren.
Katarina och Petruchio äro ensamma.
Katarina är nu så kufvad, att hon
till och med förklarar solen vara må-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
