Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blifvit, presenterad, sprakades dot om
åtskilliga saker några minuter.
Do tvifvol, jag kunnat hysa om
primadonnans ungdom, voro snart
skingrade och hennes behagliga, själfulla
leende, hennes öppna, frimodiga sätt
gjorde mig snart hemmastadd, så att
vi snart befunno oss i ett ledigt och
gladt samspråk angående föremålet för
mitt besök — henne sjelf.
»Vill ni tala litet om er sjelf för
mig?» frågade jag.
Om ni vill , svarade hon, »skall
jag berätta för er om min tyska tournée?»
»Ack, innan ni gör det, låt mig
veta när ni först fann att ni kunde
sjunga.»
»Jag tror att jag var endast tre år
gammal när det skedde. Jag brukade
sjunga på små konserter vid den
åldern och min onkel, som sitter der,
brukade säga att jag borde snart lära
mig sjunga.»
»Ah, är det er onkel? Det liar
han ej sagt mig.»
»Nej han är så tystlåten. En dag
öfvade han min syster i något som
han skrifvit för henne och hon kom
då till en not som hon ej kunde sjunga,
emedan den ej låg för hennes röst.
Jag öfverraskade dom med att utropa:
Jag kan sjunga den’, och när jag
gjort det sade onkel: ’Nu skall jag
börja med att undervisa henne’. Från
den tiden började mina lektioner och
jag inbillade mig sjelf att jag skulle
bli en stor sångerska. Någon tid
derefter sjöng jag på en publik konsert
i Capital Hill i Washington och blef
mycket applåderad, kort derpå sjöng
jag efter ett mycket blandadt program
i en nnxket större sal och åhörarne
voro ytterst vänliga och applåderade
mig efter hvarje nummer. Vi komrno
sedan till Newyork och på en
Decora-tion Day — d. v. s. den dag då
Nordstat-soldaternas grafvar prydas med
blommor — sjöng jag på Academy of
Music. Det var en mycket stor sal
och jag var rädd att publiken ej skulle
höra mig; men min onkel tillsade mig
att jag oj skulle anstränga rösten utan
endast sjunga naturligt och då trodde
han att jag skulle höras. Jag sjöng
en aria ur »Regementets dotter» med
ord som skrifvits med afseende på
dagens betydelse. Huset var alldeles
fullt och presidenten satt i sin loge,
ministrarna och en hel mängd andra
högt uppsatta personer voro närvarande.
Jag trädde fram utstyrd i en kort
klädning och med en amerikansk 11 agga;
jag måtte ha sett mycket obetydlig ut
vid sidan af madame Sinico, signor
Campobello och de andra artisterna;
men jag gick bra i land med min sång
ändå, efter hvad do berättade mig.»
»Var ni inte rädd alls?»
»Jag visste inte då hvad det ville
säga. När jag slutat gick jag öfver
till logen der presidenten satt och
svängde flaggan öfver hans hufvrnl
och hela folkmassan uppstämde ett
ofantligt jubel. Derefter kom jag in
klädd som en liten gosse och sjöng.
Jag frågade ett fruntimmer der om
Dg inte såg mycl ket liten och s pensl ig
ut och ficl c till svar att jag såg ut
som en spi indel; kom mer il 10g att
Dg då 1 Eörk la rade att Dg aldrig skulle
sjur ign der vidai ’0 f örr ii in jag blifvit
en stor q\ unna. Sedan sjöng Dg i
Cliii •kering Hall och ficl t der en hel
hop med buketter. Innehafvaren af
Park-teatern begärde nu att jag skulle
sjunga på hans teater och jag var ej
litet stolt öfver att få sjunga på en
riktig teater. Man berättade mig att
J jag der skulle af några bland flickorna
hjelpas upp på en kanon och från den
I sjunga marseilläsen. Jag kunde inte
ett ord franska, och nu, sedan jag lärt
mig detta språk, kan jag undra hvad
man tänkte om min prononciation. Jag
kom emellertid upp på scenen, tog
plats på kanonen och’ började, men
när jag kommit till »marchez, marchens»
sattes kanonen i rörelse utan att jag
visste om det, så att jag var nära att
falla i golfvet. Med musiken redde
jag mig godt likväl om det ock gick
dåligt med orden. Onkel blef sedan
ombedd att låta 111ig spela Yum-Yum
i »Mikado». Men han vägrade i det |
han sade att han tänkte anställa mig
vid den stora operan.
»Nå livad gjorde ni vidare?»
Vi foro till Boston, der jag sjöng
flere gånger och vann många vänner,
som visade mig mycken hjertlighet.
