- Project Runeberg -  Svensk Musiktidning / Årg. 8 (1888) /
119

(1880-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nog för att en rekommendation af detta
häfte skulle vara behöflig, men vi
kunna ej undgå den anmärkningen, att
mer än förut omsorg oeli arbete
nedlagts på att göra detta häfte
instruktivt och harmoniskt intressant.

Södermans härliga 3 körer »Ur Idyll
och Epigram» framträder nu i en ny
prydlig litografisk upplaga och för
första gången med särskilda stämmor,
hvarigenom utförande af dem är
väsentligt underlättadt.

Bref från Köpenhamn.

Innevarande musiksäsong har
börjat under synnerligen gynsamma
auspicier. Såväl operaföreställningarna som
konserterna lntfva varit talrikt besökta.
Det största intresset — med undantag
af Nikitakouserterna — torde dock
hafva egnats operan med anledning af
fröken Gina Osclins gästspel derstädes.
Detta börjades med Carmen, i hvilken
roll hon skördade enstämmigt bifall
såväl af kritik som publik. Ej fullt
så lyckad var i söndags hennes
framställning af Margareta i »Mefistofeles».
Den vokala delen af partiet erhöll en
genomgående konstnärlig framställning
och särskildt anmärkningsvärd var
hennes smakfulla behandling af mörk och
ljus timbre Stämman, alltigenom
välljudande synnerligast i de iiögre och
lägre registren, är voluminös och af
ett stort omfår.g. I dramatiskt
hänseende var hennes bild af Margareta allt
för kall och stel, och af det barnsliga,
det naiva och okonstlade, som utgöra
de mera betecknande dragen för denna
karaktär, fann man i fröken 0:s
skapelse intet. En annan sångerska, som
i dessa dagar väckt både beundran och
förvåning, är miss Nikila. Det
virtu-osinessiga tycktes vara hennes
starkaste sida, åtminstone ådagalade hon detta
särskildt vid sin första konsert den 13
dennes. Af de nummer hon föredrog:
aria ur Figaros bröllop, aria ur Linda
di Ghamounix och Ecliosång af Eckert
ådrog sig, isynnerhet det sistnämnda,
mesta uppmärksamheten.
Beundrans-värdt var äfven i denna sång det sätt
hvarpå hon förstod att egal isera falsett
och hufvudregistret i det hon i det
sistnämnda med det finaste pianissimo
återupprepade de figurer hon förut med
falsett sjungit i det kraftigaste forte.
Om hon ej förfogar öfver någon stor
stämma, så är denna, ehuru tunn dock
klar samt smidig, och förvånansvärdt
är huru en sångerska, så ung och
efter en så kort studietid, kunnat uppnå
en sådan hög grad af utbildning. Miss
Nikita, som endast är 10 år gammal,
är en täck och behaglig företeelse,
hvilken, om hon förefallit litet mindre
medveten härom, säkert skulle väckt
ett ännu mera lifligt och sympatiskt
intryck. Publikens bifall var entusia-"
stiskt och belönades af sångerskan med
ett extranummer, en romans »Tillegnan»

af Schumann i hvilken hon dock inlade
mera smak och omsorg än innerlig och
varm känsla. Ofriga assisterande voro
barytonistcn Paul Lhcrie, violspelerskan
Isabelle Levallois och pianisten Hjalmar
Meissver. M:lle L:s spel var elegant
och uttrycksfullt och hr Lhéries sång
delvis ganska erkännansvärd. Hans
stämma lät understundom något
tillsnörd och han hade ett manér att hacka
fram tonerna, som i hans första
nummer Les rameaux verkade mycket
störande. Publikens uppfattning häraf
gaf sig hjortlöst nog uttryck i en
allmän munterhet, som spred sig öfver
hela salongen. Han tog dock skadan
igen genom ett vårdadt och smakfullt
föredrag af ett arioso ur Massenets
opera Le roi dc Lahore, hvilket denna
gång af publiken ined ett mera
akt-ningsvärdt och rättvist erkännande
son-torades. Solida och redbara voro
pianisten Mcissners prestationer, om han
äfven med sin uppfattning af Chopin
måhända icke träffade den fina och
poetiska stämningen i denne tonsättares
egendomliga romantik. Bättre
lyckades hr M. med Danse macabre af Saint
Saens, der han utvecklade en mycket
dugtig teknisk förmåga. Samtliga
sång-och violinnummer blofvo
ackompagne-rade af hr M.

