Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och nu till sist komma vi till det
gröfsta och otill ätliga ste felet. Utg. har
ej med ett enda ord bevärdigat Franz
B ervald. Se der ytterligare ett bevis
på huru lättvindigt utg. utfört sitt
uppdrag som musikhistoriker.
Att Bauck ej omnämnde Franz
Ber-wald i första upplagan, härledde sig
deraf, att deri ej redogjordes för då
(1862) lefvande svenske tonsättare.
Vi tro ej att — ehuru Bauck ej var
Bervald mycket bevågen — han
till-vägagått på så sätt som nu skett, om
han år 1888 kunnat deltaga vid
redigeringen af den andra upplagan af sitt
arbete. Att Bauck likvisst ej var
ensidig, framgår ur hans recension öfver
Bervalds opera »Estrella di Soria» der
han rättvist erkänner »den förträffliga
instrumentationen, rörlig och rik utan
brokighet, utan öfverlastning — några
få momenter undantagna.» *
Vid minnesfesten d. 25 April 1869
öfver Musikaliska akademiens under år
1868 hädangångue ledamöter och
asso-ciéer uppläste Bauck det af honom
författade minnestalet, hvari han bland
annat säger om Franz Bervald. »I
orkesterns behandling utvecklade han
egentligen en betydande talent,
framkallad genom det finaste sinne för
in-strumenteruas skiftande klaugeffekter
och mognad genom en mångårig
erfarenhet. Såsom dramatisk kompositör
egde han sin förnämsta styrka uti eu
konstfull uppställning af stora
ensemble- och finalpartier, och om arian
lyckades honom mindre, så förstod han
att äfven här genom orkest ra la
effekter väcka intresse. * *
Ludvig Norman säger i sin
»biografiska skizz» öfver Franz Benvald
(Sv. Mus.-Tidn. N:o 17; */#: 1881)
bland annat följande: »Hans opera
Estrella och lians instrumentalmusik
hör till det yppersta inom denna
lite-ratur som frambragts icke blott i hans
hemland, och det har redan visat sig
att hans verk här hemma erkännas allt
mer och mer. Att han i vår
konsthistoria kommer att nämnas som den
störste i sitt fack, lider intet tvifvel».
Att Bervald under sin lifstid ej
värderades efter förtjenst framgår af det
kända sakförhållandet att vår K.
Musikaliska Akademi ej invalde Bervald
till ledamot förr än vid 68 års ålder
eller anno 1868. — Akademien hade
deremot (om vi endast räkna från
midten af 1840:talet) invalt en massa
ledamöter hvilka bredvid Bervald voro
— idel nulliteter. Då liksom nu
regerades vår K. Musikaliska Akademi
i af kotterier.
Insändaren har endast med dessa
rader afsett att lerana bevis för, att
utgifvaren genom det sätt han
dokumenterat sig såsom musikhistoriker,
visat sig komplett oförmögen, ty att
uteglömma eller med af sigt utesluta en
* Bauck, W., Musik ocli Theater. sid. 184.
** K. Musik. Ak. handl. 1869. sid 41.
så framstående tonsättare som Franz
Berwald, kännetecknar bäst huru
förberedd utg. gått till sitt värf som
musikhistoriker.
L’inconnu.
Missionssånger,
till de svenska forsamlingarnes tjenst
utgifna af Student-Missionsföreningen
i Upsala. Pris 2 kr.
Tid efter annan komma ifrån
musikpressen dels skolsånger, dels
koralböcker och nu senast missions sånger, alla
afsedde för de svenska forsamlingarnes
tjenst Musik-kritiken har i allmänhet
litet eller intet bevärdigat dessa
arbeten med någon synnerlig
uppmärksamhet, hvilket den dock bort, då deras
egentliga mål synes vara att uppfostra
och utveckla den svenska församlingens
musikaliska smak och skönhetskänsla.
Vi vilja nu närmare sysselsätta oss
med ett af dessa nya arbeten, neml.
Student-Missionsföreningens
missionssånger.
Vår tid har omisskänneligt ett kraf
på en mera rörlig rytmisk koralsång
och då student-missionföreningen, eller,
med andra ord, det unga theolog.
studerande Sverige, tagit denna reform om
hand, må vi hoppas att dess arbete
måtte för framtiden vara till
kyrkosångens fromma.