Från Boston reste vi till Staughton,
en stad i Massachusetts för att ge
konsert. Här träffade min onkel på
en barnorkester, som han tyckte,
mycket om, denna engagerade vi för en
tonrnée och förtjenade mycket pengar
också. Han kallade den The miniature
Patti Company’. Den äldsta af
med-lemmarne var aderton år och flere af
dem sågo mycket bra ut. Jag brukade
sjunga stycken ur operor i kostym och
uppträdde som Siebel och Margareta i
»Faust »1 Sedan vi slutat vår tur sade
min onkel att vi måste börja arbeta
med allvar och så återvände vi till
Boston. När vi anlände dit tingo vi
höra att madame Patti sjöng der och
jag utropade då: ’Ack 0111 jag bara
finge henne att höra 111ig, då vore min
lycka gjord’! En dag erhöllo vi ett
bref från den stora sångerskan, som
sade att hon gerna önskade att få so
111ig. Jag begaf 111ig till hennes hotell
och blef visad till hennes rum. Så
j fort jag trädde in sade hon ’Jaså,
detta är den lilla sångfågeln som jag
hört omtalas och kysste 111ig. Efter
ett kort samtal bad hon mig gå in i
ett rum bredvid, der jag fann signor
Arditi, signor Nicolini, signor Novara
jemte några andra, och madame Patti
sade: ’Ni ser att jag skaffat er ett
S godt auditorium 0111 ni vill sjunga
något för 111ig’. Detta var just livad jag
hoppats hon skulle, be mig om och jag
frågade henne hvad jag skulle sjunga.
’Hvad sjunger ni?» frågade hon?
Någonting ur operor’, svarade jag. ’Sjung
någonting dä ur »Traviata»’; och utan
att tänka på att jag stod inför
verl-dens största sångerska och att Traviata
var hennes favoritopera gick jag till
pianot och sjöng. Hon var mycket
vänlig och uppmuntrande mot mrg och
skref till mig en dag eller par derefter
sägande att jag hade röst och att 0111
jag ville liigga flit och tålamod till
mina andra egenskaper trodde hon att
jag en dag skulle kunna bli en stor
artist. Ofta tänkte jag på det der
brefvet och försöker att följa den
uppmaning det innehöll. Hon rådde 111ig
också att fara till Europa och studera.
Så bröto vi upp och styrde kosan till
Paris.»
»Hvarför valde ni Paris.»
»Jag vet inte rätt. Förmodligen
derför att vi hört så mycket talas om
madame Marchesi som lärarinna och
mina vänner hade beslutat gifva mig
den bästa undervisning som kunde fås.
Vi anlände till Paris och dröjde ej att
söka lärarinnan. Hennes mottagande
var ej vänligt och hon lät min mor
snart förstå att jag var för ung att
taga lektionnr hos henne. Efter två
år ansåg I1011 att jag kunde börja mina
studier. Vi lemnado henne mycket
nedslagna men ändå ej modlösa och
började se oss om efter en annan
lärare. Händelsevis hörde madame
Stra-koscli 111ig sjunga i en familj dit hon
var bjuden; hon var mycket viinlig
emot 111ig och lofvade söka öfvertala
mr Strakosch att ge 111ig lektioner.
Hon hördes ej af på länge, men en
dag skref hon för att säga mig att
han ville, höra 111ig. Jag var mycket
nervös den dagen, ty jag visste hur
mycket det berodde på hans omdöme
0111 min röst. Lyckligt nog tycktes
den behaga honom och han lofvade
att gifva mig tio lektioner — sina
’tio buds’-lektioner såsom han kallade
dem. Första lektionstimmen gaf han
mig ett af dessa ’tio bud’ och han
sade att, han skulle ge 111ig ett på
hvarje af de återstående nio lektionerna.
Jag, som hade i tankarno att få arbeta
riktigt, tyckte att det der var ganska
hårdt och ville gerna ha fått alla de
återstående på samma dag. När de
tio dagarne voro slut lofvade han 111ig
att få försöka ännu en månad och vid
slutet af denna sade han ’Nu, baby,
tror jag vi kunna försöka en liten
sång’. Han skulle ha fägnat 111ig mer
0111 han sagt ’en stor sång’. Så
fortsatte jag, allt mer och mer förtjust i
min älskade lärare, och en dag lade
han fram för 111ig ett kontrakt att
1111-derskrifva, gällande för sju år. Den
j dagen bjöd han mig på bakelser och
gaf 111ig ett visitkortsetui som souvenir.
Ar det inte underligt att sista gången
jag såg honom gaf han mig bakelse
och ett visitkort? Jag har gömt
kortet i mitt etui och för intet pris i
verlden vill jag skilja 111ig från det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
