Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zinkkista afspelades en ganska pinsam
scen, hvari pietet och vetenskap stodo
emot hvarandra. Representanter för
det antropologiska sällskapet hade af
borgmästaren Uhl sökt utverka tillåtelse
att i sin vetenskaps intresse företaga
mätningar på Beethovens hufvudskål.
Tillåtelsen blef efter mycken
motsträf-vighet meddelad under vilkor, att
mät-ningarne under behörig uppsigt
före-toges på ett sätt, hvarigenom skyldig
vördnad för den döde icke åsidosattes.
Emellan representanterna för
myndigheterna och för vetenskapen uppstodo
nu inför den öppna kistan tvistigheter
angående sättet för mätningarnes
företagande, så att slutligen kistan
flyttades in i kapellet, ledsagad af de
församlade, som med blottade hufvuden
åtföljde densamma. I kapellet kunde
slutligen vetenskapsmännen efter
med-gifvande af de närvarande
representanterna för den Beethoven’ska slägten
vinna sin önskan och professor Toldt
verkstälde nu mätningarna *.
Beethovens hufvudskål visade sig tjock och
stark, venstra delen betydligt kraftigare
än den högra, baklmfvudet var platt
hvälfdt, gommen platt; öfverkäken egde
endast några få oxeltänder i behåll;
tandhålorna syntes utvisa att
framtän-derna lågo snedt och takformigt öfver
underkäkens tänder, hvilka voro
fullständigt i behåll med undantag af de
båda yttersta oxeltänderna på venstra
sidan. Efter prof. Toldts åsigt var
Beethovens ansigtsbildning tydligen en
framspringande, mulattlik. Af
ögonhålorna visade sig den ena större än
den andra, hvilket dock ej förutsätter
att ögonen voro olika stora. Ofver
mätningarna gjorde prof. Toldt
ytterligare följande intressanta meddelanden:
> Vid första exhumeringen af
Reotho-vens lenmingar år 1868 togs ett
gips-aftrvck af hufvudskålen om hvars
noggrannhet och värde för bedömande af
formen på Beethovens hufvudskål tvifvel
uttalades från ett och annat håll.
Härtill förefanns också skäl, då man
visste att Beethovens hufvudskål redan
dä sönderfallit i flere stycken och att
somliga delar deraf alldeles felades. Då
en ny afgjutning af detta högst
märkvärdiga kranium af flera skäl icke var
möjlig, så blef vår första uppgift att
undersöka om och i hvad mån den
befintliga afgjutningen är af något
vetenskapligt värde. Vi ha kommit till det
resultatet att afgjutningen med
hänseende till ansigtsdelarne och
lijern-trakten är verkstäld med all i sådant
fall möjlig noggrannhet och derför
fullkomligt pålitlig, att dock formen
af hjernkraniet ehuru i allmänhet, rik-
* Dessa utvisa följande siffror: rummet
mellan häda kindknotonia 101* millimeter,
kiml-benslireddeu (Joehbeinbreite) 199 mm ;
liäs-rotbredden 28 mm.; minsta pannhredden 107;
öfrerkukshöjden 04; näshöjden 44,s;
näsbredden 26,5; ansigtslängden 110; högra
ögonhålans bredd 43; venstra ögonhålans d:o 41;
ögonhålans höjd 36; underkäken 207; nedre
ansigtsbredden 99; allt millimeter.
tig, likväl i enskilda delar knappast
torde dermed återgifvas fullt
tillförlitligt. »
Här må äfven anmärkas att år 1868
prof. Wagner för att fastställa
orsakerna till Beethovens döfhet bortsågat
hörsclorganerna ur kraniet. Dessa
delar ha förkommit. Såsom det påstås
skulle en fransk läkare hafva lagt sig
till dem, men då man en gång stälde
honom till rätta derför gaf han till
svar: »Quant anx oreilles de Beethoven
je n’en ai jamais entendn parler».
Efter det ofvannämuda obehagliga
intermezzot blef kistan tillsluten och
en säkerhetsvakt posterad framför
graf-kapellet, då kistan måste stå qvar der
öfver natten. På eftermiddagen den
22 juni omkr. Vi 2 församlade sig
deltagarne i den egendomliga men
gripande högtidligheten. Af föreningar,
myndigheter och enskilda personer hade
blommor och kransar i stor mängd
blifvit sända. Två kransar gjorde sig
särdeles bemärkta, den ena med ett
långt rödt hand som hade inskriften
»Familjen Beethoven» — anhöriga till
döttrarne af Karl van Beethoven,
komponistens brorson — och den andra
särdeles stor oah praktfull med
tilleg-nan: Ȁt Ludvig van Beethovens minne
af rikets hufvud- och residensstad Wien
d. 22 juni 1888». Från Berlin hade
hr Henn. Wolff i egenskap af
direktör för de fil harmoniska konserterna
och på uppdrag af musikhögskolan och
och Sternska sångföreningen öfversändt
kransar.