För att kunna åstadkomma en reform
af vår kyrkosång, har man tänkt sig,
att det erfordras:
l:mo, goda sångböcker, innehållande
framför allt goda och värdefulla
melodier;
2:do, tillfällen för menigheterna att
erhålla sångöfningar.
Uti folkskolorna öfvas visserligen
sång, men denna öfning torde ej få
anses tillfyllestgörande emedan
ungdomen under skolåldern i allmänhet är
så litet utvecklad; deremot under
kon-firmationsåldern„ då mera stadga i
såväl andligt som kroppsligt hänseende
inträdt, torde en sångundervisning med
mera framgång kunna begynna.
På prest-konferensen i Stockholm
för-lidet år inledde theol. lektor Ullman
frågan: Huru bör kärleken
tillförsamlingens allmänna Gudstjens väckas och
bevaras? — Hvad inledaren i sitt
för-tjenstfulla anförande anmärkte i fråga
om kyrkosången är af den märkliga
art, att det förtjenar citeras. Sedan
inledaren gifvit några vinkar om en
förbättring af det lithurgiska elementet
säger han:
»I detta sammanhang ville jag ock i
förbigående förorda, att vi ändtligen
måtte gripa oss an med att göra våra
församlingar förtrogna med den
evangeliska koralsången i dess
ursprungliga rytmiska skick. Do
framgångsrika åtgärder i detta stycke, som i
utlandets evang. lutherska kyrka redan
genomförts (t. ex. i Norge och Bayern)
mana högeligen till efterföljd. Hos
vårt eget folk slumra förträffliga
musikanlag, som blott behöfva väckas; och
de försök, man stundom gjort äfven
bland oss att i nämnda riktning
utbilda våra menigheters korals&ng eller,
rättare sagdt, återföra den till dess
ursprungliga folklighet och friskhet, hafva
tillräckligt visat, att saken äfven hos
oss är lättare att utföra än man
vanligen föreställer sig, blott man går
praktiskt tillväga ocli främst tager det
uppväxande slägtet i anspråk i och för
denna reform.»
Student-missionsföreningens
kommi-terade synes i allmänhet hafva väl
uppfattat sin uppgift; många af de
nya melodierna måste man gifva ett
godt vitsord, deremot äro andra
mindre lyckade eller, så att säga,
bråd-mogna. En omarbetning af dem bör
derföre ske, innan de kunna vinna
något allmänt erkännande.
Missionssångernas melodier äro dels
nykomponerade, dels samlade från
engelska, tyska och danska melodiböcker
och dels upptagna efter vår gamla
svenska koral-qsalinbok af år 1695.
Af nva melodier som här förtjena
ett berömligt omnämnande, må anföras
melodierna vid N:o 4***, 6, 14***,
22, 27, 28, 30 ***, 33, 42, 47, 50 a,
50 b***, 56* 58, 60, 61, 63**, 65,
66, 70*, 13, 15, 80, 82, 83, 85, 86,
89, 90, 92, 96, 99 och 100. Några
af dessa melodier äro endast afsedde
för kör. Melodier efter folkvisor äro
anförde vid N:o 8, 9 och 26 *.
Do melodier, som äro upptagne
efter 1695 års sv. psalmbok hafva häfd
och behöfva här icke serskildt
omnämnas.
Det torde här tillåtas att få påpeka
några melodier, der alldeles nödvändiga
förändringar böra ske, på det alt ord
och musik efter allmängiltiga grunder
må öfverensstämma med hvarandra uti
betoning. Uti N:o 51 står det sålunda:
8:de, 9:ile ocli 10.de lukterna.
m .|..
Hvem giil–la se-ger-lju-den.
i
sistii takten.
känd är vor—den
Här är att märka, det qvantitet och
accent äro tvenne olika begrepp. Det
är ej gifvet, att en sångnot skall hafva
accent derför att den har en större
qvantitet än en annan sångnot, utan
accenten är hufvudsakligen beroende på
hvilken ställning sångnoten intager
uti takten: om den står på en stark
eller en svag taktdel; enligt följande
exempel vinnes en bättre
öfverensstäm-melse uti betoning.
* Med en liten justering af harmoniseringen.
** Med justering af den blandade taktarten.
*** Med en liten justering af melodien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