Professorerna Haussmann och Barlh,
gåfvo i början af denna månad i
Casi-nos lilla sal sin första konsert. De
voro konstnärer af första rangen och
deras tolkning af Brakms fulländad.
Med anledning af kammarmusiken kan
man med skäl göra sig den frågan,
hvart hän skall virtuositeten i våra
dagar till sist leda? Den uppdrifves
rent af till det öfvermenskliga, och i
sin nervösa ifver att uppnå det högsta
möjliga resultat förbises ofta den inre
åskådningen för den yttre effekten och
hvad som endast skulle vara medel
blir sålunda ändamål. Det gäller icke
så mycket att finna uttrycket för en
lugnande innerlig och religiös känsla,
som icke fast mer, att medelst det
sin-liga irritera, blända och förvåna. I
en snar framtid kommer kanske
konsertestraden att förflyttas till cirkus
och omedelbart efter det t. ex. signora
Esmeralda uppträdt på ståltrådslina
försöker måhända då en virtuos på
violin eller piano att öfverträffa henne
med en ännu mera vådlig och lifsfarlig
exekution.

Musik och konsertföreningarne
här-städes hafva ännu icke haft någon
konsert. Af dessa kommer kanske
»Konsertföreningen» att snart upphöra
med sin verksamhet efter en resterande
konsert från förra säsongen.
Konstnärer, annonserade att uppträda å de
Filharmoniska konserterna äro:
Mar-cclla Sembrich, J. Joachim, Joakim
Tartakoff, Franz Hammel och ryktesvis
Hans von Biilow. Apropos v. B. tager
jag mig härmed friheten afsluta mitt
meddelande med en historia om honom
från hans senaste besök i Köpenhamn.

En dag blef för honom på Östergade
förestäld en ung man, hvars näsa
otvetydigt förrådde hans semitiska
härkomst. Sedan B. noga betraktat detta
framstående parti utbrast han, som icke
är någon judevän: »Unmögliche Nase!»
gick derpå några steg, vände sig så
om och efter ytterligare en närmare
granskning af personen ifråga samt
ånyo mumlande ett: »Unmögliche Nase!»
fortsatte han derefter utan vidare sin
promenad. Gösta Gcijer.

––^–-

Kgl. Operan. Sept. 17, 21, 23, Bizet:
Carmen (Esemnillo: hr l.cjdstrcini) 2’.),
Carmen (Escamillo: hr Fahlström) — lti, 1 It, 22
G ounod: Faust (Margareta, Faust: fik.
Flemming, hr Strandberg) — 30. Faust (Margareta:
frk. Ek) — 24, 28 Bo i to: Mefistofeles
-20 Mozart: Don Juan (Leporello, Mazetlo:
hrr Nygren, Grafstriim).

Djurgårdsteatern. Scpt. 10—30 Hin och

Smalåndingen.

Vasa-Teatern. Sept. 25—27 Offenbacb:
Storhertiginnan af Gerolstein — 28— 30
Millöcker: Viceamiralcn (Deodato, Nar-

eisso: hrr D. Anderson, Hirsch.)

Musikal. Akademien. Sept. 18 konsert af
hofpianisten Prof. II. Barth och violoncellisten
Prof. Bob. Hiiusinann — 25
Nikita-kon-sert med bitr af violinisten M:lle Isabelle
Levallois och hr Hjalmar Meissner.

Berns Salong. Sept. 25 Kronobergs
Regementes Musikkårs afskedskonsert under autor,
af dess ledare Direktör Wilh. Åström.

Det väntade återuppförandet af »
Kronjuvelerna» har ännu icke egt rum och
några nyheter från Kgl. Operan ha vi
sålunda icke att omfönnäla. Då
tidningen lägges under pressen går Adams
»Konung för en dag» öfver scenen
med en ung tenor, herr Nilsson som
debutant i Piféars rol och fröken
Klem-rning som Nemea. för hvilken nya
rol-besättning vi i nästa nummer få
redogöra. — Vasateatern har nu öppnat
sina portar och bjudit på sina operetter
från förra terminen, hvarmed
sällskapet regalerat de andra skandinaviska
hufvudstäderna denna sommmar och
senast i Kristiania firat triumfer som
beredde Storhertiginnan fröken Anna
Pettersson och hennes armé ett mycket
festligt mottagande här vid första
representationen.

Konsertsäsongen har tagit sin
början men under mycket dåliga anspicier,
hvilket icke häller är så oväntadt denna
tid på året här i hufvudstaden, då det
kräfver en Kristina Nilsson eller Sigrid
Arnoldson för att kunna sätta
konsertpubliken i rörelse efter
sommarinflyttning och före oktoberflyttningen.
Hvar-ken de gedigna konstnärerna,
musikprofessorerna från Berlin eller den
mycket omtalade och af porträtter och
reklamer föregångna »Niagara-féen»
Nikita kunde alltså locka ens halft hus
till Musikaliska akademien, hvarför de
resp. konsertgifvame efter en enda
konsert af hvardera hals öfver hufvud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:58:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svmusiktid/1888/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free