Begrafningståget, hvari man såg
representanter för de högsta stats- och
stadsmyndigheterna, för sång- och
musikföreningar, för teatrarne,
Musikvännernas sällskap, konservatoriet,
skriftställare- och journalistföreningarne samt
musiker och framstående personer,
ordnade sig framför kyrkogårdsporten, der
kistan var uppsatt på en med åtta
svarta hästar förspänd likvagn.
Framför denna rad en person med ett
flor-betäckt lageromkransadt
begrafnings-standar, derefter följde två ryttare med
lanternor och två blonstervagnar. Bakom
den med glasrutor tillslutna likvagnen
bars på ett rödt hyende en femtaggig
krona; facklorna som buros utmed
likvagnen voro prydda med
vapensköldar, på hvilka man såg bokstäfverna
L. B. Tåget skred långsamt fram
utan musik öfver Wäringer-hufvudgatan
och öfver Ringstras.se till
Schwarzen-hergplatsen. Här slöto sig till tåget
professorerna och lärjungarne vid
konservatoriet äfvensom kapellmästarna vid
infanteriregementena i Wien, och omkr.
kl. 4 anlände processionen till
central-kyrkogården. Professorerna vid
konservatoriet buro kistan till
bisättnings-huset der den nedsattes på en katafalk.
Lydbiskopen d:r Angerer förrättade här
med stor pomp och ståt jordfästningen
och tåget rörde sig nu mot grafven.
Denna är belägen mellan de för Mozart
ocb Schubert utsedda grafplatserna i
en af löfverk bildad nisch, hvari en
trogen Afbildning af den på
Wäringer-kyrkogården uppresta minnesvården
reser sig, nämligen en obelisk af hvit
marmor. Denne uppbär på midten en
lyra och vid sockeln namnet Beethoven.
Efter den andra jordfästningsakten,
hvilken biskop Angerer med rörd stämma
utförde — han hade för öfrigt såsom
en 6-årig gosse bevistat Beethovens
första grafläggning för 61 år sedan —
sjöng Stefanskyrkans kapell Libera ocb
Responsorierna och under
Hellmesber-gers ledning utförde sångföreningen
Beethovens Amplius . Hofkapellet,
som efter programmet skulle ha utfört
detta stycke, blef vägradt tillstånd att
biträda(l). Nu framträdde Lewinsky
till grafven och höll ett gripande tal
som, med anslutning till det af
Grill-parzer för Beethovens första
begraf-ning skrifna eftermälot, var författadt
af hofrådet Weilen. (Forts.)
-——^––-
August Södermans
manuskriptsamling.
Anteckniiigar af A. L.
18. Contra punk t iska studier
(teml. digert häfte). — En notbok
på 92 sidor i stort oktavformat. De
sista 10 bladen äro frånslitna ocb
fyllas af hvarjehanda studier, hvaribland
första utkasten till fugan »01 ocb
bränvin» ur Bondbröllopet, samt
»Andakt» ur Fantasier å la Almqvist,
äfvensom diverse med blyerts (troligen
senare) ditskrifna skissfragment till
Alfsol, Messan, Minna satt i lunden,
Orleanska jungfrun m. m. Den
föregående, egentliga och sammanhängande
studiekursen, som påtagligen utgör
Södermans öfningar för Richter i Leipzig,
fyller 72 sidor och är delad i fyra
afdelningar, hvardera med särskild
num-reriugsföljd för uppgifterna. Första
afdelningen omfattar 15 uppgifter.
Redan första uppgiften innehåller sex
olika öfningar öfver samma cantus
fir-mus i basen, nämligen not mot not,
två mot pn, två och fyra mot en, fyra
och åtta mot en samt blandade
tidvärden. Man ser genast af de af läraren
rättade ställena, att Söderman icke
förut haft någon vana vid dylika
öfningar. Men då han redan hade en
sexårig praktisk erfarenhet såsom
dirigent ocb operettkompositör, så gjorde
han snabba framsteg, ehuru ännu i de
sista uppgifterna lärarens hand
stundom är synlig, särskildt för att
korrigera förtäckta paralleller, dem
Söderman aldrig lärde sig undvika,
förmodligen af samma skäl som Dumbom ej
kunde lära sig teologi, emedan »han
kunde aldrig rätt begripa hvad ingen
menska kan förstå». Redan i ex. 2)
synes en förberedande antydan hafva
gifvits om dubbla kontrapunkten,
eftersom der är af lärarens hand
upptecknad den bekanta serien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
